Jag har alltid varit intresserad av gamla fotografier, det finns så mycket känsla och miljö i gamla bilder tycker jag.
Ett foto på min pappa tycker jag är lite speciellt, jag vet inte vad ni tycker?
Min pappa är en liten bebis på bilden och ligger och sprattlar i sina föräldrars dubbelsäng, och hans pappa, min farfar, ser sååå rar ut. Allt utstrålar hemtrevnad och familjeintimitet, ja rent av vardaglighet och det måste nästan ha varit min farmor som stod bakom kameran...
Var det vanligt på den tiden med så pass vardagliga bilder som den på min pappa i sängen? Fotot är taget ca 1921.
Det är just det där med vardagligheten som gör mig så berörd. Äldre bilder brukar vara mer uppstyltade och inga snapshots. Den här bilden bjuder in mig att finnas till i samma rum, i samma andetag. Och tänk att denna lilla levnadsglada knubbis föreställer samma person som jag nyligen kysste farväl, och mina läppar mötte en så kall kind.
.jpg)
13 kommentarer:
Fantastiskt! Det är en MYCKET ovanlig bild. Vardagsliv 1921 det har man inte glädjen att få se ofta - så nära och fint det känns när bilden är tagen så där apropå!
Och titta på inredningen - art deco i sänggavlarna och klockan och kommoden.
Härligt! Tack för att vi fick se den!
ab: vad kul att du också tycker den är ovanligt vardaglig. Sen att det är pappan som ligger i sängen och gullar med sin lille son är ju också rätt speciellt.
Ja, det är så rörande och fint - de har det så avspänt och trevligt. Det ser man. Jag tror din pappa hade det mysigt med sina föräldrar.
Underbar bild! Och jag håller med, ovanlig för den tidens fotografier. Och jag blir så rörd över dina pappaord. Känner att det antagligen snart är dags för mig också att ta farväl av min pappa (som är 96 år och nu börjar bli väldigt svag).
I feel the same as you all about old
photos--they have a special quality.
I feel as if I am reaching back in time to be with the people and places for a moment.
annie
Fina bilder i båda inläggen!
Min pappa dog för två år se'n och se'n dess har jag arbetat mycket med hans bilder - 70 års fotograferande. Det har hjälpt mig att hantera sorgen.
Margaretha
Jättefina och ovanligt "befriande" bilder du visar! Och bilden av din pappa som liten i sin fars säng känns mycket ovanlig för att vara 1921. (Samma år som min egen pappa föddes f.ö.)
Smulan
Min mamma och ena pappa föddes också -21, i augusti respektive december.
Aldrig har jag sett en sån avslappnad bild från den tiden! Ja, jag har nästan inte sett en enda bild, för min farmor och farfar dog i 40-årsåldern av TBC, som så många andra.
Och by the way, vilken stilig farfar du hade!
Eva:Oj, 96 år! Min pappa blev 87 och det tyckte jag var mycket.
Vad du gör, ta lite fina foton på din pappa innan du mister honom. Jag tog några foton på min pappa mot slutet som jag är sååå glad att jag har idag.
annie: you express the feeling perfectly!
margaretha: ja, jag tycker också att det är ett slags sorgearbete man blir glad av. Faktiskt.
smulan: då föddes de samma år, 1921 i januari. På bilden ser han inte ut att vara över året.
ab: aha, din mamma är lejon!
Elisabet: ja visst VAR han stilig! Tyvärr dog han när jag bara var 1 år så jag fick aldrig lära känna honom. Men efter vad jag har hört så hade han både empati och humor. Han ser ut som en sensuell man.
Vad lustigt! Min pappa föddes också i januari 1921 ;-) men han dog för lääänge sen. Jag har sett de här pappabilderna tidigare och de är underbara..och verkligt ovanliga. Både min farfar och pappa fotade men det finns ingen så personlig bild. En säng skulle nog vara bäddad om den skulle med på bild ;-)
Eva
Jag tar många bilder på min pappa, han älskar att bli fotograferad :-) Min mamma är också född -21
Anonyma Eva: nämen, gjorde han? Det var lustigt!
Eva: så bra att du fotograferar honom, de fotonen kommer du ha mycket glädje av!
Skicka en kommentar