Jag kämpar på med min deadline, och tar små pauser i trädgården då och då. Gudskelov att man bor på marken så att man har nära till naturen.
Vädret har varit fint några dagar, så dörrarna har stått öppna ut mot trädgården, och pälstjejerna har varit mer ute än inne.
Här inspekterar Gaia pallkragsodlingen som en viss pälshuligan trampade runt i för ett tag sedan...
Kungsängsliljorna slår ut lite här och var i trädgården...
Det är en perfekt årstid för spaningsarbete kombinerat med avslappning...
...fast lite mossrivning är aldrig fel.
%20(2).jpg)
27 kommentarer:
Vad läckert du gjort med svartvit bakgrund och färg på det verkliga motivet.
Hoppas du snart blir klar med din deadline så du slipper har pressen på dig. Kram
som jag saknat dig Christina!! bara så du vet!
när rubriken dök upp blev jag dödens orolig att vovsarna skulle flytta hemifrån? göttast att jag tolkade fel...!
krams i mängd!
ÅH! Vad vackert det blev! Poppy bakom Kungsängsliljorna! Och den sista bilden på henne! Och Gaia med ju!!!! Så fint!
.... och svanstipparna!!!
Härligt för Gaia och Poppy med finväder och öppen dörr! Kungsängsliljorna var en fröjd för ögat, så även fotona på pälstjejerna såklart! Hoppas det går bra med jobbet och att du inte känner dig alldeless fööör stressad! Det är kämpigt att ha den där molande stressen över sig... Kram till dig Christina! /Emma R
Vilka vackra liljor!Jag kallar dom för Frittilaaaaarior, med långt a för dom är av ädel börd ;).
Du verkar ha arbetsdisciplin och det får man ju ha när man jobbar hemifrån men visst är det svårt när naturen lockar och dörren står öppen.
mvh R
Det var den sötaste mossrivare jag någonsin skådat! :-)
Åh så annorlunda bilder.
Läckra bilder på läckra tjejer!
Vilka fina bilder!
De verkar ha så roligt med varandra, pälstjejerna :)
Man blir glad när man ser dem :)
Skönt med ett livstecken från dig!
Jag har saknat dej! Och avundas dej din självdiciplin! Fast anledningen till att jag slutade som frilansande fotograf, var att jag aldrig hade vett att ta tillräckligt betalt... Ja...
Fint Photoshopjobb!! Och välkommen tillbaka! Även om det bara var en tillfällig sejour.
Cicki: En vecka kvar till deadline, sen ser det ut som om jag kan få några veckors semester innan nästa bok, puhu!
Det är det sämsta med det här jobbet, alla deadlines, jag vänjer mig aldrig.
Ullisen: Du är inte bara en ullis, du är en gullis också :)
Närå, här är det bara vappen som flyttat hemifrån...
Eva H-höjden: Gammalt som gatan, men lite kul ändå att sitta och pilla med ;)
Emma: Ja, det här är pälstjejernas årstid. De älskar att ligga på gräsmattan eller sandhögen och spana.
Jag kommer att vara väldigt stressad en vecka till, så sporadiskt bloggande med andra ord ;)
Renée: Det är sisådär med arbetsdiciplinen. Man borde vara ledig i maj ;)
PGW: Visst är det ;)
Mian: Ja, speciellt Poppans gulröda päls blir lyckad när man gör så här :)
LindaLotta: Pälstjejerna har verkligen roligt med varandra, och busar och leker fortfarande med varandra. Inga surkärringar precis ;)
Mira: Tack snälla, men just nu har jag ingen vidare självdiciplin, så det finns inget att avundas kan jag tala om ;)
Åh, kul att höra av dig! Och håller med alla andra om att det blev underfundigt med blandningen av svart-vitt och färg.
På fransk tv, i synnerhet morgonprogrammen kör man så hela tiden - har speciella rutor där allt är svart-vitt och ibland är hela rutan det också.
Hur blev fredagsankan - om det blev någon? Vi har begått spädgris, det kommer inlägg om det.
Lycka till med dead-lines, det är ändå tur att dom finns:-)
Jippie!!
Jag har längtat efter ett livstecken från Stationen, och nu när det skedde kunde det inte ha varit på ett trevligare sätt!
Pälstjejerna i olika tappningar, underbart!
Sen var ju bilderna så coola, svartvitt och färg, så himla vackert!
Undrar när jag ska lära mig sånt??
Lycka till nu med slutspurten på boken!!
Kramar
Helen
Skönt att du inte helt har övergivit oss pälstjejbildtörstande vänner. Där fick jag väl till det? .)
Underbara bilder på både blommor och hundar. Kanon de där demi-color bilderna!!!
Om du visste vad det är skönt att vara pensionär!..... ;) Inga deadlines här inte!
Jag har ju tyvärr inte så stor vanan vid deadlines på böcker, men börjar få vana vid att det fyra gånger om året blir himla hektiskt att få ihop 12 sidor med vettigt, roligt i församlingsbladet... lite matnyttig info också, men mitt mål är att de icke kyrkligt intresserade åtminstone ska öppna, bläddra och titta på bilder. Några säger att bara läser mitt boktips... alltid nåt... De redan invigda lusläser den, det vet jag.
Och ett par veckor framåt lär jag ha en del att göra.
Fina bilder med sv/v bakgrund!
Monet: I brist på vitt vin, som det ska vara till canard aux olives, så blev det en stekt och bräserad lördagsanka med svampsås istället :)
Ja, det är väl ett nödvändigt ont, deadlines, men det är som att ha en blåslampa i baken hela tiden ;)
Helen: Kul att du gillade bilderna :) Om du har ngn version av photoshop kan jag instruera dig hur du gör, det är bara att hojta!
Tack för lyckönskningen om slutspurten :)
Lisette: Ja, där fick du till det minsann ;)
En deadline-befriad tillvaro låter som rena rama drömmen, uj uj uj! Lyckans ost.
Bloggblad: Lycka till med bladet, roligt med hög målsättning!
Ja, det är inte ofta man hittar någon som håller på med bokbinderi. Hur länge har du hållit på? Jag har gått två terminer nu. Vad brukar du vika för något i origami? Jag började med origami i höstas. Spännande att bo i ett gammalt stationshus! Fast går det inte många tåg förbi?
Vad roligt med ett inlägg här från dig trots att du har fullt upp! :-)
Helt fantastiska bilder Christina! Så härligt med både hundar och blomster!
Var har ni fått tag i pallkragar? Jag hade såna förr när vi hade kolonilott men då fick vi "ärva" dem.
Nu skulle jag vilja ha nya och odla lite i ute på ön.
Lena: Jag har bara gått en termin, men jag har gått en helgkurs förra året som en konstnär hade, och som jag var med och arrangerade. Jag stod för pappersmarmoreringen.
Den kursen var superduper, och mer kreativ och nyskapande än den traditionella bokbindarkursen som leddes av en 86-årig man. I say no more...
När det gäller origami kan jag bara dom traditionella vikningarna.
Jag kan vika grodan som man blåser upp och som kan skutta, en sparv som kan stå på egna ben, en dinosaurie...men mest gillar jag den alldeles kolossalt enkla fågeln som kan flaxa med vingarna när man drar den i stjärten.
Vet inte hur många barn jag har roat genom åren, som blir helt förhäxade av vad man kan göra med en bit papper.
Lena, du som är intresserad av papper - kolla in etiketten "ebru" hos mig!
Londongirl: Ja, här går ögonen i kors lite grann ;)
Pallkragarna har vi köpt genom vår granne som är lärare på ett jordbruksgymnasium, Bi's Bo.
Lena: Jag glömde svara på det där med stationen. Banan är nedlagd och rälsen borttagen, så det går inga tåg förbi. Lugnt och tyst med andra ord :)
Grattis till bokjurypriset!
Petra: Varmt välkommen till stationen, och tack tack! Jag har inte hämtat mig än efter prisutdelningen, det har varit en omtumlande dag som jag får göra ett blogginlägg om så småningom.
Naturligtvis glömde jag kameran hemma...
Men vilken koll du har på det här med bokjuryn då...hur kommer det sig?
UNDERBARA BILDER!!
Jag har stenkoll!
Är sedan 2003 barnbibliotekarie i Tyresö och en av idolerna är givetvis Nelly & London ; )
Blev glad när jag läste din blogg -har ju själv en Äkta Grekisk Gatuhund (som jag brukar säga när någon frågar)som dumpades på Chanias gator när hon var en liten valp.
Eva: Så glad jag blir :) Det är så kul att pilla med Photoshop.
Petra: Jag såg att Lotta skrev att du var bibliotekarie, så roligt...och barnboksdito också .)
Jättekul att du gillar Nelly och London.
Ännu roligare är att du har en Äkta Grekisk Gatuhund:D
Så fort jag får tid ska jag fördjupa mig i din blogg och kolla efter bilder på greken.
Hämtade du hem den själv eller via en förening?
Världen är sååååå liten. Kollade runt på din hemsida och tittade på de spanska vännerna. Där hittade jag Domino och Mimmi. Aileén togs in via Chans, som startade upp efter ADA. Chans tog hit Aileén men hennes första familj här i Sverige klarade inte av att ha henne kvar. Då hamnade hon på jourhem hos Mimmi och Domino och det var där vi hittade henne. Vi brukade träffa spanjorskorna en del förut men nu var det ett tag sedan. Domino och Aileén var de bästa vänner och gjorde Gärdet osäkert ; )
Vi har tyvärr haft otur med sjukdomar. bl.a. irlishias canis som kom med från Kreta och för två år sedan trodde vi att det var slut. Men Aileén är stark och efter intensivvårdsbehandling och otal blodtransfusioner (60 000:- fattigare så därav orolig för de nya försäkringsvillkoren). Nu är hon som ny igen men vi kommer alltid vara oroliga för vad antikropparna kan ställa till med i framtiden. Men jag som andra ägare av gatuhundar så instämmer jag mig med skaran som säger att det inte finns mer tacksamma och kärleksfulla hundar än de.
Hej! Härliga bilder på vovveflickorna, lyfter verkligen bilderna på ett otroligt vackert sätt att blanda svart/vita & färg :-)som Du gör här, det är verkligen roligt att kika in i er blogg, så många fina bilder, man blir verkligen glad av bilderna.
Liljorna är så vackra.
Får man fråga vad du använder för kamera?
Hoppas Ni får en fin sommar!
Skicka en kommentar