Ingen rast, ingen ro.
Sista timmen brukade vi ha "roliga timmen" , då fick vi släpa med oss vinylskivor och rösta fram klassens egen Tio-i-Topp-lista. Röstningen skrevs noggrant upp på svarta tavlan med vit krita.
Så här såg jag ut när det begav sig...
Jag älskade Kyo Sakamoto, den skönsjungande och visslande japanen som dök upp som gubben ur lådan 1963 med låten Sukiyaki. Låten toppade USA-listan, fick topplacering i England och blev en storsäljare även i Sverige.
När alla andra släpade med sig Beatlessinglar med Love Me Do ,Please Please Me, Can't Buy Me Love och Rolling Stones Time Is On My Side, ja, då släpade jag med mig Kyo...varje lördag i ett års tid, jag var en envis j-l.
Och varje lördag blev Kyo och jag nedröstade.
Vid den här tiden så reste min familj och jag på campingresor runt om i Europa, och varje gång jag såg en ung japan av hankön var jag som ett litet plåster.
- Helluuuu...!?
Något napp fick jag aldrig. De var ofta i 20-årsåldern och jag var typ i 9-årsåldern och hur mycket jag än ansträngde mig såg de mig inte. I alla fall upptäckte de inte den lilla kvinnan i mig som brann efter en japan, vem-som-helst...bara han kunde vissla.
Kyo var en av Japans allra största artister och dog i det flygplan som så olyckligt vinklade in över ryskt territorium och störtade, eventuellt sköts ned, på slutet av 1980-talet.
Här är Kyo, vassegoda!
Och den här versionen med den hallonfärgade hatten tillägnar jag Eva H-höjden, som också gillar Kyo...och som dessutom gillar ukelele.
Uppdaterat:
Jag hittade den här översättningen av de första raderna i låten. Åh, så vemodigt...
上を向いて歩こう ue o muite arukō ([jag] vandrar med blicken uppåt)
涙がこぼれないように namida ga kobore nai yō ni (för att inte tårarna skall trilla)
思い出す春の日 omoidasu haru no hi (vårens dagar i minnet)
一人ぼっちの夜 hitoribocchi no yoru (ensam i kväll)
%20(2).jpg)
27 kommentarer:
Hej Christina! Vilken trevlig blogg du har! Tittar in på den då och då med stor behållning o så blev jag ju nyfiken på den där Kyu för honom kommer jag ihåg. Hittade på Wikipedia att han dog i en flygolycka över Japan. Planet var felaktigt reparerat efter ett tidigare tillbud och tryckkabinen brast på hög höjd och skadade rodren allvarligt. Tänkte du kanske var intresserad.. Fast nu kanske jag förstörde en gammal fin myt. Förlåt i så fall.
Jättekul är det i alla fall att se hur du har det!
Kram från Uffe i Stockholm
Ååå den sången ÄLSKAR jag!
Spelar den ofta och sjunger med höööögt! Något Brunis inte gillar, haha. :)
Japanska är sååå v a c k e r t.
Tycker alltid det är så lustigt att han ser så glad ut när sången är så sorglig.
Ulf Karlsson: Och här ramlar det ner fler gamla kärlekar märker jag;)
Välkommen hit till stationen Uffe! Roligt att se dig här!
Efter att ha läst vad du har skrivit, fattar jag inte var jag snappade upp min version av olyckan någonstans?
Du verkar ha helt rätt, det var tydligen över japanskt territorium det hände, själv mindes jag det som att det hade hänt över Anderna....men det var så länge sedan. Jag skyller på det.
Hur som helst dog han vid 43 års ålder.
Ellis: Då är vi två!!! Så glad jag blir! Jag tycker fortfarande att den är underbar.
Mja, texten är verkligen sorglig om jag har förstått det rätt, men det där borde du ju veta, och han bara ler och visslar och ser hur söt ut som helst ;)
Men Tack! Mannen i den röda hatten är underbar!
Jag är lite äldre så -63 var jag fjorton år. Resten kan ni räkna ut själva. "Time is on my side" fick jag av min första stora kärlek. Jag var femton, han var sexton. Tillsammans brukade vi sjunga och spela Ave Maria No morro som Hotenanny Singers sjöng. Tänk att vi har fortfarande kontakt. För några år sedan när sambo och jag var i Göteborg och såg Paul McCartney på Ullevi så var vi faktiskt och hälsade på honom (fd pojkvännen alltså, inte Paul) och hans japanska fru....:-)
Kul att höra den visslande japanen igen! Jag minns också den låten.
Visst har du varit till Japan? Du gillar japansk mat. Var det Kyo Sakamoto som väckte intresset?
Ja, men den tycker jag också om och såååååå söt och go du var som lillflicka! Ja, det är du säkert nu också .-)
Jag gillade bägge versionerna!!
Trots att jag föddes året efter Kyos genombrott, så har jag hört denna låt många gånger. Den räknas nog som en klassiker??
Kul att se bilder när du var liten!!
Ha en härlig dag!
Kram
Helen
Ja, jag minns den också... Själv släpade jag med mej Hootenanny singers och Sound of music till speladinegenmusik-timman i skolan. Och blev ännu mer utfrusen än vad jag var innan...
What a sweet picture of you at the easel, Christina.
I never heard of Kuo. How adorable he is and what a captivating voice.
I agree with the others that you post such a variety of interesting things.
annie
Roliga timmen var härliga stunder. Här var det Tages och Hounds som stod för underhållningen. Men visst minns jag Japanen och jag gillade låten.
Åh Christina nu förflyttades jag direkt till min barndom på 60-talet! Jag minns den här och vi bara älskade den låten jag och mina storasyskon! Min äldsta bror hade varit och köpt den och kom hemcyklande med den. Minns att vi snabbt lärde oss alla konstiga japanska ord.
DEN hade nog hamnat högre upp på vår tio-i-topp lista när vi hade roliga timmen på lördagarna.
Eva H-höjden: :)
Cicki: Fantastiskt att ni fortfarande har kontakt, det måste vara roligt!
Smulan: Jo, jag reste runt i Japan 5 veckor på 80-talet, och det var då jag fastnade för japansk mat.
Nej, det var faktiskt inte Kyo japanintresset började med, jag tror att det var de japanska träsnitten.
Elisabet: Visst är det konstigt att man har varit så där liten?
helen: Jo, man kan nog räkna den till klassikerna. Spelar man eller nynnar den, så känner alla igen låten.
Mira: Ja, det var tufft ibland att gå i mellanstadiet ;)
annie: Thank you! Yes, wasn't he adorable!
Eva: Tages ja, och jag älskade Shanes :)
Londongirl: Så ni gillade den också? Märkligt att det inte var någon i min klass som röstade på Kyo. Han kom alltid sist :(
Oj, har du gått i skolan på lördagar!? Stackare! Själv var jag ledig en dag i veckan i 1:an och 2:an innan jag blev "stor" och gick fem dagar i veckan.
Härliga bilder från förr!!! Underbart vacker Amazon. :)
Det var en sinnlig text, att vandra med blicken uppåt för att tårarna inte ska trilla. Det förmedlar en riktigt stark känsla som man lätt känner igen sig i.
Inte undra på att du fastnade så starkt för japaner.
ÄnglaTapas: Jodå, skola på lördagarna och välskrivning med reservoarpenna, det du!
Nu vet jag inte om du retas med mig ;)
En Amazon, va va va???
Ja, låttexten var rena fyndet :)
Å vad roligt med en liten översättning! Jag hade ingen aning om att den var så sorglig!
Jag gick ju också i skolan på lördagar. Då fick man soppa till lunch. Ibland fick vi spenatsoppa som var klimpig och där äggen var kokade så länge att gulan var grågrön. Efter det hatade jag spenatsoppa i många år. Numera älskar jag det och äggen ska var lite halvhårda i gulan. Hade man tur så serverades det en halv banan till soppan. Då var fortfarande lite lyxigt med bananer.....:-)
Ja Shanes och Hep Stars!
Jag undrar om vi inte är ganksa jämngamla...
Sukiyjaki (eller hur man nu stavar till eländet) var en av mina favoriter som väldigt ung knappt tonåring.
Tältet hade min familj ett likadant, det skojades om att det likande ett Maranata-tält fast på den tiden hade jag inte en aning om vad det innebar.
Mina favoriter på 60-talet var Hep Stars, Beatles (såklart!) Twiggy eftersom ALLA tjejer måste klippa håret som hon hade det. Inte väga som hon, tack och lov!
Oj det känns som länge sedan nu...
Christina: Asien inklusive Japan är en okänd kontinent för mig. Jag inser mer och mer att jag snabbt som attan måste ta mig tid och råd att bege mig dit så länge jag har orken kvar. Det verkar vara en sån spännande del av världen!
Och visst gick även jag i skolan på lördagar! :) Och roliga timmen - den minns jag också..
Men Shanes och Hep Stars fanns inte i min värld... Tyckte de verkade fånigt barnsliga. :)
Eva H-höjden: Hoppas helgens sukiyaki inte blir lika sorglig ;)
Cicki: Skolmaten har jag inte många trevliga minnen av, det var ofta en slev av något klafsigt ...som lappskojs och bruna bönor...
Eva: Micke Grahn skrev autograf på min arm efter en konsert i Folkets Park i Fagersta. Uj, vad knepigt det blev att bada sedan med armen uppsträckt...
Marskatten: Ja, det verkar så :)
Minns du ryktet som gick att Svenne Hedlunds puckel växte inåt? Alla tjejer i klassen var djupt oroade.
smulan: Jag skulle också vilja resa i Asien, speciellt till Vietnam, Kina och Laos.
Jag har bara varit i Japan fem veckor, och Japan skiljer sig nog rätt rejält från sina grannländer tror jag.
Hm, jag är nog för liten, här ringer inga igenkännande klockor av japanen :)
Men noterar däremot att du bestämt alltid haft målarintresset. Kul med gamla bilder!
mossfolk: Du är alldeles för ung :)
Ja, visst är det härligt med gamla bilder!
Nu minns ju jag med:-) Ja, den var så underbar, var inte så stor själv och hur japanen såg ut har jag inget minne av men sången tyckte jag mycket om. Och nynnade med. Du skriver så trevligt, är roligt att läsa din blog och soppan blev jag sugen på. Det är ju rätt tid, bara att göra.
Vårdagjämning: Sedan jag la ut sången så går jag och nynnar den flera ggr om dagen, den sätter sig verkligen ;)
Så roligt att du gillar min blogg och kommenterar då och då :)
Hoppas att du hittar ett bra nässelställe!
Skicka en kommentar