Skisser av två foxar och Telias hemska talsvar

Eftersom både Olgakatt och Mira påminde mig om foxterriern Montmorency igår så känns mina första hundar, Asta och Appo, extra närvarande idag.
De var av rasen släthårig foxterrier och jag fick glädjen att leva tillsammans med dem i hela 16 år.

Just nu sitter jag i telefonkö till Telia, eftersom vi fortfarande efter fyra dygn inte har någon telefon som fungerar av våra två linjer i huset, och bredbandet saggar ordentligt.
Medan jag väntar (det har gått en kvart nu) så letar jag reda på några små skisser jag gjorde på foxarna.

Skissen ovan föreställer Asta sedd bakifrån på hundpromenad, en syn som jag hade kunnat teckna i sömnen på den tiden;)


Det här är Appo, hanhunden.



Jeees, nu blev jag bortkopplad efter att ha väntat i över tjugo minuter i mobilen. Jag blir så less på sånt här.
Jaha, efter att ha ringt upp igen och lyckats ta mig förbi den förbannade talsvarsfunktionen så har jag plats 81 i turordning efter ytterligare tio minuter.
Webbläsaren tuggar och tuggar och jag lyckas inte komma in på sidan om driftinformation på Telias hemsida....arrrggghhh!!!!

En foxterrier i litteraturhistorien

Bloggvännen Olgakatt kommenterade förra inlägget så här:

Rekommenderar läsning av Jerome K. Jeromes Tre män i en båt, kapitlet där hunden Montmorency möter sin överman, en ärrad katt, säkert en släkting till er Coola Katten!

Alla kapitel är förstås rekommendabla i denna underbara bok.

Vad alla kanske inte vet är att Montmorency är en foxterrier, och som sådan helt genialt beskriven i boken.
Mitt exemplar av boken är helt sönderläst, men försvunnet som så många älsklingsböcker man gärna lånar ut men aldrig får tillbaka.

Mina två första hundar var två släthåriga foxterriers som hade en hel del gemensamt med Jerome K. Jerome's Montmorency.

Kanske hunden på bilden är Montmorency? På 1800-talet och i början av seklet såg rasen rätt annorlunda ut, så min gissning är att det är förlagan vi ser.

Lustigt nog så har Mira ett inlägg idag om just Montmorency. Ibland strålar alla vägar samman i bloggvärlden ;)

Katt på hett plåttak...f'låt, på het motorhuv

Pälstjejerna blir som galna när de får syn på en katt, och här i byn saknas det minsann inte katter ;)
När Bi och jag går vår gemensamma morgonpromenad så passerar vi ett hus där mannen i familjen ofta har kommit hem från jobbet strax innan. Osvikligt ligger då en, ibland två och till och med tre katter och gonar sig på den varma motorhuven.
Numera låtsas inte pälstjejerna om dem så länge de ligger på bilen, men är de nere på marken då blir det ett himla liv.

Längre bort ligger det ett litet torp där Coola Katten bor. Bi och jag kallar honom så, för en coolare katt får man leta efter. Det är en kolsvart katt med bärnstensögon som för sig med stor, nästan lite slö värdighet, men man anar en stor inre styrka. Han inte så mycket som väser, eller kröker rygg när pälstjejerna hänger rakt ut i kopplen och tuggar i luften framför honom. Han iakttar dem stint och skulle pälstjejerna vara lösa så är jag övertygad om att han skulle skrämma skiten ur dem.

Idag har vi varit utan telefon i två dygn, liksom flera andra hushåll i byn. Det är konstigt att det är lite liv i bredbandet trots allt. Jag har försökt surfa runt på lite bloggar men har misslyckats med att skriva kommentarer. Det går oerhört segt och tar en evighet. Få se om jag lyckas lägga ut det här inlägget...

En alldeles egen TutanPodenco

Bloggvännen Tuvstarr och hennes Ralf har varit på en fantastisk utställning i Hamburg som visar alla skatter (välgjorda kopior i naturlig storlek) som hittades i Tutankhamuns gravkammare. Kika in hos Tuvstarr och se alla fina foton som Ralf har tagit från utställningen!

Det är naturligtvis tråkigt att ha så långt till Hamburg, men jag får nöja mig med att titta på stationens egen Anubis som poserar på bilden ovan.

Länktips - världens största panoramabild över Paris

Under några timmar fotograferade ett projektteam 2 346 bilder av Paris som de sedan satte ihop till "Paris 26 gigapixel", världens största panoramabild.
Teamet hade väntat 16 månader på rätt väder och den 8 september i fjol slog de till.

Här kan du se Paris i 360 grader, och du kan zooma och manövrera som du vill.


Det går att zooma ordentligt...


...och upptäcka roliga detaljer.

Fler varianter av Hund och Schakal-spelet

Jag hittade de här bilderna på ett spansk forum där det diskuterades Hund och Schakal-spelet, eller Juego de los Perros y Chacales som det heter på spanska.
Tydligen finns det variationer på hur man utformade spelbordet.
Jag bara älskar schakalspelpjäsen i den övre bilden.

Charmigt spelbord - uppdaterat!

Bloggvännen Lisette har ett trevligt inlägg om olika typer av spel, speciellt då Spansk Domino som hon håller på att lära sig reglerna till.

Alldeles nyss hittade jag den här bilden på ett hundspelbord som jag har sparat ner från nätet någon gång. Jag minns inte var jag hittade bilden och inte från vilket land det originella spelet kommer ifrån. Någon som vet?
I mitten av bordet finns en palm som dekoration, kanske en vägledning.

Hur som helst tycker jag bordet är alldeles underbart.

Uppdatering

Mina frågor vad det kunde vara för slags spel och var det hade sina rötter har fått svar från den eminenta bloggaren Cruella som länkar hit i sin kommentar.

Spelet heter Hundar och Schakaler och var tydligen ett populärt spel i det gamla Egypten bland annat. Man har funnit många sådana här spel i gravar i Egypten men även i Palestina, Mesopotamien och Assyrien tydligen. Det mest kända är ett spelbord funnet i Reny-Senebs grav, XII dynastin, ca 1800 före Kristus.

Spelbordet har 58 hål, 29 på hundsidan och 29 på schakalsidan. Spelpjäserna är 10 och består av 5 pinnar med hundhuvud och 5 med schakalhuvuden. Om jag fattar rätt så kan man bara vara två spelare åt gången.

När jag googlade hittade jag faktiskt två ställen som beskriver spelreglerna, här och här, så nu börjar jag fundera på att tillverka ett eget Hund och Schakal-spel.

Oj, här hittade jag ännu fler spelregler och även ett nytillverkat spel i vad som ser ut som plast ;)

Om det är någon som till äventyrs vill se Anne Baxter i rollen som Nefretiri, spela Hund och Schakal med Farao Sethi ( Cedric Hardwicke ) i filmen The Ten Commandments (1956) kan göra det här.


Anne Baxter försöker övertala Charlton Heston att spela med henne, hon har blivit hopplöst spelberoende.

Mians kommentar om ett Podencobord var verkligen mitt i prick, Podencos härstammar från det gamla Egypten.

Vilket gränslöst vetande det finns bland läsekretsen! Varmt tack Cruella!

Ankbröst med zucchiniplättar - recept

I helgen gick jag ner och skattade frysen på en anktutte som jag sedan lagade till med zucchiniplättar, vilket var länge sedan jag gjorde.
Efter två sommarvistelser i Italien började jag odla zucchini själv för att komma åt de delikata blommorna, men sen upptäckte jag hela grönsaken. Nu är zucchini en av de saker jag skulle ta med till en öde ö.
Det finns inga gränser vad man kan göra med zucchini i köket, blommorna, frukten, tutti!

Hur som helst, nu blev det plättar.
Jag höftar när jag lagar mat, men ta en och en halv medelstor zucchini.
Riv zucchinin på den grova sidan av rivjärnet. Ju mindre zucchini desto godare.
Salta och rör om och lägg i ett durkslag att safta ur.
Fortsättning längre ner.


Här har jag vänt på plättarna.


Det här vinet var riktigt bra, ett rejält och hederligt vin för under hundralappen till skillnad mot alla konstgjorda smaker man sätter i sig numera. Det är från staden Cahors, centrum för departementet Lot i sydvästra Frankrike.
Poppan har godkänt det.


Här har jag trancherat anktutten och gjort en sås av skyn med hjälp av lite mjöl, grädde, soja och en skvätt av det goda rödvinet. Slänger i lite smörfrästa trattisar också.





Blanda zucchiniröran med några matskedar vetemjöl, två ägg, salt och nymald svartpeppar. Har du fetaost kan du smula ner lite av det också och röra ihop.
Klicka ut plättar i en stekpanna och fräs i medeltemperatur tills de blir gyllene och lite frasiga.

Anktutten tycker jag vinner massor på att bräsera under lock istället för att stoppa in i ugnen som nästan alla recept förespråkar.
Det du vinner är att köttet blir saftigare och att du får en helt enastående sky att göra sås av.

Jag bräserar kortare och kortare tidsmässigt, ankbröstet blir så gott när det fortfarande är lite blodigt i mitten.

Hångelhörna

Bägge pälstjejerna löper just nu och under sådana här perioder av vällukt brukar det pågå lesbiska orgier i trädgården, men ibland blir Gaia trött på pilska Poppan, hon vill vara ifred. Det är ytterst sällan som vi har sett tänder blottade på Gaia, men vid dessa tillfällen händer det ibland.
Gaia ligger och softar med Håkan och mig i soffan...Poppan närmar sig med struttig gångstil och öron som ser ut som manövrerade av a puppeteer. Då hörs det ett gurglande läte och så blottas alla tänder :)
Jag har försökt fånga det på bild vid flera tillfällen men misslyckats, men idag fick jag till det.

Poppan ser lite skärrad ut.

Soffpotatis

Deadline

Jobb, jobb, jobb...

Ebro-rapport från landet Halland, del 3

Hej på er alla 4!

Nu äntligen har jag fått några bilder från stranden. Lite motljus men i alla fall.
Snöig strand, rent av lite isig på skaren.


Här börjar snön att smälta bort, det har varit några fina dagar men i morse när vi var på promenad var det 10 grader kallt igen ( inge kul alls ).

Ändock känns det i luften som om våren är på väg.



Påsen jag har i handen är det wienerbröd i, Ebro tycker det luktar fint. Som du kan se har jag två koppel i andra handen, det är två taxar jag passade i går, dom kan man inte ha lösa för då ska de genast lukta upp spår och jaga.



Vi träffade inte någon hund att leka med igår, de som var på stranden kom inte fram.

Känns så tryggt nu när Ebros ägarbyte är klart.

Önskar er en fin söndag
Ebro Peo

Vårspaning

Vad GÖR dom?

Ibland ringer Håkan från jobbet och undrar om jag har kollat kameran.
Nääee, säger jag, och vet direkt att han har sett något innan han gav sig iväg till jobbet.
Igår ringde han och jag kollade kameran och hittade det här.
Enligt Håkan gick det vänskapligt till, en vårlik uppvaktning av något slag.
Själv tycker jag det ser ut som rena slagsmålet, och skulle det vara frågan om parningsakt så undrar jag när talgoxar börjat begagna sig av missionärsställningen?

Är det någon som vet, undrar Håkan och jag? Vad håller de små oxarna på med?

Det gula till höger är hundkiss och inga kroppsvätskor från skadade fåglar som jag trodde först när jag kikade på Håkans bilder.













Och här sitter Gaia senare på dagen och väntar in våren. Hon har att göra.

Det är märkligt...

Det är så märkligt att så många detaljer kan framträda på lite avstånd...


...när det ser näst intill obegripligt ut på nära håll.


Till och med glasögonbågarna syns på Håkan.