tisdag, mars 23, 2010

En foxterrier i litteraturhistorien



Bloggvännen Olgakatt kommenterade förra inlägget så här:

Rekommenderar läsning av Jerome K. Jeromes Tre män i en båt, kapitlet där hunden Montmorency möter sin överman, en ärrad katt, säkert en släkting till er Coola Katten!

Alla kapitel är förstås rekommendabla i denna underbara bok.


Vad alla kanske inte vet är att Montmorency är en foxterrier, och som sådan helt genialt beskriven i boken.
Mitt exemplar av boken är helt sönderläst, men försvunnet som så många älsklingsböcker man gärna lånar ut men aldrig får tillbaka.

Mina två första hundar var två släthåriga foxterriers som hade en hel del gemensamt med Jerome K. Jerome's Montmorency.

Kanske hunden på bilden är Montmorency? På 1800-talet och i början av seklet såg rasen rätt annorlunda ut, så min gissning är att det är förlagan vi ser.

Lustigt nog så har Mira ett inlägg idag om just Montmorency. Ibland strålar alla vägar samman i bloggvärlden ;)

7 kommentarer:

olgakatt sa...

Där ser man, JKJ:s fanclub lever! Det gläder mig ofantligt!

Min morbror hade också en gång en foxterrier vid namn Tipp. Just när han en dag skulle sätta sig till en ensam middag ringde telefonen och han lämnade sin upplagda tallrik för att svara. När han återvände efter några få minuter skvallrade endast en gaffel som fallit ner på golvet om vad som hänt med den nu helt försvunna maten. Tallriken var som nydiskad och Tipp djupt sovande.

Mira sa...

Jag undrar vad det kan bero på? Har det pratats Morencyterrier på radion? Visats i TV? Jubileum? 100-årsdag?

Nej, inte vad jag märkt. Utan bara ytterligare ett av dessa underbara sammanträffanden i cyberspace.

Ljudboken med Tre män i en båt har legat på mitt skrivbord i två veckor, och just idag beslutade jag mig för att göra något på Montmorency. Samtidigt som Christina beskriver Coola Katten, samtidigt som Olgakatt associerar till... Montmorency... :-)

Christina sa...

Olgakatt: Det är fascinerande hur vissa saker känns helt tidlösa medan andra åldras fort. Det är länge sedan boken skrevs, men den håller än i dag.
Ikväll var första gången jag fick se hur han såg ut, JKJ, när jag googlade. Han ser klart trevlig ut :)

Det som hände din morbror ingår i vardagen om man har foxterriers he he...;)

Christina sa...

Mira: Jag tror det är så enkelt som att vi har rätt lika referensramar, vi som surfar runt hos varandra...och Tre män i en båt är ju en klassiker. Ett lustigt sammanträffande, men inte så konstigt egentligen :)
Bara roligt, tycker jag.

Jessica sa...

Ja, DEN gamla boken ja! Den kanske man skulle läsa om. Jag har den på en armlängds (nåja, ganska lång arms) avstånd och jag kollade för säkerhetsskull att det inte stod ditt namn i den. Det gjorde det inte. Bara mitt gamla telnr från några decennier tillbaka. Det var alltså då jag läste den. Och skrattade högt som jag minns det! :)

Christina sa...

Jessica: Var än mitt gamla ex hamnade så har den säkert fått ett gott hem ;)
Den finns utlagd på nätet i sin helhet, så alldeles utan är jag inte.
Jag minns också att jag skrattade högt när jag läste den :D

Kesu sa...

Hm, hm, hm, nu snurrar hjärnkuggarna långsamt. Var har JAG mitt ex av boken? Minns att jag köpte och läste den vid en tågförsening i England. Loved it.

Foxterrier verkar vara roliga raser. Stämmer det? Terrier är ju alltid terrier, men jag har ingen järnkoll just på foxterrier.

Det är alltid kul att kolla gamla svartvita bilder på hundraser från några generationer tillbaka. Jag har en bok om norwichterrier. Den är inte så jättebra, men det är den enda som finns på marknaden. Roligast är berätteslerna om - och bilderna på - de gamla råttfångarhundarna. Hussarna är sååå stolt över sina fyrbeningar.

Dina skisser i inlägget ovan är kalasfina! Som alltid!