Första brännugnen öppnad!

Vid lunchtid idag hade brännugnen svalnat så pass att Bi kunde öppna den.
Gissa vem som mer var med?
Just det - jag stod och flåsade henne i nacken ;)

Allt är fortfarande inte bränt. De stora faten t ex återstår att bränna.
Den här första ugnen innehöll så mycket att det är omöjligt för mig att plåta allt och lägga ut här.
Jag tar istället ett axplock och visar.

Bilden ovan är en liten ask som Lisette har gjort.På locket ligger något som ser ut som en präktig kalamataoliv i stengods.

Glöm inte att klicka på bilderna!


Ännu ett alster av Lisette...



...och ett till.


Det här Lisette-fatet är gigantiskt, men det kommer inte fram riktigt i bild hur stort det är.


Det här är Kesus hemlighetsfulla skål med en överraskning i botten. Kesu har gjort skålen av två olika sorters leror, vilket syns tydligt på bilden.
Vad som döljer sig i botten av skålen överlåter jag till Kesu själv att visa.


Här är ännu en Kesu-skål...


...som även den har en grej i botten - en marinblå kula.


Lena från Nora gjorde halssmycken som för tankarna till en monter på Historiska Muséet.


En Lenabägare.


Jag tror att det här var Lenas också, men är inte helt säker.


Det här var nog allas favorit - Karins djurskål.


Karins ask med en groda på locket.


Den här bägaren har också Karin gjort. Karin var nog den som lyckades bäst med sina glasyrer.


En pippi-vas gjord av Karin.


Här är det jag som har varit i farten.


Min podenco-vas.


Detalj av podencovasen.


Mina tre tvålfat som Shu har dekorerat de två närmast kameran.
Det var nog ingen räka på det vänstra, som jag trodde först. Det ser mer ut som en guldfisk och så en krabba på det högra fatet.

Keramikkurs i Striberg

I lördags dök de alltså upp, se förra inlägget, och på kvällen kom även Bi och Bo upp till stationen och vi åt middag tillsammans, Striberg Sukiyaki. Jag kommer att lägga ut recept senare, för det här är middagsmat som sköter sig självt och som dessutom är himla gott.
Innan hade vi hunnit med ett besök nere i keramikverkstaden för att titta på de skröjbrända sakerna som vi hade åstadkommit förra gången vi samlades i Bis verkstad..

Här diskuterar Kesu och Lisette en kalligrafi som jag har tagit fram för att visa vad Shu kan för något. Den vackra kalligrafin som han har målat till mig föreställer tecknet för häst, eftersom jag är född i hästens år, enligt den kinesiska zodiaken.


Här har jag snott en bild från Lisette, som fotograferade Shus kalligrafi vid middagsbordet.


Efter Sukiyakin blev det fransk ostbricka, en total kulinarisk misch-masch som uppskattades av Poppan om inte annat ;)


Nu undrar vän av ordning igen - vad finns egentligen i botten av Kesus hemlighetsfulla skål som hon håller så ömsint? Va va va!!!?
Det är inte dags att avslöja gåtan ännu. Sorry!


Karin dekorerar en liten tillbringare och Shu tittar på.


Här är Kesu i glasyrtagen, och häller glasyren "Hugo" på ett stort fat.


Lisette är helt fokuserad på att sätta färg på brushanen "Bruce".


Jag har gjort tre stycken tvålkoppar, och jag låter Shu glasera och dekorera två stycken eftersom han ser så sugen ut. På en målar han snabbt en krabba, och på den andra en räka.
Skönt att se att han också behöver läsglasögon ;)


Här står Lena från Nora, och funderar på hur hon ska få fram texturen på en liten vas som hon har doppat i glasyr som har blivit lite för tjock. Hon löser det genom att helt sonika skrapa bort det hon inte vill ha.
Hon tipsar mig även om några keramiker på Gotland som har helt underbara hemsidor.


Sen hamnar Lenas vas här bland allt annat som vi har gjort, och som väntar på den slutgiltiga bränningen.

Lussefirande på Stribergs Station

Som några av er kanske minns, så hade vi en bloggträff här på stationen för några veckor sedan. Då drejade, knådade och ringlade vi stengodslera.
Nu var det dags för glasering, så Kesu, Lisette och Karin kom hit igen för att delta i den fortsatta keramikkursen hos Bi.

Karin hade även med sig Shu, en konstnärsvän och bror från Kina som vi bägge känner, och som jag blev så glad att träffa igen.

Igår kom hela gänget ( det kommer ett separat inlägg om gårdagskvällen och dagens glasering ) hit igen.

I morse var det Luciamorgon, och trots att vi hade kommit väldigt sent i säng igår så tassade vi upp mangrant, draperade oss med lakan, glitter och ljus - och tågade sjungande in till Shu för att ge honom lite svensk inramning av dagen.
Efter en stunds sjungande så började vi bloggare hämta kameror och föreviga varandra och oss själva medan Poppan var den enda riktigt trogna lussefirare som inte vek från Shus sida vid sängen.


Från vänster till höger: Kesu, Karin och Lisette.
Och hur ska jag etikettera det här inlägget - under "vardagsliv"?
Rena önsketänkandet i så fall.

Vad man kan ta med i sitt CV...

Jag upphör aldrig att förvånas över vilken intressant läsekrets jag har haft lyckan att begåvas med.
Så här positivt skriver signaturen Vårdagjämning i en kommentar till förra inlägget, som handlade om bensprattel:

Berättar hela hiphophistorien om ni vill. Dansade en termin "Hiphop för vuxna" som det hette:-). Sedan blev det bara jag och en till kvar;-).
Vi hade en väldigt häftig danslärare med rytmen i blodet och han tänkte första gången han såg oss:"hur ska detta gå?" vi såg ut som vingliga höns som dansade i otakt och i olika otakt enligt honom. Och man ska dansa mot takten också, hur det nu ska förklaras. Jag tränade i alla fall ihärdigt:-). Ja så fanns det bara en tonårsgrupp att fortsätta i där våra döttrar gick. Så vi tog ett allvarligt snack och frågade om vi fick gå där. Och de sa att det var kul och jag försäkrade att jag inte skulle vara med på avslutningsshowen på en teater så de inte behövde skämmas för kompisar o s v;-) Det var otroligt bra träning för kroppen men svårt. Tog med det i mitt CV som en brytning mot allt det andra:-) när jag tog tjänstledigt ett år och sökte ett annat jobb. Tror det avgjorde, jag fick det:-)

Tack för berättelsen Vårdagjämning! Ska jag någon gång söka nytt jobb ska jag komma ihåg det här :)

En ung tjej som heter Mia som hip hopdansar i Metrô Conceição får illustrera det här inlägget.

Då var det dags - ElfYourself!

Send your own ElfYourself eCards

Det här är tredje eller fjärde året nu som man kan förvandla sig till alver och sprattla loss i ett våghalsigt dansnummer.

Nytt för i år är att man kan lägga till munnar så att det även blir ett sångnummer av det hela.

Jag bara älskar sånt här :)

Om ni också vill föralvas så är det bara att klicka på länken under rutan, ElfYourself.

Var sätter man sig?

Trevlig tisdag önskas från stationen!

Vedeldad bakstuga...och badtunna

I lördags var vi åtta personer som bakade bröd i en vedeldad bakstuga i grannbyn.

Vi började på eftermiddagen och höll på till sent på kvällen, och det blev allt från rågbullar, ciabatta, knäckebröd och mjukt tunnbröd. Ulrika bakade också spännande levain-bröd efter Jan Hedhs recept.

I den mycket korta videosnutten ovan skyfflar Bosse in sina knäckebröd i ugnen.


Och här står Lars som har byggt ugnen, och skyfflar in surdegsknäcke.






Vi gör ett avbrott i brödbakandet och gör pizzor med allehanda goda pålägg som Ulrika dukar upp.


Godare pizzor finns nog inte!


Bakdagen avslutas med ett nattligt varmbad ute i naturen. Bilden är kolossalt brusig, men en blixt hade förstört hela stämningen.
Det var helt underbart att krypa ner i varmvattnet och hitta en sittbänk nere i vattnet, titta upp mot himlen, snegla bort mot den lilla bykyrkan där en julgran lyste och få ett glas Loka att smutta på.

Tack Ulrika och Lars för att vi fick vara med!

En pälskille på stationen

Idag hämtade jag upp Ebro i Örebro där jag mötte matten som varje år åker sammanlagt 80 mil för att lämna och hämta hos oss, allt för att Ebro ska få tillbringa en smällfri jul- och nyårshelg.

Vi träffades på parkeringen vid Eurostop och jag fick en sån där podencokram av Ebro direkt, han la upp tassarna runt min hals och bara stod på bakbenen som en stor glad surikat...om nu surikater kan vifta på svansen på det viset?

När vi kom hem så blev det först rally i trädgården med pälstjejerna. Då såg Håkan och jag knappt något för alla svansar som gick som propellrar.

När Ebro blir glad hämtar han alltid något att bära omkring. Den här gången blev det Gaias matskål i plast som fick bli glädjetrofé.


Han bär omkring med den genom att greppa matskålen i ena handtaget och ser för rolig ut!

Skyddshelgon för de som färdas

Om man vill vara på den säkra sidan, och slippa råka ut för olyckor med bilen, då bör man införskaffa en liten plastplakett som föreställer helgonet Sankt Kristoffer och sätta fast på instrumentbrädan.

Sankt Kristoffer-plaketter går att köpa på varje supermarché eller bensinmack i Frankrike, och som tur var så hittade jag en extra i gömmorna idag för Napoleon.

Har man som jag läst Modesty Blaise så förstår man att det finns helgon för allting.

Sankt Kristoffer är de vägfarandes skyddshelgon. Om ni vill veta varför så klicka på länken!

Ringo Starr bar t ex en Sankt Kristoffer-medaljong som han hade fått av en snäll och omtänksam faster, just p g a att beatlarna befann sig på resande fot så ofta.



Vill man verkligen se en massa intressanta tolkningar av helgonet i fråga kan man klicka här.

Ebro söker ett nytt hem

På söndag kommer Ebro hit för att tillbringa sin sedvanliga vintermånad hos oss på stationen.
Det är Ebro som står längst till höger på fotot ovan.

Ebro är Gaias bror, de blev inlämnade till hundhemmet i Spanien när de var pyttesmå, och matten och jag har hållit kontakt genom åren.
Ebro bor i Stockholm och han är väldigt rädd för nyårsraketer och smällare så i år är det fjärde året i rad som han tillbringar här hos oss på landet där det inte är lika stökigt.
Han får dessutom trygghet och stöd av pälstjejerna när det smäller, så det har gått jättebra varje år.

Och varje år har det varit lika ledsamt att skiljas från honom när smällarhelgerna är över.

Detta år är lite speciellt, för nu söker matten efter ett nytt hem till Ebro, ett permanent hem. Om ni går in på föreningen ADA:s hemsida och klickar på Senaste nytt, 30/11 - Ebro söker nytt hem så kan ni läsa om den här prinsen bland hanhundar.

Matten kan inte ha kvar Ebro pga småbarn och studier, och kunde vi ha tre hundar permanent så skulle vi ta Ebro direkt.
Tyvärr fungerar det inte att ha ett heltidsarbete och tre stora hundar för mig som jobbar hemma.

Ebro är verkligen världens finaste, och han har inget av den skygghet som Gaia besitter. Han är van vid småbarn och katter, lyder på inkallning etc - klicka på länken och läs är ni snälla!

Finns det någon bland läsekretsen som vill överta en fantastiskt trevlig hund? Känner ni några som skulle vara intresserade?

Hör av er i så fall!
Under ca en och en halv månad kommer han att befinna sig hos oss i Striberg...om någon vill träffa honom här.

Skitiga näsan

Första advent på stationen

I morse var det härligt att stiga upp i ottan och ha ljus i nästan varenda fönster.
Poppan står och beundrar och begrundar.


Hela söndagen ägnades åt Napoleon, termost-bilen från Burträsk som är döpt efter en tidigare ägare.
Jag fick hjälp av Håkan att bl a kolla vilken diameter bromscylindrarna har framtill, för att kunna beställa rätt reparationssats från Frankrike. Det är mycket med det här, och jag måste erkänna att det är första gången jag verkligen är nyfiken på vad det är som gör att en bil rullar. Jag älskar att köra de här gamla finingarna, men har aldrig haft något intresse av att meka förut.
Nu känns det som om jag medverkar till någon slags återfödelse av den här gamla slitvargen.

En stjärna kommer kanske att lysa särskilt starkt över garaget den 24 december...

Klickerkurs, tredje tillfället

Ikväll var det dags för den sista klickerkvällen, och jag ångrar att jag inte kom på det här tidigare. Finns det något bättre tillfälle att teckna hundar och deras ägare på?

Nu hann jag bara med två halvtaskiga skisser på kursens stjärna, en liten papillon som heter Isa. Jag började teckna Kasper och hans matte men sen reste de sig plötsligt, ja, det är ju så det är när man skissar live.
En dålig penna hade jag, och några gamla kvitton som fick utgöra skissblock.

Ljusterapi på stationen

Häromdagen när jag skrev om nödvändigheten av pannlampa inomhus, så skrev den geniala Cecilia N så här i en kommentar:

Jag har hittat lösningen!

Använd det rum som är lättast att få ljust genom att ta ner tavlor från de vita väggarna, alternativt/plus drapera i vita dukar och lakan.

Möblera in alla lampor du kan. Tänd dem.

Sagt och gjort, imorse satte jag igång. Jag orkade inte ta ner tavlorna utan jag svepte in hela rummet i vitt papper helt enkelt. Möblerna med.
Pälstjejerna såg ett tag förskräckta ut, men undgick med nöd och näppe att bli inslagna av misstag när matte hade fått upp ångan.

Tack Cecilia för ett nytt liv!

Rapport från Yvetta, mosaikkonstnären

Så här skriver Yvetta i ett mail idag som absolut lyste upp i novembermörkret:
En ram i dubbel masonit runt om för att försöka hålla tjockleken på 7 mm.
Fästmassan läggs på baksidan


Aluminiumnät fästs slutligen som underlag i fästmassan


Efter ett dygn blötes pappret och det vattenlösliga limmet...


..och kan försiktigt lossas


den nytvättade och fortfarande blöta mosaiken



Klar och torr

Blir man nyfiken att se den i verkligeheten eller blir man nyfiken att se den i verkligheten?