söndag, december 06, 2009

En pälskille på stationen



Idag hämtade jag upp Ebro i Örebro där jag mötte matten som varje år åker sammanlagt 80 mil för att lämna och hämta hos oss, allt för att Ebro ska få tillbringa en smällfri jul- och nyårshelg.

Vi träffades på parkeringen vid Eurostop och jag fick en sån där podencokram av Ebro direkt, han la upp tassarna runt min hals och bara stod på bakbenen som en stor glad surikat...om nu surikater kan vifta på svansen på det viset?

När vi kom hem så blev det först rally i trädgården med pälstjejerna. Då såg Håkan och jag knappt något för alla svansar som gick som propellrar.

När Ebro blir glad hämtar han alltid något att bära omkring. Den här gången blev det Gaias matskål i plast som fick bli glädjetrofé.


Han bär omkring med den genom att greppa matskålen i ena handtaget och ser för rolig ut!

31 kommentarer:

PGW sa...

Oh vilken härligt svans-svooshande ni ska ha omkring er nu! Roligt med podencokramarna, så gör mina kompisar afghanhundarna också! Även afghaner som jag inte har känt väl har hälsat artigt på marken och sedan känt att jag var förtjust och då blir det stora kramen!

Elisabet. sa...

Samma sorts svansar som våra hamiltonstövare hade .., med det där vita längst ute på svanstippen!

Underbara bilder!

Mian sa...

Så fin han är, Ebro. Vad skönt mallig han ser ut när han bär runt matskålen.
Skön bild! Du är finurlig du :)

Ellis sa...

Han är l j u v l ig!

annie sa...

This is the look of a happy and contented dog. Great video and wonderful photos.
annie

Evas blogg sa...

Vilken fin kille!!

Monet sa...

Vilken underbar pälskille. Det där är ju ett riktigt apportbeteende och liknar också Poppan med Vappen. Eller?

Vår Dessi gör också samma sak. Det är ett evigt apporterande med alla leksaker som under dagen sprids ut i olika högar. På kvällen, för att inte snubbla vid toalettbesök under natten, måste vi plocka upp alltihop och lägga i leksakslådan.

Hoppas allt går bra med tre så stora hundar nu men det verkar ju som om de har jättekul ihop! Och lycka till med nytt hem för Ebro, med så här härliga bilder på en härlig hund kan det väl inte bli så svårt?

Lisette sa...

Men heregu' så söt han är! Och de andra gullgrisarna också. Jag ser verkligen fram mot en träff men herrn. Hoppas jag kan fjäska till mig en P-kram också:)

Jom Manilat sa...

Han ser för söt ut! Rolig liten film.

Christina sa...

PGW: Skulle det vara 30° i skuggan så skulle vi inte behöva ngn fläkt, om man säger så ;) Här är det ett svans-svooshande utan dess like. Mina isterband blev avkylda i ett nafs i kväll med tre svansar i farlig närhet på kökssoffan.

De där vinthundskramarna, tror du att det beror på att de jagar så bra med synen? När mina kramas på det sättet så blir de kvar i den ställningen, och börjar spana omkring sig när de vänslats klart.

Elisabet: Och bägge raser är jakthundar! Det måste vara suveränt för en jägare att ha koll på sin hund via den vita "lanternan" på svansspetsen som ofta är högt hållen.

Mian: Åh, han kan trava omkring huuur länge som helst med skålar, tofflor eller kängor i käften - glad som en lärka.

Ellis: Ja det är han. Verkligen.

Annie: Now he is sleeping with his head on Håkans lap in the sofa :)

Eva: Ja :)

Monet: Apport har aldrig varit något för pälstjejerna, men Ebro däremot hämtar gärna.
Att Poppan var intresserad av vappen berodde nog mer på att hon var skendräktig än på några apporteringsanlag ;)

Det förvånar mig inte att lilla Dessi gillar att apportera, vattenhund som hon är innerst inne, till för att apportera sjöfågel - var det så?

Podencomixarna trivs storartat med varandra, det är väl mer matte som kan trassla in sig i tre koppel samtidigt och undra hur hon ska kunna fördela morgongosningarna rättvist!
Det är otroligt trevligt att vara mitt uppe i en flock hundar så här, men en och en halv månad om året räcker :)

Lisette: En P-kram får man om de känner igen en och blir glada att se en, så du kan säkert få en av Poppan, och kanske av Gaia också om hon gör som förra gången och "glömmer sig"!

Jom: Han är en goding :)

Maria sa...

Vad fin han är! Oskar går också och bär på saker när han är glad, särskilt om vi får besök så blir han mycket lugnare om han får ha en "napp" i munnen. Men sen är han ju retriever också :)

Christina sa...

Maria; Jag log när jag läste din kommentar, en slags napp är vad det är ;)

Bloggblad sa...

ÅH, jag blir ju lite lätt förälskad... stora lugna hundar är jag mycket förtjust i.

Christina sa...

Bloggblad: Det här tror jag skulle vara en hund för dig, gentleman ut i klopetsarna (utom när han har gömt mina tofflor och vägrar tala om var) och väldigt lugn...om det inte smäller förstås.
Just nu har de trängt ut Håkan ur tevesoffan, så nu ligger där tre podencos på raken ;)

olgakatt sa...

Vilket fint leende den hunden har!

Christina sa...

Olgakatt: När han ler genom en plastbytta eller...? ;)
Välkommen hit förresten!

Eva H-höjden sa...

Å vad skönt att han får en god jul i år också! Jag vill se mer av flocken!!!!

ab sa...

Det är så rart så man dör...

Minns från förra året hur han brukade svansa runt i hallen och spänt vänta på Håkan.

Kesu sa...

Tre podencos på raken i soffan - har trängt ut Håkan. Var ligger han då? undrar vän av oordning ;)

Fina, fina E-bror! Ser också fram emot att träffa gentlemannen. Den översta videon ska jag visa för min kompis optikern som vet så mycket om peodencos. Men den nedre bilden vete fasen ... Hehe! Skojade bara! Bilden är hur skön om helst - fattar inte riktigt hur du fick till den. Kan du använda den som en förlaga till en illis??? Kommer på mig själv att försöka hitta på en bildtext. Inte lätt!!!

Tack för fina och varma hundbilder i dag när det har regnet järnet här.

Petra sa...

Han är för söt. Han och Nisse skulle kunna bära omkring saker tillsammans. Eurostop i Örebro hittar jag väldigt väl till och jag kan väl komma dit och lämna Nisse nu inför den kommande smällperioden? Då kan ju Nisse och Ebro(r) bli kompisar och så kan vi försöka smuggla med honom hem och hoppas att resten av familjen tycker det är ok..... Utav någon anledning tycker de att det räcker med 3 hundar i en lägenhet (jo, jag räknar Kissen som en liten hund)

Cicki sa...

Vilken härligt liten filmsnutt. Gaia lyckades också komma med, i alla fall en bit av rumpan. Jag kopplade, precis som Monet, över till vappen. Vad har hänt med den. Att hon slutade bry sig vet jag men sedan då? Har den bara gått upp i rök?

Jag skulle mycket väl kunna tänka mig en podenco om inte om fanns. Om kroppen höll, om ekonomin fanns, om ett annat boende. Ja, på det viset är det. Vi kommer väl till stationen och gosar istället.....:-)

Unknown sa...

Hihihi va gullig!

Camilla sa...

Åhhh vilket underbart hus ni bor i... och vilket charmtroll!!! Skönt att han får tillbringa jul och nyår i en smällfri miljö... har en kompis vars hund sover sig genom nyår pga alla smällare... men det gör ju att de aldrig kan åka nånstans på nyår utan alltid är hemma. Lite trist för dem!!!

Anita sa...

Åh, det märks att Ebro är nöjd och glaaad över att vara hos dig igen Christina! En lycklig hund, just nu.

Filmar du med Canon SX10IS...? Så långt har inte jag kommit ännu...;)

Christina sa...

Eva H-höjden: Det kommer mer, var så säker ;)
Du skulle sett i morse när de gick i ring och hälsningsnosade på varandra. Jätterart.

Ab: Det är likadant i år, bara Håkan kommer i trappan så vet Ebro knappt till sig av glädje. Jag tror att han tycker det är speciellt roligt att ty sig till en kille.

Kesu: He he, han hade nog tittat klart, men det är en kamp att få en plats i soffan när det finns tre hundar.
Igår fick jag plats med halva rumpan.

Angående den nedersta bilden så var det naturligtvis klurige Håkan som hittade både motivet och vinkeln förra året, men tyvärr med blixt, så med den i minne så tog jag ung samma bild fast utan blixt igår.
Har du kommit på ngn bildtext än? ;)

Petra: He he, låter som en möjlig idé, men resten av familjen kommer nog på att något är lurt när dubbelt så många grejer börjar bäras runt hemma hos er;)

Cicki: Poppan betraktar vappen bara som en bit plastgummi numera och senast jag såg den låg den övergiven under en syrenbuske. Stackars uteliggar-vappen - ensam i naturen!

Ja, ni får komma hit och få er lite podenco-gos!

Lisa: Vilket fint linoleumsnitt du hade gjort Lisa, på Muffa och Tårtan! Jag såg det på Emmas blogg :)

Camilla: Välkommen till stationen!
Ja, vi trivs väldigt bra i det här huset och i den här byn.

Stackars dina kompisar som aldrig kan åka någonstans under nyår, det är de inte ensamma om. Det är otroligt många hundägare i det här landet som aldrig kan gå på nyårsfester pga att de är tvungna att sitta hemma med panikslaget djur.
Allt bara för att vissa människor tycker det är så himla kul när det smäller och att det är helt ok att så många inte kan fira nyår alls.

Smulan: Ebro älskar pälstjejerna så han är mer än nöjd :)

Ja, jag filmar med "vår" kamera :) Jag har helt slutat använda Ixusen.

Helen sa...

Vilken charmör han är, den där pälskillen!

Rasmus, vår New Foundlandsblandning, du vet, han tog alltid det första bästa som han kunde hitta, i munnen när han blev glad, t ex när det kom någon och hälsade på.

Det kunde bli allt från en vante till en soppåse. ;-)
Och så småtjöt han av glädje...

Kram!

Staffan H sa...

Åh vad härligt det är att se en glad och belåten hund! Det finns ett antal saker och syner som hör till det där riktigt fina; belåtna djur hör till dem. Jag hoppas ni får en riktigt mysig tid tillsammans med "inackorderingen".

Anita sa...

Ja, givetvis är det pälstjejerna han har längtat efter!;)

Använder du stativ? Kan du ta svart/vita bilder med "vår kamera också...? Det längtar jag att kunna göra..

Christina sa...

Helen: Ja, det är så gulligt när de släpar runt på saker i pur glädje, det gäller bara att hitta skor och tofflor sen ;)

Staffan: Tack Staffan, vi kommer att ha det jättefint tillsammans med pälsgästen.

Smulan: Jag använde stativ och självutlösare när jag filmade när jag och Gaia klickertränade, men annars inte.
Det går att omvandla vilka färgbilder som helst i datorn till sv/v men om du saknar bildbehandlingsprogram så finns det möjligheter att ställa in sv/v funktion direkt i "vår" kamera.
Jag mailar dig ikväll!

Kesu sa...

Heja foto-Håkan! Och du med såklart.

Nä, det har jag inte för den där bilden säger med än tusen ord - och så många får man inte skriva i en bildtext!

Har tittat på bilden en gång till nu och jag drar upp mungiporna och blottar tänderna precis som E-bror - fast av skratt. Han ser för festlig ut.

Det är så sött med hundar som alltid ska ha nåt i munnen när de är glada. Själv ska jag bli retriever i mitt nästa liv, har jag kommit på. Bär ALLTID på nånting. B kallar mig sin baglady. Han har rätt.

ullrika sa...

jag har en känsla av att surikater inte har några svansar alls, men OM dom hade haft det hade dom garanterat varit Ebrorlika så det står härliga till!