tisdag, december 01, 2009

Ebro söker ett nytt hem


På söndag kommer Ebro hit för att tillbringa sin sedvanliga vintermånad hos oss på stationen.
Det är Ebro som står längst till höger på fotot ovan.

Ebro är Gaias bror, de blev inlämnade till hundhemmet i Spanien när de var pyttesmå, och matten och jag har hållit kontakt genom åren.
Ebro bor i Stockholm och han är väldigt rädd för nyårsraketer och smällare så i år är det fjärde året i rad som han tillbringar här hos oss på landet där det inte är lika stökigt.
Han får dessutom trygghet och stöd av pälstjejerna när det smäller, så det har gått jättebra varje år.

Och varje år har det varit lika ledsamt att skiljas från honom när smällarhelgerna är över.

Detta år är lite speciellt, för nu söker matten efter ett nytt hem till Ebro, ett permanent hem. Om ni går in på föreningen ADA:s hemsida och klickar på Senaste nytt, 30/11 - Ebro söker nytt hem så kan ni läsa om den här prinsen bland hanhundar.

Matten kan inte ha kvar Ebro pga småbarn och studier, och kunde vi ha tre hundar permanent så skulle vi ta Ebro direkt.
Tyvärr fungerar det inte att ha ett heltidsarbete och tre stora hundar för mig som jobbar hemma.

Ebro är verkligen världens finaste, och han har inget av den skygghet som Gaia besitter. Han är van vid småbarn och katter, lyder på inkallning etc - klicka på länken och läs är ni snälla!

Finns det någon bland läsekretsen som vill överta en fantastiskt trevlig hund? Känner ni några som skulle vara intresserade?

Hör av er i så fall!
Under ca en och en halv månad kommer han att befinna sig hos oss i Striberg...om någon vill träffa honom här.

39 kommentarer:

Londongirl sa...

Åh Christina! Minns du att jag skrev och frågade dig vad som blev av honom när jag läste att hon hade en bror på hundhemmet? Blev lite kär i honom där på bilderna.

Han är ju så fin...men jag kan ju inte ha honom som vi bor. Om jag ändå hade bott ute på landet!

Nu måste jag tänka här om jag känner någon som gör det och där han skulle kunna trivas...

Kan ni verkligen inte ha honom?

Londongirl sa...

Åh Christina! Minns du att jag skrev och undrade över hur det gick för hennes bror när jag läste att hon hade en på hundhemmet?
Blev lite kär i honom där på bilderna.
Han är ju så fin!!
Men jag kan ju inte ha honom så som vi bor.
Tänk om man ändå bodde på landet!

Nu måste jag fundera över om jag känner någon som gör det och där han skulle kunna trivas....

Kan ni verkligen inte ha honom?

annie sa...

awww...I hope you find someone near to you so that Ebro can still have Sleepovers at your home with his sister and Poppy, ever year.
Hugs and kisses to him
and Paws Up for good luck.
annie

Christina sa...

Londongirl: När du påminner mig om det så minns jag.

Ebro är en kanonfin hund på alla sätt, smart, följsam, påhittig, vänlig och himla snygg. Så lätt att ha. Det enda problemet han har är smällare, så drömmen vore ju att han fick ett hem på landet!
Eftersom vi har haft honom så många år under storhelgerna är det många som har fäst sig vid honom under årens lopp, och vi får ofta frågan hur det står till "med den trevliga hunden". Han charmar alla.
Som du förstår ligger Ebro mig varmt om hjärtat, så jag håller naturligtvis tummarna för att du eller någon annan ska komma på någon som vill ha en sådan här guld-hund.
Ebro är så "lätt" så jag tror att han skulle kunna fungera hur bra som helst som "första-hund" bara man är intresserad av att motionera honom.

Annie: Yes, I do hope someone falls for Ebro, he is a gorgeous dog, so nice and easy going.
Thank you for the Paws Up :)

Petra sa...

Hade jag inte haft skotträdde Nisse, som dessutom tror att han har ensamrätt på Aileén, hade jag varit i Trångsund nu.
Men jag kanske kan skicka två hundar till Striberg i dec-jan?

Kesu sa...

Ebro, som väl Håkan döpte till Ebror, skulle jag gärna öppna mitt hem och min famn för. Men jag vet en gammal pälsgubbe som skulle känna sig hotad :( Ska tänka till om jag kan komma på någon som passar för den sirlige herren - för det är väl i den änden man måste börja ;)

Japp, jag är tillbaka igen. :D

Kram

Emma R sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Emma R sa...

Håller tummar och tår för att Ebro finner ett passande hem! Kram Emma R

Kesu sa...

Glömde säga att bilderna är både roliga och fina på Tripp, Trapp och Trull. Ser nog hur Poppans svans går fram och tillbaka där i köket.

- Får jag be om största möjliga tyssstnad?

Du har den om du ger dom en godbit!

Christina sa...

Petra: Två till? He he, nu sätter jag i halsen.... ;)
Ja, egentligen, när jag tänker efter, så skulle man skapa ett slags hundarnas retreat i en sån här by, när snorungar fyrar av smällare varje timme på dygnet i storstäderna under dessa helger.
Stackars Ebro och stackars Nisse!

Kesu: Just det, Ebror kallas han för här hos oss, Håkan gillar att leka med ord ;)
Vilket minne du har!

Ja, om du har lust att lobba för Ebro så skulle jag bli väldigt tacksam.

Det är den första december idag, och du är tillbaka igen som en adventsgåva ;) Hoppas att allt har gått bra!

Emma: Ju fler hållna tummar och tår desto bättre! Tack!

mossfolk sa...

Aha, det är till dig man ska skicka skotträdda hundar ;)

Jag skulle så gärna så gärna ha en hund till, men det är förstås orimligt eftersom jag bor mitt i stan och dessutom hoppas på heltidsjobb efter studierna. Hoppas att ni hittar ett toppenhem åt honom!!

Eva H-höjden sa...

Å jag har ju tre redan annars hade han slunkit in på direkten :-(

Christina sa...

Mossfolk: Ja, jobbade jag inte som illustratör så kanske jag skulle öppna ett hund-retreat, det skulle sannerligen behövas med tanke på allt smällande i tid och otid i storstäderna.

Jag förstår din situation väl, jag kan inte heller ta Ebro hur gärna jag än skulle vilja. Fortsätt att hålla tummarna!

Christina sa...

Eva H-höjden: Javisst, samma här, och det tråkiga är att så har alla jag känner. Fina Ebro.

Monet sa...

Egentligen skulle jag inte kommentera för jag vet att det jag skriver kanske inte faller alla på läppen.

Men jag har sett det här förr - i den nära vänkretsen och också hört talas om det från andra. Och upplevt det själv.

Man skaffar hund. Av olika skäl men oftast för att man behöver ha en god själ i närheten av sig. Många kompenserar uteblivna barn med hund eller katt.

Sen händer saker i livet. Man får (oftast) ett barn eller som det verkar i det här fallet: jobb, familjesituation och studier gör att det blir svårt att klara av vardagen. Man måste omprioritera och kanske välja bort vissa saker.

Det är inget att säga något om. Men tar man sig an en hund - och speciellt en spansk hittehund som redan haft det otroligt tufft i livet - så är det min uppfattning att då gör man det "for life". Adopterar man en hund så är det samma sak som att adoptera ett barn. Det är ett livslångt engagemang och inte något man schakrar med när livet kör ihop sig.

Blir man allvarligt sjuk eller andra omständigheter gör att man inte på allvar kan ge ett omhändertaget djur den adekvata omsorg som behövs, då måste man naturligtvis försöka hitta någon annan som kan ta över.

Men om skälen är de som angetts: barn och studier - då är det oförståeligt för mig att man kan tänka sig att lämna bort den man en gång tagit till sig som en familjemedlem. Hur kan man ens tänka i termer av att lämna bort sin hund? Skulle man göra så med ett barn??

I min familj har vi tagit hand om en hund av just det här skälet. Det blev för "jobbigt" för vännerna helt enkelt med hunden som då var i ungefär samma ålder som Ebro. Ett nyadopterat barn, en jobbsituation som krävde sitt, en man som fick förmodad allergi efter alla år. Hunden fick ett bra liv hos oss och blev en älskad familjemedlem under många år. Och vännerna som lämnade henne till oss var glada över det förstås men nog anar man det dåliga samvetet när det hela kommer på tal nu många år efteråt.

Hundar är anpassningsbara och lär sig att älska nya mattar och hussar. Men jag tror att de aldrig glömmer. Och att de också förstår varför de blir övergivna och känner att de är "i vägen". Så var det med hunden vi blev ny familj för. Hon glömde aldrig.

Jag önskar Ebro allt gott för resten av hans liv. Och att den som så småningom ger honom ett nytt hem gör det för gott!

Cicki sa...

Tyvärr vågar vi inte ta hand om någon hund av flera olika skäl, katter, värk och ekonomi. Annars så verkar de där voffarna vara enormt trevliga. Men att sitta i en trång trea med någon som inte kan rasta dem tillräckligt är inget bra hundliv, tror jag.

Finns det ingen i er närhet som vill ha Gaias bror. Han är ju van att vara i Striberg så där kanske han känner sig hemma.

Hoppas det ordnar sig till det bästa till slut.

ullisen sa...

att det inte kan eller ska bo en hund hos oss är tyvärr självklart men jag håller lika självklart alla mina tummar. det var ett otroligt fint foto på alla tre pälsarna i fönstret. och nosarna i köket.

Monets kommentar är både klok och läsvärd. samtidigt kanske en smula hård, för att vara generell alltså. jag känner också till fall där det lämnats bort djur (oftast katter iofs) för att familjen inte fixar att anpassa sin situation efter det. jag blir lika ledsen varje gång och i smyg en massa massa arg. men. vem är jag att döma?

jag håller som sagt hopptummarna! och ska be mina små månsar hålla tassarna oskå mä!

smulan sa...

Jag känner lite som Monet.. Stackars Ebro - han har redan haft en svår start i livet och så måste han utsättas för att byta liv igen...

Det är jättetråkigt att du inte kan ta hand om honom, Christina. Du verkar ha en sån känsla för hundar och ingen hund kan få det bättre än hos dig. Men jag förstår din situation. Vi har tre hundar just nu och för mig är det redan för många.. Jag vill inte ha flera hundar nu.

Jag önskar att att Ebro får ett nytt gott hem där han a l d r i g behöver flytta mera...

ab sa...

Åh, mitt hjärta blöder för Ebro - jag får tårar i ögonen. Livet är orättvist mot honom. Hoppas, hoppas trevliga människor med fin trädgård tar honom.

Helen sa...

Hej, hej, nu funkar vår dator igen!

Oj, vilka tråkiga dagar utan den!!

Fina bilder har du hunnit med att lägga ut. Poppans smutsiga näsa(hade hon varit på sorkjakt?)var ju en höjdare!

Vilken sorglig historia om Ebro. Mitt hjärta vill ta hand om alla djur i nöd, men min hjärna vet att Bob trivs bäst att vara ensamhund och det får jag acceptera.

Håller också med Monet, många är det som skaffar djur hit och dit, omplacerar och köper nya, men jag vill inte döma de som jag inte känner och vet hela historien bakom.

Hoppas att det löser sig till Ebros bästa!

Kram!

Christina sa...

Monet: Jag håller naturligtvis med dig i det mesta du skriver, men jag kan tycka att det känns fel att rikta så hårda ord till en tredje person som inte finns på den här bloggen och kan bemöta.

Det är inte min hund Monet, och det jag försöker göra är att hjälpa till, inte stjälpa och inte döma.

Cicki: Ebro behöver bra med motion, även om han är en soffpotatis inomhus. Jag hoppas också innerligt att det ordnar sig på bästa sätt.

Ullisen: Tack för alla hållna tummar :)
Ja, visst är de fina där på rad i fönstret!

Smulan: Ja, det är väldigt tråkigt att vi inte kan ta honom, eftersom hundarna trivs så bra med varandra, men det går bara inte.
Naturligtvis har jag noga övervägt det här beslutet.

Ab: Som du förstår ligger den här hunden mig varmt om hjärtat, och jag hoppas också att han hittar ett riktigt, riktigt bra hem.

Helen: Det var väl för väl att datorn funkar igen...eller du kanske har fått massor av nyttiga saker gjorda under tiden?

Japp, Skitiga Näsan hade varit på timslång sorkjakt ;)

Ja, det är sorgligt med Ebro, men jag hoppas som sagt innerligt att det löser sig.

Bloggblad sa...

Tyvärr är det ju så att det finns en hel del barn som blir lämnade vind för våg, mentalt sett... när föräldrarna inte orkar engagera sig. Som "gammal" lärare har jag sett ett och annat - och fall där det nog hade varit bättre med ett nytt hem.

Här är det inte aktuellt med djur, men han ser så himla fin ut - ja, alla tre förstås!

Mira sa...

Christina!!! Om vi vetat det här för en månad sedan... Vi hade mycket väl kunnat tänka oss att ta en vuxen hund. Vi tog hand om Hassel som hade haft en överbedrövlig tillvaro i fem år och det blev en toppenhund av honom. Men nu har vi ju Emser...

Och vad gäller smällare, så var Hassel livrädd för dom också, så vi brukade åka till landet med honom på nyår. Problemet var att han var lika rädd för åskan. Och det åskar rätt mycket i Bohuslän. Det blev bättre med den saken när han blev gammal och döv...

Men... Äsch! Vi hann skaffa valp...

Christina sa...

Bloggblad: Han är precis lika fin som han ser ut :)

Mira: För en månad sedan visste jag inte detta, men det måste finnas fler som ni därute; vana hundmänniskor som inte drar sig för att ta en vuxen hund och som har ett stort hjärta.
Jag tog själv en 6-årig svensk oplaceringshund för många år sedan (hunden innan pälstjejerna) och det gick hur bra som helst.
Ja, det var synd, men nu när lille Emser är på plats så kan man ju inte tänka sig det annorlunda ;)

Nu är det bara att hålla tummarna som sagt...

Monet sa...

Det var förstås inte meningen att mitt inlägg skulle uppfattas som dömande eller hårt. Jag är ledsen om det verkar så.

Jag skrev det jag tycker och menar det i generaliserande form. Att det sedan kan ligga andra faktorer bakom som varken jag eller någon annan vet och som gör det hela mera förståeligt, så kan det ju vara.
Jag förstår förstås också att du försöker hjälpa Ebro till ett gott hem genom att hjälpa hans matte via din blogg. Inte vill jag stjälpa ditt eller andras engagemang för en så god sak!

smulan sa...

Vi har också en gång tagit hand om en lite äldre hund av omplaceringsskäl. Han var en underbar hund som vi fick glädjen att ha i många år. Jag saknar honom än.

Hade vi inte haft de hundar vi redan har så har jag absolut varit intresserad av Ebro.

Hoppas det löser sig.

Mian sa...

Hoppas hoppas hoppas att Ebro kan få ett nytt bra hem med hjälp av dig Christina.

Lisette sa...

Jag var inne i går och gjorde ett inlägg som jag nu ser att det tydligen svischade ut i cyberrymden. Det jag då sa var detsamma som alla andra både före och efter mig: Jag hoppas av mitt fulla hjärta att lilla "Ebror" hittas av verkliga djurvänner så att han också får det bra i fortsättningen. Jag vet att du försöker av ditt hela hjärta att göra vad du kan för att hitta honom ett nytt hem. Hade Pam bott i Sverige hade han bums fått bo hos henne!!!!! Otaliga är de hittehundar hon har tagit hand om. Och katter. Och ankor ,Och fåglar Och…Men tyvärr lite för långt borta.
Jag grubblar så det knakar om jag skulle kunna finna någon husse/mattekandidat åt honom.

Eftersom så många går in på din blogg och eftersom också många har följt din väg och dina mödor för att bli matte åt Poppan och Gaia så kanske detta kan bidra till Ebros lycka.
Du har ju visat vilken lycka det kan vara att älska och bli älskad att dessa fina hundar. Och att det var värt alla dessa vedermödor och bekymmer!

Hoppas att det finns någon mer "Christina" eller ”Pam” i hela vårt stora land! Den som tar emot Ebro behöver ju inte kämpa så som du fick göra. Han/hon måste bara vara en sann hundvän och ta emot Ebros kärlek!
Vi hoppas allihop.

Staffan H sa...

Hade jag bara kunnat ta hand om en hund så... Någon gång i framtiden ska jag bli hundägare igen, men nu går det inte. Jag hoppas att Ebro finner ett nytt och gott hem snart. Bilderna på trion är bara för underbara!

Christina sa...

Monet: Det viktigaste nu är Ebros väl och ve, och nu är vi många som håller tummarna :) Ibland kan en omplacering vara det bästa för en hund.

Smulan: Ebro skulle passa till några som inte vill gå igenom allt med en valp, utan ha en väluppfostrad färdig hund direkt.
Jag tror som du att omplaceringshundar kan få ett riktigt lyckligt liv.

Mian: Ja, hoppas!!!

Lisette: Du skriver som alltid så himla fint :)
Attans att din vän Pam bor på en annan kontinent!
Jag är övertygad om att det finns ett hem till Ebro någonstans därute. Någonstans sitter det en eller några människor och dricker te just nu och har ingen aning om att de är ämnade för just Ebro.
Det gäller att hitta dom.
Ebro är ingen problemhund, tvärtom - han är rena drömhunden.
Det borde finnas någon som vill ha just honom. Han är en sådan älskansvärd hund.

Staffan: Lyssna med dina bekanta, släng ut lite Ebro-revar!

Lotta sa...

hoppas verkligen att ni finner ett nytt fint hem åt honom, han ser ju jättego ut!

Mian sa...

Poppans svans rör sig på nedersta bilden - det ser jag först nu :)

Den översta bilden är underbar!
Vad väntar hundarna på? Bi? Håkan? Postbilen?

Christina sa...

Lotta: Han är lika go' som han ser ut :)

Mian: Poppan svans är nästan alltid igång. Tänk vilken energi man skulle kunna utvinna om man kunde koppla den till ett litet kraftverk av ngt slag...

På den övre bilden minns jag faktiskt inte vad de kollar på. Det är för ljust utanför fönstret för att det ska vara Bi som kommer. Hon dyker upp kl 8 och det är en vinterbild.

Elisabet sa...

Ja du .....,-)

Hade jag inte kryckat omkring .., hade jag vetat hur min tillvaro ter sig om några månader ..., då hade jag sagt "åååå, så gärna, så gärna!"

För här är rena bondlandet och jag vet inte om här skjuts så många raketer ..,. det kanske det gör ..?

Men annars.

Anonym sa...

Lycka till Ebro !

Hälsar smålands-kvartetten

PGW sa...

Åh, stiliga Ebro! Om jag hade jobbat så jag kunde ha hund igen! Jag måste genast vinna på trisslott så att jag kan jobba lite lagom och gå långpromenader och klia öron i övrigt. Jag är inte riktigt hel utan fyrfotaflock omkring mig.

Christina sa...

Elisabet: Jag förstår att du står inför en stor förändring av livet, dessutom just nu på kryckor. Då är det helt fel tid att ta sig an ett djur, men tanken uppskattas :)

Smålandskvartetten: Ni vill inte bli en kvintett? ;)

PGW: Ja, iväg med dig och ta några trisslotter!

Ja usch så tråkigt det måste vara att avstå från hund bara för att det inte går att pyssla ihop med jobbet! Du skulle ha en Ebro och minst två afghaner omkring dig :)
Eller var det dalmatiner du helst ville ha?

PGW sa...

Som gammal dalmatinermatte så är jag förstås extra svag för prickisarna trots allt! Afghanerna får jag låna ibland och de är oerhört charmiga, smarta och roliga att umgås med, men herreminje all denna päls som ska vårdas ... jag får dem alltid välkammande och nybadade, men riktigt så ser de ju inte ut när jag lämnar tillbaka dem ...

Sedan ser ju den där Ebro hemskt trevlig ut! Jag gillar hyfsat stora hundar, korthåriga och med lite häng på öronen! Eller som era jyckars öron som har roligt gupp! :-)

Christina sa...

PGW: Jag visste väl att det var dalmatiner som låg närmast om hjärtat ;)
Långhåriga hundar är inget för mig heller, jag har nog av att sköta mitt eget hår. Afghaner kan jag bara tänka mig vilken pälsvård som ska till!
Sen gillar jag att se hur kroppen ser ut på en hund, så korthår eller strävhår för min del. Fast har du sett långhåriga podencos? Skulle jag någon gång ha ett långhår så...