Flera har frågat mig om recept på Sukiyaki, en klassisk japansk rätt som helst ska tillredas vid bordet.
Det finns massor av varianter av Sukiyaki, enligt många recept tillreds Sukiyakin genom att ingredienserna först steks och sedan puttrar i några matskedar buljong. Detta sättet uppfattar jag som en betydligt enklare variant, en billighetsupplaga. Det behövs ingen järngryta, ingen bordsbrännare och mycket lite buljong.
Ska man tillreda Sukiyaki på klassiskt vis, som på bilden ovan, tycker jag att man behöver alla de här attiraljerna. Ett stycken bordskök med medföljande gasoltub, en stycken Sukiyakigryta i gjutjärn. Den sistnämnda kostar ca 500 kr på Japanska Torget i Stockholm.
Jag har investerat i en för några månader sedan och ångrar mig inte det minsta.
Mitt första möte med Sukiyaki var när jag på 80-talet reste runt i Japan med två goda vänner varav en japansk konstnär, bosatt i Stockholm.
På bilden ovan så blir vi bjudna på Sukiyaki hemma hos herr Nakamura som jag träffade på en båtfärja, han ville öva sin engelska. Jag introducerade honom för mitt ressällskap, och vi blev alla bjudna hem till honom och hans vänliga fru.
Dagen därpå skulle vi fara vidare, och då gick herr Nakamurasan ut i bambuskogen bakom sitt hus och högg några färska bambuskott tidigt på morgonen.
Precis innan vi steg in i bilen, så kom fru Nakamura med de alldeles färskkokta bambuskotten och serverade på en liten lackbricka. Det smakade alldeles utsökt och är ett minne för livet. Tänk så vänliga människor det finns!
Så här gör jag Striberg Sukiyaki till 4 personer:
4 - 5 hg entrecote som jag köper i ett stycke, fryser i 4 timmar och sedan skivar så tunt jag kan. Antingen med vass kniv eller skärmaskin.
10 champinjoner eller shiitake (som man i så fall skär ett kryss i hatten på med en vass kniv). Champinjonerna skär jag annars i halvcentimeter-tjocka skivor.
1 purjolök som jag skär skivor av på diagonalen.
1 litet kinakålssalladshuvud som jag skär i breda strimlor.
150 gr glasnudlar som jag lägger i varmt kranvatten i 10 min innan användning.
200 gr tofu om man gillar det. Skär i så fall i tärningar.
Lägg upp allt det här på serveringsfat.
Koka ihop:
3 dl japansk soya
3 dl mirin (smakar som flytande nektar och finns på ICA och Coop numera).
3 dl vatten + 2 tsk japanskt buljongpulver kallat dashi no moto. Pulvret är ett extrakt av torkad fisk, sjögräs och japansk svamp.
Till varje person:
1 skål med ett rått uppvispat ägg
1 skål med klibbigt ris
När buljongen har kokat upp häller jag över den i Sukiyakigrytan och sätter på bordsköket.
När buljongen sjuder är det dags att lägga i av köttet, glasnudlarna och alla grönsaker. Det tar inte många minuter innan ingredienserna är färdigkokta och då plockar man till sig och lägger först i skålen med ägget, sedan i skålen med riset. Avjnut.
Den buljong som blir över brukar jag sila och frysa in. Det går hur bra som helst.
%20(2).jpg)
16 kommentarer:
Ler åt den sista bilden, ni verkar gilla det alla fyra :) Ser jättegott ut!
Hur kan man fejka den där bulongingrediensen? Lär a l d r i g gå att få tag här i Provence.
Man får vara glad om man hittar Mirin. Eller Teriyaki-sås som är det närmaste man kommer asiatiskt här.
Finns inte en sushi-resto heller i närheten, är det något man saknar här så är det just det.
Eva: Pälstjejerna får alltid smaka på slutet. Hade bilden varit nytagen hade det funnits tre hundar i kökssoffan;)
Monet Jo, jag tror att du kan få tag i de här grejerna. Toulon ligger inte så långt från er, och där måste det finnas massor av asiatiska livsmedelsaffärer.
Det finns färdigsås, sukiyakibuljong, men den är inte att rekommendera. Dels för att det blir snordyrt och sedan är det så mycket tillsatser, typ konserveringsmedel, så den kokar över hur lätt som helst. Jag gjorde misstaget att tillsätta några deciliter en gång i en hemmagjord buljong.
I Toulon kan ni bunkra upp, ungefär som vi gör när vi åker till Sthlm. Jag tror inte att jag hade köpt på mig hela kitet om vi inte bodde som vi gör. Här finns inga japanska restauranger på mils omkrets.
Jo förresten - det glömde jag skriva i inlägget, man kan frysa ner buljongen som blir över efter att ha silat den. Den blir ju bara godare och godare.
Like Eva and the rest I am smiling at the last picture. Okay, so I am laughing and LAUGHING... Those TWO FACES go so well with the caption which says that you freeze the leftovers. Those fur girls won't let there be any leftovers if they have their way...
annie
Ser väldans smarrigt ut.
Poppan ligger på soffan och förnimmer en svag doft av entrecote, hon blundar och förflyttar sig i tanken en liten stund framåt i tiden.... och hon vet att hon kommer att få provsmaka - toppen!
Gaia veckade tunga är ju för söt där den tittar fram. Att hon ser ut att gilla Sukiyaki råder ingen tvekan om.
Underbara hundbilder som vanligt!
Det känns absolut som om man sitter med där på er kökssoffa; jag känner att jag börjar smådregla lite :)
Tackar för den intressanta beskrivningen.
Hmmm, det där skulle man kanske ge sig på att prova någon gång...
Åhhh......de kan allt de där vovvarna. T.o.m äta med pinnar ; )
Åh vad kul, en till sukiyake-freak. Vi lagar det när vi är sugna på fest, eller behöver muntras upp, eller behöver belöning, eller inte orkar tänka på middagen, och ALLTID som första måltid när vi inviger växthuset för säsongen.
När vi började var det stört omöjligt att få tag på mirin annat än på japanska torget, så jag minns att jag stod och kokade mirin själv hemma. En ganska kletig sysselsättning. Men gott blev det.
Vår första kull kattungar fick namn ur en av våra japanska kokböcker. En av ungarna heter SokuzekiZuke. Han fick smeknamnet Suki av sina ägare. Det gör mig på något vis väldigt nöjd att ha fött upp en katt som kallas på som en halv sukiyaki.
Nu har till och med vår lokala icahandlare dashipulver förresten. Skönt att slippa hamstra "stockholmsvaror" när man är "inne i stan".
Ha det gott! /I.
Just det, jag mindes rätt. Hade ett inlägg om det jag med. Och vilken måltid just det var.*suck* :
http://littleoaktree.blogspot.com/2008/05/frsta-sparrisen-och-mer-klipp-i-papper.html
Annie: I'm laughing too - I actually ment the bouillon. To freeze I mean ;) There are no left overs in this house ;)
Mian: Du är en styv pälstjejtolkare!
Precis så tror jag Poppan tänkte, och tänker vid varje måltid. De får alltid smaka några godbitar när vi har ätit klart.
Ibland, när det är riktigt gott, kan jag glömma men aldrig Håkan.
Vonkis: Ja, eller gör den enkla varianten eller passa på när du kommer förbi en japansk restaurang. Sukiyaki tror jag alla gillar.
Petra: Jojomänsan, de kan äta med pinnar. E-bror håller på och lär sig ;)
Lilla Eken: Nämen, en till sukiyaki-freak!!! Så roligt!
Efter min resa runt Japan i början av 80-talet så fick jag sådant sug efter vissa rätter efter att jag kom hem. Det var långt innan sushin t ex hade slagit igenom i Sverige, så jag lärde mig att göra själv.
Likaså tempura som är en annan favorit som vi gör ofta, ofta.
Jag älskar japansk mat.
Vilket sagolikt bra sätt att anrätta sparris på, tänker jag när jag läser länken du skickade!
Jag har gjort samma sak, men använt den i tempura - det är en höjdare!
Tack för tipset, nu ska jag absolut ha med grön sparris vid nästa sukiyaki-tillfälle!
Anledningen till att jag hamstrar Sthlms-varor är att liter-flaskor med mirin och japansk soya blir så mycket billigare än småflaskorna på ICA/Coop.
Mycket trevligt kattnamn förresten :)
I lööööve Sukiyaki. Tror dock att jag bara ätit den förenklade vertionen...
Du verkar vara en hejjare på matlagning Christina!
Kraaam! /Emma R
Se så artigt Poppan väntar medan Gaya får sin bit. Väluppfostrade av natur och ohejdad vana:)
Mums, har aldrig smakat detta, men det skulle jag gärna göra!!
Men tänk att Gaia är så världsvan, att hon t.o.m äter sukiyaki med pinnar... vilken hund klarar det??
Inte då jag, och jag är inte ens en hund... ;-)
Ha en trevlig helg!
Kram!
Mums. Och bambuskott som är så gott - har inte ätit det på länge!
Tror jag har Gaia- och Poppan-abstinens. Så kul att se dem.
Tack Christina för det här underbara inlägget! Dels för det suveränt klara och tydliga receptet, men kanske allra mest för minnet av den härliga förstagångssukyiakimåltiden i mitt liv! Jag hade ingen aning om att det skulle vara SÅ gott. Jag saknar tyvärr både grejerna att tillreda med och av så det får nog bli att jag går på japansk restaurang nästa gång jag är i Stora staden. Men om….
Här i Gökhem är det mer ärter -och pannkakestuket om du har vägarna förbi ;)
Så jättesöta pälstjejerna är när de sitter där och väluppfostrat väntar på att någon ska säga ”Vassego”. Jag riktigt känner den lilla mjuka nosen.
Och så tyyypiskt dig att lätt och kvickt bli vän med och inbjuden till japaner i deras hem! Har du fortfarande kontakt med familjen?
Emma: Den förenklade versionen är god den också, men når knappast upp till den lyxiga i smak och upplevelse.
Du får testa på japansk krog någon gång, så kanske det blir inköp av japansk gryta etc ;)
Karin på FOX:De försöker sällan sno av varandra så de är verkligen två väluppfostrade tjejer ;)
Helen: E-bror kunde inte ens äta med gaffel från början, men nu tar han allt från vilket bestick som helst - även pinnar ;)
Det är bara lite övning som gäller du vet ;)
Ab: Ja, och de färska bambuskotten var så DELIKATA! Det var rena knock-outen!
Lisette: Jättekul att du gillade sukiyaki, vilket jag tror att de flesta människor skulle göra bara de fick prova. Det är en rätt som är så lätt att tycka om.
Ärtor och pannkakor gillar vi också, ser fram emot att ha vägarna förbi Gökhem!
Tyvärr rann kontakten med paret Nakamura ut i sanden efter ett tag, men det växlades några nyårskort några år :) Jag mötte så många fantastiska människor under den här resan.
Skicka en kommentar