Hur man skriver ♡★♫☯

En del undrar hur man får in ett hjärta ❤ eller en stjärna ☆ i sin text på nätet.
Det är bara att kopiera och klistra in.
Här är t ex en sajt där du hittar symboler.

Akvarellvinst och St Kristoffer - uppdaterat

Akvarell, Michael Hällzon

Idag åkte jag och Håkan iväg till IKEA för lite kompletteringar till köket. Knökfullt med folk, puhu!
Efter det svängde vi förbi det kreativa paret Hällzons för att hämta upp våran konstvinst, en akvarell målad av Michael.
Den föreställer en orkidé och ni fattar varför vi är glada, eller hur?

Vi blev bjudna på kaffe med äppelkaka och sedan blev det diskussioner runt min beställning av en St Kristoffer-ikon.
St Kristoffer kan avbildas både som människa och som hund, det senare är inte riktigt comme il faut tydligen ur ortodox synvinkel, men Michael kan tänka sig den varianten till mig i alla fall ;-)
Jag visste inte ens att St Kristoffer ibland avbildades som hund innan Michael nämnde det, så nu får han stå sitt kast.
Det är klart jag vill ha en sån ikon. Helst med podencohuvud så klart.

Vattenbilden är också så vacker, så den vill jag också ha, på Michaels vis. Det här är bara exempel han visar, sen målar han efter eget huvud.
Michael berättar och det är alltid lika intressant att lyssna på en människa som besitter specialkunskaper.
Det finns en sån historia kring varje helgon och vi lyssnar till flera.

Sen visar Lena sin nya bokbindarateljé, de har slagit ut väggar och målat med äggpoljetempera.
Det är långt ifrån klart men redan så snyggt.

Här ligger kritgrundade träplattor, en del av körsbär, och väntar på att ikonmålas.

Uppdaterat

Cecilia N skrev så här i en kommentar:

Då kan du få förmedla en fråga till ikonmålaren:
Varför har Maria och Elisabet röda skor? Jag har för mig att jag sett någon maskulin person ha det också (ev en ängel). Men de flesta män är barfota eller har sandaler.
Men de röda skorna är täckta över tårna. 

Jag skrev och frågade ikonmålaren. Efter en stund kom det här svaret:

Det finns flera ikoner på kvinnliga helgon som är barfota. Det beror nog på var helgonet avbildas. Ökenmödrar t ex som lever i vildmarken, eller är på helig plats, avbildas barfota. Att vara barfota handlar enligt kristen, judisk och muslimsk tradition om att stå på helig mark. Det härleder till Moses som stod vid den brinnande busken och hörde Guds röst. När jag var på besök i den heliga gravens kyrka, i den etiopiska delen, tar alla fortfarande av sig på fötterna innan de träder in. Alla som döps i en  ortodoxa kyrkan är barfota, barn som vuxna. Varför de har röda skor har jag inte koll på, kan ta reda på det.

Grillad tofu

Första programmet i serien om Kinas mat handlade om tofu och var väldigt spännande.

Aldrig hade jag anat att det fanns så många olika sorters tofu, och i skepnader som jag inte skulle ha förknippat med tofu förut.

Tofu är en färskostprodukt gjord av sojabönor och smakar egentligen inte särskilt mycket i sig självt, men har en enastående förmåga att suga upp smaker från den omgivande maten. Ungefär som glasnudlar.

Min begränsade kunskap om tufu sträcker sig till att det finns väldigt fina och delikata tofun, sk silkestofu, och den lite robustare varianten, bomullstofun.
Silkestofun är knepig tycker jag, den går sönder så fort man tittar på den, medan den robusta varianten är väldigt trevlig och tål att trä på spett till exempel.

Ikväll marinerade jag och grillade ett halvt paket med ekologisk tofu köpt på Kina-Li och det smakade väldigt väldigt gott.

Du behöver...

ca 200 g fast tofu, sk bomullstofu
4 msk ljus kinesisk soya
2 msk rapsolja (eller annan neutral sort)
1 - 2 finhackade vitlöksklyftor
1 finhackad chili, eller en halv om du inte gillar starkt
1 tsk finhackad ingefära
Strimlad isbergssallad

Skär tofun i kuber och lägg i en plastpåse och häll marinaden över. Skaka om och lägg i kylen några timmar. Vänd då och då.
Trä sedan upp tofukuberna på små bambuspett ( eller strunta i det, det går bra ändå ).
Pensla en grillpanna med lite rapsolja och grilla tofun några minuter på bägge sidorna. Försök få med så mycket av marinaden som möjligt på bitarna.

Grisar och golv

Jag håller på med den tionde boken om Nelly Rapp men gör ett avbrott för att illustrera några uppslag till en barnkammarbok som ska innehålla julsånger.
Kan ni gissa vilken sång jag illustrerar på bilden?

Plötsligt ser jag att den stora grisen liknar en känd svensk skådespelare och komiker...ja, själva minspelet är faktiskt väldigt likt tycker jag. Kan ni se vem jag tänker på?

Idag är golvläggar-Micke här igen och ska lägga ett golv i kökshallen. 

För varje platta han hämtar ur kartongerna får han assistans av pälstjejerna. Skygga Gaia har blivit väldigt förtjust och svansar omkring och mummelpratar och nafsar Micke kärleksfullt i byxorna. 

Han har fått klappa henne flera gånger - kors i taket!

Alldeles i sista minuten kom Håkan och jag på att vi skulle ha mönstrade betongplattor från det här stället på golvet i lilla hallen.
Mönstret heter palmblad och är rena ögongodiset, jag blir glad bara jag ser det.

Ja, sen är det bara en kvartslampa i taket som fattas - jag kan gå och ställa mig i hallen och låtsas att jag är i Marocko, rena ljusterapin när vintern känns för mörk.

Kakelplattan som jag har gjort nere hos Bi har äntligen kommit på plats på toaletten.

Okeyko goes Åland - uppdaterad med svart katt på begäran

Efter att ha tillbringat några dagar i Stockholm försöker jag komma ifatt på jobbet och har inte tid till något annat.
Vår gemensamma ko, som lystrar till namnet Okeyko, har verkat lite rastlös de senaste dagarna så jag satte henne på Swebus Express till Kapellskär där hon skulle mötas upp av Skötbåtens Vänner.

Tänkte att Margaretha har mer nytta av kossan framåt våren.

I kväll fick jag ett mms från en förtvivlad ko:

16.08
Hallå! Gastarna på den här båten beter sig som kölsvin, å han med rodret ser ut som ett svin men kan vara en hund, en schweinhund - ska det va' på det här viset?

17.36
Hej, nu har jag bytt vid Koholma i Stockholms skärgård till en tvåmastad utan svineri. Vet Pettas om att jag kommer?

Okey?

Ko över Sarek

 

Coyotero  skrev så här i en kommentar till förra inlägget:

hmmm..efter 3 muggar starkt kaffe,,,så tänkte jag på kon i båten..åå då dök en annan ko upp hux flux..

KON ÖVER SAREK..en gammal progglåt ,med gruppen norrlåtar..där refrengen är..åå högt över fjället flyger en ko..

lyssnade på nätet,,åå den var ju riktigt svängig åå bra,,,fiol dragspel ,stämsång åå hela baletten...piggade up i höstrusket..la la la ..åå högt över fjälle... 

Det tackar vi för, det är nog fler än jag som kommer ihåg den här låten med glädje!

Svensk-åländsk ko iklädd huckle - uppdaterad!

This one is for Annie, who so much wanted to see our cow in a kerchief

Pettas oroade sig över att vår gemensamma ko, som även delas av initiativtagaren Margaretha (se förra inlägget),  skulle få problem med EU-regler:

Maken som kan det här med EU-lagar påstod att det blir bekymmer när vår gemensamma ko skall ro till Åland. Den har inte gula lappar i öronen!!
Men det är inget bekymmer tycker jag, den får väl ro hit på nätterna när det är mörkt och på dagarna kan den ju ha huckle på sig.

Annie från Texas blev uppenbart förtjust i tanken på kon iklädd huckle:

I like what Pettas said about kerchiefs on the cows. And not only do I like it, BUT I WANT TO SEE A DRAWING OF THE COW WEARING A KERCHIEF, YES. YES I DO. PLEASE.

Egentligen ingick kossan i ett uppslag till en barnkammarbok med ramsor som gavs ut av Bonnier Carlsen för några år sedan.
Så här ser det ursprungliga uppslaget ut om nu någon skulle vara nyfiken. Jag har glömt hur ramsan löd, och jag hittar tyvärr inte boken just nu.
Om gojjan ser lite malplacerad ut så sitter den på rubriken som sedan lades till av formgivaren.

Hoppsan, nu kom jag ihåg att det även fanns önskemål om flytväst och satellittelefon.
Det var Ullisen som betecknar sig som något av en säkerhetsnörd som ville skicka med kossan dom grejerna.
Ullisen - telefonen och flytvästen har säkert kossan stoppat i hucklet!
Så måste det vara.

Delad ko

Idag har jag kommit överens med bloggvännen Margaretha om att skaffa ko tillsammans. Redan tidigare har vi varit inne på att dela en datanörd.
Margaretha skriver så här:

Den veckan du har datanörden har jag kossan - se'n byter vi.

Ett utmärkt arrangemang, tycker jag, och föreslog en trevlig och social fjällko, men Margaretha har kontakter bland rödkullorna, så det lutar nog åt en sån.

Bloggvännen Pettas på Åland vill också vara med:

Kan jag också få dela ko med dig och Christina? Sen kan jag ro den av och an till er. Passar på när den går i sin:), så ni inte går miste om någonting. 
 
Nu är det så här att jag har hittat en ko som kan ro, ja, jag har själv tecknat den, så det här ser ut att ordna sig på bästa sätt.

Trubbel med herr Kamprad och fem hundar på ett rutigt golv.

När vi skulle hänga tillbaka skåpluckorna häromdagen så upptäckte vi till vår förvåning att det inte gick att få dit gångjärnen i det nya skåpet som hör till den keramiska diskhon DOMSJÖ från IKEA. DOMSJÖ tog emot.
Det diffade  med 4 mm på det övre, och vi stod som två frågetecken.
Jag ringde IKEA och de ville ha foton.
Jag skickade foton, och då visade det sig att man måste installera DOMSJÖ med 38 mm tjocka bänkskivor. Vi har satt in 28 mm.

Det har varit ett evigt ringande här, men IKEA är smidiga, de erkände efter en snabb utredning efter vår reklamation att felet var helt och hållet deras.
Det finns ingen information om bänkskivans tjocklek som är tillgänglig för oss kunder, däremot i deras egna internpapper (!!!?).

Jaha - vad händer nu då?

IKEA föreslog att de tar tillbaka hon och vi skaffar en ho som passar våra bänkskivor.
Jag kippade efter luft ... hela köket är skräddarsytt efter DOMSJÖ, kakel och allt.
Jag såg framför mig flera veckors tröstlöst Familjen Dafgårdsätande - igen. Ingen munter tanke.

Vi gav ett motförslag - egentligen är det bara för en finsnickare att göra om skåpluckorna och flytta ner fästet på det övre gångjärnet ett snäpp.

 - Ahhh, sa damen jag pratade med lite svävande, och lät som hon var ute på okänt vatten, känner ni någon finsnickare i Noratrakten?

 - Nä, sa vi, det är ert bekymmer att fixa luckorna, inte vårt.

Det sista vi hörde var att IKEA kommer ut till oss på plats i nästa vecka och fixar luckorna. Där slapp de undan rejält...och vi med.

På fredagseftermiddagen kom Eva hit och lyckades pricka in den första dagen som köket användes och det fortfarande var tomt på golvet. Fem snygga voffs på schackrutigt golv, rena ögongodiset.
Vad de trånar efter på bilden?

Foto: Eva

Jag kokade lite karrébitar som hade blivit över och gav voffsen.
Snacka om snygg uppställning :-)
Innan hade Eva och jag försökt samla dem för en bild, men det var som förgjort innan kastrullen kom fram.

Tack för alla förslag på mumsig mat!

Pelmeni

Jag uttryckte mig lite luddigt i förra inlägget inser jag, för mitt problem är vad jag ska börja med av allt jag längtar efter.
Ska jag ta vid där jag blev avbruten och sätta igång och göra blodkorv eller fortsätta med dim sum övningarna eller kanske tina ett paket Lammhults o-syrliga isterband och laga till med stuvade morötter?
Mina matfantasier gjorde att jag blev nyfiken på vad ni andra har för favoriträtter.

Svar på den frågan fick jag hur som helst, för inte skulle ni ha föreslagit något ni inte tycker särskilt mycket om själva?
Det var mycket av det ni skrev som fick det att vattnas i munnen, så nu har jag ännu mer fantasier om mat plus att jag har insett att bänkskivorna behöver strykas två gånger till istället för en.

Det innebär att Håkan och jag kan laga mat igen först på fredag kväll, suck.

En del av era favoriträtter hade jag aldrig hört talas om, som t ex afrikansk domoda och indisk dal.
Då är det tur att Google finns, för nu är jag uppdaterad minsann.

Förrförra inlägget handlade om kinesiska vatten dumlings, vilket i sin tur resulterade i en intressant kommentar av Olgakatt, som har bloggen Rund plugg i fyrkantigt hål.
Så här skrev hon:

De här verkar vara släkt med sibiriska pielmenije som är mycket gott!

Nyfiken som jag är så googlade jag och hittade en härligt skriven och lustfylld  artikel om de ryska knytena skriven av Jens Linder  i DN där han citerar matskribenten Lena Söderström.
Bl a så står det så här efter att det trevliga stöket under tillagningen av degknytena först har beskrivits:

Sedan kommer det roligaste - att äta. Pelmeni får ett uppkok i vatten eller buljong och slukas hela så att det goda spadet som de är fyllda med nästan exploderar och fyller munnen. 

Andrea Nguyen beskriver precis på samma sätt  hur det känns att njuta de moonande fläskdumplingarna, samma njutningsfulla explosion i munnen.

Köket igår kväll

Nu är det bara golvlisterna som ska på plats, skåpluckorna, en till strykning med hårdvax på bänkskivorna. Sen kan vi äntligen börja laga mat igen.
Nu blir det svårt - vad ska vi börja med?

Har ni någon favoriträtt kära bloggbesökare, och vad är det i så fall?

Fläsk- och kåldumplings, shui jiao (water dumplings).

Lördagskvällens festmåltid i byggkaoset bestod av styckfrysta fläsk- och kål dumplings, 10 åt oss var.
Visst ser det ut som om 20 små fläskdumplings moonar åt oss på bilden - samtidigt!

Det här är nog en av de enklaste dim sum som man kan börja med, om man vill prova på. De ska varken ångas eller stekas, bara koka 8 minuter i vatten. 

Det här är ett modifierat recept efter Andrea Nguyens i den här finfina boken.

Du behöver:

4, 5 - 5 dl lätt packad finhackad kinakål
1/2 tsk salt och ytterligare 1/2 tsk salt
1 msk fint hackad ingefära
4 msk fint hackad vårlök
300 g fläskfärs
1/8 tsk vitpeppar
0,6 dl kycklingbuljong
1 1/2  msk ljus kinesisk soya
1 msk torr sherry
1 msk rapsolja
1 msk sesamolja
1 pkt dumpling degplattor

Fyllning: Lägg kålhacket i en skål och blanda runt med 1/2 tsk salt. Låt stå i 15 minuter för att dra ur vätska ur kålen. Flytta kålhacket till en sil och skölj ordentligt. Krama sedan kålen i handen så du får ur så mycket vätska som möjligt, och lägg i en skål.
Tillsätt ingefäran, vårlöken och fläskfärsen. Blanda allt till en jämn smet med en gaffel.

Blanda i en annan skål resterande 1/2 tsk salt, vitpeppar, kycklingbuljong, soya, sherry, rapsolja och sesamolja.
Häll över kål-och fläskblandningen och rör ihop ordentligt så att allt blandas väl.
Sätt sedan skålen åt sidan i en halvtimme så att smakerna får utvecklas och liksom ingå partnerskap.
Så här långt kan du förbereda en dag innan.

Placera en degplatta i taget i din kupade hand, lägg ca 1 msk fyllning i mitten, blöt degplattan runt om  och vik ihop. Du kan vika på en massa olika sätt, men kom ihåg att hur du än viker så smakar det lika gott i slutänden, även om vikningen blir misslyckad.
Det enklaste är att helt sonika vika en halvmåne, men vill du vara extra flärdfull så kan du prova vikningen som demonstreras i slutet av det här inlägget, the Big Hug.

Upprepa tills antingen degplattorna eller fyllningen tar slut, jag lyckas nästan aldrig få det att gå jämt upp.
Lägg knytena i en stor kastrull med kokande vatten och låt dem sjuda i ca 8 minuter.
Ta försiktigt upp dem med hålslev och servera direkt med en god dippsås, se längre ner i inlägget.

 

Dippsås: 

0.8 dl ljus kinesisk soya

2 1/2 msk risvinäger

1/8 tsk socker

1 - 3 tsk chiliolja (här tar jag en hemmagjord chilimojs som jag har kokat ihop på hackad chili, vitlök, honung, vatten och vinäger).

1 tsk färskriven ingefära eller 2 tsk finhackad vitlök (jag väljer att ta bägge, det är så gott). 

Blanda allt men tillsätt ingefäran och vitlöken precis innan serveringen.

Du kan styckfrysa knytena genom att sätta ner dom i frysen på en skärbräda med bakplåtspapper, låta stå i 2 timmar, och samla sedan ihop dom i en plastpåse och försegla. 

Håller i en månad ungefär.

När du ska tillaga dom så ta upp och låt halvtina medan vattnet kokar upp i kastrullen, lägg sedan i  försiktigt och låt koka i 8 minuter, efter det att vattnet har kokat upp igen.

Ett stort tack till Andrea Nguyen för att hon lämnade sitt tillstånd att lägga ut receptet.

En bildskatt från en svunnen tid.

Fikastund i trädgården. Trehjuling i förgrunden.

Håkan och jag letar interiörbilder från tiden innan 1979, då stationen lades ner.

För en tid sedan fick jag hjälp av Per-Arne, en mycket vänlig person och fd Stribergsbo, att komma i kontakt med Bo. Bo bor numera i Stockholm men växte upp på stationen, hans pappa var nämligen stins här mellan 1945 och 1966.

Bosse var på väg utomlands när jag fick tag på honom i telefon, men han tog sig tid att leta fram lite bilder som han mailade över. Han trodde att det kunde finnas foton på interiören i en låda på landet, men beklagade att han inte hann kika i den innan han for iväg.
Oj oj, bara de bilder han skickade nu var en skatt i sig eftersom de föreställer familje- och vardagsliv från en svunnen tid då stinsen faktiskt bodde på sin station!

Det kanske är Bo som står där med tidstypisk sparkstötting?

En snörik vinter tydligen. Vilket jobb det måste ha varit att skotta upp den där vallen och det ser nästan ut att ha gjorts för hand.

Här är det kälke med ratt som gäller. Jag minns att vi hade en likadan när jag var liten. Vad var det de kallades nu igen?

Kanske pappa stinsen i fritidskläder?
Kooperativa syns tvärsöver vägen, men idag är det bara en slyig backe eftersom huset brann ner i början av 90-talet (tack Salmi, för att du har koll!). Det är väldigt fritt från träd över huvud taget på bilden, man ser ända bort till Lämåsen.

Pappa stinsen.

Här står Bos pappa Sven och manövrerar vägbommarna som fanns några hundra meter längre bort.
Om ni kikar på bilden där ett barn sitter på en kälke med ratt, så ser ni precis var fotot är taget någonstans.

Hundraårsjubileet, Nora Bergslags Järnväg, 1956.

Bos pappa stinsen är den tjusiga mannen med blanka knappar, mössa med emblem, vit skjorta och slips.
Loket heter Karlskoga och finns kvar i Nora hos Nora Bergslags Veteran-Jernväg, NBVJ, och ser ut så här i dag.

Monsterbesök - HUA!

 

Ikväll fick vi norskt monsterbesök på stationen.
Stora Gården i Striberg har bytt ägare, och ikväll dök de alltså upp med monsterungar och allt.
Vilket utmärkt sätt att bekanta sig med sina nya grannar, så kreativt och påhittigt.
Visst är ungarna gulliga...fast det kanske man inte får säga när de försöker skrämmas?

Jag letade snabbt fram ett par norska översättningar av Nelly Rapp och gav dem.
Här på stationen saknas nämligen godis, och vi hade totalt glömt att förbereda oss inför eventuella monsterbesök.

Läser ni här kära grannar - så varmt välkomna till Striberg!

Så här ser Stora Gården ut, vår närmaste granne.
Fotot är taget för några år sedan. Det är verkligen ett pampigt hus, med egen damm och en liten fors.