Tack alla för att ni har hållit tummar och tassar för Poppan!
Allt stöd har verkligen värmt en orolig pjoskismatte.
Jag var så trött och skärrad när jag gjorde inlägget igår, så jag glömde ju skriva vad veterinären ställde för diagnos på Strömsholm.
De tror att det är
diskbråck och behandlar det som ett sådant med smärtstillande och inflammationshämmande mediciner. Diskarna i ryggraden består av brosk och syns inte på röntgen, men röntgenbilderna visade i alla fall att Poppan har utmärkta höftleder, inga pålagringar på ryggkotor och inte heller några förslitningar. Gudskelov.
När Poppan blev dålig i förrgår kväll så kunde hon knappt stödja på vänster bakben och skrek av smärta om man bara så mycket som nuddade bakkroppen.
Jag hade kontakt hela den kvällen med först en lokal jourveterinär och sedan med Strömsholms Djursjukhus.
De tyckte att jag skulle avvakta att åka in eftersom de ändå inte kunde göra så mycket mer under natten än ge smärtlindring, och att en hund alltid har det psykiskt bäst hemma.
Alltså bokade jag en akuttid så fort de öppnade klockan åtta, och sedan bäddade jag med madrasser på golvet och la mig bredvid Poppan som hade så ont så att hon inte en enda gång under natten kunde slappna av och lägga ner huvudet i viloläge.
Den natten hann jag tänka mig det värsta, att höften var helt utsliten på henne, och eftersom vi inte vet hela hennes bakgrund så hann tankarna flaxa iväg rejält.
Det blev en lång vaknatt.
På morgonen smög jag ut med Poppan, Håkan fick stanna hemma och ta hand om gäster och Gaia, och sedan gav jag mig iväg med Poppan i baksätet. Den vanliga platsen i hundskuffen därbak var inte att tänka på eftersom det inte gick att lyfta henne utan att göra henne illa. Hon tjöt ändå när hon skulle ta sig upp i baksätet...och Poppan som i vanliga fall mer påminner om en känguru än en hund.
Signaturen
Cirsium frågade hur Gaia beter sig mot Poppy?
Gaia är en oerhört smart hund med ett välutvecklat sjätte sinne, så hon låter Poppan vara helt ifred. Inget bus eller lesbian love nu när de löper bägge två. Hon förstår...
Bilden ovan föreställer madrasserna vi har lagt ut på nedervåningen där jag och pälstjejerna kommer att sova de närmaste två veckorna.
Hade Poppan varit mindre hade vi kunnat bära henne upp och nerför trappan till sovrummet, men som det nu är så går det inte.
Några trappor får hon absolut inte gå i, hon får knappt röra sig under de här kommande två veckorna.
Håkan har fixat med upphöjd vattenskål och matskål så att Poppan ska ha så rak rygg som möjligt när hon äter eller dricker.
Ni får gärna fortsätta att hålla tummarna ett tag till, läker det inte som det ska ska så är det risk för operation och den är tydligen inte helt riskfri enligt veterinären.
Det var förresten en väldigt trevlig veterinär, en ung tjej som hette Emma och som hälsade Poppy med ett mjukt "Heeeej snäckan!" och tog sig god tid att skapa en kontakt innan hon började undersöka Poppan. Underbart med sådana veterinärer!
%20(1).jpg)
