måndag, november 01, 2010

Fläsk- och kåldumplings, shui jiao (water dumplings).

Lördagskvällens festmåltid i byggkaoset bestod av styckfrysta fläsk- och kål dumplings, 10 åt oss var.
Visst ser det ut som om 20 små fläskdumplings moonar åt oss på bilden - samtidigt!

Det här är nog en av de enklaste dim sum som man kan börja med, om man vill prova på. De ska varken ångas eller stekas, bara koka 8 minuter i vatten. 
Det här är ett modifierat recept efter Andrea Nguyens i den här finfina boken.

Du behöver:

4, 5 - 5 dl lätt packad finhackad kinakål
1/2 tsk salt och ytterligare 1/2 tsk salt
1 msk fint hackad ingefära
4 msk fint hackad vårlök
300 g fläskfärs
1/8 tsk vitpeppar
0,6 dl kycklingbuljong
1 1/2  msk ljus kinesisk soya
1 msk torr sherry
1 msk rapsolja
1 msk sesamolja
1 pkt dumpling degplattor

Fyllning: Lägg kålhacket i en skål och blanda runt med 1/2 tsk salt. Låt stå i 15 minuter för att dra ur vätska ur kålen. Flytta kålhacket till en sil och skölj ordentligt. Krama sedan kålen i handen så du får ur så mycket vätska som möjligt, och lägg i en skål.
Tillsätt ingefäran, vårlöken och fläskfärsen. Blanda allt till en jämn smet med en gaffel.

Blanda i en annan skål resterande 1/2 tsk salt, vitpeppar, kycklingbuljong, soya, sherry, rapsolja och sesamolja.
Häll över kål-och fläskblandningen och rör ihop ordentligt så att allt blandas väl.
Sätt sedan skålen åt sidan i en halvtimme så att smakerna får utvecklas och liksom ingå partnerskap.
Så här långt kan du förbereda en dag innan.


Placera en degplatta i taget i din kupade hand, lägg ca 1 msk fyllning i mitten, blöt degplattan runt om  och vik ihop. Du kan vika på en massa olika sätt, men kom ihåg att hur du än viker så smakar det lika gott i slutänden, även om vikningen blir misslyckad.
Det enklaste är att helt sonika vika en halvmåne, men vill du vara extra flärdfull så kan du prova vikningen som demonstreras i slutet av det här inlägget, the Big Hug.

Upprepa tills antingen degplattorna eller fyllningen tar slut, jag lyckas nästan aldrig få det att gå jämt upp.
Lägg knytena i en stor kastrull med kokande vatten och låt dem sjuda i ca 8 minuter.
Ta försiktigt upp dem med hålslev och servera direkt med en god dippsås, se längre ner i inlägget.

 
Dippsås
0.8 dl ljus kinesisk soya
2 1/2 msk risvinäger
1/8 tsk socker
1 - 3 tsk chiliolja (här tar jag en hemmagjord chilimojs som jag har kokat ihop på hackad chili, vitlök, honung, vatten och vinäger).
1 tsk färskriven ingefära eller 2 tsk finhackad vitlök (jag väljer att ta bägge, det är så gott). 
Blanda allt men tillsätt ingefäran och vitlöken precis innan serveringen.

Du kan styckfrysa knytena genom att sätta ner dom i frysen på en skärbräda med bakplåtspapper, låta stå i 2 timmar, och samla sedan ihop dom i en plastpåse och försegla. 
Håller i en månad ungefär.
När du ska tillaga dom så ta upp och låt halvtina medan vattnet kokar upp i kastrullen, lägg sedan i  försiktigt och låt koka i 8 minuter, efter det att vattnet har kokat upp igen.





Ett stort tack till Andrea Nguyen för att hon lämnade sitt tillstånd att lägga ut receptet.

30 kommentarer:

Al sa...

Du är otroligt proffsig på det där, om det är du på Youtube!! Skall du inte byta yrke?

Christina sa...

Jorge: Det är jag på youtube, du kanske kände igen musiken i bakgrunden? ;-)
Jag funderar på att dra mig tillbaka och öppna dim sum hak här i byn - vad tror du om namnet Den Röda Lyktan?

olgakatt sa...

De här verkar vara släkt med sibiriska pielmenije som är mycket gott!

Christina sa...

Olgakatt: Vilken rolig kommentar, tack!
Nu har jag googlat och hittat en en artikel i DN, det låter verkligen besläktat...och just beskrivningen:
Pelmeni får ett uppkok i vatten eller buljong och slukas hela så att det goda spadet som de är fyllda med nästan exploderar och fyller munnen
...är precis på pricken hur det är att äta shui jiao :-D
Den där Jens Linder kan då verkligen uttrycka sig. En fin artikel öht.

reneesfotoblogg sa...

Vi har en gemensam sak i våra kök! Likadant kakel med den fasade kanten.
mvh R

Äventyret framtiden sa...

Oj, så inspirerande du är. Nu känner jag för att laga mat också och får en massa idéer.:)

Christina sa...

Renée: Kaklet på bilden saknar fog, den kommer dit idag :-)

Jessica sa...

Det ser man på tummarna och rörelsen att det är du. Så dig känner jag igen även om jag skulle haft de där hörselskydden på mig! Men behövs de? ;)
Skicklig är du verkligen!

Christina sa...

Pettas: Tack detsamma. Gissa om jag har gått och tänkt på den där simpkaviaren ;-)

Christina sa...

Jessica: Menar du det, att du kände igen mina händer? Du har nog en särskild blick för sånt.

Jag blev lite till mig i helgen, för jag tyckte det blev väldigt skojiga matbilder med alla gipsskivor, hörselskydd och vattenpass.
Matbilder brukar annars vara så likriktat "vackra"...

Jessica sa...

Ja, absolut! Inte tog jag det på musiken heller.

Det var roligt med hörselskydden. Man kan nästan undra om de där små rumporna ska börja...låta...
och att det är därför hörselskydden behövs :o

Ja, skönt med lite ovanliga matbilder! Kram (förstås)

reneesfotoblogg sa...

Vi har satt vårt utan fog, alltså kloss an. Gud vad det ser konstigt ut i skrift, utan mellanrum menas det. (Undrar just var jag har fått det uttrycket ifrån, troligen pappa)

ab sa...

Jag uppskattade också de annorlunda matbilderna med gipsskiva, hörselskydd och jordad ledning!

Dumplingarna - hm, liknar de inte mer liksom, hur ska jag säga, framsidan?

Christina sa...

Jessica: Det där med musiken skrev jag bara för att jag tror den är argentinsk, liksom Jorge.

He he, en öronbedövande liten rumpsång...ja, man vet aldrig så noga med rumpdumplings ;-)

Renée: Det låter spännande, det skulle jag vilja se på bild...har lite svårt att föreställa mig det.
Vad är vitsen...snyggare, eller...?
Kommer det inte in en massa mög i springorna?

ab: Så kul, jag tycker de blev riktigt fräcka.
Knytena blev lite olika, en del ser ut som fram- och en del som baksidan...så att säga, harkel ;-)

ab sa...

reneesfotoblogg: Är pappa norsk? ;)

malou sa...

Jag blir alltid så hungrig när jag läser det du skriver. Jag har ¨
f ö r s ö k t laga ett par av dina recept med det ser bara "konstigt" ut...Fast det smakar ganska bra iallafall :-)

Christina sa...

Malou: Så kul att du har lagat några av recepten!
Att det ser konstigt ut - är det vikningen av degplattor du tänker på ? I så fall spelar det ju inte så stor roll, det viktigaste är ju ändå smaken :-)

Helen sa...

Hihi, vilka härliga bilder! Och visst ser de okokta dumplingarna ut som små stjärtar!! När de var färdigkokta liknade de tortellini.

Ja, öppna en restaurang, jag vill boka ett bord till premiären!!

Kram!

coyoteros sa...

tycker dumparna ,mest små sovande katt eller musungar i snäckskal eller mormors hatt..

Mian sa...

Fasen också, att jag inte köpte degplattor när jag var i Göteborg i förra veckan.
Moonande fläskdumplingsar skulle jag absolut vilja testa att göra!
Till helgen skall jag i alla fall försöka att komma till skott och göra dom där vietnamesiska sommarrullarna.

Lena H sa...

Vilken trevlig musik det var i den trevliga filmen. Då när ni hade ett kök;)

Christina sa...

Helen: Det är inte konstigt att den påminner om tortellini. Den äldsta formen av pasta som har påträffats har hittats av arkeologer i Kina. De har daterat fynden 4 000 år gamla, så troligtvis packade väl Marco Polo ner kinesisk pasta tillsammans med krut och diverse andra nyttigheter, innan han for hem igen.

Bordsreserveringen är antecknad och ni får besked i god tid innan Röda Lyktans invigning. Ett fönsterbord kanske?

Coyoteros: Musungar i snäckskal - du är då för rar :-)
Undrar varför jag inte ser sånt?

Mian: Ja, det enklaste är ju att köpa degplattor av just den här sorten.
Sommarrullarna äter man högst två per man, så planera det som en förrätt...eller en lätt lunch.
Vi får troligtvis ett kök som går att använda på torsdag, så jag ska se om jag kan få till ett inlägg som kanske kan vara ett stöd när du sätter igång med dina rullar.

SlöjdLena: Jag hade hoppats att Jorge skulle kommentera musiken, för jag tror den är argentinsk.
Det är en musikalisk latinopytt av bästa slag som jag har fått av min vän tango-violonisten. Tyvärr står det inte vad som är vad, men jag bränner en cd och tar med till dig när vi hämtar konstvinsten :-)

Christina sa...

SlöjdLena: Tack för att du kommenterade musiken, för nu har jag googlat och kommit fram till att det är Chavela Vargas som sjunger. Jag har alltid trott att det har varit en man med en mycket speciell röst, men det är en kvinna, faktiskt en kvinna som hade en relation med Frida Kahlo.
Vargas var född i Costa Rica men blev mexikansk rancherasångare.

Staffan H sa...

Om dumplingarna ser ut som om de moonar åt er betyder det förmodligen att du har något skitgott att se fram emot. :-)

Helen sa...

Aha, det visste jag inte...

Fönsterbord blir jättebra. Får man ta med sig Bob?

Kram!

Moi sa...

om det knackar på dörren en kväll är det bara jag. det ser urgott ut! och dessa verkar vara dem jag älskade när jag bodde i USA. jag ska gå kursen nästa år och önska mig ett besök på restaurangen i födelsedagspresent.

Christina sa...

Staffan: Hö hö ;-)

Helen: Allt jag visste var att pastan kom från Kina, resten googlade jag ;-) Tänk - 4000 år gammal pasta!

Fönsterbord är bokat och naturligtvis får ni ta med Bob. Det är ett krav.

Moi: Du får ta det andra fönsterbordet, det finns två :-)
Ja, jag kan rekommendera både kursen och boken som jag länkar till i det här inlägget. Skaffa boken innan kursen och läs på vettja!

Mira sa...

Jag tycker dumplingarna ser ut som... ja... inte bara framsidan utan... jag menar... själva... hm... som... *rodnar djupt*

Kesu sa...

Jag är just nu världens sämsta bloggare och mejlar. (Världens sämsta journalist också, känns det som. Hu! Varför blir jag aldrig klar med artiklarna?)

Men det betyder inte att jag går in och fnissar och slickar mig om munnen och på sedvanligt sätt älskar din blogg.

Jag avstår från att kommentera utseendet på dumplingarna (även óm jag är svårt frestad) och håller mig till kaklet som vi också har i vårt kök. Vad festligt! Önskar bara att jag hade din köksknyck också. Fantastiskt vad du trollar fram!

Vilken festlig bild du inleder med. Behöver man vattenpass och hörlurar också för att matresultatet ska bli så lyckat?

Christina sa...

Mira: Speciellt den till vänster va ;-)

Kesu: Det har jag svårt att tro, men ibland kan det ju kännas så i alla fall.
Efter att ha läst några av dina resereportage så hör du till mina journalistfavoriter i alla fall :-)

Det var nån som trodde att de kanske skrek när de blev kokade, därav hörselskydden...!?