El perrito

Det var några som ville se mer digital färgläggning, så här kommer ännu en liten spansk läromedelshund.

Den här gången använde jag stativ, men klarade inte av att få bort grådaskigheten i videobilden.
Testade olika vitbalanser men inget hjälpte.
Eller rättare sagt, jag förstod mig inte på det.

Paolo Roberto och jag

Hos stationsvakt hittar man de mest märkliga grejer.
Jag älskar när man kan klistra in sig själv i reklamfilmer, som när jag la in Poppan som tårtdansare i en ICA-film.

Nu försökte jag också med Poppan, men bilden nobbades. Programmet söker väl efter en näsa antar jag och lite andra proportioner än vad Poppans trevliga nylle uppvisar.

Ok, då får det bli en bild på mig själv...och plötsligt förvandlas jag till en chef med stjärnstatus på intel och som dyrkas av mina medarbetare...en liten svart tupé verkar jag ha fått också...och vem ser jag ut som?

Vem i hela fridens namn påminner jag om?

Jo, Paolo Roberto!

Eller vad tycker ni?

¡Hola!

Just nu illustrerar jag en läromedelsbok i spanska, hur kul som helst.
Jag brukar färglägga mina bilder med akvarell i vanliga fall, men den här gången ville jag ha lite omväxling, så jag skannar de tuschade teckningarna och färglägger dom digitalt i datorn.
Väldigt roligt.

Den här lilla darriga filmsnutten föreställer ett par hundar som dyker upp i boken som små bifigurer. Här diskuterar de musik.

Grattis Gaia!

Idag fyller Gaia 7 år och det firar vi på stationen genom att servera en liten hund-tårta efter frukosten.
Hund-tårtan består av en tjock skiva leverpastej, kalkonskinks-rosor och en stekt kycklinglever mitt på.

Om någon undrar så fick Poppan en likadan, fast utan ljus.

Så här såg det ut den 26 september 2003 i Stockholm...



...och 2004 i Hökhemmet, Västergötland.

Fräckt, tycker pälstjejerna!

För en stund sedan ringde Håkan hem från jobbet och undrade om jag hade sett vad som fanns i kameran?
Nä, det hade jag inte, men jag förstod att Håkan hade plåtat något innan han gick i morse så jag tog och kollade.

Nämen, dra på trissor! En katt i verandafåtöljen!!!

Katten heter Uffe och tar sig in på tomten ibland. Han lever verkligen farligt, eftersom pälstjejerna tycker att endast en död katt är en bra katt.
En gång fick de nästan tag på honom, men som tur var så lyckades han kasta sig upp på viltstängslet, som omger hela tomten, och trycka sig ut ur en nätruta med Gaias käftar klapprande bara någon decimeter från rumpan.

Men att han så avslappnad ligger och sover i en av fåtöljerna på morgonkvisten, det kom verkligen som en överraskning!
Vilken cool kille...eller bara oerhört korkad?

Polenta med trattisar - recept

Det är konstigt med svampar.
Vissa år är det gott om soppar, andra år är det kremlor som gäller.
I år är det trattisår.

Jag hinkar några kilo varje dag, och då blir det en utmaning att hitta sätt att tillaga dem.
Förutom att laga till såser, stuvningar och soppor så testar jag polenta i år.

I Italien äter man polenta ofta, och det traditionella sättet att tillaga är att sjuda majsgröten på spisen och röra i minst en halvtimme.
Nu har jag provat att ugnsbaka, och det är så mycket enklare.

Sätt ugnen på 190°.
Smörj en långpanna.
Häll 1,8 l vatten i en kastrull och koka upp med 2 tsk salt.
Tag kastrullen från värmen och vispa ner 375 gr majsmjöl så att det inte bildas några klumpar.
Sätt tillbaka kastrullen och låt koka upp och låt sjuda i 5 minuter under ständig omrörning.
Gröten beter sig som en gejser, så se upp - det sprätter!

Häll ut polentan i långpannan och jämna till ytan. Ungefär en centimeter i tjocklek brukar bli lagom.
Täck med oljad aluminiumfolie och grädda i ugnen i 1 timme.
Skär sedan polentan i fyrkantiga bitar.
Servera direkt, spara i kylskåpet eller frys in.

Jag låter polentan kallna, sedan tar jag fram den, penslar bitarna med olivolja och grillar.

Vid första försöket stekte jag trattisar med en hackad klyfta vitlök, blandade sedan i hackad bredbladig persilja, saltade och pepprade och toppade polentabitarna med blandningen. Gott!

Andra gången så stekte jag trattisar med en finhackad vitlöksklyfta, skurna små körsbärstomater och kryddade med salt, peppar och färsk timjan. Urgott, det var verkligen smaskens!!!

Digital kitsch

Igår satt jag och lekte och följde den här tutorial-videon på YouTube och försökte omvandla foton på pälstjejerna till akryl- eller oljemålningar.
Inte för att det ser ut som några målningar precis, men en jäkla skillnad blev det.

OBS! Klicka på bilderna annars ser ni inte effekten riktigt!

Det tar tid...

Idag bakade jag bröd efter ett nytt recept och hade ingen sirap hemma så jag tog honung istället.
Vi brukar aldrig använda sirap så jag skulle precis berätta för Håkan att jag brukade ha sirap på gröt när jag var liten...ja, sen blev jag osäker - var det på havregrynsgröt eller risgrynsgröt?

Och då slog det mig som en blixt från klar himmel - det är för sent att fråga.

Ännu något som är för sent att fråga.

Hela tiden dyker det upp saker som jag ångrar djupt att jag inte passade på att fråga mamma medan jag hade chansen. Nu är det för sent.
Jag gissar på risgrynsgröt.


Mamma och Gaia hade ett alldeles speciellt förhållande. Mamma följde Gaias utveckling från superskyggis till tillitsfull (någorlunda i alla fall) med stort intresse och la verkligen märke till alla skiftningar i utvecklingsfaserna.
Gaia älskade mamma.

Poppan försökte alltid ha omkull mamma i sin iver att hälsa, sen brukade hon krokna på mammas och Gaias gosande och istället gå in för andra aktiviteter, som att jaga sork till exempel.

Alhambra - bildspel

Nu fattar jag ingenting, se tidigare inlägg.
Nu fick jag bildspelslänken att funka trots felmeddelande på blogger.
Det är sent, så jag återkommer om både Alhambra och bildspel.
Det här tål att grunna på för mig som inte är så haj på sånt här.

Bildspel med musik - en test! Uppdaterat.

Wow - så kul, ett bildspel med musik!
Jag har pillat ihop ett test-spel här med pälstjejerna och lyckades lägga in musik vilket inte har lyckats förut.

Uppdaterat!

Elisabet och Londongirl vill veta hur man gör ett bildspel, så jag tänkte lägga ut en liten bruksanvisning.

Nu har jag suttit och knåpat ihop ett bildspel om Alhambra, men döm om min förvåning när photobucket.com meddelar att de har tagit bort den här tjänsten där man kan lägga på musik. Tjänsten var i funktion för några timmar sedan så jag blev väldigt förvånad.
Jaha, då gjorde jag ett vanligt bildspel utan musik, tog pedagogiska skärmdumpar efter hand för att visa tillvägagångssättet...och sedan lyckas jag inte få till en länk som blogger accepterar.
Det ser hur fint ut som helst på förhandsvisningen, sen blir det stopp när jag ska publicera.

Photobucket ger en massa olika slags länkar till bildspelet, men ingen som funkar på blogger. Det enda de erbjuder är att man skriver in sin bloggeradress och användar- och lösenord så ska den tydligen klistras in på något sätt.
Jag känner inte alls för att lämna ut mina lösenord, så allt arbete var förgäves.

Tyvärr Elisabet och Londongirl!

Ring, ring!

- Ja, det är Dennis...

- Jaha..?

- Ja, Dennis från Tele 2. Hur står det till?

- Hmrf, vad har du med det att göra (sagt vänligt)?

- Va?

- Ja alltså, det är en väldigt konstig fråga att ställa av en vilt främmande människa som dessutom vill sälja ngt.

- Jag...öh... tycker det är en trevlig inledning...

- Och jag tycker den är förfärlig (fortfarande med vänlig röst).

- Jaha, ja då hoppar vi över det där då. Jag tänkte prata om din fasta telefoni...

- Jag har Telia och har inga planer på att byta.

- Va? Öh, ja, tack då. Ha en trevlig dag (sagt med lite osäker röst) !

- Tack tack, du med.

Man får tyvärr bara teckna sig till nix.telefon om man har privatabonnemang.
Jag brukar vara mycket bryskare, men den här killen lät så ung och hade faktiskt en trevlig röst någonstans bakom försäljarmasken.
Hur står det till? Det är nog den allra värsta öppningsreplik jag kan tänka mig i såna här sammanhang.
Lägger de dessutom till mitt förnamn ... ja, ni fattar!

Det har annars varit en minnesvärd dag, Anna Anka var på Aftonbladets löp - bara en sån sak.
Tänk att heta Anna Anka.

Dagens Poppan-skiss...

Noodler's Lexington Gray och akvarell.

Trattisar, Colombo och anka

Inspirerad av bloggvännen Cickis svampkorg tog jag med mig Poppan och gick ut en halvtimme i skogen bakom stationen igår.
Trattisarna hade precis kommit igång och jag plockade ihop till en trattkantarellsås till kvällens ankbröst, eller anktutte som bloggvännen Kesu brukar kalla min favoritmat.

Sen satte jag mig framför teven och kollade ett gammalt avsnitt av Colombo på TV4 Guld, han med den fina bilen ni vet, medan jag rensade.
Är det någon som känner igen vad det är för tjusig men skamfilad bil han har? Va va va?



Den här gången stekte jag ankbröstet med fettsidan ner i en stekpanna först, sedan i med en ugnstermometer och in i ugnen, 150° tills termometern visade ca 66°. Perfekt.
I vanliga fall brukar jag bräsera anktutten på spisen, det tycker jag blir absolut godast, men detta var inte dumt det heller.

Trattissåsen smakade himmelskt och till detta stekte vi en stor rösti gjord på egen potatis, morötter och zucchini. Mums.

Musikgåtan är löst

Bloggvännen Mira har kommit fram till vilka instrument som används i filmen Gökboet.
Läs hennes eminenta inlägg här .

Jag har också googlat idag och fått bekräftat, bl a här och här, att Jack Nitzsche som skrev musiken till Gökboet använde sig av både såg och glasharmonika. Tänk!

"Nitzsche also employed unconventional instrumentation—musical saw and crystal glass—to add a haunting dimension to the score", står det i den första länken.

I den andra: "...and was nominated for an Oscar for his glass harp/musical saw score for One Flew Over The Cuckoo's Nest in 1975."

Men riktigt glad får man aldrig vara för så här står det också i den andra länken ovan:
"Jack Nitzsche, always searching for new musical forms to express the sounds racing through his head, delighted in the wine glasses he'd used for "One Flew Over The Cuckoo's Nest" but realised their limitations."

Så - vinglas eller glasharmonika ?

De är så närbesläktade att det inte spelar någon roll, inte för mig i alla fall.
Nu känner jag mig nöjd.

Theremin var alltså fel men ingen dålig gissning.

Theremin, inte såg...eller? Uppdaterat.

Bloggvännen Mira skrev ett inlägg efter att ha lyssnat på sågmusiken imorse. och det handlade en hel del om filmen Gökboet.

I den sista scenen i filmen, den när indianhövdingen springer ut i natten och friheten, där spelas det såg....trodde Mira och jag.

Här kan ni återse scener ur Gökboet och lyssna till temat.



När jag berättar det här för Håkan så säger han att han inte alls tror att det är såg som spelas i Gökboet, utan ett instrument som heter theremin. Han upplyser mig om att det är det instrumentet som spelas i temat i Midsummer Murders, Morden i Midsummer.

Jag googlar genast, och ta mig tusan om han inte verkar ha rätt. Detta för mig helt okända och märkliga instrument är det som används i Morden i Midsummer och även som det verkar i Gökboet.

Theremin är ett helmysko instrument som man tydligen spelar utan att röra vid det. Inte ens Håkan kan förklara hur det går till. Jag får googla vidare...

Medan jag gör det så kan ni njuta av Celia Sheen när hon spelar Midsomer Murders på Theremin.



UPPDATERAT:
Oj, nu har jag hittat en videosnutt där Leon Theremin spelar sitt eget instrument. Helt fantastiskt!