fredag, september 25, 2009
Fräckt, tycker pälstjejerna!
För en stund sedan ringde Håkan hem från jobbet och undrade om jag hade sett vad som fanns i kameran?
Nä, det hade jag inte, men jag förstod att Håkan hade plåtat något innan han gick i morse så jag tog och kollade.
Nämen, dra på trissor! En katt i verandafåtöljen!!!
Katten heter Uffe och tar sig in på tomten ibland. Han lever verkligen farligt, eftersom pälstjejerna tycker att endast en död katt är en bra katt.
En gång fick de nästan tag på honom, men som tur var så lyckades han kasta sig upp på viltstängslet, som omger hela tomten, och trycka sig ut ur en nätruta med Gaias käftar klapprande bara någon decimeter från rumpan.
Men att han så avslappnad ligger och sover i en av fåtöljerna på morgonkvisten, det kom verkligen som en överraskning!
Vilken cool kille...eller bara oerhört korkad?
Etiketter:
vardagsliv
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
Haha, det kunne vara min Silvester. Hans huvud är alltid fullt av ideer hur man kunne göra arg grannens hund. Ofta promenerar han omkring hundgården när dörren är stängt eller han sitter på hundkojataket och tittar ner medan hunden nästan blir tokig. Funderar också om det är modigt eller fräckt :-)
Jisses missen, har inte din mamma pratat med dig om döden? Det borde ju osa katt lång väg - i alla bemärkelser. Men Uffe kanske har några liv kvar. Eller så lever han ett spänningslöst liv och vill hotta upp det lite.
Du måste berätta hur det går. Om pälstjejerna bara snusar vidare på sin kant och Uffe på sin eller om det blir dramaTIK på verandan.
Väldigt träffande beskrivning av hur Gaia jagade Uffe en gång. Jag hör käftarna smälla!
Det är väl den här typen av beteenden som gör kattor så outgrundliga. De tycker om att retas. Kanske det tillför något i deras domesticerade rovdjurstillvaro. Spänning? Coola eller dumma? Eller bara kattor!
Cats are megalomaniacs, and I agree, love to tease. This one must have a death wish in conflict with its 9 lives.
En sak har jag fattat efter ett liv med både katter och hundar - katter tycker oftast att det är skitkul att bli jagade av hundar. Och det är väl inte så konstigt, hur ofta hinner en hund få fatt i katten?
Tuvstarr: Sickna retstickor de är, katter ;)
Kesu: Du kan inte tro vad pälstjejerna noosade på dynan där Uffe hade legat och softat ;) De var som två dammsugare...
He he, dramaTIK - den var bra ;D
Mira: Jag har aldrig levt med katter, så jag blir alldeles förundrad över hur avslappnad han ligger där. Outgrundliga var ordet ;)
Annie: A clear death wish ;D
Petra: Vore det inte för viltstängslet så skulle jag inte oroa mig för Uffe.
Den gången han nästan blev slaktad hade han tur, för det var med nöd och näppe han lyckades pressa sig igenom den lilla nätrutan och trycka sig ut. Han rasade ner på andra sidan.
Viltstängslet har mindre och mindre rutor ju längre ner på det man kommer, så jag undrar vad som händer om han siktar på en för liten ruta nästa gång?
Undrar hur många liv han har hunnit förbruka vid det här laget?
Jag är inte alls förvånad. Det där är en cool cat - han VET att han klarar sig undan dina pälstjejer.
Jag skulle inte vara så säker på att han är dödens lammunge om de får tag på honom. De riskerar snarare att bli ordentligt rivna på nosen eller i ögonen så oroa dig inte för Uffe, snarare för dina Drama Tikar:-)
Här i vårt område går ett antal katter lösa. Dessi är visserligen uppfostrad med sådana men jaktinstinkten sitter ju i henne också. Katterna går demonstrativt nära, spatserar lojt på tomten, kissar i rabatterna. Men har störtkoll på läget och kan till och med klättra uppför de putsade väggarna på husen upp till andra våningen om det behövs.
Eller sätta sig i ett träd och retsamt bara kika ner på hundarna.
Katter älskar dessutom bekväma sovplatser, jag förvånas inte ett dugg över att han valt en skön plats på din veranda!
Fram tills nu har gårdshunden och den vita sovit i samma korg om HON har velat, men nu överlämnar hunden korgen till henne om hon så önskar.
Däremot ska råttfångarbrigaden i lagården passa sig väldigt noga för hunden.
Se det är skillnad på katt och katt.
mvh R
Poppan och Gaia - det där revirintrånget måste ni stävja i tid! Sånt där mysande i fåtöljerna på ER altan är inte okey.
Hi, hi, jag tror katten vill retas! ;)
Våra hundar tål inte katter heller. Jag fick en kattunge (min namne Smulan) på halsen (i båda bemärkelser) för några år sedan, men tyvärr (jag blev såå förjust i henne!)fick jag ge bort henne ganska kvickt. Annars hade det inte blivit någon Smulan kvar i alla fall! ;) Tror jag...
PS. Smulan fick ett mycket gott hem och jag får hälsningar ibland från hennes matte.
Monet: Mja, om kissen tror att han kan undkomma två jaktlystna podencos gång efter gång så är han faktiskt lite korkad...eller ska vi kalla det äventyrslysten?
Pälstjejerna är snabba och skuttar som kängurus, och kan t o m klättra i träd och har jakten i blodet. Har man sett podencos jaga så inser man att dom kan det här.
Jag skulle faktiskt önska att Uffe gav tjejerna en rejäl omgång, så jag slapp de här kattutfallen som ständigt inträffar under hundpromenaderna.
Renée: He he, det där har jag förstått, att hundar skiljer på kattindivider ;)
Alice: Äntligen någon som förstår oss, säger Poppan och Gaia!
Nix, det är INTE ok med kattmys i VÅRA fåtöljer.
Om det ändå vore en skärrad katt, men en mysande!!??
Smulan: Jag vill ha katt men Håkan vill inte. Jag tror att det skulle gå att vänja pälstjejerna vid en katt, speciellt om det vore en unge.
Det du skriver är ju lite deppigt förstås ;)
Ja, men så typiskt kattaktigt!
Inte är de korkade, inte, utan snarare rätt kaxiga och retsamma...
Jag tycker att det här var en underbar vardagshistoria, som iofs inte brukar inträffa VAR DAG, kan jag tänka mig.
Uffe kanske bara hade det lite allmänt tråkigt och ville utmana ödet?
Ha en härlig helg!
Kram!
ha ha ha ja trots att jag inte är kattkännare tror jag på retsticketeorin! Vi hade en saluki en gång i tiden och grannens kattor gick in varje kväll och lät sig jagas upp i träd.
haha! klok Christina, definitivt klok!
Skicka en kommentar