onsdag, oktober 28, 2009

Teddybjörnarnas picknick



Helen, som ofta skriver så finurliga kommentarer på min blogg, hade ett inlägg om att det var Teddybjörnens dag igår.

Ujujuj, jag blir alldeles illamående när jag tänker på min stackars solblekta hallonröda nalle som jag svek så grovt när jag var i den åldern då en del människor vill lägga en dimridå bakåt i sina liv.

Jag älskade min hallonröda nalle när jag var liten, den var med mig jämt. Ibland fick vi besök av en barnfamilj som hade en pojke som vid varje besök vred huv'et av min nalle.
Varje gång försökte jag gömma nallen, och varje gång letade pojken upp den som en blodhund...och vred nacken av den.

Min mamma sydde fast huv'et varje gång, så nallen blev rätt stelnackad med tiden.

I ungdomsåren i Stockholm lärde jag känna en fransman som samlade på grejer, milt uttryckt. Han var samlare helt enkelt.
Han samlade, och samlar fortfarande, på allt.

Gick jag förbi en container på den tiden och ropade hans namn, mest på skoj, så dök han upp ur containern fyra ggr av fem.

Bl a samlade han på nallar, och han fick kraftigt begär efter just min nalle så fort han fick syn på den.

Sedan följde några år av övertalningsförsök. Han ville byta till sig nallen, jag ville inte skiljas från den.

Ja, sen måste han ha presenterat något begärligt för mig, för jag kapitulerade..och bytte.

Sen började mitt privata helvete, jag drabbades av samvetsförbråelser. Hade svårt att sova på nätterna. Blev skuldtyngd.

Varje gång jag träffade Patrice frågade jag hur Nallen mådde och om jag ev kunde få byta tillbaka den.
Han svarade varje gång lika undvikande och svävande.

Till slut stod jag inte ut, jag var en usel människa som hade svikit min lilla kompis å det grövsta, jag ställde Patrice mot väggen och krävde umgängesrätt.

Då först fick jag veta Nallens hemska öde. Patrice hade satt ett sådant värde vid min Nalle så han hade lagt den i en plastpåse och satt den i kylskåpet.
Där hade Nallen möglat...och döden dött.

Jag hade svårt att få ur mig ett vettigt ord när jag fick veta, det var fullständigt HEMSKT!

Än idag har jag svårt att tänka på min Nalle och vad jag har gjort.

Det känns likvärdigt med att sälja pälstjejerna till djurförsök.

Här får ni ett smakprov ur texten till sången ovan, "The Teddy Bears' Picnic", skriven av John Walter Bratton 1907.

If you go down to the woods today
You'd better not go alone.
It's lovely down in the woods today
But safer to stay at home.

For ev'ry bear that ever there was
Will gather there for certain, because
Today's the day the teddy bears have their picnic.


Jag är övertygad om att det är en samling härskna nallar som konspirerar om att hämnas sina tidigare trolösa ägare, såna som undertecknad.
Den 27 oktober varje år får jag passa mig för att gå i skogen ensam.

15 kommentarer:

Lisette sa...

Stackars stackars dig. Mitt hjärta blöder både för dig och hallonbjörnen. Men jag tror, nej jag vet, att han har förlåtit dig och sitter uppe i sin nallehimmel och vill att du bara ska minnas allt fint ni hade ihop.Han dog ju eftersom han var så högt älskad. Kan det finnas en finare död ?Han älskar dig nog- trots allt. Nallar plägar göra så. Tro mig.

Christina sa...

Lisette: Jo, det finns en finare död än att mögla ihjäl i ett kylskåp pga att hans trolösa kompis har bytt bort honom mot någonting hon inte ens kommer ihåg vad det var?!
Men - jag uppskattar din omtanke :)
Jag undrar vad jag kommer att återfödas som? Spansk snigel?

Kesu sa...

Åh nä, du kommer att återfödas som en elegant spansk pälstjej. Lika tjusig som Poppan och Gaia ihop. För jag kände verkligen hur du kände/känner när jag läste ditt inlägg. Dina känslor först upp på pluskontatot.

Och så måste jag ju erkänna att jag fnissade åt att du krävde umgängesrätt. Nu vet du att du ska kräva minst delad vårdnad nästa gång. Man lär sig ...

annie sa...

Right, Kesu, JOINT CUSTODY. It is the collector that should feel guilty, not you, Christina. May he be reborn as Refrigerator Mold. This is such a sad fact--that we suffer as children and then after all that, something inside us DARES to haunt us!
annie

ullisen sa...

men stackars lilla hallonbjörn. och läskiga franska samlare. fast. han menade väl väl! vilket iofs inte ursäktar mord...?

jag är lite osäker på preskriptionstiden för hallonmögling men är rätt säker på att den inte är kortare än åtminstone en normal fransk livstid :) så behold Patrice, rättvisa ska skipas, i picknickbjörnarnas skog!

Cicki sa...

Jag kan känna en sorg ibland över att alla mina gamla leksaker är borta. Förmodligen försvann de i någon av alla flyttar som vi gjorde när jag var barn. Pappa hade snickrat både dockskåp och en fin utdragssäng.

Nallen hette Nalle och var orangabrun, sedan fanns trasdockan Lisa och den mest älskade av alla var hunden Ruffen. Han var döpt efter pappas kusins skotska terrier som jag älskade. Ingenting utom en sagobok finns kvar. Den vårdar jag ömt trots att det saknas några sidor.

smulan sa...

Åh, vilken sorglig historia... Men jag tror din nalle älskar dig lika mycket tillbaka ändå. Så mycket kärlek nallen fick kan inte försvinna i tomma intet!

Min nalles kärlek till mig har definitivt slocknat. Min nalle ligger i en låda på vinden och har inte sett dagens ljus på nästan ett halvt sekel...

Tänker jag, som nattugglar mitt i natten..

mossfolk sa...

Nej men stackars nallen. Hade ingen aning om att de hade en egen dag, nu måste jag genast gå och fotografera min nalle (som sedan många år flyttat från sängen upp på bokhyllan. Fast han bor fortfarande i sovrummet :)

Mira sa...

Nä, nalle hade jag ingen, men Sys hade en sönderälskad, luggsliten en som gick under det föga välklingande namnet Böde. Hon hade en docka också som hette Pipaluck.

Vad älskade jag som liten? Minns inte! Hon kanske minns.

Helen sa...

Tack för dina snälla ord!!

Och din nallehistoria var verkligen hemsk...( jag har skrivit ett litet "pedagogiskt" svar till dig, på min blogg..) Men boven i detta drama heter ju Patrice!!

Om jag var han, skulle jag INTE gå utanför dörren den 27 oktober...

Bamsekram!

Emma R sa...

Är hos svärisarna idag. De prenumererar på tidningen Land, som jag och Anders alltid bläddrar i när vi är här.

Vilket super trevligt repotage!!! Jag gillade alla fina bilder också!

Petra sa...

Attans! Jag glömde nalledagen i tisdags. Vi brukar fira den på bibblan men har helt glömt de små nallarna till förmån för spöken, vampyrer och monster.
Själv hade jag ingen speciell nalle men jag försöker ibland kasta Nisses gamla slitna men han bär tillbaka dem varje gång och vägrar skiljas från en enda.

Mian sa...

Åh nej så sorgligt.
Men h u r kan man komma på idén att stoppa en nalle i en plastpåse i kylskåpet? Mysko man, den där Patrice.
Undrar just vad du fick för värdefull pryl av honom?
Teddybjörnens dag - jag hade ingen aning om att det finns en sådan hyllningsdag.

Londongirl sa...

Men vilken hemsk historia! Usch så tragiskt för hallonbjörnen och dig!!

*säger jag och går och klappar om mina nallar...både de från min barndom och de som flyttat in här på äldre dar*

(Nallar ÄR viktiga i ens liv. Jag gav mitt lilla barnbarn en från London med hennes och nallens födelseår på tassen)

Men som sagt milda och förlåtande är de så han sitter nog uppe i nallehimlen tillsammans med min allra första (som jag opererade magen på med en sax) och har förlåtit dig. ;-)

Christina sa...

Kesu: Ha ha, delad vårdnad ska det vara, så klart ;)

Annie: Yeah, Joint custody ;))))

Ullisen: Ja, samlaren menade faktiskt väl, men hur man kan komma på en så bisarr idé övergår mitt förstånd!
Ja, Patrice får se upp så att han inte hamnar i fel skog ;)

Cicki: Jag har faktiskt kvar alla mina andra gosedjur...som tur är.
Inte så att dom är placerade på vår säng, där har Håkan tur he he, men dom finns i en stor påse i en garderob.

Smulan: Tack för dina snälla ord om Nalles och min kärlek :)
Din nalle finns där, det är det viktiga. Vem vet, när vi blir gamla kanske vi vill börja krama dom igen?

Mossfolk: Det är inte klokt så många "dagar" det plötsligt finns nuförtiden; Kanelbullens dag, Nallebjörnens dag...och den 31 okt är det Grannens dag!

Mira: Böde...fniss, det låter som en dansk värdshusvärd ;)

Helen: Tack för pedagogiskt svar ;)
Ja, Patrice får passa sig den 27 oktober varje år!

Emma: Ja, det blev ett trevligt reportage med många fina bilder:)
Överraskande stort bara ;)

Petra: Poppan tycker Nisse är obegripligt snäll mot sin nalle!

Mian: Ja, idén är ju fullständigt befängd kan man tycka!
Det värsta är att jag inte ens minns vad jag fick i byte...

Londongirl: Ja, en riktig rysare!
Att operera magen på nallen med en sax låter också som en rysare, fniss! Var det blindtarmen?