Igår kväll lyckades vi få av det ruttna hemmabygget på flaket, och forsla iväg det till tippen.
Det var betydligt tyngre än vad vi hade trott, men vi fick hjälp av grannen Bosse. Av kom det!
Första delmålet avklarat.
Precis när vi var klara kom Eva H-höjden puttrande med sina tre hundar, för att äta middag och sova över.
Eva och jag har precis samma smak, så hon blev eld och lågor över pickisen och synade den från alla håll.
Jag förstår att det är många som inte fattar vitsen med en sån här bil.
Ingela t ex skrev så här i en kommentar till förra inlägget:
"Kan inte påstå att jag förstår hur nån vill ha en sån bil, över huvud taget att ha en bil till nåt annat än att transportera sig själv och tillbehören med..."
Jag kan förstå den inställningen, men jag måste slå ett slag för Napoleons fördelar.
Det är alltså pickisen som numera heter Napoleon efter en tidigare ägare i Västerbotten.
Napoleon får lasta 825 kg vilket inte är lite det! Det gör honom till en formidabel bruksbil...om vi lyckas få fart på honom vill säga.
I morse plåtade vi Napoleon med Evas hundar på flaket, så så här ser han ut utan camper.
Några bilder från Frankrike, från tiden det begav sig, där ni kan se hur pickisen ser ut med ställning och kapell.
18 kommentarer:
Betydligt bättre redan!
Jag trodde först att det var dina egna pälstjejer som ville få en åktur. Men jag såg sedan att Evas hundar fick första tjing. Vad sa Poppan och Gaia om det? Eller är flaket mest till för hunduppvisning än så länge?
Oj, jag verkar ju inte snäll ens, efter det där citatet. Det råkar bara vara så för mej att en bil, det är bara en praktisk pryl.
Men jag respekterar i högsta grad den som har det intresset. Särskilt gammelbilar som inte körs så mycket.
För resten köper jag gärna en djurbok av dej. Finns den att titta på nånstans?
Hmm.. var det "pickisen" eller killen som var mest i fokus ..? ;)
Ok, pickisen ä r så fin!!
Min man har ett par gamla rariteter (två veteranbilar som står i en loge) som han aldrig bryr sig om. Om du lovar att inte tala om det för honom.. - så få du gärna hämta dom också! ;)
Tycker det är ganska smart och trevligt att "samla" på gamla saker man kan ha använding av. Betydligt bättre än att exempelvis samla på tändsticksaskar eller porslinselefanter. Men bilar är en dyr hobby ; (
Förhoppningsvis får hundarna höga gage så de kan betala bra för turnéåket. Man ser ju direkt att bilen är gjord för att köra hundar!
Är det kläder jag ser på en av hundarna? Har ni så kallt redan?
Kan man gå igång och nästan bli tårögd över en gammal tygstump så kan man väl även bli det över en gammal bil.....:-) I det här hushållet blir vi nostalgiska och tårögda av det mesta. Speciellt sambon så håller glatt på att samla ihop till ett eget datormuseum....:-)
Tycker det verkar väldigt praktiskt med en egen pickup. Då kan man leja dig om man vill ha något otympligt fraktat...:-)
Lisette: Visst var det ett lyft?
Stjärnorna i Voffsårkestern låter körmedlemmarna prova turnéåket först vettu!
Ingela: Nej, nej, jag upplevde dig mest som en kvinna som har bägge fötterna på jorden, förnuftig om jag säger så. Tokresan till Burträsk kan jag inte för mitt liv kalla förnuftig, men noterade du lastvikten?
Håll med om att Napoleon är praktisk!
Angående djurbok har jag redan lagt fram en till din dotter som gillar att teckna. Jag har bara inte fått iväg den än.
Smulan: Pickisen så klart ;)
Fnissar, tänk om din man visste vilka affärer du gör upp på bloggar?
Petra: Visst är den som gjord för hundtransporter?
Japp, Maggan hade täcke på sig i morse eftersom Eva tror att hon lider av artros och mår bättre av lite värme. Ute var det milt.
Cicki: Ja, hittar du ett gigantiskt gammalt textillager någonstans för en spottstyver, så vet du vem du ska ringa om transport! ;)
Kärlek är kärlek, det är inget att säga om det. Glad att ni fått varandra efter alla strapatser.
Men... pickup! pickup! pickup! Inte "pickis" - i alla fall inte jämt!
Undertecknat
Känsliga öron
Det är bra att veta....:-)
Annika: I motsats till dig så gillar jag slang, men jag ska absolut ha dina känsliga öron i åtanke i framtiden, och kanske skriva pickup varannan gång...
Cicki: ;)
Men hallå! den är ju rent av underbart vacker! det räcker för mig. Förresten, kom "fransosen" på bilden med?
Moster Ma: Tack för den kommentaren, Moster Ma!
Nä, fransosen kom inte med på köpet :(
För mig också är en bil något som tar mig från punkt A till punkt B.
(Utom vår förse, Axel Kardan hette han... en liten bubbla... ljusblå... Där snackar vi personlighet! Inget funkade... När vi sålde den sprang min man från platsen, sen svarade vi inte i telefon på flera veckor.)
Bloggblad: Du ser - kärleken kan slå till när man minst anar det ;)
Axel Kardan fick er på fall. Jag känner varmt för din man.
Restoration always interests me. Will you and Hakan restore the historical old pickup by making another metal frame to go on the back and covering it with canvas or whatever was on there?
annie
Den kommer att bli superfin!
825 kg - puuu då klarar den orkestern med råge (om det nu inte blir ett storband...)
Alice måste vi nog binda fast om hon skall åka med på flaket - hon skulle försöka att hoppa av direkt, tror jag :)
Idag skall vi hämta våra Pixiböcker hos ma. Varmt tack!
Annie: Yes, Håkan and I will try to restore the old pickup, but not to mint condition.
We also plan to make a metall and wood frame with canvas to go on the back.
One step at a time ;)
You can look here!
Mian: Ja, den klarar faktisk mer än många moderna pickuper, så helt klart klarar den Voffsårkestern :) Håkan och jag ska fixa kapell till bilen så småningom, så Alice behöver absolut inte bindas fast :)
Kul att Alice gillar pixi, fniss ;)
Jag förstår dig fullt ut!
Ett modigt objekt, och vilken känsla när du kan göra din premiärtur!!!
Jag gillar bilderna från back in the old days!
Du är bäst pick up lady!
Skicka en kommentar