söndag, september 27, 2009
¡Hola!
Just nu illustrerar jag en läromedelsbok i spanska, hur kul som helst.
Jag brukar färglägga mina bilder med akvarell i vanliga fall, men den här gången ville jag ha lite omväxling, så jag skannar de tuschade teckningarna och färglägger dom digitalt i datorn.
Väldigt roligt.
Den här lilla darriga filmsnutten föreställer ett par hundar som dyker upp i boken som små bifigurer. Här diskuterar de musik.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
18 kommentarer:
Åh så läckert.
Mer mer mer!
Åh, nästan så att jag vill habla lite español...
Oh, I love them! And I agree, MORE MORE!
Konstigt. Just innan jag gick in på bloggen (och såg detta inlägg) skrev jag ett sms till en kompis. Detta inledde jag med Hola (kom bara på).
Justa hundar du tecknat!!
Så himla läckert. Det kan väl aldrig vara så att Poppan fått vara modell till den ena. De är ju inte ett dugg lika....:-)
Finast med färg!
Jag drömde i natt att jag var hundvakt till Gaia och Poppan och bodde på Stationen med Bob och vår hund Rasmus, som dog för 1 1/2 år sedan, medan du skulle åka i väg på en affärsresa... :-)
Rasmus skulle ha älskat dina pälstjejer, ( Bob älskar ju bara matte )och de skulle ha avgudat honom, han var en underbar hund!
Ja, tänk vad drömmar kan sätta igång tankar...
Kram!
Så gulligt! Men tyvärr hann jag inte höra någon spanska...
P.S.
Ordverifikationen = Donvesio...låter inte det spanskt så säg!
Mian: Kanske imorgon ;)
Bloggblad: Samma här, jag vill också habla español :D
Annie; Maybe tomorrow ;) I don't know how much I can show before the book is published...
Eva: Sånt där är bra lustigt ;)
Cicki: Många spanska hundar har den här färgen och påminner om jycken till höger...så visst är det lite Poppan i den alltid ;)
Helen: Så lustigt, jag undrar vad Freud skulle sagt om den drömmen?
Annars verkar det vara en bra idé, att komma hit och vara stationsvakt ;)
Rasmus, vad var det för sort? Jag förstår att du saknar honom trots Bob. De lever ju kvar inom en - alltid.
Marskatten: Jo, Donvesio låter utan tvekan mycket spanskt he he...
Attans också, min landetuppkoppling klarar inte av de här spanska bilderna (inte heller Paolo Roberto), så jag får gå och lägga mig nyfiken och vakna nyfiken. Augh! Ber att få återkomma när jag återvänt till stadens breda uppkoppling.
Kul! Så brukar jag för det mesta göra med mina teckningar. Skanna och färglägga i datorn. Effekten blir ganska rolig. Det handtecknade mot Illustrators lite plattare, datoraktiga.
Kesu: Det kanske finns någon mening med att ni har taskig uppkoppling på landet ?
Ordet börjar på V och slutar på A... ;)
Mira: Jag använder photoshop, men visst blir det plattare och lite tråkigare om man jämför med akvarell.
Aha, så du tecknar också, så roligt!
Vilka roliga figurer! Intressant att se den digitala färgläggningen också. Man kan göra mycket med datorns hjälp...
Rasmus var en blandras mellan New Foundland och Border Collie. Han såg mest ut som en lite smäckrare version av New Foundland. Stor, svart, lurvig, glad, genomsnäll, klok, lite " yvig" i sina gester, han kunde vifta ner nå'n blomkruka med svansen ut emellan. Men, oj, vilken fin vän han var. Han botade många små barns hundrädsla genom åren!
Han är väldigt saknad...
Kram!
Staffan: Ja, datorn är som en ny superpenna. Ett verktyg till liksom.
Helen: Smäckrare än en Njuffe tycker jag låter fint. Han verkade ha varit en sjusärdeles hund, Rasmus!
Det är så härligt att läsa en så ömsint beskrivning av en älskad hund :)
Men att gå in på din blogg ÄR ju vila :)
Nu har jag spanat in vovvarna. I love htem! Dom lyssnar på musik? Jag ska INTE säga vad jag trodde. Fatän jag inte kan teckna tror jag att det är kul att illustrerar språkböcker - bara de inte är för tråkiga i sig så att säga.
Spännande att höra att du tycker det är kul att jobba på det här sättet. Jag fattar inte riktigt hur det går till, men det kanske man kan få se i november ;)
Ordverifieringen "begut" låter inte ett dugg spanskt :(
Kesu: Nja, dom pratar om musik, sen att den ena har musikaliska loppor är en helt annan femma ;)
Den här boken i spanska är väldigt rolig att illustrera, dels för att den är sympatiskt upplagd och sen för att spanska miljöer är så roligt att försöka få till så att de ser trovärdiga ut.
Jag visar gärna i november hur jag jobbar, då kan du ju prova själv också! Det är en helt annan sak att använda en digital penna än mus.
Ah, slarvigt läst (OCH skrivet ser jag nu) av mig. Hundarna snackar musica. Bravo! Kanske lever dom loppan samtidigt?
Kollar gärna in det här när vi ses!
Kesu: Lever loppan - he he!
Det påminner mig om en jätterolig strip av serien "Trollkarlen från Id". Den gick ungefär så här:
Man ser en jättestor lurvig hund med stirrig blick som hoppar runt som en gummiboll.
Trollkarlen konstaterar:
-Den här hunden är död!
Den hoppfulle ägaren till hunden:
-Men den rör ju på sig!?
Trollkarlen:
- Ja, det är otroligt vad 10 000 loppor kan åstadkomma!
Skicka en kommentar