Idag bakade jag bröd efter ett nytt recept och hade ingen sirap hemma så jag tog honung istället.
Vi brukar aldrig använda sirap så jag skulle precis berätta för Håkan att jag brukade ha sirap på gröt när jag var liten...ja, sen blev jag osäker - var det på havregrynsgröt eller risgrynsgröt?
Och då slog det mig som en blixt från klar himmel - det är för sent att fråga.
Ännu något som är för sent att fråga.
Hela tiden dyker det upp saker som jag ångrar djupt att jag inte passade på att fråga mamma medan jag hade chansen. Nu är det för sent.
Jag gissar på risgrynsgröt.
Mamma och Gaia hade ett alldeles speciellt förhållande. Mamma följde Gaias utveckling från superskyggis till tillitsfull (någorlunda i alla fall) med stort intresse och la verkligen märke till alla skiftningar i utvecklingsfaserna.
Gaia älskade mamma.
Poppan försökte alltid ha omkull mamma i sin iver att hälsa, sen brukade hon krokna på mammas och Gaias gosande och istället gå in för andra aktiviteter, som att jaga sork till exempel.
.jpg)
26 kommentarer:
Åh, så fina bilder! Jag tycker att din mamma och Gaia har makatycke, det syns vilken ömhet det fanns mellan dem.
Och visst är det så att jag också tänker som du, varför frågade jag inte mer och skrev ner viktiga saker som mamma berättade...lite panikartat känns det ibland...
Ha det gott!
Kram!
Hej! Nu är jag tillbaka och landar så mjukt och gott - och lite sorgset - på din blogg igen. Det där var en komplimang ifall du undrade.
Just precis så. "Nu får jag aldrig vet det" är en läskig fras som dyker upp nuförtiden. Huva!
Vet inte vilken bild jag gillar bäst. Den där Gaia kramar om din mamma - och hon Gaia - eller den med Poppans rumpa i vädret. Hahaha! Nu blev jag genast lite gladare igen. Tack för det!
(Lelle R vet vilken bild HAN gillar bäst. Gissa!)
Hon är så fin din mamma på alla bilder. Härligt att hon nådde fram så till Gaia. Jag har förstått som att Gaia är mer skygg än Poppan. Då är det ju ännu mer fantastiskt att Gaia fick sådan tillit till din mamma.
Jag kom på det där med att det var försent för frågor när jag läste Nancy. Då kom jag på hur mycket jag ville veta om min barndomsstad ur mammas ögon och när hon var ung och kom inflyttandes till staden från landet. En del hade jag ju fått höra men jag ville höra mer. Så nu pratar pappa och jag jättemycket om gamla minnen och jag får veta saker som jag inte hade en aning om när det gällde pappa. Så än är inte allt för sent för min del.
Ja usch ja, det är så det är.... underbara bilder!
Christina, I think each picture that I see of your mother and Her Fur Companion is the most touching, and then you post an even more touching one...
And the photo of the vole hunter --as we might say over here -- IS JUST THE END(The Ultimate). You have the most fun photos of your Fur Girls.
annie
Praktisk som jag är: Ligger bilderna i datorn?
Kör ut dom på papper i så fall och kopiera över på CD.
Det vore förskräckligt om dom skulle försvinna i en krasch. Fråga mig jag vet!
Ljuvliga är dom i alla fall.
mvh R
Aj aj aj aj aj aj!!! Hjärtsnörp...
Så är det Christina. Men det värsta är- och kanske bästa -att det känns likadant och ofta fortfarande efter mer än 25 år! Därför är det bl.a. det som gör "Höstvisa", med text av Tove Jansson och musik Erna Tauro till en av mina allra mesta älsklingsvisor . Så viktig och så vacker och stämmer så till tanke.
"Skynda dej älskade, skynda att älska, dagarna mörknar ...
Kramar.
Annie, you always make the most poignant comments. I love them!
Helen: Mamma kände sig så utvald när Gaia blev tryggare och vågade vara nära. Som gammal gymnast förstod mamma också att uppskatta elegansen i alla Gaias rörelser :)
Ja, visst är det sorgligt att det är för sent för vissa saker...
Kram!
Kesu: Varmt välkommen hem igen, nu känns bloggvärlden som den ska igen :)
Vilken bild Lelle R går igång på är inte svårt att gissa som den lilla "jordhund" han är;)
Cicki: Gaia och Poppan är varandras raka motsatser när det handlar om att vara sociala. Poppan älskar människor nästan så det går till överdrift medan Gaia är en misstänksam skyggis som fortfarande väljer noga vilka hon litar på.
När vi fick Gaia var hon så skygg så att hon kissade på sig av skräck när vi kom in i ett rum där hon befann sig.
Jag har ofta tänkt att om hon hade kommit till "fel" hem så hade hon varit avlivad idag.
Vilken tur att du har din pappa att "pumpa", och att du också gör det :)
Eva H-höjden: :)
Annie: You write the most generous and lovely comments! I remember I thought that every time I read your comments at the SF.
Renée: Ops, där trampade du på en öm tå!
Jag är usel på att ta back ups och invaggar mig själv i en falsk trygghet att Mac aldrig kraschar.
Tack Renée - jag ska bränna ner mina foton redan idag!
Mira: Ja du...
Lisette: Ja, Tove Jansson var verkligen en mycket klok och insiktsfull kvinna. Texten till Höstvisa är en höjdare!
Har du läst "Sommarboken" av henne? Där har hon en så tänkvärd och träffande text om kärlek....när barnbarnet Sophia byter katt med skärgårdsgrannen ;)
Kesu: I love them too :)
Håller med alla om att dina bilder är så fina och uttrycksfulla. Att inte längre ha sina föräldrar att fråga måste vara svårt.
Jag kan fortfarande fråga mamma och är glad för det. Jag saknar däremot min mormor som dog 1984 och som jag pratade med i telefon flera gånger i veckan. Åh så ofta jag kommer på mig med att vilja ringa och berätta något för mormor. Kan hennes telefonnummer fortfarande utantill. Det tar lång tid innan man vänjer sid vid saknaden. Men man lär sig att leva med den vilket är tur. Jag har levt utan min pappa sedan jag var sexton år och är därför desto gladare att jag har kvar en 83-årig vital mamma.
Ja du, det är väl så det brukar vara. Man kommer på alla frågor när det är för sent....
Men vilka fina bilder du lyckats få på mamma & Gaia. Speciellt eftersom inte Gaia verkar vara linslus i annat fall.
Kul bild på Poppans bak. Aileén älskar oxå jaga möss o råttor men hon gräver inte efter dem utan lyckas få tag på dem i diken o buskar. Då är hon snabb som en vessla - inte när det gäller andra saker som att lyda o så.....
Min mamma kommer från Skåne och där var det sirap på potatismoset som gällde. Alla rynkar på näsan när jag nämner det men det kan faktiskt vara gott. Tror du inte att det var havregrynsgröt det var sirap på? Risgrynsgröt är ju så sött i sig. Du får prova dig fram och se vilken smak du känner igen - fram med grötkastrullerna!
Monet: Något jag ångrar är att jag inte tog reda på hur hon gjorde vissa maträtter. Att aldrig mer få äta mammas urgoda skorpor t ex, skorpor som inte liknar några andra, bara för att jag aldrig har bett om receptet. Tungt.
Det låter härligt med en vital och pigg 83-årig mamma, speciellt med tanke på hur ung du var när du miste din pappa.
Petra: Poppan jagar också på samma sätt som Aileén. När hon har fått korn på en rådis så brukar hon stampa med framtassarna i marken för att få rådisarna att röja sig, sen är hon över dem som en hök.
Sirap på potatismos? Ja, inte låter det gott precis, men vad vet man?
Jag tror faktiskt att det var risgrynsgröt, ju mer jag tänker på det. Nä, jag står över att testa vilket det var, för jag har svårt för sötsaker nu för tiden. Sirap går fetbort ;)
Det är inte bara sårkarna som låckar, jag jillar rumpan och svannsen åckså.
Thank you Kesu and Christina, BUT all of YOU who leave comments make such special ones that I reread them and sometimes save them.This blog is such an inspiration to read. And that is reading while using the Giggle-Google translations-- it's amazing, isn't it, that the main idea of what we are trying to say DOES come across despite the language difficulties?
I'm glad to hear that I came across on SF, too, Christina. I am such a beginner to art, in general, that I figured I would have egg on my face, most of the time on SF, but people have been so kind there.
hugs to you all,
annie
Annie: Giggle-Google! Ha ha! You did it again! :)
En sak slog mig: vi har säkert frågat våra mammor en massa och fått så mycket, så mycket fint att bära med oss. Låt oss komma ihåg det. Men en person som man älskar vill man liksom alltid fråga och berätta saker för.
Det var bara det.
Lelle R: Tror jag det ;)
Annie: It's such an inspiration to have readers like you Annie, with your wit and wisdom, warmness and energy to translate my blog using Giggle-Google translations :D
On SF you are a very important person that helps create the generous athmosphere.
Kesu: Jag försöker övertala Annie att bli gästbloggare på min blogg. Visst är det en bra idé?
Ja Kesu, våra mammor bär vi med oss alltid, hela livet ut.
Kesu-- you really are fun.
annie
PS Christina,
I meant to add that we hold those we love deep in our hearts and in a quiet moment it seems that I can go down into that quiet heart and be with them there. So it has been with my mom and dad.
annie
Annie: Thank you!
I write this in English so you nothing will be lost in the translation. It is a GREAT idea to persuade Annie to not only comment, but also blog on your already eminent blog. (I'm not sure that came out all right in English, but since you are used to Giggle-Google, I think you get my drift). Please Annie! Accept Christina's invitation and make a guest appearence on her blog.
Vad är SF, Christina? Berätta!
Annie: Got that?
Kesu: SF är ett internationellt tecknarforum som skapades av en amerikansk tecknare som bor i Japan.
Det var där som jag la märke till Annies alltid så sensibla, varma och generösa kommentarer.
Eftersom jag är dålig på engelska så tappade jag intresset, men vem letade upp mig om inte Annie!
Jag skulle tycka det vore såååå roligt om hon ville gästblogga!
Did Giggle-Google translate that Annie?
Yes, Christina, Google is momentarily a Good Girl...
Kesu: Russell Stutler had a Japanese mother and American or British father, was educated partly in the USA. I can't manage a paste here so his great blog of sketches is
www.stutler.cc/
In 2005 or 2006 he started a sketching forum and it is a wonderful place. Artists of every
level from real beginner to professional--a lot are teachers.
And a friendly place with none of the bickering that some artists can
get into over what a sketch is or what watercolor should be or stuff like that.
www.sketching.cc/
Christina did wonderful sketches of Poppana which everyone there loved so much.
Thank you Christina and Annie for enlightening me! I love information like that! I am sure both of you contribute in a great way to SF.
Now we are eager to see you here, Annie! It is such an honour to be asked by Christina. I mean, she has never ever asked me - nor my dog ;)
Thank you, Kesu and Christina, for your interest. And Kesu, please tell your dog it is not PERSONal even if she is a Fur Person.
Maybe when I can find some visuals that show the space and great distances in Texas, I can do something.
Man blir så varm om hjärtat av att se bilderna på din mamma och Gaia tillsammans. Det syns lång väg att de hade en alldeles speciell relation.
I look forward to see Annie make a guest appearance in your blog. That would definitely be something special. I have read many of Annie's comments and am confident that it would be both nice and interesting - and worth the trouble.
Thank you, Staffan. Good to hear. Some day...it will be awhile.
Skicka en kommentar