Trevlig Valborg!

Trevlig helg önskar jag med hjälp av det här lilla origami-hjärtat som fanns med i paketet från Ichiroya idag.
Jag kommer att skriva mer om Ichiroya framöver, men idag länkar jag bara.
Första ggn jag hamnade på deras sida så satt jag en hel natt och bara klickade och insöp. Det är som att gå på ett virtuellt textilmuseum.


Det här är jag när jag var ung och tog banklån för att resa till mina drömmars mål - Japan. Resan var värd varteviga öre.
Brunhårig, frågar Håkan som kikar över axeln vad jag har för mig?
Nä, nytvättad och framför allt slank, svarar jag.


En tid bodde vi hos mitt ressällskaps släktingar i Kyoto. Familjen hade två små pojkar som jag älskade att busa med. Yochan och Ryochan hette de, och de verkade uppskatta skrämsellekarna lika mycket som jag, de tjöt av hänförelse när det blonda odjuret från Norden försökte ta fast dem....uh...hu!!!!


Här är jag med den minsta som var lite tömsig när kortet togs.

Huset fullt av kimonos

Vi är sex personer som har gjort en gemensam beställning av vintage kimonos från Japan. I går kom det första paketet (vi väntar på två till) från Osaka och det det kändes som rena julafton.

Jag har för mycket jobb för att hinna skriva så mycket om plaggen, men kan inte låta bli att lägga ut lite bilder. De är i väldigt fint skick och helt underbara.
Jag återkommer med länkar och om någon kanske är intresserad av vad de kostar.

På bilden nedan så provar Bi en av sina sidenhaoris. Haori är en jacka som man bär över en kimono och som även passar alldeles utmärkt till jeans.












Här har jag lyckats knyta en Kai no Kuchi Musubi ( Clam's Mouth Knot på engelska ) på mitt Kaku Obi ( som är ett mansskärp egentligen, 4 meter långt, där den konstfulla knuten ska sitta snett bak på ryggen ).
En rätt enkel knut när man väl kommer på knepet, men ändå elegant.

Nors - en slemmig delikatess. Recept. Uppdaterat.

På våren vandrar norsen i stora stim upp i strömmande vatten för att leka.
Så gör den i Tidan och i Mariestad har de till och med en Norsival varje år för att fira detta.

Det var min mamma som lärde mig att tillaga och älska denna lilla laxfisk. Mamma tyckte att det godaste på hela fisken var den knaperstekta stjärtfenan, och jag måste erkänna att jag var lite skeptisk första gången jag provade på, men hur rätt hade hon inte! Den lilla sprödstekta fenan är som ett litet kex, ett litet fiskchips helt enkelt.

Norsen är en liten sardinliknande fisk, och som sagt av laxsläkte. Den är himmelskt god vilket man inte kan tro när man ser den rå. Den är lite småslemmig på ytan och har en säregen lukt som helt försvinner när den blir tillagad.

Förr var nors en vanlig rätt i Sverige och serverades på de flesta finkrogar. Nu är det nog inte många som har ätit den tyvärr.


Jag tycker att det är en aptitretare som man äter med fingrarna, utan något tillbehör. Bara den rena lilla norssmaken!
Jag brukar göra som mamma - vända den rensade norsen i skorpmjöl och sedan steka i smör.


Den går även utmärkt att doppa i frityrsmet och fritera, det brukar jag också göra när jag har lyckan att lägga vantarna på ett parti nors.
Jag brukar sno ihop en tunn tempura-frityrsmet så här, precis innan jag ska fritera:

2 äggulor
4,5 dl isvatten
200 g mjöl

Vispa gulorna lite grann innan du tillsätter isvattnet. Häll i mjölet lite i taget och vispa runt det väldigt slarvigt. Det ska knappt blandas och smeten ska se ut som den inte är färdigvispad. Klumpar är alltså att rekommendera för ovanlighetens skull ;)

Doppa norsen i mjöl, sedan i frityrsmeten och fritera några minuter i 180°.
Dippsåser till, se här.

I onsdags ringde jag fiskaffären i Mariestad och de hade precis fått in ett parti så min gode vän, hjälten från Burträsk, hämtade upp 1 kg och la i sin frys för vidare transport till stationens stekpanna och fritös.


Jag googlade och hittade en mycket gammal kokbok som finns utlagd på nätet, en veritabel guldgruva visade det sig.
Gustafva Björklunds Kokbok för husmödrar, tryckt i Sthlm 1893.


Jag hittade flera recept som jag absolut ska pröva. Jag lägger ut några här:

Gratinerad nors. Eperlans au gratin.

Ett fat bestrykes med smör och belägges med några skedar lök, persilja, champinjoner, alla finhackade, och salt, och 13 cl. hvitt vin öfvergjutes. På detta hvarf af grönsaker lägges ett hvarf norsar, på vilka hufvudena afskurits; deröfver kommer ett nytt hvarf grönsaker jemte rifvebröd och salt, och smält smör påhälles. Gräddas i varm ugn under 10 - 12 minuter, hvarefter samma fat bibehålles vid serveringen.

Marinerad nors. Eperlans marinés.

Norsen torkas, rullas i mjöl, stekes i olja och upplägges på ett fat.
En hackad lök, persilja, lagerblad, hela pepparkorn och 1 glas ättika kokas i 5 minuter, derefter tillsättas några matskedar olja, marinaden får svalna och hälles på fisken.
Denna får efter 10 - 12 timmar afrinna, litet silad marinad tillsättes, och citronskifvor och inlagda gurkor användas som garnityr.

Kall nors med pepparrot.

Norsen rensas, kokas i 13 cl vatten, 26 cl svagdricka, 2 skedar ättika, 1 matsked salt och 1 lagerblad. Serveras med rifven pepparrot och ättika, och om man så vill, grädde.

Uppdatering:

I en kommentar skriver bloggvännen Margaretha och tipsar om en text som självaste Selma Lagerlöf har skrivit om nors, eller slom som det heter på värmländska.
Här nedan syns Selma i rensartagen. Kolla - hon har samma sorts tallrik som vi ;)


Det var väldigt roligt att läsa texten, dels för att hon har ett så härligt språk och dels för att jag kände igen mig i så mycket.

Klart vatten, foxar och abborrar

Efter förra inlägget så letade jag upp den här bilden som min vän Pirkko tog för många herrans år sedan. På den tiden hade vi släthåriga foxterriers bägge två, och brukade campa tillsammans på en öde ö ute i Torsö skärgård i Vänern några veckor varje sommar och leva Robinsonliv.
Vattnet i Vänern är nästan lika klart som det i Skagern, och har samma gyllene färg.




Det här är inte på ön, utan i mina föräldrars trädgård i Sjötorp, efter att vi har varit ute och fiskat.
Min foxkille Appo begrundar alla abborrar som mamma och jag sedan satt och rensade.
Det tog ett tag...

Bildgåtans lösning!

Här vid sjön Skagern vandrade vi med goda vännerna Claes och Kerstin förra helgen.
Kerstin, jag och Poppan travade ut på den här bryggan och då såg jag vilka underbara skuggor vi kastade över vattnet. Jag bad Kerstin att ta Poppy och gå lite med henne fram och tillbaka medan jag plåtade, och resultatet blev de här lite mystiska bilderna.

Skagern är väldigt långgrund och har en härlig fast och fin sandbotten som man lätt hamnar i trans när man tittar på. Vattnet är klart och gyllene.

Det var många som såg vad det föreställde, Skaffaren var den förste att ha helt rätt utom att det var nästan vindstilla, endast en svag krusning på vattenytan ibland och sen de små vågdynerna på botten av sjön.
Den som kom absolut närmast var Cecilia N! Imponerande!

Öken, sanddyner, beduiner associerade Cicki till. Londongirl var inne på samma spår; ylande hundar och solnedgång i öknen.
Vattrat glas var fler inne på.
Eva H-höjden gissade på att det var Bi som var ute och gick med en bävergiraff.
Petra gissade på det nya badrummet ;)
Jessica gissade på en hemul som är ute och går med en lemur.


Här slänger jag iväg ett kort på mig själv, dock utan kimonon som Lisette trodde jag hade satt på mig ;) Snarare ser jag ut som Michelingubben ;)




På den här bilden kanske det syns vad som är vad i bilden. Jag håller kameran snett för att få bryggans skugga som horisontlinje, men ni kan se strandlinjen längst upp till höger och lite av bryggan längst ner. Ser ni?


Gaia och Poppan har spanat in sjöfågel...så klart.

Ännu en jobbhelg

Jag gillar verkligen att teckna elefanter, även om den här elefanten ser lite förvånad ut...
Idag har jag färglagt alla tre dansöserna med sina små rosa tyllkjolar.

Här har vi en som rockar loss, sedd bakifrån...
Dom har så söta svansar, elefanter!


Om du ser det här Mian så är det så här mina små chiliplantor ser ut idag. Vad tror du?


Så här såg det ut i helgen som gick. Är det någon som kan gissa vad det föreställer?

Var har ni varit? Uppdaterat!

Efter att ha varit borta från bloggvärlden längre än vad som var meningen så frågade jag Håkan om han hade något bra förslag på rubrik, jag var helt tom i skallen. Ja, så blev det som det blev ;) Var har ni varit?

I morse fick jag ett mail från Örjan Hanson, en författare som ger ut spanskläromedelsböcker på eget förlag.
Jag känner mig privilegierad som har så många olika chefer som så ofta också är väldigt trevliga. Tänk att sitta fast med en som man har svårt att dra jämt med!
Hur som helst så skickade trevliga Örjan en bild från sitt senaste besök i Spanien, och skriver så här:

Den här jycken träffade jag på en bar i Segovia. Det var en av stamgästerna som inbjöd honom att hoppa upp och sätta sig, och som ni ser har han eget ölglas också.
Jag kom hem från Spanien i går, precis innan askan från Island stängde himlavalvet.

En uppdragsgivare som är trevlig, ser trevlig ut och som dessutom poserar med en hund i knät som ser ut som en blandning av Poppan och en stövare hamnar högt upp på min favvo-lista kan jag tala om ;)


Efter att ha blivit på oerhört gott humör tack vare Örjans barbild från Segovia så fortsatte jag att skissa på illustrationerna till en underbar liten visa av Tomas o Jujja Wieslander där elefanter dansar balett...på tårna.
Jag älskar att teckna elefanter och får jag dessutom klä dem i små tyllkjolar så är lyckan fullständig!

Efter en tid av håglöshet och allmän vintertrötthet så hoppas jag att alla förlåter mig för att jag inte har svarat på kommentarerna på sistone!? Jag har läst och uppskattat varenda en - stort och varmt tack!

Uppdatering:

Jag är så vimsig nu för tiden så jag fick det hela om bakfoten - fotot på han med barhunden föreställer inte min uppdragsgivare Örjan
Hanson, utan hundens spanska ägare i staden Segovia. Örjan satt bredvid och plåtade.
Nu har Örjan skickat ett foto på sig själv, där han sitter och minglar i en spansk restaurang, och han ser minst lika trevlig ut som hundägaren i Segovia kan jag meddela :)
Det är alltid lika roligt att få ett ansikte på dom man jobbar ihop med.

Glad Påsk!

Gaia vägrade, men Poppan ställde upp på bild mot löfte att få hälften av de dekorerade äggen - och minst en av kycklingarna som myllrar i bakgrunden. Hon lovar sköta om den lilla kycklingen som sin egen vappe, men jag tycker hon har en skum blick.

Hur som helst önskar vi alla en riktigt GLAD PÅSK!

Skisser av två foxar och Telias hemska talsvar

Eftersom både Olgakatt och Mira påminde mig om foxterriern Montmorency igår så känns mina första hundar, Asta och Appo, extra närvarande idag.
De var av rasen släthårig foxterrier och jag fick glädjen att leva tillsammans med dem i hela 16 år.

Just nu sitter jag i telefonkö till Telia, eftersom vi fortfarande efter fyra dygn inte har någon telefon som fungerar av våra två linjer i huset, och bredbandet saggar ordentligt.
Medan jag väntar (det har gått en kvart nu) så letar jag reda på några små skisser jag gjorde på foxarna.

Skissen ovan föreställer Asta sedd bakifrån på hundpromenad, en syn som jag hade kunnat teckna i sömnen på den tiden;)


Det här är Appo, hanhunden.



Jeees, nu blev jag bortkopplad efter att ha väntat i över tjugo minuter i mobilen. Jag blir så less på sånt här.
Jaha, efter att ha ringt upp igen och lyckats ta mig förbi den förbannade talsvarsfunktionen så har jag plats 81 i turordning efter ytterligare tio minuter.
Webbläsaren tuggar och tuggar och jag lyckas inte komma in på sidan om driftinformation på Telias hemsida....arrrggghhh!!!!

En foxterrier i litteraturhistorien

Bloggvännen Olgakatt kommenterade förra inlägget så här:

Rekommenderar läsning av Jerome K. Jeromes Tre män i en båt, kapitlet där hunden Montmorency möter sin överman, en ärrad katt, säkert en släkting till er Coola Katten!

Alla kapitel är förstås rekommendabla i denna underbara bok.

Vad alla kanske inte vet är att Montmorency är en foxterrier, och som sådan helt genialt beskriven i boken.
Mitt exemplar av boken är helt sönderläst, men försvunnet som så många älsklingsböcker man gärna lånar ut men aldrig får tillbaka.

Mina två första hundar var två släthåriga foxterriers som hade en hel del gemensamt med Jerome K. Jerome's Montmorency.

Kanske hunden på bilden är Montmorency? På 1800-talet och i början av seklet såg rasen rätt annorlunda ut, så min gissning är att det är förlagan vi ser.

Lustigt nog så har Mira ett inlägg idag om just Montmorency. Ibland strålar alla vägar samman i bloggvärlden ;)

Katt på hett plåttak...f'låt, på het motorhuv

Pälstjejerna blir som galna när de får syn på en katt, och här i byn saknas det minsann inte katter ;)
När Bi och jag går vår gemensamma morgonpromenad så passerar vi ett hus där mannen i familjen ofta har kommit hem från jobbet strax innan. Osvikligt ligger då en, ibland två och till och med tre katter och gonar sig på den varma motorhuven.
Numera låtsas inte pälstjejerna om dem så länge de ligger på bilen, men är de nere på marken då blir det ett himla liv.

Längre bort ligger det ett litet torp där Coola Katten bor. Bi och jag kallar honom så, för en coolare katt får man leta efter. Det är en kolsvart katt med bärnstensögon som för sig med stor, nästan lite slö värdighet, men man anar en stor inre styrka. Han inte så mycket som väser, eller kröker rygg när pälstjejerna hänger rakt ut i kopplen och tuggar i luften framför honom. Han iakttar dem stint och skulle pälstjejerna vara lösa så är jag övertygad om att han skulle skrämma skiten ur dem.

Idag har vi varit utan telefon i två dygn, liksom flera andra hushåll i byn. Det är konstigt att det är lite liv i bredbandet trots allt. Jag har försökt surfa runt på lite bloggar men har misslyckats med att skriva kommentarer. Det går oerhört segt och tar en evighet. Få se om jag lyckas lägga ut det här inlägget...

En alldeles egen TutanPodenco

Bloggvännen Tuvstarr och hennes Ralf har varit på en fantastisk utställning i Hamburg som visar alla skatter (välgjorda kopior i naturlig storlek) som hittades i Tutankhamuns gravkammare. Kika in hos Tuvstarr och se alla fina foton som Ralf har tagit från utställningen!

Det är naturligtvis tråkigt att ha så långt till Hamburg, men jag får nöja mig med att titta på stationens egen Anubis som poserar på bilden ovan.

Länktips - världens största panoramabild över Paris

Under några timmar fotograferade ett projektteam 2 346 bilder av Paris som de sedan satte ihop till "Paris 26 gigapixel", världens största panoramabild.
Teamet hade väntat 16 månader på rätt väder och den 8 september i fjol slog de till.

Här kan du se Paris i 360 grader, och du kan zooma och manövrera som du vill.


Det går att zooma ordentligt...


...och upptäcka roliga detaljer.

Fler varianter av Hund och Schakal-spelet

Jag hittade de här bilderna på ett spansk forum där det diskuterades Hund och Schakal-spelet, eller Juego de los Perros y Chacales som det heter på spanska.
Tydligen finns det variationer på hur man utformade spelbordet.
Jag bara älskar schakalspelpjäsen i den övre bilden.

Charmigt spelbord - uppdaterat!

Bloggvännen Lisette har ett trevligt inlägg om olika typer av spel, speciellt då Spansk Domino som hon håller på att lära sig reglerna till.

Alldeles nyss hittade jag den här bilden på ett hundspelbord som jag har sparat ner från nätet någon gång. Jag minns inte var jag hittade bilden och inte från vilket land det originella spelet kommer ifrån. Någon som vet?
I mitten av bordet finns en palm som dekoration, kanske en vägledning.

Hur som helst tycker jag bordet är alldeles underbart.

Uppdatering

Mina frågor vad det kunde vara för slags spel och var det hade sina rötter har fått svar från den eminenta bloggaren Cruella som länkar hit i sin kommentar.

Spelet heter Hundar och Schakaler och var tydligen ett populärt spel i det gamla Egypten bland annat. Man har funnit många sådana här spel i gravar i Egypten men även i Palestina, Mesopotamien och Assyrien tydligen. Det mest kända är ett spelbord funnet i Reny-Senebs grav, XII dynastin, ca 1800 före Kristus.

Spelbordet har 58 hål, 29 på hundsidan och 29 på schakalsidan. Spelpjäserna är 10 och består av 5 pinnar med hundhuvud och 5 med schakalhuvuden. Om jag fattar rätt så kan man bara vara två spelare åt gången.

När jag googlade hittade jag faktiskt två ställen som beskriver spelreglerna, här och här, så nu börjar jag fundera på att tillverka ett eget Hund och Schakal-spel.

Oj, här hittade jag ännu fler spelregler och även ett nytillverkat spel i vad som ser ut som plast ;)

Om det är någon som till äventyrs vill se Anne Baxter i rollen som Nefretiri, spela Hund och Schakal med Farao Sethi ( Cedric Hardwicke ) i filmen The Ten Commandments (1956) kan göra det här.


Anne Baxter försöker övertala Charlton Heston att spela med henne, hon har blivit hopplöst spelberoende.

Mians kommentar om ett Podencobord var verkligen mitt i prick, Podencos härstammar från det gamla Egypten.

Vilket gränslöst vetande det finns bland läsekretsen! Varmt tack Cruella!