Waterende man - på allmän begäran!

Det blev en väldigt intressant kommentatortråd under det senaste inlägget.
Har jag inte fattat det förut så gör jag det nu - den bästa av läsekretsar besitter otroliga kunskaper om både det ena och det andra.
Jag har lärt mig massor under det senaste dygnet, och så småningom kommer det ett inlägg där jag ska försöka samla ihop alla tåtar.

I väntan på det så tillmötesgår jag bloggvännen Annika och visar den manliga motsvarigheten till den waterende vrouw - den waterende man - som en slags pausbild.
Etsning från 1631 av Rembrandt.

Svårt att vara utan toa...

Vi har ingen toa på nedervåningen så länge som renoveringen pågår. Ibland glömmer jag och tar tag i dörrhandtaget av gammal vana men så kommer jag ihåg och får ranta en våning upp istället.

Ibland får jag lust att göra som kvinnan på en av Rembrandts etsningar, bara gå ut och sätta mig och göra både det stora och det lilla.

Fast hon verkar hålla koll, den waterende vrouw, om det ska komma någon.
Den här lilla etsningen av Rembrandt fastnade i mitt minne när Eva och jag besökte Rembrandtmuséet i Amsterdam tillsammans när vi var väldigt, väldigt unga.

Jag kan tillägga att bilden är daterad år 1631.

Ebro-rapport från landet Halland

I måndags kom rapport nummer två från Ebros nya husse Peo:

Måste bara skriva och berätta hur fin Ebro är om ni nu inte visste det ... :)

Idag har vi varit igång sen 7.30.

Först var vi hos en HusMäklare på deras kontor och fikade lite, såklart han charmade alla där.

Vi har också mockat i ett stall där de har tre hästar och två hundar, en liten valp och en som är några år.
Valpen och Ebro har lekt i snön.
Ja ni vet ju att Ebro tycker om att bli jagad och det såg han till att bli.

Sen fixade Ebro och jag med en gran som skulle bort. Hämtade sen en hel del ved. Ebro sprang omkring och
lekte med valpen, men kom hela tiden och kollade att jag var kvar runt vedboden.
Han var lös med mig hela tiden, lämnade mig inte ett ögonblick utan hade koll på var jag fanns. Helt härligt.
För att kalla in honom behöver jag bara säga "Ebro kom" i vanlig samtalston, då han kommer springandes direkt.

Vi var inomhus sen och fikade, Ebro uppträdde till allas förtjusning, hälsade runt och sen kom han till mig.
Lekte med hundarna inomhus då med.

Sen åkte vi till min häst och ordnade lite i det stallet.
Han var med hos andra hästar som han inte träffat förut men han bryr sig inte om dom.
När jag går till bilen kommer han direkt och hoppar med ett skutt in och sätter sig på sin plats.

Vi var hemma vid 16.30 och nu ligger han i soffan och myser.
Vi är båda lite trötta efter denna dag.

Jag kan inte fatta vilken tur jag har haft att träffa en sådan härlig kompis.

Kramar till er alla från
Ebro och Peo

Och idag skickade Peo bilden ovan och skriver så här:

Sänder en bild som matten till Emma och Polly tog när vi var där på besök.
Den lilla ljusa valpen, Polly, var det som Ebro var ute i snön och lekte med.
Polly ville inte släppa Ebro utan ville hela tiden leka och farbror Ebro ställde upp.
Vi var på hundstranden i går och Ebro träffade två hundar, inga som helst problem att få in honom. Han kom direkt när jag började att gå, behövde inte ens ropa på honom.

Ebro står bredvid här.

Hälsningar från oss båda.

Blir man glad eller blir man glad?

Tack, säger Poppan!

Pälstjejerna fick post idag från den här lilla goingen.
Det nosades ivrigt på paketet från alla håll och kanter men när jag tog fram kameran var det en viss brun hund som avvek direkt.

Poppan tackar å bägges vägnar medelst några svansviftningar. Tack Maali för de "sunda snacksen", tillverkade av deras favoritmatmärke!

Hurra - stjärtmesar en masse!

Plötsligt såg det inte ut som vanligt vid fågelbordet.
Jag var tvungen att titta två gånger innan jag förstod att jag såg rätt - domherrarna hade fått sällskap av en jätteflock med stjärtmesar, det var stjärtmesar överallt.

Det lär inte vara någon ovanlig fågel, men jag har aldrig sett någon på riktigt förut, bara på bild. Jag blev så upphetsad så det var svårt att hålla kameran stilla ;)


Så otroligt söta med sina små vita huvuden och långa stjärtar.





Domherrarna samsades med alla små långstjärtar, men så försvann nykomlingarna lika plötsligt som de hade dykt upp.

Här går det undan...

Oj - badrumsrenovering redan!

Byggfirman vi har anlitat skulle komma nästa måndag och sätta igång med att renovera vårt lilla badrum på nedervåningen, men idag ringde de och frågade om de fick börja i morgon istället.

Ikväll har vi röjt och skruvat bort allt som går att skruva bort.
Den här gången kom jag ihåg att ta "före"-bilder gudskelov!



Det är inget direkt fel på badrummet, annat än att det är rätt slitet, vilket inte framgår av bilderna riktigt.
Det vetter mot en yttervägg och det är alltid kallt på golvet och lite småtråkigt om vi jämför med det stora badrummet som vi lät renovera på övervåningen för några år sedan med så lyckat resultat.


Här kanske det syns att det har varit med några år.
Den trista masonitdörren missade jag att ta bild på, den passar inte alls in i det här huset.
Vi letade på nätet och fick tag i en jättefin dörr, som har ca 100 år på nacken, med spröjsad glasruta och som har suttit i en lägenhet på Torsgatan i Stockholm.
Killen som driver byggnadsvårdsfirman skulle förbi Örebro i julas och tog med den till oss. Vilka bussiga människor det finns!


Nu ska det bli go golvvärme och klinkers, kakel högt upp på väggarna och pärlspont. Det trevliga väggfasta skåpet som är platsbyggt behåller vi, likaså takläkten.

Vi kommer att spränga in lite specialplattor i det övriga vita kaklet. De oregelbundna plattorna ovan kommer från ett hammam i Granada, strax nedanför Alhambra. Det som ser svart ut är egentligen en ljuvlig kromgrön färg.
Den blå/vita plattan med de sirligt handmålade tulpanerna kommer från Grand Bazaar, Istanbul.
Till vänster ser ni lite av den specialbeställda ödlemosaiken som jag har visat tidigare.

Ni som är ute och reser - köp på er kakelplattor vad ni gör! Ni vet aldrig när ni får användning av dem.
Jag kommer att få glädjen att sitta på dass och påminnas om hur otroligt vackert jag tyckte Alhambra var, det härliga hammanbadet med efterföljande massage och myllret av gator inne i det överbyggda bazar-området i Istanbul.
När jag tittar på de vackra smalti-ödlorna kommer jag att minnas julen jag firade i Venedig en gång i tiden, smaltins hemstad numero uno.

Vi hittar våra tofflor!

Ikväll var vi på by-bio, dvs hos Bi och Bo och såg Män som hatar kvinnor.
När vi kom hem så blev vi så överraskade över att hitta våra respektive tofflor där de skulle vara.

Nu är det en viss gentleman i Halmstadtrakten som har problem med att hitta sina istället.

Peo ringde i morse och berättade att Ebro hade lagt tassen på hans hand i den första kurvan ut ur byn, sen hade de hållit hand i fem minuter medan de åkte härifrån.

Ebro äter med god aptit vilket är ett väldigt gott tecken, viftar på svansen och verkar finna sig till rätta alldeles utmärkt.

Innan vi gick på by-bio så fick jag det här mailet från Peo:

Vill bara berätta att vi har varit hos min häst Toppen. Gick alldeles utmärkt.
Dom hälsade genom att lukta på varandra.
Toppen böjde ner huvudet så Ebro kunde lukta lite på mulen. Efter det brydde dom sig inte om varandra.
Ebro stog bredvid mig när jag tog bort ett litet bandage, Toppen har haft ett litet sår på ena benet.
Men nu är såret läkt.

Ebro var med ute i hagen där det går 4 hästar, han brydde sig inte, tittade lite och dom kollade in honom.
Så det kommer att gå bra med hästarna. Vi var där bara en kort stund.

Vi har varit i tvättstugan och laddat en maskin, när vi gick upp hittade han till vår dörr själv stannade utanför.
Sen in och tog en sko, sprang omkring och stolt viftande på svansen. Du ska veta att jag har fått flera kramar, han
hoppar upp och vill pussas. Helt underbar är han.
Han har även träffat andra människor med, går då fram lite och blir klappad sedan ställer han sig vid mig igen.
Är så himla glad att Ebro är här, för vi kommer att få det fint tillsammans.
Är så tacksam för att ni har haft honom under den här tiden.

Ebro har flyttat

Igår kom Peo från Halmstad åkande ända hit för att träffa Ebro och ta med honom till landet Halland.

Först hade Ebros matte åkt tåg till Hallsberg och mött upp honom där efter många veckor av telefonsamtal och mailkontakt.
Nu var det dags för den slutgiltiga bedömningen och godkännandet.

Efter den timslånga träffen fortsatte alltså Peo hit till oss där han var erbjuden att sova över, både för att han skulle slippa mörkerkörning och för Ebros skull.
Jag har märkt att när människor sover över så tycker hundarna att de är godkända som flockmedlemmar dagen därpå. Detta märks tydligast på skygga Gaia.

Peo var precis lika trevlig i verkligheten som i telefon, och det kändes avslappnat och lättsamt så fort han klev över tröskeln.
Peo har livslång hundvana och det märkliga var att Gaia tog honom till sitt hjärta direkt. Redan när vi lagade middag tillsammans ställde hon sig på bakbenen och gav honom den ena kramen efter den andra - bättre betyg kunde han inte fått.

På bilden ovan sitter Peo i hundsoffan och de av er som har träffat Gaia - lägg märke till hur tryggt hon ligger hoprullad till höger om Peo - med Peos hand på sig till och med!!!

Ja jisses.


Sen var det dags för Poppan att ställa några frågor.

- Jaså, det finns en hundstrand utanför Halmstad och där ska Ebro få springa lös med andra vovvar, ummmm...inte illa!

- Aha, Ebro ska få åka med i sulkyn bredvid dig när du tränar din häst...det låter bra!

- Jaså, du tycker vi är bland de finaste och trevligaste hundar du har träffat? Ebro överträffar dina förväntningar, jaså minsann?

Håkan, jag, Peo och pälsgänget blev sittande till klockan tre i natt, så trevligt hade vi.


I morse blev det sovmorgon och sedan var det dags att ta adjö av Ebro och Peo.
Jag hjälper Peo att packa in i bilen medan Poppan övervakar det hela från mitt arbetsrum.


Alla Ebros grejer ska med, biabädd, täcken, spårlinor etc ...


Jag hade nära till tårar, det måste jag erkänna, men avskedet blev verkligen mycket lättare än jag hade väntat mig.
När Peo öppnade dörren till passagerarsätet, där han hade bäddat mjukt och varmt, så skuttade Ebro upp och satte sig tillrätta som den naturligaste sak i världen.
När bilen backade ut tittade Ebro långt efter mig men sedan vände han blicken framåt, mot landet Halland, Peo vinkade och så var de borta.

Sköljbad med ättika

Tack alla som har lämnat så fina tips och tricks i föregående inlägg!
Jag är numera inte bara upplyst angående sköljbad med ättika utan även informerad om tvättnötter och brittiska tvättlappar som kallas för Colour Catchers, de senare ska tydligen finnas på ICA.

Det verkar inte vara så petigt med proportionerna när man ska blanda till ett sköljbad för indigotyger så att färgen fixeras.
Den store textilgurun, Gösta Sandberg, skriver så här i sin bok Indigo - En bok om blå textilier, angående ättiksbadet:

Den lämpliga koncentrationen utprovas bäst med smaken. tillsatsen av ättiksyra bör dock vara så stor att ett sköljbad skall smaka starkt sur.

Så här ser förresten växten, Indigo tinctoria, ut som ger den ljuvliga indigo-färgen:

Tänk en liten utter, med småååå kalla futter...

Den här låten om de stackars uteliggardjuren sjöngs i humorprogrammet Rally i P3 en gång i tiden. Jag har den på CD men nu äntligen hittade jag den på YouTube för er som ev aldrig har hört den.
Obs, det är bara en ljudfil.

Tyvärr är ljudet väldigt burkigt men texten är så himla bra, speciellt med tanke på att vi nog är många som undrar hur djuren klarar den kyla som råder just nu.

Stackars uteliggardjuren...

Ättiksur fråga till läsekretsen?

Det är inte lika surt som det låter, och en bloggvän funderar redan och försöker komma fram till svaret.

Så här är det.

För ett år sedan beställde jag och en vän tyger från Textile Connection, som drivs av ett par i Oregon, USA. De handlar med tyger från hela världen, samtliga framställda av naturmaterial. Tygerna håller inga som helst standardmått, bredden bestäms helt och hållet av vävstolarna där tygerna är framtagna. När jag går in på deras hemsida vill jag bara beställa så gott som allting, så vackra tyger har dom.

I de föregående inläggen diskuterades mattvätt i snö, och sedan skrev Emma i Jämtland om ättika i tvättvattnet för att behålla färgen på en textil.
Det ena gav det andra, och jag påmindes om de två ljuvligt indigofärgade handknutna batiktyger jag har köpt just från Textile Connection och som krävde lite speciell behandling (de som är blå/vita på bilden ovan). Dessa kom med en lapp där det stod:

Promote Color Fastness
2/3 cup vinegar per one gallon of COLD water...
- soak for 20 minutes
- rinse several times and hang dry


När jag läste Emmas kommentar så förstod jag att "vinegar" betyder ättika, och inte vinäger som jag hela tiden har trott.

Det är inte klokt vilken kunskap det finns i bloggvärlden!

Ja, sen kommenterade bloggvännen Margaretha, som är textilare, och berättade så här:

Vår starka ättika finns inte i USA - av någon anledning får man inte ens importera ättiksgurka. Om inte reglerna ändrats...
Så använder du ättika ska du nog ha andra proportioner.
Salt binder också färg.


Det här blev lite långrandigt, men nu till frågan:

Vilka proportioner bör jag ta av svensk ättika och vatten till det här textilbadet som är ämnat att fixera färgen?


Här står min medbeställare, Jeanette, och gläds åt sina vackra tyger. Jeanette har redan sytt av sina, bl a en helt underbar jacka.

Krumelurspår i snön...

Är det någon som kan gissa vilken hund som har åstadkommit det här invecklade spårmönstret och orsaken till det?


Herr Domherre...


...och Fru Domherre i syrenen vid fågelbordet.


Och så fortsätter mattvätten...

Mattvätt i snö - uppdaterat!

Idag har vi lagt ut hälften av husets mattor i snön, med luggen ner.
Det var hos Ingela som jag först läste om att man kunde tvätta mattor på det här sättet, eller fräscha upp dom så att säga.

Håkan bodde många år i Akalla och han bekräftar att han såg många invandrarfamiljer göra så här med sina mattor på vintrarna.

Först rullade vi ihop mattorna och ställde ut på verandan så att de blev rejält kalla innan vi rullade ut dem i snön.
Jag tror att Ingela borstade sina mattor med snö, men när jag googlade på mattvätt i snö så hittade jag den här sajten.
Varken Håkan eller jag har en aning om vad som är bäst, men vi testar och ser vad resultatet blir när man bara lägger dem så här.

Hundarna får inte vara i trädgården ensamma så länge mattorna ligger där, för jag kan tänka mig vilka slags idéer som kan dyka upp i deras små hjärnor:
"- Aha, matte och husse har lagt ut sugande och torra underlag för oss att kissa på, så snällt!"

Uppdaterat


Vi hade inte tänkt använda borste men det gav sig självt. Vi hängde varje matta över verandaräcket och borstade bort snön med en panelborste, precis som Ingela gör, och resultatet blev faktiskt enastående bra.
Mattorna fick en härlig lyster och luggen burrade liksom upp sig.
Lysande i färgerna och uppfluffade ligger de nu på golven och ser bra mycket trevligare ut än när man hämtar från kemtvätten.

Tack Ingela för det här tipset, nu åker resten av husets mattor ut i morgon!

Komatillstånd på stationen

Sedan i julas har jag knappt slagit på datorn, utan unnat mig en total ledighet som nästan kan liknas vid ett komatillstånd.


Stationen är inbäddad i den bländvitaste av snö som bara finns på landet och utetermometern har slagit rekord i köldgrader.
Det har varit helt underbart att bara såsa omkring, mikra några lussebullar, läsa en massa böcker, pulsa ut och fylla på fågelbordet och titta på ovanligt bra långfilmer på teve.

Kravlös vila.


Ebro har gjort fantastiska framsteg för varje år vad gäller smällare.
Hör han någon enstaka så stannar han upp, lystrar men drar inte hysteriskt för att komma hem utan fortsätter sedan promenaden. Han står ut, "min" tappra lilla prins.

Här gör han det stora.


Och här spanar han in Stora Gården i byn. Vilka vackra dagar vi har haft nu ett tag.


Det kan knappt bli vackrare än så här på vintern.


Här busar Ebro med mig, han tar tag i sitt koppel, ruskar och morrar och skuttar omkring som en liten fullblodshäst.
Han är den enda av pälsgänget som är frusen och behöver ett vintertäcke, vilket ytterligare förstärker intrycket av en liten häst.


Gaia fäller upp sina flygplansöron till podencostuk när hon spanar på Stora Gården.


Det är inte lätt att manövrera en kamera samtidigt som man håller i hundkoppel.
Poppan är rena kryssningsmissilen och håller på att fälla mig så fort jag tar upp kameran, det är en ren bedrift att jag inte tappar den rakt ner i snön..


Gaia vid gavelgrinden till Stora Gården.


Åh vad jag älskar färgen på den här hunden...


Den nedåtgående solen kastar ljusskuggor på Stora Gårdsdammen och det enda ljud som hörs är brusandet och porlandet när dammvattnet kastar sig förbi dammluckorna ut i Ringshyttebäcken.


Lite försenat passar jag på att önska alla som läser här ett riktigt
Gott Nytt År!
Tack för alla jättefina jul- och nyårshälsningar!

Själva firade vi nyår hos våra vänner Bo och Bi i gamla skolan där vi blev trakterade med gratinerad hummer och sedan en ljuvlig lammstek på det.
Bi's stackars katt, Sture, fick dra ut i kylan när vi anlände för att lämna plats åt hundflocken. Bi försäkrade att det inte gick någon nöd på honom, han låg säkert och tryckte under huset någonstans.


Här övervakar Poppan när Bi gör fruktsallad.
Poppan är inte ett dugg skotträdd, medan Gaia och Ebro uppsökte mörkret och tystnaden i badrummet ibland. Vi lämnade dörren på glänt så att de fick komma och gå som de ville.
Ebro vankade oroligt omkring med en toffla i munnen vid tolvslaget, istället för snuttefilt, men värre var det inte.

Vi ett-tiden på natten gjorde plötsligt Gaia ett blixtsnabbt och rasslande utfall från badrummet direkt mot ytterdörren och vi förstod att den arma Sture hade försökt gå in genom kattluckan.
Katten som försökte komma in från kylan.


Det var flera som fastnade för den vackra genombrutna julstjärnan som jag visade för några inlägg sedan.
Här har jag tagit en bild för att försöka visa att den är gjord av trä.
Det är snälla bloggvännen Tuvstarr och hennes Ralf som skickade den till oss.
Den kommer numera vara ett stående inslag i vårt juldekorerande, var så säker.

Under tiden som jag har skrivit det här inlägget har jag njutit av Placido Domingo som har sjungit spansk opera, sk Zarzuela. Det är en annan snäll bloggvän, Petra, som har skickat skivan tillsammans med en inspelning av konserten som gick på julafton med de tre tenorerna.
Jag älskar Domingo, och på andra plats kommer Carreras som Petra berättar att hon har fått en kindpuss av en gång när hon bodde i Barcelona.
Är jag avundsjuk eller är jag avundsjuk?

Tänk vad man lär sig av bloggandet. Jag som verkligen tycker om opera hade aldrig hört talas om Zarzuela innan Petra förklarade.