fredag, januari 08, 2010

Ebro har flyttat


Igår kom Peo från Halmstad åkande ända hit för att träffa Ebro och ta med honom till landet Halland.

Först hade Ebros matte åkt tåg till Hallsberg och mött upp honom där efter många veckor av telefonsamtal och mailkontakt.
Nu var det dags för den slutgiltiga bedömningen och godkännandet.

Efter den timslånga träffen fortsatte alltså Peo hit till oss där han var erbjuden att sova över, både för att han skulle slippa mörkerkörning och för Ebros skull.
Jag har märkt att när människor sover över så tycker hundarna att de är godkända som flockmedlemmar dagen därpå. Detta märks tydligast på skygga Gaia.

Peo var precis lika trevlig i verkligheten som i telefon, och det kändes avslappnat och lättsamt så fort han klev över tröskeln.
Peo har livslång hundvana och det märkliga var att Gaia tog honom till sitt hjärta direkt. Redan när vi lagade middag tillsammans ställde hon sig på bakbenen och gav honom den ena kramen efter den andra - bättre betyg kunde han inte fått.

På bilden ovan sitter Peo i hundsoffan och de av er som har träffat Gaia - lägg märke till hur tryggt hon ligger hoprullad till höger om Peo - med Peos hand på sig till och med!!!

Ja jisses.


Sen var det dags för Poppan att ställa några frågor.

- Jaså, det finns en hundstrand utanför Halmstad och där ska Ebro få springa lös med andra vovvar, ummmm...inte illa!

- Aha, Ebro ska få åka med i sulkyn bredvid dig när du tränar din häst...det låter bra!

- Jaså, du tycker vi är bland de finaste och trevligaste hundar du har träffat? Ebro överträffar dina förväntningar, jaså minsann?


Håkan, jag, Peo och pälsgänget blev sittande till klockan tre i natt, så trevligt hade vi.


I morse blev det sovmorgon och sedan var det dags att ta adjö av Ebro och Peo.
Jag hjälper Peo att packa in i bilen medan Poppan övervakar det hela från mitt arbetsrum.


Alla Ebros grejer ska med, biabädd, täcken, spårlinor etc ...


Jag hade nära till tårar, det måste jag erkänna, men avskedet blev verkligen mycket lättare än jag hade väntat mig.
När Peo öppnade dörren till passagerarsätet, där han hade bäddat mjukt och varmt, så skuttade Ebro upp och satte sig tillrätta som den naturligaste sak i världen.
När bilen backade ut tittade Ebro långt efter mig men sedan vände han blicken framåt, mot landet Halland, Peo vinkade och så var de borta.

34 kommentarer:

Mian sa...

Åh så roligt att läsa!
Jag sitter här med tårar i ögonen.
Ebros nya husse ser supermysig ut och godkänd är han med råge av Gaia, då är Ebro i trygga händer.
Suveräna bilder ackompanjerar din trevliga text, som vanligt!

Peos bil är ju dessutom nästan som en modern Voffsårkester-bil ;)

Evas blogg sa...

Men åh, jag får tårar i ögonen. Jag är säker på att Ebro kommer att få det jättebra.

Elisabet sa...

Och tänk, då kanske man får träffa Ebro någon gång här i landet Halland .-)

Emma R sa...

LÅter ju som en förträfflig hundvän! Det måste vara nervöst att omplacera sin vän med många tankar på om det är till rätt person osv. Och dessto skönare att sedan träffa personen IRL och känna att det ääär RÄTT! :-)

Jag är glad för Ebros skull för att det låter som att han kommer få en skön tillvaro. Jag är också glad för Ebros tidigare matte och för eran skull att ni kan känna er nöjda och tillfreds med det nya hemmet!

Eftersom jag själv var i Peos situation för ett år sedan när jag och Anders skaffade Silver som då var nyss fyllda 7 år, kan jag tänka mig att även Peo var ganska nervös (det var jag). Tänk om förra ägarna inte anser att det känns rätt osv. Tur för mig och Anders så gillade Silvers förra husse och matte oss, och vi gillar dem jätte mycket!

Man blir ju liksom så förtjust i sina håriga kompisar, även om man av olika anledningar måste omplacera dem... <3

Moster Ma sa...

Jag förstår att det var med sorg i hjärtat du såg honom fara iväg...
men jag tror också att du var viss om att han får det bra.
Man blir ömsom gråtfärdig och ömsom väldigt glad när man läser sånt här.

em sa...

Jag gillar lyckliga slut!
Margaretha
wv=draccula - det kan väl ändå inte stämma..

Lisette sa...

Åh Christina, Jag gråter stora tårar, av lättnad och av glädje! För allas skull, men mest för Ebros. Du är en så klok kvinna och jag har sagt det förr och jag säger det igen så fylld av empati för både folk och fä. Tack för att du har velat dela med dig av den långa vägen för att Ebro ska få ett nytt FINT hem. Han kommer att få det jättebra. Absolut, det syns lång väg vilken fin husse Peo är. Du har verkligen varit en kärlekspostiljon den här gången.Peo och Ebro älskar ju redan varandra, det syns. Och nu är det ju så här i livet att "våra barn" har vi ju bara till låns. ;) Nu kan du sova gott i natt.Massor av kramar!
vw aportyl!!vad nu det kan betyda på hundspråket.

Lisette sa...

Glömde säga att bilden på Poppan när hon vinkar adjö av sin brorsa är bland de allra finaste bilder jag sett på henne!Det var när jag kom dit som tårarna började strömma i floder.

Lisette sa...

Glömde en sak till. Bilden med hans hand på Gaia. Den säger allt om Peos status hos pälsgänget.

Eva H-höjden sa...

Jag sitter också rörd, det ser väldigt bra ut detta! Och vad fint han sitter nye husen med alla hundarna i soffan! Gaia då! Jag känner inte igen dig! Å vad underbart att underbare Ebro får en egen husse - och vilken fin bil som sagt! En riktigt bra Ebrobil ;-) Nu hoppas vi att deras första tid tillsammans går smärtfritt och bra och sen blir ju allt prima! Kramar till Ebros matte och dig Chris!

PGW sa...

Ooh så härligt att Ebro fått en så snäll och bra husse! Att hundarna godkände honom så totalt, är bästa betyget, hundarna vet vilka människor som är bra!

Hundstranden i Halmstad är fin, där har jag varit, där kommer Ebro trivas tror jag! Nu kommer jag spana efter Ebro överallt i Halmstad när jag semestrar där!

Monet sa...

Vilket underbart slut på historien. Och vilken fantastiskt insats du gjort Christina!!

Grattis till att Ebro nu får det bra framöver tack vare dig.

Härliga hundbilder, särskilt Poppans tass på Peos bröst:-)

Bloggblad sa...

Det är ju nästan så att jag som aldrig haft hund, blir lite mjuk i hjärttrakten!

smulan sa...

Så glad jag blir för Ebro och er skull att det löste sig så bra! Jag tror att Ebro får ett gott hem. Din omtanke är så fin Christina.

Helen sa...

Åh, jag kan nästan inte skriva, för mina ögon är alldeles tårfyllda när jag läser om Ebro och hans nya husse. Att Gaia blev så kär i hussen, kan bara betyda gott!!

Och vilka underbara, känslosamma bilder! Jag är alldeles betagen...

Kram!

ullisen sa...

ett av dina bästaste inlägg Christina (näst efter de om din vackra mamma som du vet jag föll pladask för...)!! så fint skrivet, och innehållet visar att verkligheten ibland överraskar genom att vara bättre än förhoppad önskning!

skickar en massa lycka till söderut, och hoppas dom kom ordentligt hem på snövägarna! det hade varit roligt med en uppdatering av läget framöver också, t ex få höra om hur det är på hundstranden å så där :)

krams!

ps. den här gången var jag nästan helt säker på att det var lilla Gaia i soffan men eftersom hon låg så tätt intill blev jag ändå osäker... :)

annie sa...

Oh, my, such a lump in my throat and tears like everyone here. What a beautiful time--though a sad time, too--for all of you. The pictures are so expressive and mean so much to us who have followed Ebro's life and have him in our hearts. He and his new friend and then the one of his sister at the window saying goodbye.

How far away will Ebro be from you, now? Will he be able to share any time with you and the fur girls or will he be too far away?

You have worried about him and worked so hard for him, and now he will have such a happy life.

And it means so much to us to share in your life like this. So thank you for that.
hugs,
annie

Karin på FOX sa...

Vad glad jag blir! Peo ser ut som en trygg hundperson. Du måste berätta för honom hur många bloggtanter han fått som supportrar:) Jag förstår att det känns lite tomt nu mitt i all lättnad.
Varma hälsningar till er alla!
Karin

Londongirl sa...

Åh Christina, nu sitter jag här med tårar som trillar ner över kinderna! Kan inte hjälpa det. Är så blödig när det gäller hundar...snörvel och snyft men så härligt att det löste sig så fint! Vad skönt, vilken lättnad!

Kan liksom inte bli bättre när hundarna accepterade honom så bra som de gjorde. Det säger ju en hel del om att det var rätt person som kom. Vilken glädje!
Hoppas att Peo kan maila dig bilder på Ebro så att vi kan få se hur han har det där nere i landet Halland!!?

Christina sa...

Mian: Vet du, det tänkte jag också - att det nästan var en Voffsårkesterbil ;)
Ja, Gaias omdöme litar jag stenhårt på, sen hade ju matten träffat honom i Hallsberg och gillat honom hon med.

Eva: Det verkar absolut så :)

Elisabet: Ja, du lär inte missa honom om du ser honom ;)

Emma: Ja, det är nervöst att omplacera en älskad hund men Ebros matte garderade sig, så Peo visste inte om han skulle få hämta hem Ebro när han åkte ända till Hallsberg för att träffa henne.
Det säger en del om både matten och om Peo tycker jag.
Sen väntar matten två månader med att skriva över Ebro för gott.
Att matten inte kom med hit var för Ebros skull, att det inte skulle bli för rörigt rent känslomässigt för honom.

Ja, jag kan lätt tänka mig in i hur nervöst det måste vara att "bli godkänd", vilken tur Silver hade som kom till just er :)

Moster Ma: Säker är man ju aldrig, men nu har ju både matten, jag, Håkan och pälsgänget fått ett positivt intryck :)
Peo ringde här i morse och berättade hur bra det går, att Ebro äter bra och redan viftar på svansen till morgonhälsning...och har sovit i sängen minsann;)

Em: Jag med, nu börjar separationsångesten att släppa...

draccula - he he ;)

Lisette: Det är inte bara jag som har varit inblandad i det här utan det mesta har ju Ebros matte skött om. Håkan och jag har bara varit behjälpliga så att säga ;)
Peo läste verkligen hundarnas signaler himla bra, det märktes direkt, och det var hur spännande som helst när han berättade om sin häst och lektioner han tar av en indian bosatt i Frankrike som kommer över ibland och ger lektioner till flera . Det gäller dressyr à la westernridning tydligen. Inkännande och mjuka metoder.

Ja, visst är Peos hand på Gaia ett tecken om något ;) Du har ju sett hur hon är!

Eva H-höjden: Nog för att Gaia blir bättre och bättre med främmande människor, men det här tog nog priset ;)
Ja, bilen är riktigt fin, en riktig Ebrobil ;) De såg så rara ut i hytten, de två gentlemännen, när de for.

Om du läser lite högre upp så berättar jag att Peo har ringt i morse och allt har gått finfint.

PGW: Det där med att hundar har bra omdöme - det gäller nog inte alla hundar. Poppan t ex, hon älskar alla urskillningslöst. Eller omdömeslöst, hur man nu vill uttrycka det ;)
Gaia däremot är en misstänksam typ som har ett oerhört väl utvecklat sjätte sinne - och ett kontrollbehov av guds nåde. När hon visar sån här tillit gör det stort intryck på mig.

Hundstranden i Halland låter härlig, och du kommer säkert att känna igen Ebro om du ser honom ;)

Monet: Jag tycker alla inblandade har gjort insatser; matten, Håkan, jag och Peo. Peo som faktiskt åkte upp i det här väglaget på vinst och förlust, utan att säkert veta om han skulle bli godkänd i Hallsberg.

Bloggblad: *Ler*

Smulan: Hittills har det gått över förväntan.

Helen: Ja, Gaias omdöme väger tungt ;)
Det är tomt efter Ebro men det är härligt att veta att Ebro har fått en husse som verkligen har tid med honom.

Ullisen: Ja, tänk så bra det kan bli till slut :)
De tog det lugnt på hemvägen och stannade och åt varmkorv och Peo rastade Ebro med jämna mellanrum.
Ebro har fått sova i sängen i natt och äter med god aptit och viftar på svansen idag.

Det är nästan så att jag blir osäker om det verkligen är Gaia som ligger så där ;)

Annie: Yes, it's a happy time, though a little sad.
Ebro will be living in the south of Sweden, 400 km from us, but we may go to see him this spring/summer :)

Karin: Han läser på bloggen, men jag tror han har missat kommentarerna ;)
Ja, det känns tomt men sen Peo ringde i morse så känns det mycket bättre. Ebro viftar på svansen idag och har fått sova i sängen ;)

Londongirl: Ja, jag är lika blödig jag ;) De är ju så värnlösa djuren.
Peo ska låna sin dottern kamera så både vi och matten kommer säkert att få se bilder framöver.
När Peo var här så gick vi en virtuell morgonpromenad gemensamt i de nya hemmakvarteren i Halmstad med hjälp av den nya promenadtjänsten på hitta.se.
Så jag vet var Ebro har kissat och bajjat i morse :)

Maria sa...

Så härligt att få läsa om det här! Hoppas att Ebro och nya hussen trivs ihop, jag önskar dem all lycka!

reneesfotoblogg sa...

Hoppas du håller en liten kontakt med Ebro och hans nya Husse Peo. Det där med hästar tycker jag var intressant.
mvh R

Lisette sa...

Jag kan bara inte låta bli. Jag går in här och tittar på bilderna om och om och om och om igen!! :))))

smulan sa...

Jag hoppas också att du får bilder och rapporter om Ebro så småningom.. Jag förstår att det kändes i hjärtat på dig att lämna Ebro.

Jag fäller nästan en tår jag också, när jag läser vad du skrivit..

mimio sa...

Åhh, nu fick du mig att gråta,,,
Det är stor Kärlek, det att kunna släppa taget.

Cicki sa...

Vad skönt att det löste sig för Ebro. Peo ser väldigt snäll och trygg ut. Har Gaia dessutom godkänt honom så måste det vara bästa betyg. Djuren är fenomenala på det.

I mitt gifta liv hade vi en katt som hette Maja. Hon var mycket reserverad mot folk som hon inte kände. Hon blev t ex inte knäkatt förrän hon var ganska gammal.

Men vid ett tillfälle hände det. Det var när Mjölk-Håkan kom och hälsade på oss. Mjölk-Håkan var en gammal vän till mig. Han hade kört mjölk till flera av mina arbetsplatser. Dessutom fick sonen prya hos honom och de blev bästa vänner trots stor åldersskillnad. Håkan och jag är ju jämgamla. Första gången Håkan kom till oss för att hälsa på så hoppade Maja direkt upp i hans knä och lade sig och spann. Gissa om vi alla stod där med tappade hakor....:-)

Petra sa...

Goda nyheter - det blir Poppan & Gaias år i år!
Läser en artikel om vilka djur som far illa nu när det är så kallt i hela Sverige. Mördarsniglarna överlever tydligen inte för att de är spanjorer från början, mindre fästingar och färre huggormar. Färre huggormar (troligtvis 33%)gör att sorkbeståndet kommer att öka väldigt. Du kan redan nu börja planera för hur du ska hyra ut Loppan och Gaia som sorkfångare. De kommer ha fullt upp snart ; )

Tuvstarr sa...

Vad skönt för Ebro. Hoppas han trivas i sitt nytt hem.

Christina sa...

Maria: De verkar trivas utmärkt, nu är det bara att hålla tummarna att det ska gå lika bra i fortsättningen :)

Renèe: Efter vad det verkar så kommer vi att hålla kontakt. Jag tycker också det där med hästarna var så intressant. Peo berättade om fransmannen med hästar som jag läste om på Mossfolks blogg för en tid sedan. En otrolig närvaro med djur.

Lisette: La du märke till vilket snyggt öronskydd jag hade då, på parkeringen? Ett som jag har fått från en viss generös bloggare...

Smulan: Idag känns det bättre, jag börjar släppa taget. Värst är det för den riktiga matten, men hon känner likadant.

Mimio: Det är så sant som du skriver, det är stor kärlek att kunna släppa taget vilket Ebros ursprungliga matte gjorde för hans skull.
Heder åt henne!

Cicki: När skygga och reserverade djur väljer ut en människa - ja, det är stort :)

Petra: Ah, ett sorkår! Trädgården kommer att se ut som rena Disney-filmen med kratrar överallt (vattensorkens verk).
Fast jag läste faktiskt en artikel idag som hävdade att t ex fästingarna hade det hur gott som helst under snötäcket som har en isolerande effekt.

Angående mördarsniglar - går det att para en podenco med en myskanka tror du? Förstår vilken efterfrågan det skulle bli på dom ätteläggarna i uthyrningssammanhang!!!

Tuvstarr: Han trivs väldigt bra efter vad det verkar. Han har inte deppat någonting.

Staffan H sa...

En lika rörande som trevlig berättelse. Början blev ju bra och jag tror att Ebro kommer att få det bra i det nya hemmet.

Mira sa...

Så skönt! Ebro har fått ett nytt hem. Hasselvoffsen var ju också en omplacering och han fick ett lugnt och tryggt liv hos oss. Nu var ju inte Ebro en syndomhund direkt, men han är ändå värd någon som har tid och plats för honom.

Kesu sa...

OJ! 31 kommentarer - och ändå har jag inte fått säga mitt ;)

Fast det kan inte bli något nytt, för jag reagerar som alla andra. Glädje, tårar, förtröstan om vartannat.

Försök inte finta bort din egen insats Christina! Visst, Halmstadmannen är bra, men han hade inte suttit i er soffa om inte du kämpat så.

BRA att du lät Poppan ställa några viktiga frågor! Så du tycker att hon är omdömeslös i sin gränslösa kärlek. Hrmf! Jag som kände mig utvald när jag var där. Hihi!

En MAN som får lägga sin hand på Gaia första kvällen. Det är nästan för bra för att vara sant!

Han låter verkligen som en perfekt husse, inte minst med tanke på att han ringt och berättat om hur Ebro har det. Det värmer väl gott i mattehjärtat?!

Intressant med indianen i Frankrike och westernridningen - det också.

Bor han inne i stan? I så fall ska jag hålla korpgluggarna öppna nästa gång jag hälsar på pappa. Det kan ju inte vara hur många långbenta, brunglänsande hundar som vandrar runt med matskålar i munnen ...

Förstår att det känns tomt. Hur reagerade pälstjejerna?

Tack för den här sagan med ett lyckligt slut!


PS VIlket namn: Bi:s och Bo:s bybio! Skulle också kunna bli Bibos bio.

Christina sa...

Staffan: Vi får kontinuerliga rapporter och det går så bra, så bra.

Mira: Lilla Hasselvoffsen som fick det bra hos er.

Kesu: Jag kanske var orättvis mot Poppan när jag kallade henne för omdömeslös ;)
Hon har ju en ängels själ, så det kanske är mer så - att hon besitter en gränslös kärlek.
Hon får de flesta att just känna sig utvalda, så som du skriver att även du gjorde. Är inte det en god handling så säg?
Ett helgon är vad hon är.

Ja, visst var Peos handpåläggning helt otrolig! Ja, du har ju själv sett hur skygg Gaia är ;)

Visst känns det tomt efter Ebro, men vi får hela tiden positiva rapporter om hans nya liv i Halland vilket gör tomrummet mindre och mindre.
Pälstjejerna tog uppbrottet med ro och föll in i gamla rutiner igen.

Ja, de bor inne i stan och hästen är stallad på landet utanför.

He he, nej, det finns nog inte många smäckra brunglänsande hundar som vandrar runt med matskålar i käften ;) Du lär känna igen honom!
Han kan bära på en toffla också...

Kesu sa...

Så är det: en ängel som slösar med sin kärlek. Det är Poppan det! (Det var Lelle R som var med och diktade där.)

Okej, en tofflar var det också. Jag spanar under nästa Halmstadbesök.