Tempura

Tempura är en maträtt som jag ständigt längtar efter sedan jag reste runt i Japan på 80-talet.
Jag gör den när andan faller på, och det gjorde den igår.

Nu tycker kanske en del att det här verkar svårt, men det är det inte. Det är lite pill, men faktiskt rätt enkelt och det blir så gott.

Tempura är egentligen en japansk maträtt inspirerad av portugisiska sjömän som besökte Japan på 1500-talet.















Jag brukar ta viltodlade tigerräkor som jag skalar till sista leden men behålla själva stjärten, lökringar, stavar av morötter, små broccoliknippen, champinjoner, sparris, bladpersilja och för första gången igår kväll...skurna bitar av jordärtskocka. Kanon!

Jag vänder alla ingredienser i vetemjöl innan de ska ner i frityrsmeten för att sedan hamna i frityroljan.

Strax innan jag friterar så blandar jag ihop en frityrsmet bestående av 2 äggulor, 450 ml isvatten (smeten blir bättre ju kallare vattnet är) och 200 gr mjöl som jag rör ihop rätt slarvigt. Det gör alltså ingenting om det blir klumpar av mjöl i smeten, snarare tvärtom. Smeten ska blandas hafsigt för att det ska bli bra resultat.

Till såsen så river jag rättika, eller små rädisor och kramar ur vätskan.

Ja, sen håller jag i en ände av varje sak jag doppar i smeten, och så i med dem i frityrbadet, 170°.
Doppa och fritera i omgångar. 2-3 minuter brukar räcka. Ta inte för mycket åt gången, för då klibbar allt ihop i en enda stor tempurakaka och temperaturen på oljan sänks för mycket.

Se alltid till att ha ett lock i närheten som täcker frityrpannan om olyckan skulle vara framme.
Har man som vi en termostatreglerad frityrpanna så är det lugnt, men förr så friterade jag alltid i en vanlig kastrull och då får man vara uppmärksam så att oljan inte blir för het.

Lägg upp på hushållspapper och låt droppa av en smula.

Servera sedan de frityrkokta bitarna tillsammans med ris och låt bitarna först passera en dippskål med tempurasåsen, tillsatt med rättika-rivet innan de hamnar i risskålen.

Tempurasås: Jag handlar en liten flaska på Söderhallarna i Stockholm, i den asiatiska affären på nedre botten, och den vätskan späder jag med en halv del vatten.

Har man inte tillgång till någon bra affär med asiatiska produkter kan man göra en egen variant genom att blanda:

1 del dashi buljong. Dashi är en japansk fiskbuljong, och brukar finnas i de flesta välsorterade butiker.
1/4 del mirin
1/4 del japansk soja

Häll mirin i en kastrull och värm. Tillsätt den japanska sojan och dashibuljongen. Koka upp och låt svalna.

Hmmm, det där var återigen saker som kanske inte är så lätta att få tag på ute i landsorten. Jag kan tänka mig att blanda japansk soja som finns i varenda livsmedelsaffär, med lite vitt vin och en nypa socker. Det funkar säkert som alternativ.

Det ser antagligen hemskt komplicerat ut, men jag lovar att det ger utdelning att prova på...och som någon radiopräst brukade säga på 80-talet " vem har sagt att det ska vara enkelt?"

Vi svenskar har inga traditioner att fritera mat, och många tror säkert att det är obeskrivligt fett.
Om man friterar med rätt temperatur på oljan, så tror jag att det bildas ett skyddshölje som stänger ute fettet. Har man för låg temperatur blir maten som rena tvättsvamparna, suger åt sig mängder av fett.

Frityrpannan som vi har kostar under 600 kr och är verkligen bra och lättjobbad. Det är verkligen så bekvämt med termostaten.