lördag, mars 07, 2009

Längtan efter en svunnen trädgård...

Så här på våren kan jag längta ihjäl mig efter min gamla trädgård, den vid det gamla torpet utanför Hova.
Den byggde jag upp alldeles själv som total novis, gjorde stora misstag och lärde mig av misstagen så gott det gick.
Stationsträdgården är redan anlagd av någon annan, mycket fint och väldigt kunnigt...men jag saknar mina växter och mitt sätt att tänka.
Jag saknar t ex hela den ljuvliga rosa perenna vallmorabatten jag drog upp från frön.


Rosa mulliganii, denna fantastiska ros från Yunnan i Kina. Den är inte härdig i Bergslagen, och knappt i Hova heller, men oj vad den växte i den trädgården. Den la av årsskott som lianer, åtta meter långa, och när den blommade så gjorde den det med besked. Stora klasar med blommor som liknade vitsippor, doftade himmelskt i veckor och den var aldrig angripen av rossjukdomar.

Fundamenten till rosenbågen är gjutna i betong och mina foxterriers tassavtryck finns där. Bara en sån sak.

Gjuter ni något i betong i trädgården i sommar så se till att få dit barnens eller hundarnas fot- eller handavtryck, och rista dit datum! Ni kommer inte att ångra er!



28 kommentarer:

Vonkis sa...

Vilken känsla att driva upp en egen trädgård. Och vilken bedrift att klara av det. Blommorna ser verkligen helt ljuvliga ut.

Christina sa...

Vonkis: Och vilken sorg att lämna den...

Turtlegirl sa...

Vallmo, å vad jag tycker om vallmo! Så vacker på bilden!
En ny färg på den för min del också.

Men vad var anledningen till att Ni flyttade och kunde lämna den härliga trädgården?
Fast jag kan förstå att Stationen lockade Er från de bilder ja sett inifrån huset.

Natti från Turtlan

Christina sa...

Turtlegirl: Jag hade haft torpet utanför Hova i 17 år, som sommarbostad.
När Håkan och jag flyttade från Sthlm så var huset i Hova för litet så vi började leta efter ett annat, större hus och hittade stationen.
Jag saknar trädgården något alldeles ohyggligt, trots att vi har en jättefin här.

Gabrielle sa...

Vilka härliga bilder att njuta av denna gråkalla dag. På nåt sätt känns det trösterikt!
Och så visste jag inte att det finns rosa vallmo. Vad vacker den är!

smulan sa...

Nej, men Christina, vilken underbar trädgård du skapade! Jag förstår att du kan sakna den trädgården. De rosa vallmoblommorna är bara såå underbart vackra! Du verkar vara förtjust i allt kinesiskt..? Har du själv fört hem vallmofrön från Kina?

Jag prövade att så vallmofrön (röda vallmon) i slänten utanför vårt hus förra sommaren, men tyvärr blev det inget av det. Jag ska göra ett nytt försök i vår.

ab sa...

Christina: Underbart vackert i din gamla trädgård. Kan du inte inhägna en del av tomten ni har nu med plank eller mur så att det blir varmare där och dra upp blommor som annars tycker det är för kallt i Bergslagen?

Marskatten sa...

Äntligen släpper Blogger in mig så jag kan kommentera i andras bloggar. Det var helt omöjligt igår, så sur jag var!

Det är lätt att förstå att du känner saknad efter din trädgård i Hova! Vilka fina bilder du visar, rosenbågen är ljuvlig.

Ängla-Tapas sa...

Jag förstår dig. Jag har också varit tvungen att lämna en sommarstuga som jag tyckte mycket om, även om det inte hann att bli 17 år. Den hade en jättefin, lite halvvild trädgård som jag kämpade för att bevara.

Det var inte lätt för mina fingrar är inte på något sätt så djupgröna som dina. Förstår förresten varför du gillar grönt! ;)

Mira sa...

Christina, du får sakta men säkert börja göra stationens trädgård till din. En rosenbuske här, några vallmo där. Och rätt vad det är så kommer den att släppa in dej och bli din...

Christina sa...

Om rosa orientvallmo: det var två sorter jag drog upp från frö.
De heter Princess Victoria Louise och Carneum och finns att köpa här

Gabrielle: Ja, den rosa orientvallmon är väldigt vacker. En sort är lite mildare och ljusare än den andra som drar mer åt laxhållet, men jag kommer aldrig ihåg vilken som är vilken av dom.

smulan: Nu fnissar jag...nej, jag har köpt frön från stället jag länkar till här ovan i kommentaren ;)
Om du vill ha stora orientvallmo så tycker jag du ska testa att dra upp plantor och sedan plantera ut dom.

ab: Jag har varit inne på idén, men det är så trist med plantor som egentligen vill bo någon annanstans, så jag anpassar mig istället. Nu är jag mest inne på att odla saker man kan äta :)

Marskatten: Ja, vilket strul det är med blogger!

Ängla-Tapas: En del platser finns för evigt kvar inom en liksom.

Mira: Eftersom trädgården är en gammal banvall så kan du tänka dig att jorden inte är den bästa.
Det är mest fyllnadsmassor, grus och sten, men vi har fina köksland att odla på, så nu ägnar jag mesta tiden åt grönsaker.
Fast en och annan favoritclematis och favoritros har hittat platser här på stationen :)

em sa...

Jag förstår din längtan! Tur att man för alltid bär med sig sina trädgårdar inom sig.
Min far levde praktiskt taget i trädgården hela sommarhalvåret och drog upp det mesta från frö - bland annat rosa vallmo, men jag tror inte att det var din kinesiska variant.
Margaretha

smulan sa...

Christina! Tack för tipset! Att odla egna små vallmoplantor var en bra idé! Jag ska genast beställa fröer. Kul!

Jag fick flera rotskott av finsk ros förra sommaren som jag hoppas ska fortsätta trivas. Ett kastanjeträd står på tur att sättas i jorden i vår - jag h o p p a s att den överlevt vintern i den isolerade låda jag satt den i.

Lotta sa...

¨Å vilket fint tips.att juta av barnens fot eller vovvarnas tassar..men hur gör man då..typ trycker dit foten när det nästan torkat...eller? jag skulle så gärna vilja göra det i sommar:)underbara rabatt..förstår att du saknar!..jag saknar våran gamla vildväxta tomt, fast när vi bodde där klagade jag nog ofta på att den var just vildväxt!...men den var min!:)

Christina sa...

em: Det kan mycket väl hända att jag drog upp samma rosa vallmo-sort som din pappa.
Det är gamla sorter bägge två tror jag, och inte alls från Kina :)

smulan: Hoppas att det slår väl ut, din blivande vallmoodling!
Jag antar att din finska ros är Rosa pimpinellifolia Plena, även kallad Finlands vita ros?
En underbar ros! Den kommer säkert att fortsätta trivas hos er :)
Plena tog jag faktiskt med mig några skott av från den gamla trädgården och satte här.
Oj, kastanj så långt norrut, hoppas att den har klarat vintern!

Lotta: Just så, precis innan det torkar så klämmer man dit tassarna, fossingarna eller händerna.
Det är ett jätteroligt minne, och speciellt kul för barn att gå och kolla hur mycket de har vuxit :)
Min gamla trädgård var också vildvuxen på sina håll. Lite vilt vill man ju ha ;)

smulan sa...

Visst är det Finlands nya ros!
http://smulansblog.blogspot.com/2008/06/den-finska-rosen.html

Ja, kastanjeträdet är en vild chansning..
http://smulansblog.blogspot.com/2008/07/kastanjetrd.html
Men det finns tydligen ett par kastanjeträd till i mina trakter, så med lite tur så!

smulan sa...

Hi, hi - Finlands vita ros ska det förstås vara!

Christina sa...

smulan: Så kul! Nu har jag fått ännu ett namn på den, Juhannusruusu..midsommarrosen på finska. Tack för det!

Ja, den har väldigt kort blomningstid, men blomningen är överdådig och så väldoftande så det spelar ingen roll.
Jag hade ett hav av den här rosen i min gamla trädgård, från början rotskott från min mammas överdåd av samma ros.
Vill du kolla mina rosor i gamla trädgården (och avsomnade gamla hemsidan) är länken den här.

På gamla hemsidan så står Plena upptagen som Sjötorpsrosen. Det var innan jag luskade ut vad den egentligen hette :)

Så roligt att du tycker om gammaldags rosor, det borde jag ha förstått ;)

Evas blogg sa...

Åh vilka härliga bilder! Ja att anlägga en trädgård är en speciell känsla och att lämna den är förknippat med sorg. När vi bodde på vår f d gård anlade jag en örtagård. Flera stora trälådor med olika örter i. När vi sen flyttade var mina örtlådor något som jämnades med marken av en grävskopa. Det kändes i mitt hjärta.

Kesu sa...

Jag kan ingenting om trädgårdar, förutom att säga att de är fina - eller inte fina i förekommande fall. Men jag förstår faktiskt varför du saknar din förra trädgård när jag ser på bilderna. Så usel trädgårdsmästarinna jag är, tycker jag bäst om när det inte är perfekt. Engelsmännen har ju en förmåga att blanda högt och lågt - bokstavligen - i sina rabatter. Det ger ett härligt intryck. Jag ser mig något liknande i din Hovaträdgård. Inga på millimeternplanteringar där inte - I like very much!

Christina sa...

Eva: Det förstår jag måste ha känts hemskt, synd att du inte kunde ta med dig örterna!

Kesu: Min gamla trädgård var som det här huset...en del fina hörnor, sen vildvuxet.
Jag borde lägga ut bilder på alla mina flyttkartonger som fortfarande står ouppackade i övre hallen så det blir lite balans ;)

smulan sa...

Christina! Nu blir jag riktigt imponerad. Hade du alla rosorna du visar på din hemsida i din trädgård? Du måste ha haft en underbar rosenträdgård.

Tyvärr är jag ingen trädgårdsmänniska - ser det ofta som ett nödvändigt ont. Men jag har planterat lite olika buskar och träd på ren inspiration. Det är roligt att följa hur det tar sig. I vår funderar jag på att plantera lite grönsaker på min mans föräldragård. Få se hur det går med det!

Christina sa...

smulan: Ja, de är alla mina rosor. Jag var helt vild på gammaldags rosor och anlade en stor rosträdgård.
Mina intressen går i vågor, nu är det grönsaker som gäller eftersom vi har fin jord i trädgårdslanden, medan övriga tomten ligger på den gamla banvallen.
Ingen bra jordmån för rosor om man inte hyr in en schaktmaskin ;)

En ros som jag saknar och ska plantera här, och som jag varmt rekommenderar till dig också om du någon gång skulle få för dig att ha en buskros till, det är Rosa Poppius.
Det är en gammal svensk/finsk sort som blommar med små underbart formade rosa halvt fyllda blommor på röda grenar och med ljusgrönt bladverk.
Den är den ros som blommar tidigast på säsongen, och den är härdig ända upp i Norrland.
Helt ljuvlig är den!

Kesu sa...

Rosa Poppius, är inte det er hund? ;)

Har du också flyttkartonger som står och dräller här och var? Skönt att höra! Det har vi med :)

Christina sa...

Kesu: Ha ha, ja den rosa hunden blommar året runt :)
Flyttkartonger är ett elände. Brann de upp så skulle jag inte kunna säga vad som var i dom.
Och det är mina kartonger, Håkan är ordentlig och har packat upp alla sina ;)

Mian sa...

Fantastiskt vackra de var, dessa perenna vallmo - en underbar rosa färg.
Vi har aldrig lyckats ordentligt med de rosa färgvarianterna. Men de vanliga röda växer som hejsan.
Jag sådde en dubbel/fylld orientale (i en mer orange-röd färg) som blommade förra året - låt se om den överlevt vintern.

staffanhuss sa...

Förr brukade stationsträdgårdar bestå av prydnadsväxter mot bangården, men sedan gällde det att ta vara på marken på bästa sätt; det fanns t o m färdiga trädgårdsskisser att köpa. Alltså brukade trädgårdarna vara välfyllda av fruktträd, bärbuskar och köksträdgårdsland. Blev det lite plats över, kunde ju blommor etc få fylla ut så det såg riktigt snyggt ut.

Varför då? Jo, förr fanns inget djupfryst att köpa i affärerna och konserver som vi känner dem var något okänt. Då var det hemkonservering som gällde. Skörda, plocka göra iordning, lägga på glasen och hermetisera från morgon till kväll.

När konserveringsbestyren var avklarade hade man ett förhoppningsvis tillräckligt stort förråd av konserverad frukt och grönsaker för att det skulle räcka fram till nästa sommar.

Husmödrarna rekommenderades visst att föra konservjournal, så de hade kontroll på hur mycket som gick åt. Allt var inte bättre förr.

Christina sa...

Mian: Konstigt att du som är en sån erfaren odlare har problem med de rosa varianterna av orientvallmon. Jag är inte särskilt van att dra upp plantor, men varenda en av dessa tog sig och blev väldigt kraftiga och enormt rikblommande.
Vi kanske inte odlade samma sort?
Både Carneum och Princess Victoria Louise var lätta.

staffan: Vi har gamla foton från stationen ändå från 1914 och här fanns inga frukträd eller något liknande. En fin häck löpte runt stationsområdet, men det var också allt.
Trädgårdsmarken består av fyllnadsmassor var man än gräver.