tisdag, mars 31, 2009

Avslöjande spår på banvallen

Flera dagar i rad, framåt kvällskvisten, har pälstjejerna blivit som galna och farit omkring som torra skinn och spanat ut genom stationens alla västerfönster som vetter mot gamla banvallen och skogen.
Håkan och jag har tittat ut men inte sett något, men jag har varit övertygad om att de har fått syn på något extra intressant vilt.


Imorse när Bi och jag tog våran vanliga hundpromenad upptäckte vi spår av grävling på banvallen. De är så söta, ser ut som små björntassar.
Grävlingen är en hälgångare vilket faktiskt syns rätt tydligt på den här bilden som jag tog imorse.
Det vänstra spåret är rådjur och grävlingen har gått åt det motsatta hållet.

Så nog har hundarna att spana på alltid!

15 kommentarer:

em sa...

Grävlingar är så söta, fast de kan ställa till med en del elände. Jag såg en gång mamma grävling med åtta små "barn-nystan" som rullade efter henne. Gulligt!
Margaretha

Kesu sa...

Hälgångare? Vad betyder det?

Lelle R hade blivit galen om rådjur och grävlingar hade invaderat hans revir - han räknar in hela Stockholms län samt Uppland eftersom vi har somarställe i norra Uppland. Hur reagerar Gaia och Poppan? Skäller vilt eller låter ungefär som på youtube-klippet?

Christina sa...

em: Oj, det måste ha varit en intressant syn, det förstår jag! Själv har jag bara stött på vuxna grävlingar.

Kesu: Jag har alltid tolkat det som att de tar avstamp med hela foten, även hälen. De flesta djur går liksom på tå.
Om du tittar på min bild Jag vet inte om det syns ordentligt) så kanske du ser att det är ett rejält avtryck efter hälen i grävlingsspåret. Längst upp ser man avtrycken efter de långa klorna.

He he, pälstjejerna har ungefär samma uppfattning om revir som Lelle R ;) Banvallen här definitivt dit.
Poppan skäller trumpetliknande tills hon nästan tappar rösten, och Gaia kvackar som en anka och skuttar omkring som en guttaperkaboll i både möbler och fönster för att få bästa spanläget.

Monet sa...

Brrr, för grävlingar. Vår förra Jack Russel Max var ju inte bara råttfångare utan också grythund, speciellt avlad för grävlingsjakt. Han hade ett saxbett som innebar att fick han tag i en grävling skulle han inte släppa taget om den.

Jag är livrädd för dom, de är stora, mycket större än man tror, framförallt om de står precis utanför köksdörren vilket hände på ön ett par gånger. En gång var det slagsmål under ett av husen och det lät helt förfärligt. Aggressiva lär de vara och det finns skrönor som säger att om en grävling biter sig fast i benet på en så släpper den inte taget:-)?

De bökar ju till en trädgård som det värsta vildsvin också - nej inte är det särskilt roliga djur tycker jag. Dumma i huvudet också, alltid springer de ut och blir överkörda på vägarna. Åtminstone i vårt förra Roslagen låg de i högar längs vägkanterna.

helen sa...

Vilken rolig bild!
Som en tvåfilig väg endast för vilda djur!
Har aldrig träffat på en grävling "in real life", förutom på Lycksele djurpark ;-) , så söta, men jag har också hört att de är väldigt aggressiva.
Nu ska jag och Bob ta oss en promenad!
Kram
Helen

Eva H-höjden sa...

Spåret var gulligt - men bläää för grävlingar i närheten..... Jag har jättestor respekt för dem - tror faktiskt att jag hellre har en älg vid huset fastän jag är rädd för dem med....

reneesfotoblogg sa...

Grävlingar är rara djur men inte under huset eller i ladugården.
Husbonden var tvungen att skjuta en. Den hade terroriserat oss natt efter natt under huset för att sedan flytta till ladugården. När den vägra flytta sig utan lugnt satt kvar fast husbonden befann sig två-tre meter ifrån då blev det Gyttorps röda. Den vägde sjutton kilo!
I skogen där dom hör hemma är det roligt att möta dom särskilt med ungar. Inte är dom så ilskna heller det är bara gamla skrönor. Vem skulle inte bita om man blev inträngd i ett gryt och attackerad av en ilsken terrier.
mvh R

mossfolk sa...

Grävlingar är ett av många fina djur. Vi hade ett gryt alldeles nära där jag bodde förut. Hade man tur kunde man få syn på någon om kvällen.

londongirl sa...

Vi upptäckte en grävling en natt ute på vår lilla ö i skärgården!! Gissa om vi blev förvånade. Den måste ha tagit en rejäl simtur över från den ön som ligger närmast oss.
Den kröp in under vårat hus och jag tyckte den var så fin. Men inte ville vi ha kvar den på vår lilla ö. Var rädd att den skulle bli till besvär för våra katter, hunden och alla våra häckande sjöfåglar.
Så vi skrämde över den till närmaste större ö. Stod och såg i kikaren när den kröp iland på grannön där den hade både skog och mer utrymme att vara i. Bra simmat måste jag säga! :-)

Marskatten sa...

Är du säker på att det inte är björn...tänk om hundarna vädrade upp ett spår av en vildsint best...
Huvaligen!

Kesu sa...

Oj, vad mycket jag fick lära mig om grävlingar idag. Tack vare din blogg. Fnissade när Londongirl skriver att ni skrämde över den till en annan skärgårdsö. Har den simmat en bit, kan den väl simma en bit till. Typ!

Björn? Nu blev det plötsligt läskigt!

Galleri Dalhem sa...

Tänk så underbart hundarna förlänger vår varsel och upptäckarförmåga !
Och tänk vad matte kan förlänga den stoooora glädjen med en liiiiiten digitalkamera. ! Tack ! / Erik

Mira sa...

Förstora spåret och det kunde vara björn och älg...

Christina sa...

Monet: Jag tror myten om grävlingens farlighet är otroligt överdriven. De slåss väl när de är brunstiga, som de flesta djur men det där med att man ska ha äggskal eller kol i gummistövelskaften ger jag inte mycket för :)
Det heter ju att de biter tills benen krasar, därför påhittet.

Jag har aldrig hört talas om en människa som har blivit angripen av en grävling.

Däremot har jag illustrerat flera tidningsartiklar som har handlat om grävlingar som har raserat stora hus med sina grytgångar så under huset vill man inte ha dom.

helen: Så träffande du beskriver bilden, en tvåfilig viltväg ;)

Hoppas att ni hade en trevlig prommis!

Eva H-höjden: Ja, jag vet ju hur rädd du är för älgar så då förstår jag ;)

Renée: Ja, visst är det rara djur men man vill ju som sagt inte ha dom under byggnader.
17 kilo, intressant att få veta viktklassen på ett ungefär :)

mossfolk: Det finns antagligen ett gryt alldeles i närheten, för nu blir hundarna alldeles vansinniga precis vid samma tid på kvällarna. Ikväll med.

londongirl: Vilket smart drag, och så kul det måste ha varit att följa den i kikare :)

Marskatten: Det finns björn i dom här regionerna, men det var helt klart en grävling :) Små gulliga tassavtryck.

Kesu: Ja, inte är jag rädd det minsta för grävling, men björn!!!!!

Erik: Ja, det är en ynnest att få leva tillsammans med djur. Genom pälstjejerna upptäcker jag saker jag aldrig skulle gjort annars.

Mira: Jepp, precis så ;)

Ängla-Tapas sa...

Jag blev lite skraj en kväll när Tapas och jag var ute och promenerade på ängen vid mina föräldrars hus. T sprang lite i cirklar och jag började ana ugglor i mossen och kallade in honom. Stunden efter far det upp en grävling och springer iväg. Som tur var märkte inte T det utan fortsatte fram till mig. Vet inte vad som hade hänt om han hade fått syn på grävlingen... Lite för mycket spänning i min smak men de är vackra djur.