tisdag, mars 31, 2009

Döda grävlingar, dansande hundar och livgivande mossa


Med tanke på det förra inlägget så letade jag fram en bild som jag tog förra sommaren av framtassarna på en trafikdödad stackars grävling.

Den låg mitt på vägen så jag stannade och drog den åt sidan så att den skulle slippa bli överkörd även efter sin död.

Det är väldigt intressant att få studera ett sånt här djur på så nära håll, så jag tog lite bilder med tanke på kommande illustrationsuppdrag. Nu kan man se hur väl de här tassarna passar i spåret jag hittade imorse.
Så mjuka och bulliga trampdynor den har...och vilka klor!


Idag har det varit väldigt fint väder, och pälstjejerna har busat runt i snön efter morgonpromenaden.
Det är så roligt att de alltid har kommit så bra överrens och att de fortfarande leker med varandra.
Ingen är bossig, de delar allt i vått och torrt.










Efter lunch tar jag ledigt några timmar eftersom solen tittar fram och det är barmark på vägar och gångstigar. Jag åker ner till mamma och så här trevligt ser det ut precis utanför ingången.


Jag rullar ut henne på en timslång promenad, och trots en rätt skarp vind så lever hon upp och bara älskar att vara utomhus.
Jag rullar på, lägger min kind mot hennes och vi pratar om allt möjligt och omöjligt.
Jag får henne att skratta mycket och när vi kommer till en södersluttning där snön har smält bort blir mamma överlycklig. Jag sätter på bromsen och tar några kliv upp i slänten och hämtar en stor tova med torr och fin mossa och lägger i hennes händer och ber henne lukta.
Hon borrar in näsan i mossan och luktar och luktar och om eskimåerna har mer än 100 ord för snö så har min mamma minst lika många för hur skog doftar.

33 kommentarer:

Turtlegirl sa...

men tänk så enkelt men så underbart och framförallt viktigt: Få lukta på mossa!
Det är medicin det! Naturlig medicin!

Så kul att det ordnat sig för Din mamma!

Kväller från mig!

Marskatten sa...

Så fint!
Jag menar din berättelse om promenaden med mamma...tänk vad en promenad i friska luften kan betyda.
Men även bilderna på dina vovvar är fina! Så gulliga de är i sina danslekar i snön.
Ha det gott!

Mira sa...

Åh, Christina...

Kesu sa...

Mmmmmm! Det säkert ett doftminne hos gamla. Vilken fin idé att plocka mossa till din mamma. Det sätter säkert igång något i henne. Något gott! Och kind mot kind. Very kind! ;) Och underbart!

Det är klart att du får din mamma att skratta. Inte bara för att du är så rolig, utan för att du är en varm person som gör det rätta för din omgivning.

Och pälstjejerna! What can I say! Härlig, vild dans. Försöker placera lille korvsnutten Rambo i bilden och fnissar lite. Han skulle säkert göra sitt bästa för att delta, men, tja. Jag kommer att tänka på när min bror och jag satt under lakanen mamma och papa sträckte när vi var små. Så som man gjorde förr. Smällde och skrynklade ihop och smällde igen och sedan vek ihop allt. Vi låtsades att det åskade där vi satt ihopkrupna.

Och så tänker jag på den där dvärgen i som ska dansa med Snövit. Alltså han som försöker hålla koll på hennes steg. Kanske skulle Lelle R känna sig så. :D

Förlåt, nu blev det ett långt inlägg igen. Gonatt!

Evas blogg sa...

Åh så fint, promenad med din mamma. Vad fint att hon har dig, som förstår vad hon behöver. Och tänk vad roligt för pälstjejerna att ha varandra att leka med.

LindaLotta sa...

Vilket alldeles underbart inlägg!
Det var precis vad jag behövde, dina fina ord om din eftermiddag med din mamma.
Nu ska jag bara tassa uppför trappan och krypa ner bland lakanen :)
Tack Christina!

ab sa...

Härligt! Vad skönt att ni kan göra varandra så glada.

helen sa...

Herre min, så fina tassarna var!
Bob's ser ut ungefär så där, fast han har inte såna vassa klor ;-)

Gaia och Poppan har inte fått några förfrågningar ännu, inför nästa säsong av "Let's dance"??
De ser ut att platsa där!

Vad kul att få höra att din mamma har det bra på sitt nya ställe. Jag har tänkt på henne. Gosar hon någongång med chihuahuan?

Kram
Helen

helen sa...

Hi, hi!
Du kommenterade exakt samtidigt på min blogg, 23:42, som jag gjorde på din!!
Telepati???
Kram, en gång till
Helen

Cicki sa...

Vilken härlig promenad du fick med din mamma. Skog kan verkligen dofta på många olika sätt.

Det måste ju vara härligt för Poppan och Gaia att ha varandra som själsliga systrar. Även djur behöver sällskap....:-)

Grävlimgar tillhör inte mina favoriter bland djuren, men tassarna såg goa ut.

Vårdagjämning sa...

Att grävlingar har sådana klor visste jag inte. Intressant! Vi ser dem på landet ganska ofta, kan stå vid grinden när vi kommer på kvällen och titta.

Så varmt med din mamma, är speciellt när hon sitter med mossan i sina händer, svårt att beskriva med ord men det behövs inte. Väcker tankar.

Christina sa...

Vårdagjämning (jag svarar alla andra imorgon): Så glad jag blir att just du tittar in igen.
Jag har tänkt jättemycket på vad du skrev om din mamma, och att jag sista ggn du skrev bemötte det väldigt dåligt.
Jag var helt uppe i mina egna bekymmer och kände efteråt att jag inte kommenterade dina på ett rätt sätt.
Det du skrev om din mammas boende har följt mig, och jag tänker på det ofta ska du veta.

Staffan H sa...

Fröknarna Hundéns glada lekar i snön så här på vårkanten var så rolig att se. Det är precis så det ska vara när man är hund.

Sedan var det roligt att läsa att din mamma har kommit till ett bra boende och om er vårpromenad. Jag tror att det är bra för henne att få lukta på mossa och få använda sina sinnen.

Anonym sa...

Å fina bilder. Stackars grävling, hoppas den inte har ungar i grytet nånstans, som svälter ihjäl, då dom får sina ungar i februari månad (om det var en hona)
Ser ut som små björnar i tassarna, fantastiska djur med ett oförtjänat dåligt rykte för övrig, har haft en hel grävling familj som kom på besök en hel sommar, för några år sedan, då jag matade dem. Ha det bra!
Mvh/LadyDi & Vovvarna
(Ny här, kan säga jag blev glad när vi hittade er blogg, då jag följt Gaias sida)

smulan sa...

Så ömsint du skriver om din och din mammas promenad. Jga blir varm i hjärtat..

Det slår mig vad grävlingens fot/tass är lik björnens..

reneesfotoblogg sa...

Hoppas personalen på din mammas gamla boende läser din blogg!
Så dom lär sig ett och annat!
mvh R

mossfolk sa...

Vilket underbart inlägg! Tänk om alla äldre hade någon som du...

Grävlingar har verkligen jätteklor. Och är tunga, i allafall tyngre än man tror.

Och så himla roligt pälstjejerna ser ut att ha det. Det måste vara jätteskönt att de kommer så bra överens!

Galleri Dalhem sa...

...vi ses på promenaden, Christina ! / Erik

Christina sa...

Turtlegirl: Naturlig medicin var ordet :)

Marskatten: Ja, de kan skutta omkring sådär i all evighet. Kul att de är så lekfulla trots sina ca 6 år.

Mira: :)

Kesu: Kind mot kind har jag lärt mig av personalen. Det fungerar verkligen jättebra.

Jag fnissar när jag läser om hur Lelle R skulle se ut om han dansade med pälstjejerna ;) Dvärgen som dansar med Snövit, en jätterolig liknelse ;D

Eva: :)

LindaLotta: Hoppas du kunde sova ordentligt!

ab: :)

helen: Visst är tassarna rara!

Och visst är det konstigt att pälstjejerna inte har blivit tillfrågade att delta i Let's dance när t o m Carl-Jan har varit uppe och vevat med lemmarna?

Telepati - javisst :)

Cicki: Ja, skog kan dofta på många sätt och en skogsdoft kan innehålla en mängd olika doft-associationer :)

Jag är så glad att pälstejerna har så roligt i varandras sällskap, de är ju flockdjur.

Vårdagjämning: Se tidigare svar till dig ovan!

Staffan: Både folk och fä har vårkänslor här :)

Anonym: Bilden på den döda grävlingen tog jag på sensommaren i fjol, så då fanns det som tur var inga ungar i grytet, puhu.

Välkommen till stationen förresten!
Först trodde jag att du var matte till Lady B, med det var fel...

Känner vi varandra månntro?
Roligt att du har följt Gaia förut på hemsidan :)

smulan: Om du visste vad jag är glad!

Ja, visst är de lika, grävlingens och björnens spår. En mini-björn ;)

Renée: Jomen.

mossfolk: Ja, det är verkligen roligt att pälstjejerna kommer så bra överrens trots att de är tikar båda två. Aldrig en konflikt.

Erik: Ja, det gör vi!

Monet sa...

Med Sverigevänner på Frankrikebesök blir det korta bloggnerslag.

Kan bara instämma i allt vad som sagts; härliga hundlekar, intressant grävlingstass (brr för klorna) och underbar promenad med din mamma!

Vårdagjämning sa...

Hej Christina! Och tack för det du skrev. Jag hade ingen tanke alls på att du inte bemötte mig bra, jag är kanske härdad:-)utan du skriver med värme och omtanke, så tänkte jag. Saker kan betyda så mycket som vi inte själva tänker på. Min pappa gick bort flera år före mamma och han hade afasi. Inte ett ord hade han sagt på ett helt år, men han försökte ofta.Innan han fick en stroke så pratade han enskilt länge med vår dotter som var runt 12 år då, om livet och drömmar, ja allt. De älskade varandra. Och hon minns allt! Han sa att han trodde de inte skulle få något mer tillfälle och det blev så. När pappa varit förlamad en längre tid så tog jag med mig eneträ att lukta på och han lyste upp och log, han snickrade rätt ofta och var intresserad av verktyg. Vi hittade alla vackra, handgjorda redskap när vi städade ur allt. Jag la en bok i hans knä om snickeri tillsammans med eneträet, han blev ivrig, munnen rörde sig i kamp, och så sa han "Verktyg" och tittade på oss alla. Förstod mer att han var med i våra samtal men aldrig kunde uttrycka något själv. Han dog lite senare. Kram

Vårdagjämning sa...

Och jag har också tänkt på din mamma så det var skönt att höra om er utflykt som var så vacker.

Kesu sa...

Blev tårögd av Vårdagjämnings beksrivning ovan. I vintras hälsade maken och jag på en dam som över en natt blivit blind och tvingats lämna sin lägenhet. Hon kunde helt enkelt inte klara sig själv. Blir man blind efter 70 fyllda är det inte så lätt att börja lära sig nya grepp.

Ska inte bli långrandig (har bloggat om det här), men vill bara säga att vi tog med en hyacint på vinst och förlust. En blomma till en blind person??? Vi valde en som verkligen doftade. Och si! Damen blev så glad, för ingen kom med blommor och hon längtade verkligen efter hyacintdoften. Det lärde mig en del.

Och nu när jag har läst Vårdagjämnings kommentar kom jag på vad jag ska göra nästa gång jag kommer hem till min gamla mamma. Jag ska bjuda på många doftminnen. Och så ska jag lägga min kind mot hennes. För det har jag också lärt mig nu. Har inte tänkt på det så konkret. Kramar henne och håller handen gör jag jämt, och nu blir det absolut kind mot kind vid nästa besök!

Tack för det här inlägget, Christina!

Christina sa...

Monet: Era Sverigevänner får verkligen den bästa guidning...och det blir väl några smaskiga besök på bykrogen kan jag tro!

Vårdagjämning: Tack för de orden! Dina inlägg förut berörde mig starkt, men jag var som sagt så uppe i mitt eget så jag kommenterade slarvigt som sagt.

Detta inlägg om din pappa och eneträ-biten berör också.
Tänk att så små saker kan betyda så mycket, och just dofter väcker verkligen minnen.
Vilken fin dotter du verkar ha :) 12 år är inte gammalt men hon verkade ha lyssnat ordentligt, och så glad hon måste vara för det idag.

Och tänk att din pappa plötsligt uttalade ordet verktyg. Jag har kommit fram till samma sak - allt finns där inne någonstans.

Stor kram.

Kesu: Jag minns att jag läste det blogginlägget :)
Ja, visst ger såna här berättelser en massa idéer vad mer man kan hitta på.

Tack själv Kesu :)

Jessica sa...

Vad fint att du gav din mamma ett stycke mossa! Vad kan vara bättre? :)

Bloggblad sa...

Många fina bilder på både hundar och mossa!

Vet du hur halvrutten grävling luktar? På min promenadväg låg en död och uppfläkt grävling i ett par veckor tills den upplöstes... jag fick hålla andan långt före och sprang förbi utan att andas. Nåt vidrigare har jag aldrig nånsin känt.

Lotta sa...

så fint du skriver om din mamma. hoppas mina barn blir lika fina som du den dagen jag blir gammal:) fint!! härliga bilder på vovvsen. vårkänslorna spirar;) stackars fina grävlingen. vilka underbara bulliga trampdynor..men vill ju bara pussa dem;)

Ängla-Tapas sa...

Vilket otroligt härligt inlägg! Tassarna var jätteintressant att få se, hunddansen älskar jag (du måste ha en grym kamera) och berättelsen om din mamma är så fylld med värme att den sprider sig. Tack!

londongirl sa...

Så otroligt skönt att det har ordnat sig med ett bra boende för din mamma! Jag får tårar under ögonlocken när jag läser dina fina ord om er promenad. Just så ska det vara....att få minnas doften av mossa och minnas ljuden av skogen, havet eller vad som helst som man har och har haft kärt.

Hunddansbilderna är för härliga! :-)

Anonym sa...

ååå tur det, att det var så sent på året, med grävlingen och att ungarna i så fall var ute ur grytet. Såg att jag skrivigt fel, menar att grävlinges fossingar ser ut som små björntassar ;o)
Ha det gott!
LadyDi&hundflickorna

ullisen sa...

jag satt här och frös lite i soffan men nu är jag varm. din kärlek till din mamma delar med sig!
tack finaste du!

annie sa...

Oh, Christina, thank you for sharing this wonderful day with us -- Fur Persons dancing in the snow, so happily, and you with your mother, cheek to cheek! How great that she can enjoy the smell of the woods abd other good things.
annie

Christina sa...

Jessica: Bara ett infall som gav full utdelning :)

Bloggblad: Nä, jag har aldrig haft "förmånen" att få uppleva det du beskriver. Huvva!

Lotta: Jag tror de flesta av oss vill att våra föräldrar ska ha det bra när de blir gamla. Det märks bland reaktionerna, vilket är väldigt positivt tycker jag.

Ja, visst är trampdynorna så otroligt gulliga!

Ängla-Tapas: Nja, jag har bara en liten kompaktkamera, Canon Ixus 70.
Tack själv!

londongirl: Ja, något så otroligt :)

Anonym: Ja, det var tur. Moderslösa ungar skär i hjärtat.

ullisen: Gullullisen.

annie: I'm so happy that you are able to follow this blog Annie :)