Förresten, apropå att ändra vanor för pensionärer... När jag hade barnkören i många år, lussade vi alltid för pangsjisarna som höll till i samma byggnad, och då var vi tvungna att göra det före kaffet. Men... ungefär hälften kunde inte hålla sig, utan började fika under tiden. De ansvariga svor eder över giriga pangsjisar som inte kunde ändra sig utan sabbade det högtidliga. (Jag märkte inget bakom pianot)
Haha, Bloggblad! Kaffetåren är viktigare än lussesången. Såna ska vi också bli när dom lussar för oss på hemmet, eller hur Christina? Sörpla ljudligt! Mata chihuahuerna som gläfser glupskt.
Kesu: Jag har många i lager om man säger så. Räcker säkert till 10 års bloggande ;)
Bloggblad: Visst är det Knut. Jag skrattar när jag läser Kesus kommentar till din kommentar :D Om du inte visste det så ska nämligen Kesu och jag sitta på samma hem när vi blir gamla, med varsin chihuahua i famnen :)
Emma: Fast Arne är grymmast ;)
Lotta: :)
Diamanten: Välkommen till stationen :)
Kesu: Det fattade jag väl ;)
Javisst, precis så där kommer vi att bli, girigt kasta oss över lussekusar och kaffe, diskutera gårdagens pokergiv högljutt och ropa på avec till kaffet ;)
Haha, urkul. Saknar lite Sverige när jag påminns om vissa tv-program. Antikrundan är kul tycker jag. Min styvbror var med en gång för många år sen med ärvda sjuttonhundratalsljusstakar och de visade sig vara en sensation och åsattes ett pris som fick honom att bokstavligen trilla baklänges inför kameran. Har aldrig sett honom så paff.
De fick ett helsicke sen, alla hade ju sett vilka dyrbarheter de hade hemma. Så det blev gliringar och konstigheter och jag tror stakarna ligger i bankfack sen dess!
Alltså....det är ju på pricken. Knut K är väl den som är ivrigast men de är ju det mer eller mindre allihop. Antikrundan är ett riktigt gladprogam och det har du ju fångat. Du är suverän.....:-)
Jag upptäckte i dag att jag har en sagosamling på jobbet där du har illusterat folksagan om vanten så bra. I alla andra versioner jag har sett ligger vanten där så vackert vantformad, bara större och större. På dina bilder ser man att det är knökfullt i den.
Ha, ha, ha...påminner om när Emil i Lönneberga fastnade i soppskålen :-), och för Emils pappa var tydligen den "pjäsen" lika ovärderlig som en Mingvas... Jättefint illustrerat, Christina!! Kram Helen
Monet: Det du berättar förvånar mig inte, jag sitter ofta och undrar hur det går för folk efteråt...
Cicki: Ja, Knut är verkligen så charmig eftersom han nästan går i taket när han blir intresserad...;)
Ingela: Så glad jag blir, du har verkligen tittat på bilderna :) Den bilden du beskriver är ett uppdrag som är en utmaning för en illustratör. Hur löser man detta i bild? Såna utmaningar tycker jag är himla roliga :)
Bloggblad: Ja, du är varmt välkommen till hemmet, speciellt med den rullatorn! Min egen kommer att vara alldeles tillknycklad och skev efter alla streetrace på nätterna ;) Jag kanske kan få låna din?
helen: Ja, nu minns jag Emil-episoden :)
Jessica: Nä, det har de inte. Jag kanske skulle haft med den när jag själv köade med ett containerfynd när de var i Nora och fick nobben av programmets i särklass tråkigaste expert? En person i kön skiljde mig från Knut, som jag är säker på hade gått igång på historien runt omkring det antika fyndet :(
Hej! Så skönt Du har både hjärta och hjärna! Läst om Din mammas boende och det Du gör och gjort. Rent intuitivt och med intellektet vet jag Du gör rätt. Har suttit där själv....nu på vårdagjämningen firar jag min första födelsedag utan mamma...
Idag har jag hållit på i 7 timmar med att flytta över mamma till det nya boendet, göra iordning hennes nya bostad och städa ur den gamla. Jag är hur trött som helst, ändå är jag jublande glad. Ja, jag har gjort så rätt!
Ledsen att höra att du nyligen har förlorat din mamma. Jag kan inte riktigt förstå hur det kommer att kännas, när den dagen kommer.
Hoppas att du får en fin födelsedag i alla fall, trots vemodet!
20 kommentarer:
På kornet! Undetbart!
Så klockren!!
Funkar fortfarande finfint! Jycklelyckan slår alltid högt i tak när du lägger ut en seriestrip på bloggen.
Härligt. Måste vara Knut K som fastnat...
Förresten, apropå att ändra vanor för pensionärer... När jag hade barnkören i många år, lussade vi alltid för pangsjisarna som höll till i samma byggnad, och då var vi tvungna att göra det före kaffet. Men... ungefär hälften kunde inte hålla sig, utan började fika under tiden. De ansvariga svor eder över giriga pangsjisar som inte kunde ändra sig utan sabbade det högtidliga. (Jag märkte inget bakom pianot)
Klockren! Moahahaha! Du e så gryyym!
*ASG* hahaha
Helt underbar! Ha ha
Jyckelyckan skulle det stå.
Haha, Bloggblad! Kaffetåren är viktigare än lussesången. Såna ska vi också bli när dom lussar för oss på hemmet, eller hur Christina? Sörpla ljudligt! Mata chihuahuerna som gläfser glupskt.
ha ha ja den är på kornet! ;-)
Mira: :)
LindaLotta: :))
Kesu: Jag har många i lager om man säger så. Räcker säkert till 10 års bloggande ;)
Bloggblad: Visst är det Knut.
Jag skrattar när jag läser Kesus kommentar till din kommentar :D
Om du inte visste det så ska nämligen Kesu och jag sitta på samma hem när vi blir gamla, med varsin chihuahua i famnen :)
Emma: Fast Arne är grymmast ;)
Lotta: :)
Diamanten: Välkommen till stationen :)
Kesu: Det fattade jag väl ;)
Javisst, precis så där kommer vi att bli, girigt kasta oss över lussekusar och kaffe, diskutera gårdagens pokergiv högljutt och ropa på avec till kaffet ;)
Eva H-höjden: :)
Haha, urkul. Saknar lite Sverige när jag påminns om vissa tv-program. Antikrundan är kul tycker jag. Min styvbror var med en gång för många år sen med ärvda sjuttonhundratalsljusstakar och de visade sig vara en sensation och åsattes ett pris som fick honom att bokstavligen trilla baklänges inför kameran. Har aldrig sett honom så paff.
De fick ett helsicke sen, alla hade ju sett vilka dyrbarheter de hade hemma. Så det blev gliringar och konstigheter och jag tror stakarna ligger i bankfack sen dess!
Alltså....det är ju på pricken. Knut K är väl den som är ivrigast men de är ju det mer eller mindre allihop. Antikrundan är ett riktigt gladprogam och det har du ju fångat. Du är suverän.....:-)
Mera jycken åt folket!
Jag upptäckte i dag att jag har en sagosamling på jobbet där du har illusterat folksagan om vanten så bra. I alla andra versioner jag har sett ligger vanten där så vackert vantformad, bara större och större. På dina bilder ser man att det är knökfullt i den.
Då kanske jag kommer förbi hos Kesu och dig med min chockrosa glittriga rullator med inbyggd vibrator.
Ha, ha, ha...påminner om när Emil i Lönneberga fastnade i soppskålen :-), och för Emils pappa var tydligen den "pjäsen" lika ovärderlig som en Mingvas...
Jättefint illustrerat, Christina!!
Kram
Helen
Ha, ha, underbart Chris!!
Har Antikrundan själva fått se strippen?
Monet: Det du berättar förvånar mig inte, jag sitter ofta och undrar hur det går för folk efteråt...
Cicki: Ja, Knut är verkligen så charmig eftersom han nästan går i taket när han blir intresserad...;)
Ingela: Så glad jag blir, du har verkligen tittat på bilderna :)
Den bilden du beskriver är ett uppdrag som är en utmaning för en illustratör. Hur löser man detta i bild? Såna utmaningar tycker jag är himla roliga :)
Bloggblad: Ja, du är varmt välkommen till hemmet, speciellt med den rullatorn!
Min egen kommer att vara alldeles tillknycklad och skev efter alla streetrace på nätterna ;)
Jag kanske kan få låna din?
helen: Ja, nu minns jag Emil-episoden :)
Jessica: Nä, det har de inte.
Jag kanske skulle haft med den när jag själv köade med ett containerfynd när de var i Nora och fick nobben av programmets i särklass tråkigaste expert?
En person i kön skiljde mig från Knut, som jag är säker på hade gått igång på historien runt omkring det antika fyndet :(
Hej! Så skönt Du har både hjärta och hjärna! Läst om Din mammas boende och det Du gör och gjort. Rent intuitivt och med intellektet vet jag Du gör rätt. Har suttit där själv....nu på vårdagjämningen firar jag min första födelsedag utan mamma...
Vårdagjämning: Hej, och välkommen till stationen!
Idag har jag hållit på i 7 timmar med att flytta över mamma till det nya boendet, göra iordning hennes nya bostad och städa ur den gamla.
Jag är hur trött som helst, ändå är jag jublande glad.
Ja, jag har gjort så rätt!
Ledsen att höra att du nyligen har förlorat din mamma. Jag kan inte riktigt förstå hur det kommer att kännas, när den dagen kommer.
Hoppas att du får en fin födelsedag i alla fall, trots vemodet!
Du lyckas då verkligen fånga programmet rätt. Att jag gillade Jycken gör inte saken sämre.
Skicka en kommentar