En pälskille på stationen

Idag hämtade jag upp Ebro i Örebro där jag mötte matten som varje år åker sammanlagt 80 mil för att lämna och hämta hos oss, allt för att Ebro ska få tillbringa en smällfri jul- och nyårshelg.

Vi träffades på parkeringen vid Eurostop och jag fick en sån där podencokram av Ebro direkt, han la upp tassarna runt min hals och bara stod på bakbenen som en stor glad surikat...om nu surikater kan vifta på svansen på det viset?

När vi kom hem så blev det först rally i trädgården med pälstjejerna. Då såg Håkan och jag knappt något för alla svansar som gick som propellrar.

När Ebro blir glad hämtar han alltid något att bära omkring. Den här gången blev det Gaias matskål i plast som fick bli glädjetrofé.


Han bär omkring med den genom att greppa matskålen i ena handtaget och ser för rolig ut!

Skyddshelgon för de som färdas

Om man vill vara på den säkra sidan, och slippa råka ut för olyckor med bilen, då bör man införskaffa en liten plastplakett som föreställer helgonet Sankt Kristoffer och sätta fast på instrumentbrädan.

Sankt Kristoffer-plaketter går att köpa på varje supermarché eller bensinmack i Frankrike, och som tur var så hittade jag en extra i gömmorna idag för Napoleon.

Har man som jag läst Modesty Blaise så förstår man att det finns helgon för allting.

Sankt Kristoffer är de vägfarandes skyddshelgon. Om ni vill veta varför så klicka på länken!

Ringo Starr bar t ex en Sankt Kristoffer-medaljong som han hade fått av en snäll och omtänksam faster, just p g a att beatlarna befann sig på resande fot så ofta.



Vill man verkligen se en massa intressanta tolkningar av helgonet i fråga kan man klicka här.

Ebro söker ett nytt hem

På söndag kommer Ebro hit för att tillbringa sin sedvanliga vintermånad hos oss på stationen.
Det är Ebro som står längst till höger på fotot ovan.

Ebro är Gaias bror, de blev inlämnade till hundhemmet i Spanien när de var pyttesmå, och matten och jag har hållit kontakt genom åren.
Ebro bor i Stockholm och han är väldigt rädd för nyårsraketer och smällare så i år är det fjärde året i rad som han tillbringar här hos oss på landet där det inte är lika stökigt.
Han får dessutom trygghet och stöd av pälstjejerna när det smäller, så det har gått jättebra varje år.

Och varje år har det varit lika ledsamt att skiljas från honom när smällarhelgerna är över.

Detta år är lite speciellt, för nu söker matten efter ett nytt hem till Ebro, ett permanent hem. Om ni går in på föreningen ADA:s hemsida och klickar på Senaste nytt, 30/11 - Ebro söker nytt hem så kan ni läsa om den här prinsen bland hanhundar.

Matten kan inte ha kvar Ebro pga småbarn och studier, och kunde vi ha tre hundar permanent så skulle vi ta Ebro direkt.
Tyvärr fungerar det inte att ha ett heltidsarbete och tre stora hundar för mig som jobbar hemma.

Ebro är verkligen världens finaste, och han har inget av den skygghet som Gaia besitter. Han är van vid småbarn och katter, lyder på inkallning etc - klicka på länken och läs är ni snälla!

Finns det någon bland läsekretsen som vill överta en fantastiskt trevlig hund? Känner ni några som skulle vara intresserade?

Hör av er i så fall!
Under ca en och en halv månad kommer han att befinna sig hos oss i Striberg...om någon vill träffa honom här.

Skitiga näsan

Första advent på stationen

I morse var det härligt att stiga upp i ottan och ha ljus i nästan varenda fönster.
Poppan står och beundrar och begrundar.


Hela söndagen ägnades åt Napoleon, termost-bilen från Burträsk som är döpt efter en tidigare ägare.
Jag fick hjälp av Håkan att bl a kolla vilken diameter bromscylindrarna har framtill, för att kunna beställa rätt reparationssats från Frankrike. Det är mycket med det här, och jag måste erkänna att det är första gången jag verkligen är nyfiken på vad det är som gör att en bil rullar. Jag älskar att köra de här gamla finingarna, men har aldrig haft något intresse av att meka förut.
Nu känns det som om jag medverkar till någon slags återfödelse av den här gamla slitvargen.

En stjärna kommer kanske att lysa särskilt starkt över garaget den 24 december...

Klickerkurs, tredje tillfället

Ikväll var det dags för den sista klickerkvällen, och jag ångrar att jag inte kom på det här tidigare. Finns det något bättre tillfälle att teckna hundar och deras ägare på?

Nu hann jag bara med två halvtaskiga skisser på kursens stjärna, en liten papillon som heter Isa. Jag började teckna Kasper och hans matte men sen reste de sig plötsligt, ja, det är ju så det är när man skissar live.
En dålig penna hade jag, och några gamla kvitton som fick utgöra skissblock.

Ljusterapi på stationen

Häromdagen när jag skrev om nödvändigheten av pannlampa inomhus, så skrev den geniala Cecilia N så här i en kommentar:

Jag har hittat lösningen!

Använd det rum som är lättast att få ljust genom att ta ner tavlor från de vita väggarna, alternativt/plus drapera i vita dukar och lakan.

Möblera in alla lampor du kan. Tänd dem.

Sagt och gjort, imorse satte jag igång. Jag orkade inte ta ner tavlorna utan jag svepte in hela rummet i vitt papper helt enkelt. Möblerna med.
Pälstjejerna såg ett tag förskräckta ut, men undgick med nöd och näppe att bli inslagna av misstag när matte hade fått upp ångan.

Tack Cecilia för ett nytt liv!

Rapport från Yvetta, mosaikkonstnären

Så här skriver Yvetta i ett mail idag som absolut lyste upp i novembermörkret:
En ram i dubbel masonit runt om för att försöka hålla tjockleken på 7 mm.
Fästmassan läggs på baksidan


Aluminiumnät fästs slutligen som underlag i fästmassan


Efter ett dygn blötes pappret och det vattenlösliga limmet...


..och kan försiktigt lossas


den nytvättade och fortfarande blöta mosaiken



Klar och torr

Blir man nyfiken att se den i verkligeheten eller blir man nyfiken att se den i verkligheten?

Stationen kl 10.45

Det är knappt jag vill gå upp på mornarna, och när jag väl trevar mig upp så behövs pannlampa på stationen för att över huvud taget hitta runt i töcknet.

Och mörkare ska det bli under en hel månad till, sedan vänder det gudskelov den 21 december då vintersolståndet inträffar.
Årets mörkaste dag.

Kan det bli mörkare, undrar jag och riktar pannlampan mot dagens tidning för att se datumet...den 24 november?

I gamla tider trodde man att vintersolståndet innebar en farlig natt då djuren kunde tala och övernaturliga krafter släpptes lösa.
På vikingatiden ställde man till med midvinterblot och offrade djur till alla gudarna för att beveka dem att låta solen komma tillbaka. Då liksom nu fanns en djup rädsla för att ljuset aldrig någonsin skulle återvända.

Och man undrar ju...finns det en sol därute någonstans?

Ett platt bröd och en halv tand fattigare...

I onsdags satte jag min första rågsurdegsgrund och igår gjorde jag iordning den första degsatsen.
Idag var det då dags att baka.

Min nyinförskaffade bok tänkte jag skulle bli min surdegsbibel.
Helt enligt boken la jag degen att jäsa några timmar i en inoljad plastback. Då och då ska man dra degen och vika ihop den.


Jag vet inte vad som gick fel, men det blev ett plattbröd. Stort och brett - men ack så platt.
Kanske berodde det på att jag inte följde receptet och gjorde ett stort bröd istället för tre?

Smaka ville jag ju i alla fall, så jag skar en skiva och bredde smör på.

Jag tog några rejäla tuggor och plötsligt så tappade jag en halv kindtand. Häpp!

Bildgåtans lösning!

Bilden ovan är en delförstoring av bild E, 1914, i förra inlägget.
Klicka på bilden och se vilken ståtlig hund det står på stationstrappan, och en kvinna som rör sig så att hon blir genomskinlig på grund av den långa exponeringstiden. Genom henne ser man skylten där det står "2 KL. VÄNTSAL", där jag har min ateljé idag.

Jag trodde att den här bildtävlingen skulle vara så svår att ingen skulle ha alla rätt, så döm om min förvåning när jag hittar 4 st som nästan har alla rätt. Mira, Emma och Lisette har kastat om A och F och en viss Pensionatsvärd från landet Halland har kastat om E och C.
Väldigt imponerande måste jag säga, vilken hökblick ni har!

Och som det inte vore nog så har hela 4 st ALLA rätt!!!

Det är Bloggblad, Karin på FOX, Vårdagjämning och Staffan. Hatten av och ett stort GRATTIS!

Jag blev helt paff när jag satt och rättade svaren. Ni måste ha en otrolig känsla för detaljer!

Nu fick jag det lite knepigt, men bonusfrågan var kvar - att pricka in rätt årtionde.

Den som har prickat in de flesta rätta decennierna är Staffan som därför vinner den här tävlingen. Grattis Staffan!

Staffan vinner boken och illustrationen, men eftersom Bloggblad, Karin på FOX och Vårdagjämning har alla rätt på ordningsföljden så vinner de varsin bok.

Allt kommer på posten om ni bara mailar mig ert namn och adress!


Hoppsan, nu glömde jag nästan att ge er...

DE RÄTTA SVAREN:

E: 1914
C: Exakt årtal okänt, men bilden är tagen någon gång mellan 1914 - 1926, det har Håkan och jag listat ut genom att titta på
den största skorstenen.
A: 1926, den 4 juli
F: 1932
G: 1951
D: 1978
B: 2007 ungefär

Stationsbloggen firar 1-årsdag med bildgåta!

För precis ett år sedan förändrades mitt liv - jag blev bloggare.
En föraktad sysselsättning av somliga, ömsint vårdad och uppskattad av andra.

Aldrig trodde jag att det skulle vara så roligt att blogga. Under det år som har gått har jag fått så många nya vänner, fått så många insikter och utsikter. Det känns som om jag har öppnat en skattkista och jag vill tacka alla som har besökt min blogg, och alla bloggare som jag i min tur har besökt, för det här berikande året.

För att fira så tänkte jag ställa till med en liten frågetävling.
Vad den vinner som kommer närmast de rätta svaren kan ni se längst ner i inlägget.

Uppgiften är att ordna nedanstående fotografier av Stibergs Station i kronologisk ordning, och den som dessutom kan pricka in rätt årtionde på bilderna får bonus!

Om ni klickar på bilderna så kanske ni får en ledtråd genom att se vilken typ av kläder människorna bär.

Tävlingstiden går ut på lördag kväll.

A

B

C

D

E

F

G


Vinsten då?

Jo, vinnaren får en originalillustration som jag ursprungligen gjorde för Råd & Rön angående ett ARN-fall, men som även kan illustrera hur man ibland kan känna sig lite till mans när tillvaron ter sig slirig.



Vinnaren får också en tjock och tung bok, om vilken man kan läsa mer om här.

Badrumsrenovering

För tre år sedan renoverade vi badrummet på övervåningen, och blir fortfarande lika glada varje gång vi går in i det.

Nu är det dags för badrummet på nedervåningen, som är från tidigt 80-tal.

Vi ska låta kakla väggarna med vanligt vitt standardkakel, men spränga in handgjorda saker lite här och där.

På nätet hittade jag mosaikkonstnären Yvetta som jag genast beställde en ödlemosaik i smalti av.
Smalti är en slags munblåst glasmosaik som görs i Venedig.

Yvetta tar 450 kronor för att skräddarsy den här mosaiken åt oss, och när man vet hur dyr själva smaltin är i sig, så är det verkligen ett bra pris. Den lilla mosaiken mäter 15 x 15 cm och kommer bli ett smycke på den vägg den hamnar.

Bägge bilderna har Yvetta tagit, om någon undrar.

Jag rekommenderar verkligen varmt att gå in på Yvettas hemsida och titta på alla fina mosaiker hon har gjort. Speciellt skatorna tycker jag är så himla fina.

Napoleons gudföräldrar på besök och termostens gåta löst

I lördags eftermiddag kom Claes och Kerstin på besök.
Claes är den ädelmodige som hjälpte mig att hämta hem Napoleon från Burträsk om ni minns?

Ungefär samtidigt tittade K-J förbi, ägare av bl a en Citroën B11 Cabriolet 1939 och därför intresserad av allt franskt på hjul.
På bilden nedan syns K-J med Mont St Michel i Bretagne i bakgrunden. Jag har bett att få lägga ut bilden för jag tycker bilen är en sådan skönhet, och bakgrunden är ju heller inte fy skam.


Det blev besök i garaget med allihop och Napoleon undersöktes noga. Claes konstaterade belåtet att Napoleons motor gick runt, bara en sån sak.
Allt såg bra ut och det enda som fattades var ett spridarrör.
Sedan lystes det med lampor och Napoleon är nästan rostfri. Claes knackade på golvet i förarhytten, och istället för att köra handen rakt genom golvet hördes bara ett bankigt ljud av frisk plåt.


Efter att ha konstaterat att Napoleon är en man i sina bästa år, slog vi oss ner, gudföräldrarna, Håkan och jag och åt Sukiyaki, en Striberg Sukiyaki som Povel skulle ha uttryckt det.


Här försöker Hjälten från Burträsk få ordning på sina ätpinnar.

Sedan blev det ostbricka med alla goda ostar från Falbygden som Lisette hade tagit med sig hit förra helgen.
Till ostarna hörde en liten bok, och ur den läste Claes högt:

Enligt en ofta berättad (men overifierad) historia är osten 9000 år gammal. En arabisk köpman skulle ridit en skumpig kamelfärd med en skinnpung fylld med getmjölk i bagaget. Värmen och kamelens vaggande omvandlade mjölken till ostmassa och vassle.

I det här inlägget skrev jag om den märkliga osten i min termos, den så kallade Termosten.
Nu torde gåtan vara löst, eller hur? Skinnpung eller termos går på ett ut, och en kamel eller en wobblande Volvo verkar inte heller vara någon större skillnad.


Titta vilken fin verkstadshandbok till Peugeot 203 Utilitaires jag bytte till mig av K-J! Det är föregångaren till min 403 pickup och ser ni att boken har en rygg av handmarmorerat papper!
Så fint de gjorde förr, dekorerade t o m verkstadshandböcker.

Stationen proudly presents...

...Gaia, the clicking dog.

Jag garvar halvägs in i filmen, för korvbitarna kletar ihop och jag har svårt att portionera ut dem till ivriga Gaia som använder min mun som stämpeldyna.

Jag kanske ska nämna att Gaia var djupt misstänksam till stativet med kameran, men hennes lust att klickerträna tog överhanden. Det säger något om den här metoden.

Vad gör man inte för sina bloggläsare om de ber om det...?