Nu var det kylskåpsdörrar...

Så här skriver Elisabet, min blogg-guru:

Här kommer min kylskåpsdörr, eller den som jag hade innan den nya sattes in. Längst uppe t.h syns min pappa som har varit ute och jagat och skjutit en hare och en räv och där är också stövaren Buser som fanns i huset under hela min uppväxt.

Under den bilden ligger jag själv på förlossningsavdelningen och i den lilla plastsängen tronar Anders, bara några timmar ung. På en lapp vid hans huvud står det "Gossen Eikedahl".

På dörren finns även bilder av barnbarnet Emma som liten tös .., av katten Boll som jag mötte hos en dejtingman i mörkaste Småland .., där är en fönsterbild från Thailand år 2001 .., det hade åskat hela natten och vi skulle åka båt till fastlandet och jag var vettskrämd att ovädret skulle hålla i sig.

Mannen i vit hatt, är exets bäste vän Ronny från Lycksele, numera Sthlm.

Såja.

Nu vet du det.

Bilden bör klickas på.

Kylskåpsdörren?

Nu är det ju inte många som läser den här bloggen, men ni som har hittat hit - hur ser era kylskåpsdörrar ut? Kan ni berätta vad som sitter där?

Så här ser Håkans och min kylskåpsdörr ut:

Två gamla vykort

Här är två andra illustrationer som jag har låtit trycka upp som julvykort. Ursprungligen är de omslagsbilder som jag har gjort till en Peugeottidning i Australien.

Det här vykortet föreställer tomten i en Peugeot 301 utanför vår station. En snäll tomte är det som ger lift åt några Stribergsmöss.



Och det här vykortet föreställer tomten i en Peugeot 202 pickis som langar ner julklappar i Hökhemmet (ett torp som vi bodde i förut). Nere på backen står Håkan, jag och hunden Gaia och glor häpet.

Nytt vykort upptryckt

Eva skriver så här i en kommentar...
Alltså, jag blir så otroligt inspirerad när jag ser dina bilder! Kan du inte berätta lite mer om den här bilden. Hur du tänkt, färger...Är det Örebro? Var trycker du upp kort? Är det dyrt? Oj, det blev många frågor det här
:-)!

Det är roligt att kunna inspirera, och jag ska försöka svara på dina frågor så gott jag kan.
Jag ingår i en grupp tecknare i Örebro län. Vi gjorde nyligen ett vykort var med Örebro-motiv och det föll på min lott att göra en bild av det medeltida slottet som ligger mitt i staden.
Jag kände genast att jag ville göra en bild av slottet som man inte är van att se det. Jag fick låna några foton av slottet tagna från en polishelikopter. Det är min begåvade fotografvän Anne som generöst delade med sig av sina foton.
Med dem som underlag så gjorde jag en nattbild där det sitter en tjock släthårig foxterrier på en elledning och tittar ner på några upplysta fönter i slottet. Det bara blev så. Att bara ha med slottet hade varit lite småtråkigt, och en hund i en illustration är aldrig fel enligt min ringa mening ;)
Färgerna är Winsor & Newton akvarellfärger och akvarellpapperet är ett Archespapper som heter Fidelis. Väldigt fingrängat.

Det kostar rätt mycket att trycka upp vykort. Jag minns inte riktigt vad jag betalade eftersom det var andra grejer inbakade i priset också. Vi använde oss av Welins tryckeri i Örebro.

Misstänksam hund

Gaia heter den av hundarna som nästan är omöjlig att få teckna av. Så fort jag har dragit några streck reser hon sig upp och försvinner, men jag har faktiskt lyckats med konststycket att teckna henne några få ggr. På den första skissen riktigt ser man hur misstänksam hon är. När jag tar fram klotången blänger hon precis likadant.

Stationen då och nu...

Håkan och jag flyttade hit för tre år sedan och är väldigt intresserade av Stribergs Stations historia. I Striberg finns det hela tre stycken stationer som numera alla är privatbostäder. Jag minns hur förvånad jag blev när jag flyttade hit, eftersom de ligger med ett stenkasts avstånd och detta i en liten by. De heter "Smala", "Breda" och "Striberg". Tre stationer?

Saken är den att det vimlade av privata järnvägsnät förr i tiden, speciellt i järnmalmstrakter. Stationen vi bor i var just privat, byggdes xxxx, och lades ner i slutet av xxxx-talet.

Detta foto är hämtat ur Åke Mossbergs eminenta fotoarkiv, och är daterat xxxx.



Även detta foto är hämtat ur Åke Mossbergs bygdearkiv, och föreställer stationen xxxx.



Detta foto får nackhåren att resa sig på mig. Så här såg stationen ut efter nerläggningen. Då hade persontrafiken sen länge slutat och enbart gods transporterades.
Stationen var rivningshotad när dåvarande stadsarkitekten i Nora köpte huset på xx-talet för en billig penning och började renovera det varsamt. Ytterligare två år senare sålde han stationen till två kollegor som fortsatte arbetet.



Det är verkligen sorgligt att tänka på alla fantastiska gamla hus som revs under dessa decennier. Det kunde vara ett ytligt förfall, men ofta var husen genomsunda i stommen. Jag älskar det här huset och blir alldeles kallsvettig när jag tänker på att det kunde ha varit rivet och borta. Byn hade fått ett helt annat utseende, och förlorat på kuppen om stationen hade försvunnit.

Så här ser det ut idag.

Senaste illustrationen...

En artikel om kombinerade kyl/frysar som inte håller måttet.

Dagliga skisser som kom av sig...

I mars påbörjade jag ett projekt, jag skulle skissa Poppy varje dag under ett års tid. Det blev en daglig utmaning som bara blev roligare och roligare, en slags återkommande meditationsstund.
Jag lyckades åstadkomma en skiss om dagen under flera månader, men så blev mina gamla föräldrar väldigt sjuka så skissandet kom av sig helt. Energin räckte liksom inte till riktigt. Min tanke är att återuppta dessa dagliga skisser, men just nu är det fortfarande rörigt på familjefronten, så jag tänkte att jag skulle lägga ut några av de skisser jag redan har gjort men inte i någon kronologisk ordning.
Klicka gärna på bilden för att se den större.

Isfjädrar på Persson

Efter hundpromenaden imorse upptäckte min vän Bi och jag de vackra isfjädrar som täckte Persson, min gamla veteranbil från 1961. Persson uttalas egentligen Perschååån, eftersom han är en Peugeot.

Sådana egendomliga mönster iskristaller kan formas till. Så sanslöst vackert helt enkelt.

Välkommen till stationen!

Sedan tre år sitter jag i 2:a klassens väntsal och tecknar. Att jag har börjat blogga överraskar inte minst mig själv, men jag hoppas bli inspirerad till att skissa mer om jag har en blogg. När jag var ung skissade jag precis överallt men nu när jag har det som jobb så är det andra saker som drar på fritiden.

Ja, så här ser alltså min arbetsmiljö ut. I Stockholm tittade jag och pälstjejerna ut över Nackas Hörna från ateljéfönstret, nu tittar vi ut över byvägen som passerar strax nedanför. Bägge utsikterna är intressanta, fast på olika sätt.