Stationens vietnamesiska friterade vårrullar med fläsk, krabba och trattisar.

Efter Dim Sum kursen så har mitt intresse för just asiatisk matlagning tagit ny fart.
I helgen har vi inte bara röstat, utan också lagat vietnamesisk mat fredag, lördag och söndag. Den observante förstår nog att vi inte lade vår röst på SD ;)

I fredags åkte jag in till Örebro och inhandlade frysta vårrullepapper. Jag köpte ett mindre paket än det på bilden, men om ni bara hittar så här stora så kan ni dela dem i fyra delar om ni vill ha små vårrullar.
Plattorna är väldigt lätta att använda, de tinar på en timme i rumstemperatur och är sega som flortunna disktrasor...om ni kan tänka er såna.

25 g risvermicelli (häll kokande vatten på dem och vänta 10 min, skölj dem och klipp i mindre bitar).
2 msk hackade trattkantareller
375 g fläskfärs
150 g krabbkött
1 finhackad schalottenlök
1 finhackad vitlök
salt
peppar
1 äggvita för limning
olja till fritering eller stekning.
Salladsblad.
Nuoc cham dippsås, se längre fram i inlägget.

Blanda verimicelli, trattisar, fläskfärs, krabbkött, schalottenlök, vitlök, salt, peppar och ägget väl i en skål.

Lägg en rågad tesked på ett mindre vårrullepapper och vik upp nedre sidan och fös liksom ihop fyllningen till en stinn liten korv.


Vik in bägge sidorna.


Rulla ihop.


Pensla sista biten med äggvita och limma sedan igen rullen.





Vi har en jättebra fritös på stationen, men man kan fritera i en vanlig kastrull också.
Tycker ni att det är lite läskigt eller krångligt med fritering så kan ni lika gärna steka vårrullarna i lite neutral matolja i en stekpanna, det går också bra.


180° i ca fem minuter.


Nu kommer vi till dippsåsen. Den vanligaste förekommande dippsåsen i Vietnam verkar vara Nuoc cham, och det finns otaliga recept. På kursen jag gick nyligen gjordes en som jag inte blev särskilt förtjust i.
Istället testade jag och gjorde den här som blev väldigt god, men som jag tänker göra med palmsocker vid ett annat tillfälle.



Nuoc Cham

4 msk socker
2 finhackade vitlöksklyftor
2 chili
4 msk fisksås (märket Tre krabbor på bilden är den absolut godaste i mitt tycke. Vill man ha mer sälta så köper man etiketten med Fem krabbor).
2 msk färskpressad lime.
2 msk morötter julienne (skär tunna tunna stavar av moroten och lägg i kokande lättsaltat vatten 1 minut. Skölj sedan omedelbart i kallt vatten).

Lägg 1 msk socker och 1 chili i en mortel och mortla till en pasta. Om ni gillar pressad vitlök så lägg i den också och mortla samtidigt. Själv föredrar jag att tillsätta finhackad vitlök samtidigt med de andra ingredienserna, se nedan.

Lägg över pastan i en skål och tillsätt de kvarvarande 3 msk socker och 2,4 dl kokhett vatten. Lös upp sockret.
Tillsätt fisksåsen, limejuicen, 1 tunnt skivad chili och morotsstrimlorna.
Låt såsen mogna i 30 min innan serveringen.
Den här underbara dippsåsen står sig flera veckor i kylen om du häller den på flaska.

När du äter vårrullarna så rullar du in dem i salladsblad och doppar i dippsåsen. Gillar du mynta kan du lägga i några såna blad också.

Nu kommer lite överkurs.
När jag var i Stockholm senast så hittade jag vietnamesiska vårrullepapper i form av degnät. Eftersom de bara kostade en tia per paket så rafsade jag ner två påsar i varukorgen.
Nu ångrar jag att jag inte skopade ner hela hyllan.
Oj, så goda de är!!!


Enligt instruktionerna på baksidan så lägger man nätrundlarna mellan våta handdukar i några minuter.
De blir då mjuka och möjliga att arbeta med.
Man viker först upp den understa delen 3 cm och placerar fyllningen där.
Sedan viker man som vanligt, se ovan.




Resultatet blir som ett sprött kex, så delikat sprödkrispigt....AHHHhh!


8 jan 2011.
Jag har ändrat i det urspungliga receptet. Istället för ett ägg i fyllningen, vilket är helt onödigt, så är det en äggvita som gäller. Som lim.

Bloggbesök i sommar

Tiden går så fort, och jag har inte haft tid att blogga om de trevliga bloggbesök vi har haft här på stationen.
Bloggvännen Cicki och hennes Mats kom hit i juli och hälsade på och sov över.
De hade oturligt nog lyckats pricka in den enda regniga helgen i hela juli månad, men med gott sällskap har man det trevligt ändå.

Det tyckte Poppan också.


Och trevligt hade vi. Så fort de klev ur bilen och började gå uppför kalkstenstrappan, så kändes det som vi hade känt varandra i verkligheten och inte bara på nätet.
Vi började prata som gamla bekanta direkt.


Det var inte bara Poppan som fick bra kontakt med Cicki och Mats, även Gaia tinade upp och blev riktigt närgången. Tyvärr har jag inget foto på det, men jag kom på Cicki och Gaia med att stå och kramas flera gånger ;)


Som den fantastiskt duktiga sömmerska Cicki är så tog hon med två urfina tygkassar, Cicki design, och gav till Håkan och mig.
Gissa om det känns roligare att handla på Coop efter det!?


Hon hade också med två ljuvliga stora surdegsbröd med valnötter, jag önskar jag kunde baka såna.

Dim Sum kväll med vänner

I måndags, kvällen innan jag skulle gå på matlagningskurs, så träffades vi några vänner och gick på Shogun i Gamla Stan. Där har de en särskild Dim Sum kock, och vi var mycket förväntansfulla, alla fyra.

Här har vi fått in grillade revbensspjäll. Mums.


Eva och Petra vet inte vad de ska välja i den digra menyn med den ena läckra bilden efter den andra. Man vill beställa in allt.


En fläskfärs- och krabbfyllning, åh så gott!


De delikata kinesiska rullarna Chee Chong Fun Rice Noodle Rolls har jag bespetsat mig på sedan flera veckor tillbaka, och även diskuterat i ett otal mail med vännen Thomas som också var med.
Min vän Shu gjorde några liknande med färsfyllning i stationens kök en gång, och det glömmer jag aldrig. Så otroligt gott.
På Shogun beställer vi in både med räkfyllning, och med kött.
Den här rätten vill jag lära mig, även den vietnamesiska motsvarigheten som heter Bánh Cuốn.


Petra käkar räkrullar.


Sen är det dags för kvällens höjdpunkt - hönstassar.
Ingen av oss har ätit det förut, men ingen bangar. Alla är helt ense - det är supergott.


Luo Bo Gao, en pudding gjord på rättika var inte heller helt fel. Recept finns här.

Dim Sum kurs i Stockholm

I tisdags gick jag på Dim Sum kurs på Medborgarskolan i Stockholm för att förkovra mig.
För er som inte vet vad det är så kan det kanske beskrivas som Asiens motsvarighet till tapas.
Det är små rätter, ofta knyten, som kokas, ångkokas, steks eller friteras.
Dim Sum är ett kantonesiskt uttryck 点心 som kan översättas "vidrör hjärtat".

Bilden ovan föreställer Jonas till vänster, som ledde kursen, och några av de 16 kursdeltagarna.

Här visar Jonas hur man viker en öppen dumpling.


Vi delades upp i fyra kökslag, här står Eva och ångkokar våra öppna kycklingfärsknyten.


Så här fina blev våra vietnamesiska vårrullar, så kallade nem.


Här ångkokar vi kycklingbullar, en slags kroppkakor skulle man kunna säga.


Vi fick göra fem olika Dim Sum rätter med tillhörande såser. Den här korianderdippsåsen var en riktig höjdare.


Det var lite stressigt att få tid att sätta sig och äta av allt det goda eftersom så mycket pågick samtidigt.


Jag var helt slut när jag kom hem till Eva i Hammarbyhöjden sent på kvällen.
Eva hade varit bussig och åkt och hämtat min burka hos Petra som har hållit i vår gemensamma burkabeställning. Paketet hade äntligen kommit!

Det blev mycket fnissande framför spegeln i Hammarbyhöjden när alla skulle prova.
Det som är förbjudet i Frankrike är minsann inte förbjudet i Hammarbyhöjden :)

Dagsutflykt till Västergötland

I onsdags tog jag ledigt från jobbet och åkte ner till mina gamla svampställen i Hova för att reka efter Karl Johansvamp.
I helgen gick Ljusstråk av stapeln här i Nora, och efter det är alla inblandade rätt möra.
Jag kände att en dag ensam ute i skogen skulle vara ett bra sätt att ladda batterierna på.

I 17 år har jag haft ett smultronställe utanför Hova, Hökhemmet, som jag sålde när Håkan och jag flyttade till stationen.
Det är med igenkännandets glädje jag far fram på de små skogsvägarna som slingrar sig kors och tvärs genom landskapet på ett helt annat sätt än här uppe i Bergslagen.

Jag tar vägen över Björnstången för att se hur det står till med Maja i Höjens gamla hus.
Det är flera år sedan Maja bodde här och huset förfaller mer och mer för varje år som går.
Det finns en charm med förfall, men det är ändå synd att det här huset inte har någon som vårdar det.
Det finns hus som liksom nästlar sig in i hjärtat på mig, det här är ett sånt.

Huset har aldrig haft kontakt med målarfärg, utan är naturligt silverfärgat av väder och vind, och det ligger mycket vackert på ett änge alldeles intill skogen.

Maja bodde i Höjen med sin bror, ett arrangemang som var väldigt vanligt i Västergötland förr.
Det berättas att de hade två hästar och när den ena hästen dog så flyttade brodern ut och sov hos den kvarvarande hästen den första tiden för att den inte skulle känna sig så ensam.


Klätterhortensian har tagit över bron...


...och delar av huset.









Den här låsmackapären känner ni väl igen vid det här laget och vet vad den heter?


En man som kommer förbi på vägen berättar att ladan rasade i vintras.
När Maja fortfarande levde så fanns här mängder av katter, det fullständigt vimlade av dem.
Ofta var de små till växten och lite märkliga som så ofta vid inavel.




Jag kikar bakom ett uthus, och mycket riktigt- kattgravarna finns kvar med sina små träkors, fast de flesta ligger ner när ingen sköter om den lilla begravningsplatsen för de små kissarna.
Jag blir lika rörd varje gång jag ser den här sorgeplatsen, för jag förstår att Maja i Höjen och hennes bror verkligen tyckte om sina djur.


Så ger jag mig ut i svampskogen och det vimlar av alla de sorter. En del svampar har jag aldrig sett förut, som den här t ex, en riktig baddare.
Det är en fjällig taggsvamp får jag reda på senare.


Jag stannar vid Kleva sand och sätter mig och tittar ut över StorVänern en stund. Längst bort vid horisonten ligger Storegrund där jag har fiskat otaliga gånger med mina föräldrar.
En svunnen tid.


När jag har fyllt svampkorgen och känner mig rätt nöjd, så ringer jag till bloggvännen Skaffaren, som har bjudit in mig på fika.

Strax utanför Hova mot Gudhammar så möter Skaffaren upp i ståndsmässigt fordon och åker före...


...till det här vackra huset.


Jag får även nöjet att bekanta mig med Balder, en dansk-svensk gårdshund som genast charmar mig med sin coola utstrålning och vänliga sätt. Sådan herre sådan hund, tänker jag för mig själv.


Det är verkligen roligt att träffa bloggvänner på riktigt, och tiden flyger iväg hemma hos Thomas. Det är lättpratat och trevligt.


Innan jag far hem så gör vi affärer och jag blir ägare till två gamla dynamitlådor från Gyttorp. Ja, tomma alltså ;)


Väl hemma igen blir det att ta itu med rensning av dagens svampskörd. Håkan blir glad när han ser att korgen mest består av den läckra bleka taggsvampen.