fredag, februari 18, 2011

Japansk papperstillverkning - washi

Skiss av pappersarbetare, Shikoku
När jag var några och tjugo hamnade jag på ön Shikoku, den minsta av Japans fyra huvudöar. Jag tror man kan jämföra Shikoku med Västergötland, ett landskap som har stått lite stilla och som turisterna antingen rundar eller swischar förbi utan att ta någon större notis.
De veta icke vad de går miste om.

Hur som helst så tog jag ett stort banklån för att ha råd att följa med mina två vänner, Koji och Leif, på en fem veckors lång resa runt hela Japan.
Jag är ingen expert på papperstillverkning, så ta det jag skriver med en nypa salt. Jag nosade bara i utkanten av en värld som verkar oändlig.
Sedan gammalt har Shikoku varit hemvist för små pappersbruk. För att göra handgjort papper krävs ett ständigt flöde av rent vatten, och det finns det gott om på Shikoku.


Eftersom jag reste med bl a en japansk konstnär fick jag uppleva allt som jag hade drömt om.
Koji hjälpte mig så att jag t ex fick vistas några dagar hos familjen Ikeda som drev ett litet familjeföretag uppe bland bergen i närheten av samhället Takaoka på ön Shikoku.
Pappersbruken är traditionellt småskaliga i Japan, men tyvärr dör de undan ett efter ett medan de stora pappersfabrikerna tar över.

På bilder ovan så står paret Ikeda vid sin lilla innerträdgård. Till vänster står en liten mullbärsbuske av en sort som man brukar för tillverkning av papper.

Papperet började tillverkas av kineserna och kom till Japan på 600-talet, och först 600 år senare fattade vi västerlänningar poängen och hängde på. Än i dag blir man mållös över skillnaderna hur man gör papper i öst och väst. Vi är fortfarande så otroligt bonniga när det kommer till teknik och snits.
Råmaterialet är alltså mullbärsplantan vars bark man tar vara på. Det är den innersta vita barken som man bereder pappersfibrerna av, och detta papper har en fantastiskt tålighet jämfört med det västerländska.
Man kan vika ett japanskt papper nästan hur många gånger som helst utan att det går sönder, och när det brann förr i världen så hivade man helt sonika ner hela biblioteket i brunnen. Efteråt var det bara att fiska upp och torka - det blev som nytt igen.
Man nyttjar tre olika slags plantor,  ganpi som inte kan odlas utan växer vilt. 
På bilden ovan så visar Herr Ikeda hur ganpin växer på bergsluttningarna runt pappersbruket. 
Kozo är den vanligaste plantan inom papperstillverkningen, och den odlas stort.
Sen har vi mitsumata-plantan och den syns till vänster i bilden som visar paret Ikedas innerträdgård, plantan med de ljusgula blommorna.

Det som skiljer det österländska sättet från vårt, det är i mitt tycke det fantastiska limmet som man blandar i pappersmassan i Japan. 
I väst så lägger man varje ark mellan filtar, och sedan ska hela härligheten in i en press. Det är oerhört omständligt och fodrar mycket material och doningar.
I Asien så blandar man ett slags lim, neri,  som man utvinner från en rot, tororo-aoi, i pappersmassan.
Detta gör att man kan lägga nygjorda blöta fjärilstunna pappersark på varandra utan att de klibbar ihop. 

Bilden nedan föreställer mig när jag försöker torka de här fjärilstunna papperen på en trekantig uppvärmd järnhäll. Det var inga problem vad jag minns med att borsta ut arken, men att få tag i ett och dra loss det från den blöta högen som syns i bakgrunden - det ni!!!
Jag tog så försiktigt som jag bara kunde men fick bara en blöt fibertuss i näven varje gång, så de papper jag hade torkat kändes igen genom att det fattades en bit på varje ark.
En stor bit.
Snabbskiss av en kvinna som torkar pappersark, Shikoku

Fortsättning följer...

29 kommentarer:

Monica sa...

Åh vad spännande det du berättar och varit med om. Och svårt ser det ut:-)

Christina sa...

Antagligen väldigt underbetalt och svårt och kämpigt att jobba med händer och armar i det kalla vattnet dagarna i ända.

annie sa...

This is so interesting, Christina, and also the garden of your friend and the Mulberry trees. I hope you will talk more about your trip and papers.
Where can one buy the homemade papers? Dick Blick has manypapers, and maybe Daniel Smith, but they may be machine made??

annie

Anonym sa...

Vilken fantastisk natur det ser ut att vara i bakgrunden (om man tittar på bilden överst)
Håller med Monica det ser svårt ut, är nog en konst att bemästra, ser kul ut samtidigt, skulle vara spännande att få pröva själv.

Hoppas ni får en trevlig helg!
Och hälsa pälsflickorna från oss!
Vänliga voff!
/Di & vovvarna

Guy sa...

Så otroligt intressant! Jag väntr med spänning på fortsättningen!

coyoteros sa...

det där med limmet var fiffigt,,man lägger altså ut pappersmassan åå sen sköter tyngdlagen resten??? utan press??

när man lägger arken på varandra,blir det inte lim mot lim då,,å svårt att få isär....

Pettas sa...

Mycket intressant! Vilket arbete, mycket gediget, men så tycks det hålla också. Ser också framemot fortsättningen.

Elisabet. sa...

Du borde arbeta på UR!

Christina sa...

Annie: I will continue telling about the japanese paper making.
I don't know where you can buy the handmade paper...but I found this on the net.

Di & vovvarna: Ja,naturen var väldigt vacker, men otillgänglig. Det var svårt att gå i bergen. Trots att det bor så mycket folk i Japan så är bara 30% av landets yta bebodd.
Jag önskar dig och voffsen en lika trevlig helg!

Guy: Det låter trevligt :-)

coyoteros: I nästa inlägg ska jag beskriva hur man guskar fram pappersarken. Det gör man på ungefär samma sätt som här i väst.
Det där limmet eller vad man ska säga, som man utvinner ut en rot, det har en fantastisk förmåga att både binda pappersfibrerna och dessutom göra så att inte arken klibbar ihop.
Det är svårt att föreställa sig en blöt hög med hundratals flortunna nygjorda papper staplade på varandra..och att man sen kan dra loss ett och ett i blött tillstånd.
Jag kan fortfarande inte fatta det riktigt.
Jag hade jättesvårt att dra loss de blöta arken medan kvinnorna som jobbade där gjorde det sekundsnabbt och hur enkelt som helst.

Pettas: Ja, det är ett imponerande hantverk.

Elisabet: He he ;-)

coyoteros sa...

aha det där med limmet,,förenklar ju saken radikalt,,hur kul vore det om det blev ett papper som var 1 dm tjockt....

Lena sa...

Jag är så glad för att bloggvärlden finns. Det här är jätteintressant och jag väntar ivrigt på fortsättningen.

IET sa...

Ett helt fantastiskt inlägg! Kan inte med ord beskriva hur jag njuter av bilder och beskrivningar! Väntar (redan lite otålig) på fortsättningen!!
i.
(ojdå, det blev visst utropstecken efter varje mening. Nästan lite telegrafiskt. Hehe. :-))

reneesfotoblogg sa...

Eftersom jag jobbat med trycksaker i många år och dagligen bollat med papper och dess olika kvaliteter så är det här mycket intressant. Ser med spänning fram mot nästa inlägg.
mvh R

Londongirl sa...

Åh så intressant Christina! Jag väntar också med spänning på fortsättningen.
Förra året när äldsta sonen fyllde år fick han en gammal tavla från Japan av oss.
Ursprungligen var det ett tryck och i egenskapen av ett tryptyk. Det var ett motiv av en gammal krigare och så hade det limmats ihop till EN bild.
Vi tog det till en kvinna som vi blev rekommenderade. Hon har varit papperskonservator på Östasiatiska museet och har nu en inramningsaffär.
Hon tog isär det hela och restaurerade den och vi blev så glada när hon berättade att det var gjort enligt konstens alla regler med gammalt asiatiskt lim för länge sen och inte med någon västerländsk metod senare.
Vilken tur vi hade som fick tag i henne! :-)

Christina sa...

Coyoteros: Man undrar hur de kom på en sån sak från början?

Lena: Så glad du gör mig :-)

IET: Jag tänkte knåpa ihop ett inlägg nr 2 ikväll om jag hinner. Det blir nog flera inlägg om papper gissar jag, det finns så mycket jag skulle vilja lägga ut.

Renée: Det är roligt för mig själv att sammanställa det jag minns från resan på det här sättet. Kul när det också kan intressera andra!

Londongirl: Ja, vilken tur ni hade, både att hitta en kunnig person och att det var ett hederligt gammalt lim som använts:-)
Den japanska triptyken hade också tur som hamnade hos så ansvarstagande personer som ni.
Är det träsnitt det rör sig om?

Londongirl sa...

Ja jag tror att det är ett träsnitt...måste kolla med maken om det är så.
Kvinnan som gjorde det är själv kinesiska och hon var verkligen kunnig.
Nu är det en bild igen men restaurerat eftersom det var lite trasigt och hon var så noga med att tala om vad man skulle använda till gamla papper och det var ju skönt att veta att det inte fanns några "nya lim" i bilden som kunde förstöra den i framtiden.

coyoteros sa...

antagligen genom platsbrist,,tänk dej själv vad många plana ytor det skulle gå åt till att göra tex 100 ark,,åå jag tror att limmet klibbar bara lite vid blött tillstånd,,men blir superstarkt när det är helt torrt...hmm harkel känns som jag hamnat i paperstilverkarbranchen,,så där hux flux..

Christina sa...

Londongirl: Det var just de japanska träsnitten som fick mig att bli så intresserad av Japan redan som barn. Jag älskade dem då och jag älskar dem nu.
Gissa om jag är nyfiken på sonens träsnitt!

coyoteros: Här i väst travar vi också de handgjorda pappersarken på varandra i högar - men med den skillnaden att vi är tvungna att lägga en filt mellan varje ark.
Tänk så många filtar det skulle gå åt till den där en decimeter tjocka högen med flortunt papper på bilden ovan ;-)

Ja, de japanska och kinesiska papperen är urstarka, jag tror de har längre fibrer också.

annie sa...

Thanks for the link to Japanese papers, Christina. I'll check into them.

annie

em sa...

O, så roligt att få vara med om det japanska sättet att göra papper. Har bara gjort på västerländskt vis - och det papperet är antagligen som omslagspapper jämfört med det japanska!
Margaretha
som otåligt väntar på
fortsättningen

Lisette sa...

Jätteintressant Christina! Som Vanligt. Och jag väntar precis som alla andra på fortsättningen. Det är lätt att förstå din fascination för allt vad Japan står för, kulturen, människorna, naturen etc när man får ta del av dina upplevelser,Hur är det på kimonofronten f.n.?? ;)

Christina sa...

annie: I think you can just google on "washi" or "handmade japanese paper".
If you think about sumi-e, I think you will do great as a beginner with any japanese paper, even the industrial ones. I think they will respond nearly in the same way.

em: Jag kanske uttryckte mig lite hårt när jag skrev om det västerländska sättet, men det är lite som du säger - det är omslagspapper vid en jämförelse. Visserligen underbart omslagspapper, men ändå.

Lisette: He he, jag minns inte om det var Hokusai eller Kyo Sakamoto som fick mig på fall, men nog bor det en liten japan i mig allt ;-)
Mina kimonos hälsar att de mår bra, men inga nytillskott tack och lov, jag försöker hålla mig i skinnet :-)

Emma R sa...

Intressant, tack för att du upplyser mig och samtigt lyser upp mig, Kram!

Christina sa...

Emma: Tack själv .-)

Anita sa...

Åh, inte visste jag att papperstillverkning var sååå intressant! ;) Vilket hantverk!

Görs allt papper i Japan på det här sättet?

Klokegård - Designa ditt Liv! sa...

Guud, vad spännande! Och vilket hantverk sedan.

Önskar dig en härlig lördagskväll!

slöjdLena sa...

ojoj oj här är man borta några dagar och så har det kommit flera nya inlägg. Japanpapper är inte dyra så de kan inte ha fått mycket betalt. Det finns flera olika tjocklekar att välja på i handeln. Det som skiljer deras fantastiska papper från det västerländska är att i våra fabrikstillverkade papper lägger sig alla fibrer åt samma håll vilket gör dem något sämre vad gäller slitstyrka. Våra papper får dessutom en fiberriktning som man måste tänka på när man t ex gör böcker. I pocketböcker har man förbisett detta och ofta lagt fibrerna i fel ledd, vilket gör dem svåröppnade och stela. Tack för spännande inlägg, jag läste dem i fel ordning, men det gjorde inget. kul var det och inspirerande.

Christina sa...

Anita: Nej, absolut inte. Nuförtiden är det mesta papperet industritillverkat även i Japan och Kina. Handjorda papper blir mer och mer sällsynt tyvärr.
Det som är intressant är att det här hantverket har gått till på precis samma sätt sedan tusentals år.

Klokegård: Hej och välkommen hit! Ja, det är ett fascinerande hantverk.

slöjdLena: Handgjorda japanpapper är faktiskt rätt dyra. Jag hade bara råd att köpa lite grann när jag var där, och det är ju ett tag sedan. De lär inte ha blivit billigare.
Ja, det stämmer det du skriver om fiberriktningen, men sen tror jag också att mullbärsfibrer är extra långa och starka dessutom.

Så intressant det du skriver om pocketböcker och orsaken till att de kan vara så stela och konstiga ibland.

mimio sa...

Fantastiskt vilken resa du gjorde! Trist att de små pappersbruken blir överkörda av de stora... =(
Härligt att du inte bara swichade förbi utan hade tid att lära dig så mycket härlig papperskonst.