lördag, februari 19, 2011

Japansk papperstillverkning - del 2

Kozo-bark och roten av en tororo-aoi
Det känns lite pirrigt att försöka leva upp till förväntningarna efter förra inlägget, jag har ju bara nosat på det här som sagt.

I alla fall så fotograferade jag några saker som jag tog med mig hem från Shikoku.
Till vänster ser ni en knippa innerbark från kozo, och till höger den fantastiska roten från tororo-aoi som är en slags hibiskus (Hibiscus Manihot L.).
Ur roten utvinner man alltså neri som är en slags klibbig växtsaft som man blandar i pappersmassan. Den gör att fibrerna flyter självständigt och inte sjunker till botten och att papperen kan staplas blöta på varandra när de är färdiga, inga mellanlägg behövs.

Det är rötterna från förstaårsväxten av tororo-aoi (säger man så?) som används.  Rötterna läggs i blöt ett dygn för att sedan stötas. Alltihop placeras i en bomullssäck som sedan får droppa av för att utvinna neri, jag tror det är en sån säck som syns till vänster om den rara pappersarbeterskan.

Om jag minns rätt så heter ramen keta som syns på bilden. I den ligger en löstagbar bambumatta som kallas för su.  Man doppar hela rasket i pappersmassan och skakar ramen fram och tillbaka i invecklade turer så att fibrerna hamnar i rätt riktning och jämt fördelade över hela ramen.
Det krävs stor hantverksskicklighet och är en fröjd att se.
Tyvärr är antagligen jobbet lågavlönat och det kan inte vara roligt att stå med armarna i iskallt vatten dagen lång. Snörena ni ser som är bundna vid ketan sitter fast i bambuspön i taket och gör att tyngden avlastas. Alltid något.



Här guskas det.

Skiss av pappersarbeterskan här ovanför, tecknad med bambusticka och tusch

Pappersbruket jag besökte hade bara några stycken anställda, kanske fyra. Här lyfts ketan upp ur badet med pappersmassan...

handtagen fälls upp och den löstagbara bambumattan, su, lyfts över huvudet...

för att sedan placeras på högen av blöta pappersark. Kvinnan drar sedan av bambumattan igen, och det nygjorda arket toppar högen, är ni med?
Det är i det här stadiet som vi i väst skulle komma inspringande med trehundra stora filtark för att lägga mellan varje pappersark.

Sen kånkar man över hela bingen med blöta ark till nästa "station", dvs torken.
Hela högen med hundratals blöta ark placeras på en lutande träskiva och så river man av ark efter ark och placerar på en roterande trekantig värmehäll av järn.


Här är jag igen med tungan rätt i mun men vad hjälper det?
Hur jag än bar mig åt så fick jag fibertussar i händerna istället för pappersark men tydligen lyckades jag nån gång verkar det som att döma av fotot.

Ett sant proffs i arbete.

Här nedan ser ni hela konstruktionen med bambuspön i taket som fjädrar upp tyngden medan pappersarbeterskan jobbar med ramen i pappersbadet.


Lägger till några bonusbilder. Såna här små knattar med skoluniformer mötte jag överallt i Japan. 
Jag kan ge mig den på att den här killen hade en egen snickarboa, eller vad tror ni!?

På kvällarna kunde jag krypa ner så här fint och drömma om alla överväldigande intryck.

26 kommentarer:

Cicki sa...

Jag saknar ord för bägge inläggen. Kan bara säga en sak: Fantastiskt. Som sagt var blir jag alldeles stum över denna hantverksskicklighet.

Lena sa...

Tack, hur intressant som helst.

Eva Henriksson sa...

Verkligen ett gediget hantverk och du förklarar så bra och skisserna är underbara. Du har väl gjort dem?

mossfolk sa...

Vad kul att få läsa om det här! Långt långt utanför mina referensramar. Och vilka bilder!

Guy sa...

Så otroligt intressant, och så bra du beskriver processen.
Sängen, eller kanske täcket, är så vackert!

Lisette sa...

Vilka fina- och instruktiva-bilder. Tänk att du var så inriktad på att dokumentera redan på den tiden. Fantastiskt . Du har gjort det- IGEN!
Sen blir ju inte bildserien precis sämre av suveräna skisser :)))

Mian sa...

Mycket intressant!
Jag älskar såna här inlägg och du är kanonduktig på att förklara.

em sa...

tack!

Pettas sa...

Vilken resa! Det finns inte ord!
Tack!

slöjdLena sa...

OHHHH! Vilka UNDERBARA bilder, jag vill både åka dit och köpa papper av dem. Färgerna, stämningen i bilderna, helt fantastiskt, magiskt och så få avsluta dagen i den bädden. Vilken resa det måste ha varit. Tur att du hade tid att dela med dig av detta.

coyoteros sa...

jaa nu fattar jag den tekniska processen,,men hantverksskickligheten tar nog år att lära sej något sånär,,

bara att skaka bambuskivan på rätt sätt,så att fibrerna lägger sej optimalt för bästa papperskvalite,,tror jag inte ens alla kan lära sej,

fibrernas struktur och placering är även viktigt i modern papperstilverkning.

åå bambustängerna i taket som balenserar skakramen är fiffig,,,vill man ha mycket lyfthjälp så knyter man fler stänger,,åå tvärtom.

i modern industri kallas den för balansblock och gjord i järn eller lättmetall och är ställbar med en knapp.

bambu i sej är en hel vetenskap,kan användas till allt...

Skaffaren sa...

Mycket trevliga blogginlägg.
Jag blir alltid lite melankolisk när jag läser om gamla hantverk som är på väg att försvinna.
Önskar mig en bättre värld.

Jessica sa...

Vilka jättefina bilder, både foton och dina teckningar! Ojojoj...

annie sa...

This is so exciting, Christina..As everyone says, fantastic post, pictures, sketches, and information. What an experience you had in Japan.
I am looking at the photos , over and over, enjoying every bit of your time there.
annie

Christina sa...

Cicki: Ja, ett fantastiskt hantverk.

Lena: :-)

Eva Henriksson: Så roligt att du tycker det, för jag tyckte det var svårt att förklara vad som sker i bilderna.
Ja, skisserna gjorde jag på plats, väldigt snabbtecknade.

mossfolk: Det är det som är kul med bloggar :-)
Det är nog den fina miljön som gör bilderna.

Guy: Puh, skönt att höra - det är ju inte det lättaste att beskriva precis ;-)

Det är faktiskt hela sängen, man rullar ihop den på dagtid och lägger in i ett utrymme bakom de där vackra skjutdörrarna,klädda med washi förresten, som dom har i Japan.

Lisette: Ja, jag blev förvånad själv när jag började scanna mina diabilder från Japan, att jag hade lyckats få med alla momenten.
Mer tur än skicklighet ;-)

Mian: Gillar du såna här inlägg får du hålla utkik, för jag har börjat scanna mina dior från en fransk papperskvarn som jag besökte ungefär samtidigt (alltså i forntiden).

em: Vassego!

Pettas: Ja, den resan ångrar jag inte trots att jag fick hålla på att betala tillbaka på banklånet flera år efteråt.

slöjdLena: Det är kul att det är så många som är intresserade av papper och för min egen del blev det en fin minnesresa.
Jag köpte med mig flera ark av ett papper med små dekorativa bitar av ytterbarken i, men hittar dem inte nu när jag letar. Om jag hittar dom så får du gärna några ark om du vill.

coyoteros: Ja, det tar nog många år att lära sig den här tekniken.
Aha, kallas det för balansblock, det var roligt att få veta.
Ja, bambu är verkligen ett fantastisk material, jag köpte nyss en underställ gjort av bambu ;-)

Skaffaren: Ja, det är verkligen sorgligt när hantverk och kunskap försvinner. Jag tror inte det finns många såna här ställen kvar längre.

Jessica: Tack :-)

annie: It was a very very special trip, thanks to Koji with whom I travelled.
I will make a post about sumi, japanese ink, another time. It was so interesteing to see how it was made...and with what ;-)
Luv!

coyoteros sa...

ja balansblock,,vi har 7st på min arbetsplats som hanterar tyngre verktyg åå maskiner,,går att ställa in grammets nogranhet,,fast inte av bambu förstås,,men funktionen är den samma som de gamla,,säkert 1000åriga konstruktionerna,,behovet finns fortfarande,,tills robotarna tar över helt....huuuvaaaa

klart roligare med bamboo..harkkeeel

reneesfotoblogg sa...

Tänker på hur smarta de människor var som kom på hur man skulle göra!
mvh R

Monica sa...

Så roligt och intressant att läsa och tänk att ha varit där som du och sett och arbetat med det!

Christina sa...

coyoteros: Tänk att de kunde konstruera så praktiska saker med så enkla medel så himla tidigt. Det är så genialt på något sätt.

Balansblock, balansblock, balansblock...det är svårt att komma ihåg ;-)

Renée: Ja, människor är allt bra kluriga.

Monica: Det känns som i ett annat liv ;-) Jag är så tacksam.

Emma R sa...

Tack för den spännande fortsättningen och förkovringen! Pojken med det glada uttrycket smittade verkligen av sig. :)

ullisen sa...

Jag som älskar att lära mig nya "onödiga" saker blev helt fast här!! TACK Christina, som vanligt blev jag glad av att vara här hos dig!

Mira sa...

Tack för de här fina och intressanta pappersinläggen! Hur kom du ner i sängen, förresten... Hur hänger påslakandet ihop...

Christina sa...

Emma: Han såg för kul ut, den lilla glada grabben :-)

ullisen: Kram på dig bästa ullisen!

Mira: Det funkar som våra påslakan, bara det att det har en oval öppning så att det vackra bolstret ska kunna exponeras. Där ska man alltså inte krypa in ;-)

IET sa...

Helt fantastiska bilder. Det känns nästan som om man står bredvid och ser på. Vilken fantastiskt upplevelse att få vara med om det.
Hur gjorde du med Dina papper? Hade du med dig en rulle hela resan eller packade du ett paket och postade hem till Sverige?

Fascinerande bäddning också. Har aldrig sett något liknande tidigare, men så smart...

Christina sa...

IET: Resan runt Japan var verkligen en fantastisk upplevelse, på alla sätt och vis.
Utöver pappersbruket fick jag besöka en penselfabrik (handgjorda penslar), en tuschfabrik (handgjort), en kalligraf och tuschmålare (91 år) och som gräddan på moset ett sumobrottarläger :-)
Familjen som hade pappersbruket postade papperen till Sverige åt mig så att jag slapp släpa runt dem.

Eva sa...

Vad roligt att se dig "in action"!!