Igår hittade jag det här paketet som visade sig innehålla den bok om cajunmat som Coyoteros erbjöd mig i en kommentar här på bloggen nyligen.
Tack snälla, säger jag, och bläddrar förtjust.
Det är en intressant bok som börjar med att berätta om cajunfolkets historia och bakgrund, denna lilla fransktalande folkspillra med sin unika kultur i Louisiana.
Sen följer en mängd spännande recept, eller vad sägs om köttbullar med alligator eller alligator i pikant sås?
Jag får också veta att tiden för alligatorjakt sammanfaller med vår älgjakt, så nu vet man vad de håller
på med i träskmarkerna borta i Louisiana.
Coyoteros - du skrev ingen avsändaradress på paketet! Du kan väl skicka mig din adress genom att använda kontaktformuläret som jag har lagt till precis under headern, jag har en liten sak som jag skulle vilja skicka till dig!
Nu börjar det bli kallt på stengolvet i ateljén, snart är det dags att klä fossingarna i de här underbara hemstickade raggsockorna som jag fick i vintras när jag klagade över kylan.
Det var den här bloggvännen som var så omtänksam och skickade paketet.
På det medföljande kortet stod det:
För kalla ateljégolv!
Det var inte bara fossingarna som blev varma den da'n kan jag tala om.
Det var samtidigt som jag fick ett brev fullt med chilifrön från en annan omtänksam och generös bloggvän.
De där små fröna blev till gigantiska plantor i somras med massor av märkligt formade frukter.
Jag ser att påsen med Jamaican bell ligger överst, och den var nog i särklass den mest märkliga.
Det var en vänlig kille i Göteborg som meddelande att nu hade han minsann köpt både dim sum bok och ångkokare :-)
.jpg)
17 kommentarer:
Aj! Det ser ut som om det gör ont i halsen på den där storkäften på bilden...
På mitt köksbord ligger nu klara lite fler "för kalla ateljégolv"! Kommer nästa vecka!
Visst är det underbart med generösa och fina bloggvänner.
Hårda (ev. mjuka) paket i brevlådan är något av det bästa! Va spännande med de olika bloggsakerna som dimper ned! :-D
När jag bodde i Florida käkade jag alligator på en sylta ute i träskmarkerna. Coopertown hette stället, åtta innevånare stark.
Alligator smakar lite bättre än orm, men har samma tuggmotstånd.
Jag föredrar bläckfisk.
Fast bäst är paket i lådan.
Mira: Jättesnällt, men...har du förresten hämtat hundurnan hos Eva än?
Cicki: Ja, bloggvänner är guld, och du är en av dem :-)
Emma: Ja, man blir så glad när man hittar ngt annat än räkningar och reklam.
Skaffaren: Du måste var den enda jag känner som har ätit alligator! När jag tillbringade några månader på Trinidad & Tobago i 20-årsåldern åt jag havssköldpadda (vilket jag naturligtvis ångrar idag), och det smakade som en slags fiskig kyckling. Kan det vara något liknande?
Ja - bäst är paket ;-)
Vad mycket mat det pysslas med. Hinner du rita ändå? Cajun är ju fint iallafall, inte minst musiken. Roligt att trilla på en tecknare med station. Jag är själv en tecknare som bor i Loshults gamla station (Skåne).
Mats: Hej! Så kul med en tecknare till som bor i en station.
Just nu håller vi på att renovera köket, så det är därför det snackas ovanligt mycket mat, av ren abstinens antagligen.
Jodå, jag hinner rita ändå :-)
Finns det någon bild på er station?
Tack. Du är detsamma för mig.
Brev med handskriven adress som dimper ner i brevlådan kan man verkligen bli jätteglad för. Och det ser ut som lilla julafton hos dig :)
Jag har mailat till Eva men hon har inte svarat...
Cicki: ❤
Mossfolk: Ja, snigelpost är faktiskt roligare på något vis ;-)
Mira: Jag tror det är bäst att du ringer henne. Nu har jag pratat med henne och hon och dottern har packat upp urnan, så du får nog skynda på ... ;-)
Bilder på vår station finns här på banvakt.se
Långt ifrån lika pyssligt restaurerad som Striberg, men stabil och välhållen. Spåren är borta men banvallen går rakt in bland skog och myrmark.
Mats: Nja, pyssligt och pyssligt ;-)
Nu har jag hittat Loshults station, och den påminner om de stationer som finns längs Kinnekullebanan...och vilken originell och fin skylt med stationsnamnet!
Spåren vid vår station är också borttagna men banvallen finns kvar som rid- och gångväg. Jag har cyklat till Klacka Lerberg på banvallen en gång, blir det svettigt finns det badmöjligheter längs banan.
Visst är det lite speciellt att bo i en station...vi har biljettluckan kvar, och victoriaplattorna i väntsalarna ligger där de alltid har legat.
Hur många väntsalar har ni? Vi har två.
Det byggdes om invändigt 1958-59 då Loshult fortsatte som endast hållplats. Expedition och väntsal finns alltså inte kvar som det byggdes 1907. Verandan under skylten togs också bort, men det är fint gjort och vi förstod inte att huset hade haft veranda förrän efter att ha sett gamla foton. Inget direkt ombygge har skett sen då 1958-59, så kök toalett mm är gammalt men välskött. Vi har för avsikt att ta vara på så mycket av det gamla som möjligt.
Mats: Våra stationer är jämnåriga, Stribergs är från 1908.
När jag läste din senaste kommentar var jag tvungen att backa, och ladda ner den äldsta bilden av Loshult.
Nu fattar jag vad du menar med veranda.
Synd att den är borttagen men den verkar inte alltför svår att återskapa.
När jag tittar på den moderna bilden ser jag fästena som sitter kvar efter verandan.
Vilken tur att ni har fått fatt på det gamla fotot.
Den gamla 'snickarglädjen" som man ser på det gamla fotot är också charmigt, och 'gör' huset.
Nu önskar jag att det fanns en förening för oss som bor i gamla stationshus ;-) Finns det det månntro?
Ja det är kul att folk tar hand om de gamla stationerna. Tänk så mycket folk som har passerat där genom åren. Och de är ju så rejält byggda från början. När lades Striberg ner förresten? Nån förening känner jag inte till, men det finns ju många tågnördar som man kan fråga om diverse grejer. Fast ni verkar ju ha bra koll på eran station. Jag har annars hört att järnvägens arkiv finns bland Riksarkiven i Arninge om man vill jaga bilder och ritningar och sånt. Jag skulle vilja hitta interiörbilder från Loshult.
Oj vad jag pladdrar.
Mats: Ja, det är roligt när stationer får ett nytt liv efter nedläggning och inte bara rivs.
Stribergs station lades ner 1979 (tror jag att det var) och användes den sista tiden bara för godstrafik.
Ja, stationer och gamla skolor är verkligen byggda för att hålla ;-) Gedigna är bara förnamnet.
Ja, tänk så många människor som har minnen just från en station. Här hämtade folk sin post ända in på 60-talet. Postfacken i trä står nere i garaget nuförtiden.
Vi tänker lika - Håkan och jag är också på jakt efter interiörbilder.
Tack för tipset om Arninge!
Skicka en kommentar