torsdag, oktober 14, 2010
Jag hittade det!
I kväll hittade jag det borttappade videoklippet när Claes och Håkan får igång Napoleon en kortis i somras.
Att det låter så illa beror på att startkransen är trasig i den befintliga motorn...fast jag tycker ändå att det låter som ljuv musik... som ni kanske hör!
Skruva upp volymen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
17 kommentarer:
Vilken lycka......:-)
Vilket härligt skratt! Jag gissar att det var från fotografen...
Jag vill höra mera av ditt skratt! Det där var ju askul! :D
Helt underbart! Vilket ljud!!!!
Yay, Christina--so glad that you found it. Great growls and laughs.
annie
Det finns ingen gång som den första :-)
Haha, tala om fantaster! ;)
Vet inte vilket som var bäst, glädjeyttringarna eller motorn? Men det ena goda förskjuter ju inte det andra.
Just det. Kommer ihåg det här klippet. Det var då Aileén började packa turnéväskan.
Jihuuuu! Bravo-grattis! Förra inlägget föll mig också i smaken! Veteranisar är alltid spännande! Kram Emma R
Cicki: Jag trodde inte det var sant först...
Guy: Jo, harkel, harkel...
Jessica: Jag tyckte det räckte som det var ;-)
Eva H-höjden: Visste att du skulle uppskatta det!
Annie: Happiness :-)
Skaffaren: Så sant som det var sagt.
Anita: ...eller nördar :-)
Renée: En duett.
Petra: Ja, hon har ju själv besiktigat den så... :-)
Emma: Skönt att det finns fler kvinnliga veteranbilsnördar :-)
Jag gillar de där fötterna som sticker ut ur framdörren och glatt viftar till ljudet!
Jisses vilken lycka! och vilket ljud!
Mira: Det är hjältens fötter man ser som sticker ut ur förarhytten ;-)
Mian: Ja, vilken lycka och vilket ljud!
Jag såg det här inlägget när jag satt ute på redaktion och jobbade, men vågade inte klicka. Sitter i öppet landskap ...
Men nu så! Ren oförställd lycka! Blir lika lycklig jag när jag hör skrattet. Ler också brett åt fossingarna i vänsterhörnet. Först ser man dem, sedan inte, men så brummar pegåtten ihop och då börjar de röra på sig igen ;)
Jag menade att den brummar igen. Inte ihop. Ibland skriver fingrarna vad de vill, inte vad hjärnan vill.
Kesu: Det är lugnt, jag fattade precis vad du menade :-)
Det var tur att du inte klickade på play på jobbet, puhu...med mitt vansinnesgarv!
Det är kul att hjältens fossingar kom med på videon ;-)
Skicka en kommentar