Efter några misslyckade vikningar kom minnet tillbaka.
Det här är ett sånt bra sätt att vika ett litet kuvert på, för man kan vika det av vilket papper som helst som man råkar ha till hands, ett gammalt kvitto eller dylikt.
Något papper brukar man ju alltid ha om man gräver i sina fickor. Det fina med den här vikningen är att papperet inte behöver vara kvadratiskt, så snubblar man på någon spännande växt när man är ute och går, och vill ta fröer så fixar man det på nolltid.
Lägg den vikta sidan nedåt och vik ett smalt veck som på bilden. Upprepa en gång till.
Hur framsidan på kuvertet ser ut syns på fotot längst upp.
.jpg)
21 kommentarer:
Varje gång jag viker papper, sller ser en fiffig vikning, undra jag alltid vem som kom på det först - och hur. Var det en slump, eller ett "vikproffs" som medvetet konstruerat det?
Var det utifrån ett behov - eller blev det bara så?
Margaretha
Men så bra! Jag har en sån du vikt och de är så smarta. Jag ska studera det där närmare:)
Tack för tipset! Men, du...vilka snygga papper du använde till frökuverten!
Kram!
Margaretha: Ja, det kan man sannerligen undra!
Jessica: Ja, de är verkligen smarta och så väldigt användbara. Jag minns inte vem det var som lärde mig vikningen en gång i tiden...
Helen: Visst är de fina :) De säljs i tjocka buntar som bara kostar tio kronor (eller möjligtvis tjugo) i många asiatiska affärer. Jag har sett dom både i Örebro och Sthlm.
Jag ska tipsa väna hustrun om detta. Hon är frösamlare bland mycket annat.
Fina!
Jag kan bara vika såna där enkla förpackningar som ser ut ungefär som ett kuvert.
Nu skall jag testa din variant.
Ordverifieringen blir fliffla. Jag skall fliffla ihop ett frökuvert nu :)
Vad fiffigt.
Praktiska och vackra på en gång bra knep.
kör du med bladguld till frön?!
Skaffaren: Om hon inte redan kan vikningen så blir hon nog glad :)
Mian: Jag märker att jag hade lite bråttom när jag lade ut beskrivningen - fattar man tror du?
Fattar man flifflandet?
Cicki: :-)
SlöjdLena: Jag behövde få undan fröerna från stora bordet, så jag rev i mina arkivskåp, och så dök de här papperen upp - som gjorda för fina små fröpåsar. En hel binge kostar runt tian hos Örebrokinesen vid Vasatorget.
WoW de slår ju nästan mina gamla "portmonnä"-vikningar. OCH pappret slår dem definitivt! Urläckert.
Kan Origami räknas till spel? ;)))
Christina: här hittade jag beskrivning på den enkla kuvertvariant som jag brukar vika, inte alls lika snygg som din.
Ja den där varianten minns jag, den är ju toppen!Dvs jag mindes inte hur bara att ;-)
Lisette: Origami kan säkert räknas som spel, tror du inte?
Mian: Den känner jag igen, och den är antagligen minst lika effektiv, men kruxet är att man måste riva ett papper så att det blir kvadratiskt, inte så lätt om man är ute och går t ex. Det är nog det som gör "min" vikning så himla användbar. Vilket papper som helst går bra.
Eva H-höjden: Samma här, först stod det helt stilla.
Hängde med till och med "vik det på miten".
åå vilket fiffigt frökuvert...
påminner om dom där spåvikningskuverten man gjorde i skolan,,där den spådde skulle först säga en siffra ,å sen öppnade å stängde man spågrejen lika många ggr å till sist välja en färg,å där vek man upp och läste upp den förskrivna spådommen...phhuuuuuu,,,svårt att beskriva med ord...ungefär som att lära nån att knyta skor med ord,skulle säkert ta flera sidor att beskriva,åå ingen fattar endå.
däremot 3 till4 bilder skulle vara lättare att fatta..
Vonkis: Jag tror jag missade lite där i beskrivningen. Du kanske bara skämtar, men jag kör ett varv till för säkerhets skull. Det kan ju hända att du sitter där och viker...och viker...och svär över stationen - och det vill vi inte ;)
Du viker alltså två veck där papperet är "öppet". Då bildas liksom en tunnel av pappersvikningen...hänger du med?
Coyoteros: Åh, dom spåvikningsgrejerna!!! Vilken flashback jag fick nu!
Man höll vikningen under flärparna, så kunde man öppna åt olika håll. Visst målade man trekanterna som då blottades, så kunde man öppna trekanten och läsa innehållet. Var det spådomar alltså? Så långt minns inte jag.
Den som utsattes fick väl säga ett tal, och så öppnade man åt olika håll,1,2,3...etc, tills man kom till talet, och då fick väl "offret" välja vilken färg man skulle öppna?
Minns du filmisarna då? Man vek gamla serietidningar så att det bildades antingen enkla fickor med en filmis under (då bytte man filmis), inga fickor alls eller så blev det kassa, dvs dubbelfickor och då förlorade "offret" sin satsade filmis.
Ja, usch vad svårt det var att beskriva de här lekarna.
Jag har förgäves googlat, men inte hittat nåt.
Nu kom jag på en annan filmislek - roffning ;) Den var verkligen kaotisk...
vika spåflärp kommer jag i håg hur man gjorde,,och även svalan med den lilla romben i framdelen,som man sedan kompleterade med en svans...
å även i 7 å 8an gjorde vi lite mera spektakulära vikgubbar,,,man drog i benen och vips så hoppa nåt fram...så barnsliga var vi ibland..
dolda filmbyten kommer jag inte i håg..ville man ha nån eftertraktad bild...så fick man köpslå med kanske 5 eller 10 andra bilder å ge säljaren..
roy rogers, gina lollobirgida,birgite bardot och tarzan var poppis minns jag...
Coyoteros: Jag har vikt origami sedan tonåren, så jag började på vikningen av "spåflärpen", men körde fast. Då kom Håkan och frågade vad jag sysslade med, och det visade sig att han mindes precis hur man vek den där saken man roade sig med på rasterna på 60-talet.
Filmisvikningen kom han också ihåg, men inte det rätta ordet för det jag kallade "kassa" :)
Hoppa Lång Kassidy, Elvis, Tarzan, Roy Rogers etc minns jag som det vore igår ;)
Får jag komma med en litet inlägg i minnenas kavalkad.Vi gjorde ochså "kassor" när jag var liten , fast det var bokmärken- inga filmstjärnebilder fanns på den tiden, på stenåldern alltså!
Men när "Kassan" blev till kassa var inte när det blev en dubbelficka, för då kunde den som stoppade ned i stället välja vilken sida han ville ha. Kassan däremot uppstod när det bildades ett "tomt" fack sas, alltså då det inte fanns någon flik att öppna. Det var då som bilden tillföll ägaren av kassan, säger hon som alltid är en Messersmith ;)))
Lisette: Aha, var det så det var! Ja, det verkar ju mer logiskt när jag tänker efter :-)
Skicka en kommentar