Genomförkyld som jag är så orkar jag i alla fall hitta några sorkjägarbilder att lägga ut - i hopp om våren!
2006 var ett riktigt sorkår, och vi hade vattensorkar överallt på torpartomten i Västergötland. Gårdstunet såg ut som rena Disneyfilmen, men Poppan höll dom stången.
Crunch, crunch...
26 kommentarer:
Blrk... tur att smaken är olika...
Åh, jag skulle just gå och lägga mig när jag såg det här. Först den helt oemotståndliga Poppanbaken och sen ---iiih -- vad hon har i munnen.
Fast jag kommer ju nu ihåg att vår råttfångar-Max, stallhunden/Jack Russel gärna bet itu kattindragna möss och sorkar på samma sätt. Yeck!
(Eller "whiouss" som wv säger)
Hihi, Poppan ser verkligen ut att gilla läget, där hon sitter och njuter i solskenet, med en liten sork, hängandes så där lite nonchalant i mungipan...
Och hennes underbara nos. Puss på den, när hon har torkat bort det värsta sork-gegget...
Krya på dig, Christina!
Kram!
Vilka fantastiska bilder du lyckats ta!!!
Aileén fångar gärna alla typer av smådjur men hon äter dem inte. Hon vill leka med alt. tvätta dem men det är inte ömsesidigt. Ofta dör de av hjärtslag och A blir ganska snopen.
Krya på dig!
Poppan verkar vara en riktig musjägare. Det är inte så att hon varit en katt i ett tidigare liv?
Glömde ju säga att du ska krya på dig från förkylningen.
Hjälp... och du PUSSAR Poppan?
(Inte undra på att du är förkyld... nej, jag skojar. Krya på dig!)
Isch...
Krya på dig Christina!
Och jag äter frukost just nu och får kväljningar .-)))
Helt underbara bilder på en sann livsnjutare!
Nu måste Alice träna mer om hon skall komma upp i denna klass :)
Krya på dig!
Smarrigt!
Åskar tycker hon är en tuff tjej.
Sköt om dig: vitlök, honung och svettig vänsterstrumpa runt halsen!
Margaretha
Bloggblad: Ja det vill jag lova ;)
Monet: Poppan nöjer sig inte med att bara bita itu sorkarna, hon käkar upp dem under läskigt krasande ljud som ger mig kalla kårar ;p
Helen: Ja, visst är hon en livsnjutare, roligt att du ser detsamma som jag; en mycket nöjd hund i vårens första solvärme, förtrött tuggande på nyfångad vattensork ;) Kan man ha det bättre som hund?
Jag har pussat den leverfärgade nosen från dig!
Petra: Fast bilden när hon käkar sork blev väldigt suddig för jag skrattade så det var svårt att fokusera med kameran. Nästa sekund hade hon svalt den, så jag fick bara en chans;)
Även om jag skulle tro att Poppan tycker att Aileén har missuppfattat det här med hur man behandlar gnagare, så tycker jag att hon är så gullig..."tvätta dem" ;)
Cicki: Poppan är helt otrolig på att fånga både möss och sork. Podencos är fena på småvilt, minst lika bra som någon katt ;)
Jag hade en foxterrier förut som var lika skicklig hon.
ab: Japp, jag pussar Poppan :) Jag glömmer så fort att hon både käkar kattskit och gnagare.
Hon har en pussnos helt enkelt.
Smulan: Tack :)
Elisabet: Aj då!
Mian: När det gäller gnagarjakt är Poppan helt outtröttlig ;) Hon delar gärna med sig av sina specialknep, blogghundar emellan, låter hon hälsa till Alice ;)
Margaretha: Poppan sträcker på sig och tycker att Åskar verkar vara ovanligt schyst för att vara katt ;)
Jodå, här käkas det vitlök, dricks varm mjölk med honung, men den svettiga vänsterstrumpan har jag missat ;) Inte undra på att aldrig hostan ger sig!
En iakttagelse, tillika gammal hörsägen: Hundar äter sork men inte råttor och möss.
Puss på lilla nosen!
mvh R
Va ypperligt att ha råttfångarhundar då ni inte har katt! Två flugor i en smäll!
Har liiiiite svårt för främst råttor så bilden gav mig en viss uns av rysning...
blääääääää för knastret (jag hör i mitt huvud)när Poppan tuggar i den!
Men oj då! Först de två underbara bilderna. Den första kunde jag inte alls få något grepp om först. Jag såg verkligen inte vad som var fram eller bak eller mitt emellan. Nummer två, man hickar ju till men sedan instämmer jag i tidigare som ser hur underbart gott den sorken smakar. Sist. Jag har missat att du varit/är sjuk din stackare. Jag har inte varit inne på din sida eftersom jag trodde att du tagit bloggpaus och enbart ägnade dig åt badrumsrenovering. Hoppas verkligen att du strax är på benen igen. Många stärkande och helande kramar kommer här!
Det är någonting med den där färgen... Jag tycker jag känner igen den. Ljust morotskopparfärgad. Och vit svanstipp. Leverpussnos. Jag undrar jag om inte två kopparpälsar med leverpastejnos skulle kunna ha rätt kul ihop...
Puss på din snuviga nos säger jag - det är väl inte bara sorkjagarsnoken som ska ha det bra!
Esprit d'escalier... Nemesis Divina! :-)
Renée: Jag har aldrig sett vad Poppan gör med mössen hon fångar, men min foxterriertik käkade skogsmöss, det såg jag flera gånger.
Hon var min första hund så när det stack ut en liten pipande mus ur käften på henne försökte jag få henne att släppa i början. Då svalde hon dem levande. Gulp.
Sen gav jag upp.
Hon hade aldrig så blank och fin päls som på sommarhalvåret då vi bodde på torpet i Västergötland ;)
Näbbmöss vet jag ju att de ratar, men varför skulle de inte äta möss?
Emma: Nja tyvärr är det inte så bra som det låter, vi har ju möss vissa vintrar under diskbänken, men de är fridlysta enligt två pälstjejer som vägrar befatta sig med hemma-hos-möss, utan bara tar itu med uteliggarmöss.
De har fått det om baktassen, tycker matte ;(
Jag har också svårt för råttor, och vattensorkar är inte små de heller. Enligt Wikipedia mäter de ca 18 cm + svansen på 10 cm. Det stämmer efter vad jag har sett.
Lisette: Jag förstår att du hade svårt att tyda den första bilden, hunden utan överkropp ;)
Ja, vårsol och en präktig sork - det är livets salt det!
I alla fall om man ska tro Poppan.
Ingenting kan tydligen hindra mig att blogga, jag vet inte hur det ska tolkas? Som förödande dålig karaktär antagligen ;)
Mira: Där satt den, ljust morotskopparfärgad, perfekt fångat :)
Jag är övertygad om att två kopparpälsar med leverpastejnos skulle ha det hur kul som helst tillsammans. Jag tror Emser är en kille helt i pälstjejernas smak :)
Tack för en alldeles egen nospuss :)
Esprit d'escalier - det klickade inte alls, jag hade aldrig hört det uttrycket förut och googlade.
Aha, nu vet jag betydelsen, och kommer från Diderot gör det också minsann!
Yäck!! Vill INTE smaka! :-)
Men där finns det kraft må jag säga att ta sig ordentligt ner i sorkhålen också. Duktig kicka!!:-)
/IET
Hahahahaha! Vilket schvung i den första bilden! Antar att jordhögen växte för varje bländaröppningssekund. Sedan njutarbilden på det. Ååååååååååååhhhhhhhhhhh, sork! Sicket kraskalas! Lelle R är grymt avis. Han har bara fångat en enda mus en gång, jag tror jag har berättat om det. Han högg den i nacken och visste sedan inte vad han skulle göra med den. Inte vi heller. Vi tror faktiskt att den lelle musen inte var helt kurant, eftersom han hann fånga den. Men säg inte det till Lelle R. Han blir så ledsen då.
Får han hänga på en sorkjägarkurs? Vad ska han ha med sig? Han kan tänka sig att bara sitta bakom Poppan och beundra hennes vackra rumpa medan den ljuvliga nosen fixar middagen.
Vi skickar massor med krya-på-dig-kramar och nospussar från Solna!
Även katter ratar näbbmöss. De har någon körtel som gör att de smakar illa.
Vilken livsnjutare!
IET: Nä, inte jag heller om jag ska vara ärlig ;)
Ja, hon har dådkraft, eller hur man säger...
Kesu: Jag har värre bilder än så när hon gräver, men hittade dom inte. Ibland syns nästan ingenting av henne...
Åh, Poppan skulle inget hellre vilja än att visa Lelle R de bästa hålen. Han är välkommen när som, och han behöver bara komma som han är säger Poppan.
Det räcker långt hälsar hon och ser lite konstig ut!?
Cicki: Är det inte något liknande med den där lilla snipiga gäddan med självlysande skelett - näbbgäddan, eller?
Moster Ma: Eller hur ;)
Jag vet faktiskt inte. Borde kanske googla på det.
Poppan med sorken är bara - too much! ;-) ;-)
Ha ha ha mums fillibabba. Jag knycker nog den bilden utav dig Chris.
Skicka en kommentar