
Ikväll fick jag sällskap till Järnboås av min tecknarkollega och vän Magdalena från Nora.
Vi surrade trevligt i bilen dit och sedan vi parkerat följde vi strömmen av folk i mörkret som alla hade samma mål, kyrkan mitt i byn.
Det blev knökfullt efter ett tag, och alla verkade lika förväntansfulla.
För mig var det verkligen en upplevelse att få se och lyssna på Cecilia Lindqvist i verkligheten, denna så begåvade och innerliga kvinna.
Hon har ett sätt att tala om de mest komplexa och svårbegripliga saker så att man blir intresserad och hänger med. Hon når ut helt enkelt...utan att rucka på något av det hon vill förmedla känns det som.
Naturlig, klok, passionerad, varm, innerlig...ja, jag känner mig helt förälskad.

Här står Cecilia Lindqvist och berättar för den mest intresserade och andäktigt tysta publik jag någonsin har hört. Eller inte hört ;)
Hon berättar om instrumentet Qin, att det är känt sedan mer än 3000 år tillbaka.
Det har silkessträngar som ger det dess vackra klang.
Hon berättar roligt och målande hur det kom sig att hon började studera detta instrument i Kina i början av 60-talet, och hur det gick till när hon lärde sig att traktera det.
När hon gick som elev hos en av de allra främsta Qin-musiker så fick hon låna ett instrument från 1000-talet som hon åkte buss med varje dag till lektionerna. Ujujuj!
Instrumentet som det spelades på idag var bara från 1200-talet. Tack och lov.

Här sitter Cecilias numera avlidna lärares dotter Deng Hong, även hon en framstående Qin-musiker, och flöjtisten Chen Shasha och spelar himmelsk musik för oss.
Musiken är mycket filosofisk och handlar både om hur vi förhåller oss till varandra och till naturen.
Vad sägs om titlar som "Tårar över Yan Hui", "Flödande vatten", "Månsken över bergspasset", "Su Wu vallar får", "Avsked inför resa till Yangguanpasset", "Årornas knarr" ?
Cecilia, om jag får kalla henne det, berättade också att just musikstycket "Flödande vatten" som vi fick höra ikväll, virvlar runt i rymden som en del av vårt världsarv.
Amerikanarna sände upp en farkost 1976 som innehöll allt de de tyckte var värt att föra vidare ifall att...
"Flödande vatten" spelad av Cecilias lärare på Qin är alltså ute och virvlar i rymden...man får gåshud.
Både Magdalena och jag var helt tagna efter den här kvällen. Vi suckade mest under hela bilresan hem och varsin cd hade vi i väskorna.
För mig personligen var hela kvällen som en själslig rening efter den här svettiga dagen.