tisdag, juni 15, 2010

Kungliga huvudbonader...

Vill ni se något riktigt roligt ska ni kika här!

21 kommentarer:

em sa...

Man tycker att det kunde få honom att abdikera - men så väl är det väl inte!
Tack för ett gott skratt
säger
Margaretha
som nästan tänkt gå skallgång efter dig

Petra sa...

Haha, dagens stora skratt!
Började bli lite orolig att ni emigrerat från Stationen..... Nära att jag la ut en efterlysning.
Själv sitter jag nu med en alldeles färsk Dolt i färg i handen. Lite osäker på om jag ska läsa den eller om jag bara blir irriterad på frånvarande föräldrar.

reneesfotoblogg sa...

Det var då det tokigaste och roligaste, lampskärmen är inte dum!
Får vi nu bara se lite lössläppthet i kyrkan på lördag också (se min blogg) så stiger populariteten.

Moster Ma sa...

OJ oj jag gillar den där kungakronan som sitter nere på näsroten... fattas bara tummen i munnen!

Mian sa...

Helt underbart!

Christina sa...

Margaretha: Nä, så väl är det antagligen inte ;)

Fniss... skallgång...jag har bara varit ointresserad av datorn ett tag. Skönt att bara vara en period.

Petra: Nä nä, vi emigrerar inte i första taget, så lätt blir ni inte av med mig ;) Jag jobbar med en spanskläromedelsbok för årskurs 8 just nu, sen går jag på semester..oh ljuva tanke!
Fast spanskboken är ett jätteroligt jobb.

Aha, så ni har fått Dolt i färg - kul :)

Renée: Lampskärmen är en höjdare, men jag lutar nog åt att flugsvampen är den jag tycker bäst om. Kungen har ju en så tom blick så alla hattkreationer förstärker hela hans personlighet på ett så fint sätt ;)

Jag ska kolla vad du har på din blogg ;)

Moster Ma: Fniss ;)

Mian: Ja, helt underbart! Befriande.

Londongirl sa...

Härligt Christina! TACK för skratten! Lånar den och skickar vidare. :-)))

Cicki sa...

Min brandvägg säger ifrån....:-(

annie sa...

A GOOD GOOD LAUGH TODAY!!
Thanks, Christina
annie

Vonkis sa...

Oj oj oj, skrattar så jag nästan ramlar av stolen!

ab sa...

Haha! Vansinnigt kul! Inte minst för att det är så otroligt välgjort, det är så bra grundbilder valda och sedan är huvudbonaderna väldigt snyggt placerade och ser så naturliga ut. Se när han tittar fram ur aluminiumfolien där, till exempel!

Jag tror han skulle skratta till tårar själv om han såg det. Mycket roligare än sådana där trista humorserier och ståuppare som ska "häckla" men bara är vulgära.

ab sa...

Cicki: Här är direktlänken, kanske det funkar? Kopiera och klistra!

http://zverige.com/kingkong/

Cicki sa...

Nej det hjälper inte. Brandväggen blockar direkt. Jag överlever ändå.....:-)

Christina sa...

Londongirl: :)

Annie:We have a royal wedding at saturday you know...

Vonkis: Jag fick torka av skärmen ;)

ab: Ja, som du skriver, så välgjort. Aluminiumfolien är nog nr 2 i min favvolista.
Jag har skickat ett mail till Cicki med bilderna, ba' så du vet.

Cicki: Som sagt ;)

Monica sa...

Precis vad jag behövde igår för att skratta, sedan ställde sig karlen bakom och skrattade som han inte gjort de senaste året:-) Idag när jag tittar igen så kan jag nästan tycka lite synd om dem, ja allihopa, en kluven känsla, de är så taffliga på något vis, i alla fall jag har svårt att ta dem på allvar och det gäller hela familjen med ungar och allt. De har alla så svårt att uttrycka sig t ex och det måste ju vara en fasa i deras roller. Jag väntar mig aldrig något vettigt, det gör jag nog med alla människor annars. Men väldigt träffsäkra bildval med "hatten" till.

Christina sa...

Monica: Välkommen hit, jag tror inte att du har kommenterat förut..ursäkta om jag har fel!

Ja, jag håller med dig i allt du skriver, de är så taffliga. Tittade du på dokumentären här om kvällen om Franzéns porträttmålning av kungafamiljen, och om hur den kom till under 80-talet?
Det som gjorde ont i mitt hjärta var att den enda kommentaren Franzén fick om sitt verk var att kungen uttryckte åsikten att målningen var "stor" - inget annat.
Jag tycker själv att målningen blev stel, men förstår konstnärens vånda och ångest inför uppdraget. Han förtjänade mer respons än vad han fick, tycker jag.

När den avtäcktes var konstnären och hans fru inte ens inbjudna till den lunch som gavs efteråt...jag kunde tydligt höra besvikelsen och ...förvåning?...i Franzéns röst när han berättade om det hela.
Kunungafamiljen verkar helt sakna empati och vanligt folkvett tycker jag...

Monica sa...

Ja hej Christina får väl presentera mig närmare, det är jag som är "Annas mamma" och har kommenterat rätt ofta hos allas vår Elisabet:-) Nu har jag en rätt nystartad egen blogg, får se vad det blir utav den.

smulan sa...

Välkommen tillbaka Christina! Har saknat dina inlägg.

Oj, vilken rolig bildserie av kungen! Haha! Men det känns nästan lite synd om Tjabo - han får utstå mycket emellanåt.

När det gäller filmen om tavlan tänkte jag precis på samma sak. Huvudpersonen och konstären blev undanskuffad som en hund! Mycket märkligt. Skamligt.

Christina sa...

Monica: Ja, då förstår jag, Elisabets blogg är rena knutpunkten :)
Lycka till med den egna bloggen!

Smulan: Jag har haft lite svårt att sitta framför datorn den senaste tiden, det kanske beror på årstiden?

Aha, så du reflekterade över samma sak när du såg Franzén-programmet, det var roligt att läsa.
Jag minns en annan pinsam teve-snutt med kungen. Jag tror det var uppe i Jämtland eller Härjedalen eller nåt sånt...de skulle i alla fall få kungligt besök och det gjordes stora förberedelser. Bl a skulle kungen flygas upp på en fäbovall per helikopter och besöka några damer som kärnade smör på gammaldags vis, iklädda sina folkdräkter. I dokumentären fick man följa hur kvinnorna jobbade med smöret och som tittare förstod man att detta var en stor dag i deras liv.
Ja, så kom han då, med följe och alla stod ute på vallen och så kom det stora ögonblicket när en av damerna räckte fram en sked med smör till kungen för att avsmaka.
Kungen tog emot skeden, åt av smöret och hade den där egendomligt tomma blicken...och så sa han:
- Oj, vad salt det var!
Jag glömmer aldrig besvikelsen som stod att läsa i kvinnornas ansikten.
Det var liksom enda kommentaren de fick...

Kesu sa...

Hoho! Min favorit är där han sitter som scout i en bredbrättad damhatt. Vet inte varför, men det spelar ju ingen roll. Otroligt välgjort!

Påminner mig om när jag som liten knöt en scarf om och satte hattar på min morbrors tålmodige och vanvettigt snälla hund. Han hette Arrak och var skotträdd. Morbror var helnykterist och jagade gärna. Vete f-n hur det där gick till, men de var bästa vänner och jag älskade Arrak.

Tack för lite salt i den översöta bröllopssoppan! Love it!

ullisen sa...

jag har normalt märklig humor så det här var heelt i min smak!! fantastiskt roligt!!