Idag är det tionde dagen som Herman bor på stationen, och nu är det dags att skippa jobbet som personlig assistent.
Nu ska Herman blandas med mjöl, kanel, socker, rårivna äpplen, hackad blockchoklad och nötter och sen åker han in i ugnen vare sig han vill eller inte.
På bilden bubblar han lite förtrytsamt...
Efter en timme i 170° ser Herman ut så här...
...och medan han ännu är ljummen så skär jag mig en skiva. Jag kan knappt bärga mig så nyfiken är jag.
Jag har aldrig varit förtjust i sötsaker eller kaffebröd, men inför Herman kapitulerar jag kapitalt...du milde så gott!!!
En underbar smak, konsistens och en lite knäckig yta.
Sniken som jag är gav jag bara bort tre delar av surdegen Herman igår, frös ner den fjärde och bakade på den femte.
Har jag tur överlever jästkulturen i frysen, men funkar inte det så kan jag gama en femtedel av mina vänner som jag gav Herman till igår. Om nio dagar kan jag baka igen :)
Pirkko påstår att Herman blir ännu godare efter några dagar när han har stått och gottat till sig lite grann. Hur det är möjligt att han kan bli godare än han var idag övergår mitt förstånd - det här är kakornas kaka.
Kolla här vad som kom med posten!
När jag badar bybastu så brukar jag slänga ner badlakan, hårborste, rena underkläder, schampo, ja hela tjiddevippen i en plastkasse.
Det har känts både trist och opraktiskt, så därför beställde jag en badväska i tyg av bloggvännen Cicki som är fena på att sy bl a väskor.
Titta vilken fin väska hon har sytt! Den här väskan kommer jag älska att använda, och varje gång jag gör det kommer jag att tänka på Cicki.
Den har gott om innerfickor och t o m en rem att fästa nyckelknippan i, bara dra och fiska upp...
Varje gång jag ska tanka över foton från kameran till datorn, så hittar jag alltid en massa foton som jag inte känner igen.
Det är Håkan som plockar upp min kamera, skjuter av några foton och går igen utan att säga något...
Det här är ett Håkanfoto av Gaia när hon anfaller honom, pigg på dagens "hussebus", när han kommer hem från jobbet...
.jpg)
31 kommentarer:
Mums! (kaka) Mums! (väska) Mums! (hund)
Eva H-höjden: Har du tur så finns det lite av kakan Herman kvar på torsdag när du kommer :)
Jisses, vad Herman ser god ut! Vad innehåller den för mystiska ingredienser eftersom den ska "processa" så länge..?
Jag gillar den brunbrände Herman betydligt bättre, än den blekbubblige varianten ;-)
Vilken fin väska! Kanske för fin för att bara användas vid bastubad?
Och Gaia ser ut som de där mjukishundarna man fick på sin bonus i ICAbutikerna för något år sedan...
Stor, pussvänlig nos!
Kram
Helen
"Dags att sluta jobbet som personlig assisten" - hoho, du är för rolig du! Vilken fantastisk kaka. Du fixar väl en till vår kruskurs i höst? ;)
Bodde jag närmare skulle jag kasta mig över Herman. Han låter alldeles oemotståndlig. Med all respekt för Pirkko tror jag faktiskt inte att han blir godare om några dagar. För just Herman nr 78 956 finns då inte mer. Han har för länges sedan slukats :)
Nä, vilken toppenväska Cicki sytt, med en massa finurligheter!!! Skönhet och funktion i kombination är det bästa jag vet. Så bra att posten kom med nåt roligare idag än igår - hehe!
Dolda kameran-bilder är roliga. Jag har en kompis som låter barnen plåta fritt. Det kostar ju inget med digitaltekniken. Dels blir perspektivet ett annat (om man är 5 år och bara når upp till bordet), dels är fokus inte på samma motiv. Barn tycker andra saker är viktigare vad vi vuxna gör. Det är jätteroligt att se. Om du vill kan du göra en mapp "Håkan, 5 år". Hihi! (Nu kommer Håkan inte att hälsa på mig om vi ses - felåt!)
Äntligen fick jag se resultatet av den där bubbliga sörjan.... Åh gud så gott det ser ut!!
Men bakning och jag går inte ihop och ska man dessutom hålla på i tio dagar så ger jag upp med en gång ;)
Fina Gaia :)
Och vilken härlig väska!!
Herman ser väldans god ut, det gör han.
Och Gaia är lika ljuvlig som vanligt.
Jag minns hur gott det var... men minns inte när jag vårdade Herman. Var nog i ett par omgångar för mer än 20 år sen (det var då min husmoderliga sida blommade - för att sedan falna snabbt.)
smulan: Jag tror att man kan baka direkt på den surdegsats som man får den första dagen. Anledningen till att man ska hålla på att dalta med Herman i tio dagar beror nog på att satsen ska bli så stor så att man kan ge bort fyra femtedelar.
Hela idéen med Herman är att han är en vänskapskaka som ska befolka jorden så småningom ;)
Han har tydligen levt i mer än 20 år. Det är rätt imponerande...
helen: Jag kan sakna lukten av surgubbe i köket, ljudet av små bubblor som brast...Jag hade vant mig vid Herman som bubblig gammgubbe.
Fast som brunbränd blev han nästan himmelsk, det är sant.
Cickis väska kan användas till mycket, den har en skön avslappnad stil, men rymmer hur mycket som helst verkar det som.
Antagligen en idealisk väska att ha med på utlandsresor.
Gaia har en mycket pussvänlig nos, det stämmer bra det.
Kesu: Om Herman Surdeg klarar av att frysas in, så blir det helt klart en H-kaka till keramikkursen!
Jag tänkte väl det, inte kan han väl bli godare än han är nu. Det är nu man ska frossa, ta för sig, svulla.
Hmmm, fast Eva H-höjden kommer på torsdag, så vi får nog hålla igen lite grann.
Håkan räknade ut att Herman måste ha vägt ca 1,4 kilo innan jag började smaska på honom, så det är ingen liten kille.
Herman nr 78 956...du är rolig du!
Ja, Cickis väska förenar verkligen skönhet och funktion, så sant som det var sagt!
"Håkan 5 år"...fniss ;)
LindaLotta: Den bubbliga sörjan går att baka på redan på dag 1 om man struntar i det där med vännerna, se tidigare svar.
Gott blev det i alla fall, supergott. Jag vet inte hur många skivor Håkan har satt i sig, han är så ovan att det finns sötsaker i det här huset.
Ellis: Herman är en helt igenom perfekt kille ;)
Och Gaia, ja hon är obetalbar ;)
Bloggblad: Om du minns att Herman var god för tjugo år sedan så säger det en hel del om Herman, tycker jag.
Nä, alla gillar verkligen inte att hålla på med att baka och stå i.
Man gör det man tycker är roligt, så blir allt bra.
Hos mig går allt sådant här i vågor.
Herman ser jättesmarrig ut. Tror säkert en bit överlever i frysen. Jag brukar frysa in rågsurdeg och det funkar.
Vilka vackra ord du skriver om väskan. Men jag måste faktiskt hålla med om att det är en både snygg och praktisk modell. Det är inte ofta jag syr något direkt åt mig själv men den här modellen ska jag faktiskt unna mig en väska av.
WV=ovess. Är det samma sak som oviss med dialektal brytning....:-)
Herman är minst 30 år, då träffade jag på honom första gången.
Typisk hundbild, man sätter sig lite på golvet så kommer de lunkande med ett glatt "vad gör du, vill du ha en puss?" :-)
Från att ha varit en sur gammal gubbe omvandlas han till en söt fräsch kille! Milde så tilltalande. Tänk om Herman kunde få efterföljare i vår tvåbenta värld! Din Herman ser helt förförisk ut- efter sin pånyttfödelse.
Jag tar det också som ett löfte att få smaka honom på kruskurs som Kesu säger.
Hur var det egentligen i Hermans tids begynnelse. Hur kom han egentligen att bli din egen kelgris, och kan man ev skaffa sig en egen lite bubblare här nere i de Västgötska urskogarna? Jag har försökt läsa mig fram- bakåt - men jag hittar inte.
Din väska. Toppen. Den verkar suverän liksom många av Cickis grejer, som man kan se på hennes sida. Kanske jag ska försöka mig på ngt liknande av någon av alla mina tyger jag har liggande?
Herman skulle bli min favorit - helt klart! Jag tror han blir godare om några dagar. Kompakt och fyllig i smaken. Vilken snäll vän du har! Som syr en sån fin väska. Underbart!
Cicki: Jag håller tummarna för att degen Herman överlever frysen. Jag ska snart testa och so om det fungerar.
Ja, jag förstår nu varför du gillar just den här väskmodellen extra mycket - den är verkligen både snygg och praktisk. Den är redan en favorit :)
PGW: En man i sina bästa år med andra ord :)
Gaia försöker inte pussa Håkan, hon försöker busnagga med tänderna i hans knän medan hennes tassarbete påminner om en lättviktsboxares ;)
Gaia är inte riktigt som andra hundar.
Lisette: Visst är det tilltalande, det är som att pussa en groda och vips har man en prins ;)
Om jag lyckas hålla liv i Herman så kommer det definitivt att bjudas på kakan Herman när vi har kruskurs!
Hur det hela började? Du kan läsa nederst i det här inlägget, så får du bakgrundshistorien!
Om Herman överlever här på stationen, så kan du ju få med dig en surgubbe hem efter kruskursen.
Eva: Ops, du kom emellan.
Jag tror också att Herman kommer att bli ännu godare om några dagar, men det lär jag nog aldrig få veta ;)
Cicki syr på beställning, hon har t o m en sån där snygg designlapp på väskan :)
Så nostalgisk jag blir av Herman. Det var på korridortiden vi stiftade bekantskap. Men sen försvann han ju ...
(Korridortiden infann sig 1982-1987.)
Någon matematiker räknade ut att skulle Herman föröka sig så mycket som han sades så skulle vi vara översvämmade inom kort.
Har alltså inte ännu hänt.
Skulle någon i min närhet fundera på vart de skulle he en bit Herman är jag beredd att ta emot.
hmmmm ...onsdag.... finns han kvar? Glöm nu inte att spara en bit!
Exakt så minns jag kakan! Just den lite knapriga ytan som aldrig blir på samma sätt på andra mjuka kakor. Och den blir godare och godare, det var ju det min spanska kollega upptäckte, den tålde resan ned till Spanien utmärkt:-)Och du är smart du som sparade en bit, hört det går bra att ha den i frysen. Den är så god till både en kopp te eller kaffe. Hittar varierande recept på nätet som startdeg men tror inte det blir riktigt detsamma. Ska förstås vara en originalHerman!
vad god herman lät:)hoppas han kommer hit på besök någon gång:)
Tur att den där märkliga kakan förvandlades. För innan ugnsvistelsen tyckte jag han såg direkt äcklig ut. Faktiskt.
Tur att du vårdade honom så väl, surgubben. Det där påminner mig om någon annan konstig degartad sak som man fick av nån kompis och den skulle också ligga och svälla till sig i vatten minns jag.
Nån som kan komma på vad det var? Den skulle man också dela med sig av men om det var ätbart eller skulle användas utvärtes kommer jag inte ihåg. Mer än att jag till sist slängde eländet!
Fin väska!!
Aha, det blev en söt kaka av Herman. (jag trodde att det skulle bli en brödlimpa).
Ser verkligen supersmaskigt ut.
Den somriga kassen skulle man ju inte heller tacka nej till (mamma Lisette är också riktigt bra på att sy, bara hon slipper lappa mina gamla jeans för det tycker hon i n t e om att göra...)
Störtskön bild på Gaia.
Cecilia: Jag är förvånad att det är så många som har stiftat bekantskap med Herman genom åren, själv hade jag aldrig hört talas om honom förut.
Det låter som om du har positiva minnen av Herman :)
Eva H-höjden: Du får snabba dig hit...
Vårdagjämning: Jag brukar inte gilla kaffebröd, men jag tror att det är surdegen och äpplena som gör Herman så himla trevlig. Han känns mer kontinental än svensk, så jag förstår att spanjorerna blev eld och lågor!
Tack för idéen, jag kollade också startdeg till Herman på nätet, men du har naturligtvis rätt, inget går upp mot en originalgubbe!
Lotta: Håll utkik!
Monet: Nja, det var nog jag som fotograf som ska klandras för den första bilden, inte Herman ;)
Bilden råkar påminna om något annat, och mindre trevligt, det kan jag hålla med om.
Slutresultatet var däremot mycket trevligt!
Mian: Jag vet inte vad jag trodde att det skulle bli, men signaturen Vårdagjämning hade gett mig en positiv känsla för Herman.
De rivna äpplena gör att kakan är mycket saftig och god...och sedan resten...mums...ahhhh!
Jag förstår att Lisette tycker det är måttligt kul att lappa dina jeans, det måste vara roligare att sy något eget.
Bara instämmer i förtjusningen över Herman. Har du karaktär så får du uppleva nåt ännum godare( det lönar sig att vänta nåradar)
Åhhh det vattnas i munnen.....tänk att monstret blev en god kaka. Hoppas att det funkar med Lill Herman i frusen för då kan du ju alltid ha en på G.
Dina hundart gillar verkligen att sticka fram nosen överallt ; )
Kakan såg välldans god ut... Surdegskaka,,, trodde bara det fanns i brödform.
Roligt med överraskningsfoton i kameran!
Ha d! /Kram emma
Mmm, måste säga att Herman ser bertydligt trevligare ut i... färdig form :)
Jamen jag sa ju det... Hermankaka är jättegott!
Du kan inte tänka dig att skicka en slatt i ett kuvert till mig?
Moster Ma: Eva H-höjden kom och hälsade på i torsdags och då rök den sista biten Herman :)
Petra: Ja, det var verkligen ett förvandlingsnummer av klass :) Nu står hoppet till den lilla klatten i frysen, hoppas verkligen att den ska vara fit for fight när den tinar upp.
Jaaaa, pälstjejerna har långa och nyfikna nosar ;)
Emma: Ja, det var verkligen en överraskningskaka :)
Mossfolk: Trevligare kan en Herman knappast bli ;)
Marskatten: Faktum är att jag tror att en klatt Herman skulle klara sig i en liten plastbehållare på posten, men det går att göra en startdeg själv, jag har kollat på nätet. Jag återkommer med ett recept så småningom.
Hej igen! Har nu gjort en alldeles egen liten Herman:-) Så här:
1 dl vetemjöl + ett rivet äpple + 1 dl 37-gradigt vatten. Blandade i en glasskål, fick stå i 4 dagar, rörde då och då. Lite bubblor kom dag 2.
Dag 4 kväll, bakade:
2 ägg vispades ordentligt med 1 och 1/2 dl socker. Rörde i hela Herman ( han var inte så stor)+ 100 g smält smör, 4 dl vetemjöl + 1 1/2 tsk bakpulver + 1 dl mjölk. Blandade i hackad mandel, hackad choklad, torkade tranbär, russin, lite finhackad ingefära (hade små kuber)de är starka, och 1 tsk kanel. Höftade lite med det andra.
I 175 grader, 50 min, kakan i sockerkaksform, och det räckte till 4 muffins i en muffinspanna också, 30 min för dem. Blev superbt. Sen kan man förstås undra varför krångla till det på detta viset:-)när man kan baka en alldeles vanlig sockerkaka, men jag tycker den här har det lilla extra. Har redan ätit 2 muffins, de andra 2 slinker nog ned snart;-
Om du hittar på något eget så kul om du berättar.
hur började du göda upp din herman?för jag vet att det finns tusen olika sätt att fixa till honom..
Chili: Jag har skrivit om det längst ner i det här inlägget:
http://stribergsstation.blogspot.com/2009/06/utomhusfrukost-och-mer-om-vanskapskakan.html
Är det dags för en liten Herman?
Skicka en kommentar