tisdag, juni 02, 2009

Pensionat H-höjden, dag 2


På fredag blir det sovmorgon, hundpromenad i strålande sommarväder och sedan frukost på Evas balkong.

Poppan är lite ängslig att jag ska försvinna igen, så hon håller sig nära, nära och sticker upp sin nos så att jag inte kan hålla i DN utan att det blir en stor toppig buckla i mitten.
Svårt att läsa DN i det skicket kan jag tala om...


Så här vackert är det i Hammarbyhöjden.


Sen kastar jag mig ut på shoppingrunda i city. Det är en utmattande historia och jag hinner aldrig runt till alla ställen jag vill till.

Jag börjar med Cordon Bleu där jag köper en sån där fransk brödkorg som man jäser deg i. Den är snordyr, men det visste jag från början, så det blir bara en för att testa.

Sen bär det iväg till Masters på S:t Paulsgatan för att köpa mårdhårspensel. Jag bestämmer mig för en Raphaël nr 7, och lämnar butiken 475 kr fattigare.
Naturligtvis lyckas jag slarva bort kvittot så att jag inte kan dra av penseln, attans också!


Sen, i Götgatsbacken, upptäcker jag att Gateau har hela sitt skyltfönster fullproppat med såna där fantastiska långa surdegsbröd som jag snodde med mig från förlagsfesten.
Min lycka är fullständig, och jag köper med mig ett som sedan räcker under hela helgen, så drygt är det.

Det fina fotot ovan är en pressbild från Gateau.


Sen svänger jag förbi min gamla arbetsplats FOX illustration och hälsar på mina gamla kollegor och vänner.

Här sitter Karin med ateljéhunden Ylle, Tobias och Jessica vid fikabordet.
Jag har köpt fem flaskor suveränt god palestinsk olivolja genom Karin, som jag passar på att hämta, så jag förenar nytta med nöje.

Gänget på Fox är väl det jag saknar mest från Stockholmtiden, men man kan ju aldrig få allt här i livet.

Det är inte illa att ha två pälstjejer som arbetskamrater heller...


Så här trevligt ser det ut på Fox. Karin sitter på min gamla plats, och har en härlig utsikt över parken och allén.


Här sitter Jessica, och man fastnar lätt framför hennes anslagstavla med alla sina roliga och finurliga saker.


Jag hajar till när jag ser vilken hedersplats den något kymiga tavlan har fått. Tavlan som jag hittade på Myrorna och inte kunde motstå, och som Jessica fick i födelsedagspresent för många herrans år sedan.



När jag till slut, något mör, återvänder till Evas lägenhet, ja då är det hundar precis överallt. Jag ser knappt golvet för alla ryggar, och det känns som om jag simmar bland delfiner...

Det är Evas kompis Petra som är på besök med sina tre irländska greyhounds som kommer härifrån.

Vilka vackra hundar...men giriga. De hittar snart alla fodersäckar i lägenheten, inklusive pälstejernas, och serverar sig själva.
Under tiden sitter jag, Eva och Pertra och fikar på balkongen i godan ro.

Evas son Otto kommer ut och varnar och jag hinner precis rycka den uppgnagda foderpåsen ur käftarna på en mycket förtörnad greyhound som just har lagt sig till rätta på "min" säng med påsen mellan tassarna. ;)


En stund senare ser jag hur Gaias öron har pejlat in något intressant, och hon står som fastfrusen.
Det är Håkan som kommer, och bägge hundarna känner igen motorljudet och spanar från balkongen.

- Kolla, husse är här!!!

Svansarna går som pendeln på en metronom som ökar takten hela tiden.


Jag vet ingen hund som är så lik en surikat som Poppan, eller vad tycker ni?

22 kommentarer:

Kesu sa...

Nu har jag googlat surikat och håller med! Poppans halsföring ppå första bilden är fullständigt fenomenal. Hon är som värsta balettdansösen och oemotståndlig i sin uppvaktning av matte.

Ateljéhund vill jag ha! Gjorde en gång ett reportage om hundar på arbetsplatser och reklambyråer har gärna pälstjejer och -killar med sig. Fox verkar urfint!

Blev så sugen på surdegsbrödet! Har noterat GG, Gateau och Götgatan, det BORDE jag komma ihåg. Tänker mig några droppar av olivoljan på brödet, lite grovmalet salt också och brödlyckan är fullständig.

Snålvattnet rinner till, nu måste jag kila på lunch :)

Christina sa...

Kesu: Jag tror inte du behöver harva iväg ända till Götgatan för brödets skull.
Gå in på länken till Gateau och klicka på butiker!

Jag tror de säljer det här underbara brödet i alla butikerna.
Det är dyrt, det kostar 80 kr men är värt varenda krona, man får mycket bröd för pengarna.

Monet sa...

Åh, vilken härlig Stockholmsresa du verkar ha haft. Underbart med vänner som har ständig säng, skjutsar och hämtar och tar hand om de roliga pälsflickorna.

Förstår att du kan sakna den arbetsplatsen, det fullkomligt lyser av kreativitet där!

Och surikathunden är verkligen precis det. Visst är det märkligt att hundar kan urskilja de olika motorljuden? Alla mina hundar har alltid vetat när just husses bil varit på ingång. På ön ställde sig Max vid dörren när husse var flera kilometer bort - han hörde eller visste - det var helt kusligt!

Bloggullet sa...

Så spännande att få se bilder från din resa och läsa om vad du gjort. Brödet blev jag rejält sugen på.

Det måste vara kul att hälsa på sin gamla arbetsplats och träffa alla de här människor. Dock håller jag med dig om mingel, det är inte så kul ibland.
Kramar

Petra sa...

Tycker första bilden på Poppan är kul. Ser ut som hon solar.

Eva H-höjden sa...

Brödet var otroligt gott och hundarna otroligt söta, så kul att kunna släppa ihop 7 hundar utan minsta rynka på någon nos!

Elisabet sa...

Älskade Christina! Du är inget annat än en GUDAGÅVA när det gäller att blogga!

Christina sa...

Monet: Det är verkligen trevligt att byta det lugna lantlivet mot storstadspulsen ibland, speciellt när jag får bo så bra :)

Ja, det är märkligt vilken hörsel och intuition de har, hundar.
Jag tror tveklöst att hundar har ett sjätte sinne.

Bloggullet: Ibland tror jag bara att det är jag som är dålig på att mingla, så det är en lättnad som sagt att veta att vi är fler ;)

Petra: Ibland undrar jag vad hennes skelett består av - gummi?

Eva H-höjden: Det tänkte jag inte ens på, jag är så bortskämd med snälla hundar nu för tiden :)

Elisabet: Ops, nu rodnar jag nästan...och blir glad, för jag tyckte att jag kanske började bli lite tjatig och långrandig :D

Cicki sa...

Tack för att vi får följa med på dina öden och äventyr i storstaden....:-)

Lotta sa...

haha ja, hon såg verkligen ut som en surikat:)haha, vad kul:)

Bloggblad sa...

den sista bilden i sviten är ju bara för läcker!

Åh, vad jag önskar att jag kunde leva på mina två stora intressen...

LindaLotta sa...

Det kunde bli mer hundar :) :)
Så underbart att alla kunde vara tillsammans utan bråk!
Man kan inte annat än att bli lycklig när man får följa med på dina dagar.
Vilken helg du/ni har haft!
Jag kallar min Selma för surikat ibland, hon står också på två ben men låter framtassarna hänga vid sidorna :)

PGW sa...

Ååh vad mysigt det ser ut med alla hundar! Jag tycker att det är som att vandra i ett hav av snäll päls när jag har mina två afghankompisar på besök, men SJU hundar låter helt underbart!

londongirl sa...

Jag blir helt lycklig av det här inlägget! :-))
Alla dessa hundar i en lägenhet i H-höjden och alla var sams!!! :-))

Gaia och Poppan är bara helt oemotståndliga när man ser dem stå där på balkongen och titta efter husse som kommer!
Kan bli annat än glad av såna här inlägg.....sitter här med ett stort leende på läpparna.

Christina sa...

Cicki: Så lite så...

Lotta: Visst gör hon ;)

Bloggblad: Hmmm, låt mig gissa...hundar och musik? ;)

LindaLotta: Med hundar som stått i hägn är det sällan några problem, de kan hundspråket :) Jag är så van nu för tiden så jag tänker inte ens på det.

Ah, Selma verkar slå Poppan i surikat-look alike, bäst är naturligtvis hängande framtassar ;)

PGW: Sju stora hundar i en tvåa var en upplevelse, och alla så vänliga...

londongirl: Som jag skrev förut så har hundhems-hundar ofta ett väldigt tydligt och utvecklat hundspråk. Det är fascinerande att se :)

smulan sa...

Aaaah, härlig beskrivning av hundar och besök i storstaden!

Tack för din fina berättelse.

Smulan

ullisen sa...

haha! ingen idé för mig att ens försöka räkna pälsar här!

gudars vad häftigt det är när djuren känner igen sin bil. jag blir alldeles rörd när jag tänker på hur lilla misse Whiskie med stora öron lyckligt mottog raKETens hemkomst för att besviken konstatera att det inte var rätt person i bilen - den var för tillfället utlånad till min bästis medan vi semestergosade i sydostasien i några veckor. hade hon varit hund hade svansen varit långt ner. nu hade hon bara lång nos och blängde irriterat.

surikat it is. träna lite på att släppa tassarna så är skulle hon kunna jobba som timons stand in änytajm!

tjo!

Christina sa...

smulan: Tack för att du orkade läsa :)

ullisen: Innan jag hade hund förstod jag inte att alla bilmotorer låter olika, det spelar ingen roll om det så är samma fabrikat och årsmodell.
Häftigt att läsa att katter är lika bra på att urskilja motorljud.
Katten Whiskie blev verkligen dragen vid nosen, besvikelsen måste ha varit total.

He he, skulle Poppan ha hängande framtassar skulle hon göra succé!!!

Staffan H sa...

Poppan är onekligen mycket lik en surikat, men bäst tycker jag om henne på den översta bilden. Hennes nos är bara för underbar!

Gaia är väldig vacker när hon står sådär och spanar.

Mian sa...

Trevlig läsning och sköna bilder, som vanligt!
JAA, Poppan är lik en surikat på bilden, jag håller med! (jag skrev surikat-lik först, men det såg så illa ut...)

Christina sa...

Staffan: Du har god smak Staffan :) Hennes nos är obetalbar!

Mian: He he, surikat-lik...ja, det ser lite läskigt ut ;)

Emma R sa...

Trevliga bilder! Ser min gose-Karin skymta fram på en del... <3

Roligt det där med att pälstjejerna länner igen billjudet!

kramellikramen!/Emma