Lite om stengods och om Herman...

Under förra inlägget frågade Kesu så här i en kommentar:

Hur arbetar man i stengods???

Signaturen Vårdagjämning undrar också:

Urnan är väldigt vacker, vilken fin tanke att göra den och ge. Kan du inte berätta lite kort hur du tillverkat den? Undrar hur man arbetar med stengods och den är så fantastiskt fin.

Ser du har svarat Kesu om stengods, men om du orkar gärna lite mer. Undrar hur ytan blir så där jämn och fin med lyster. Och formen.

Eftersom jag bara fuskar i det här, kollade jag med Bi som är keramiker och kan det här. Det är Bi ni ser på fotot ovan, taget när hon håller på att göra handtag på temuggar.

Bi berättar att stengods består av den lera som ligger kvar vid moderberget, som hon brukar uttrycka det.
Lera är ju finmald sten, och stengodslera är ren och oförorenad.

Lergodslera däremot, det är lera som förts iväg med vattendrag och blandats med järn, kalk och en massa annat.

Stengodslera kan därför brännas i en högre temperatur än lergods, över 1200° medan lergods bränns vid ca 1020°.

Stengods blir tät, och håller vatten även om det är oglaserat. Lergods (som våra blomkrukor är gjorda av) är genomsläpplig och måste glaseras för att hålla vatten.

Man arbetar med stengodslera precis som med vanlig lera. Man kan dreja, tumma, kavla, ringla...ja, man kan forma leran hur som helst egentligen. Det finns knep naturligtvis, och Bi har helgkurser där hon lär ut olika tekniker. På sin hemsida har hon lagt ut information om sina kurser och ett trevligt och inspirerande bildspel.

Här fäster Bi en hänkel på en mugg. Jag vet ingen som kan dreja lika tunt och jämt som Bi, klicka på bilden vad ni gör!


Det är lika bra att visa proffsarbeten först. Här står bl a finurliga vitlökskrukor som Bi har drejat, men inte glaserat ännu. Som lock har krukorna små vitlöksrivare och på maggen har de en liten vitlöksrelief som har ventilationsspringor mellan klyftorna.

Så där påhittig är Bi.


Poppan och Gaia passar på att gosa lite med Bi, på det sättet kommer de upp i höjd att spana ut genom fönstren också. Man får inte vara dum inte...


Jag har gått på kurs hos Bi, och hon är en suverän pedagog.
För första gången i mitt liv fattar jag hur jag ska centrera en lerklump på drejskivan.
Detta är nästan det viktigaste momentet, är inte leran centrerad ordentligt så blir det man försöker dreja bara skevare och skevare och vobbligare och vobbligare.

Här kom akvarellmålaren och naturpoeten Erik förbi och förevigade mina händer medan jag svettas med centreringen.


När föremålet man har drejat har torkat lite över en natt är det tid för beskickning. Leran ska vara läderhård, som man säger, inte kruttorr.

Här har jag satt en kruka i en gipscylinder och centrerat alltihop med små lerklumpar.
Nu kan jag ta en rasp eller annat verktyg och jämna till krukan på yttersidan och ge den sin slutgiltiga form.
Till sist beskickar jag botten också som ni kan se på bilden.


Här har jag drejat en urna med lock i en rödbrun stengodslera, som när den blir bränd antar en sandgul färg.
Jag har latjat lite, och gjort ett relifmönster med hjälp av ett verktyg som ser ut som en platt trådögla. Det är som att skära i kylskåpskallt smör.


Så här ser samma kruka ut när den är glaserad och klar. Jag har doppat den i glasyr upp till halsen, där ville jag att det skulle vara oglaserat.

Ni kan se vilken vacker sandfärg leran får som bränd.


Här är några andra saker som jag har gjort hos Bi. Jag kan verkligen rekommendera hennes helgkurser, det är makalöst roligt!


Är man som jag road av japansk matlagning, så är det kul att göra sina små såskrus själv. Signaturen Vårdagjämning undrade över hur ytan på hundurnan kunde ha en så jämn och fin lyster - svaret är helt enkelt glasyr.

Såskruset har jag t ex doppat så att den rena leran är blottad uppe vid halsen.




Ett till krus att ha tempurasås i :)


Man behöver ju nödvändigtvis inte dreja, här har jag knåpat ihop en ihålig trädgårdsdrake. Det är meningen att jag ska dra en liten vattenslang upp genom magen och sedan ska draken ha munstycket i det öppna gapet...ja, sen behöver Håkan bara gräva en liten trädgårdsdamm till draken och mig...


Surgubben Herman är inne på sitt sjunde dygn hos oss, och han bubblar och står i.
Idag kände han för att träna lite, så jag gav honom en rejäl omgång imorse.
På måndag är det dags att ge bort 4 femtedelar av Herman.