onsdag, februari 10, 2010

Knarvel-mail från Minnesota


Idag fick jag ett väldigt trevligt mail från Dave's bror Dan som bor kvar och driver the Downing Farm i Minnesota vilket är barndomshemmet, och igår gick Dan runt och plåtade knarvlar som han inte ens kom ihåg fanns, och knarvlar som säkert inte har använts på bortåt 50 år.

Som Dan skriver så är världen liten idag och nätet fantastiskt:
....and to think that people can be brought together across an ocean just by the simple need to keep doors closed! :)

Dan har skrivit bildtexter till alla knarvelbilder, och texten som hör ihop med bilden ovan lyder så här:

This is what my Dad has always called a knarvel. It holds in a window (or screen in the summer). This is a window to my basement. I actually can't remember him using the term "knarvel" for any of the larger wooden ones, but maybe that's just because he never had to refer to one by name. I can remember helping him, as a child, replace the windows with screens, or vice versa, and he would ask me if I needed to use his plier to turn the knarvel. They might sometimes be stuck and hard to turn for little hands. I always assumed that he used the word as a fun made-up name, as people do for small items that they don't have a name for. For example, around here, you might go to the hardware store with some small part that you need to replace, and you don't have a name for it, so you tell the salesperson, "Do you have one of these "doohickeys?""


This is the old woodshed. We no longer burn wood, so now it mostly stores gardening supplies and tools. The small building to the left is the outhouse--unused since plumbing was installed in the house about 60 years ago. It's funny that MY outdoor toilet does NOT use a knarvel. It has a hook.




The newest knarvel on the farm. I used a simple scrap of wood for this when I started reusing this old building as a chicken coop in 2001.


This little building was a smokehouse--for smoking and preserving meat. Unused for probably 60 years.



This "lean-to" shed was added along the side of the workshop to store a tractor, when tractors started to replace horses. The door is tallest in the middle to allow the tallest part of the tractor to fit--the exhaust pipe. What a fun design! As you can see: 1. The original color of the building was red. 2. It is time for me to paint!


A small access door to the "attic." This building was built as a chicken coop for 250 hens, but has also been used to house mother and baby pigs, and is now use for storage.



A side door on the very old and in very poor condition machine shed. As you can see by the large trees growing in front of some of the doors of this building, some haven't been opened in many years. Modern machinery is much too large for any of these small doors. I now have to use only the large front openings into the shed.


Another unused door of the same shed. A double door with only one knarvel remaining.


And one more from the same shed.


This is a building that I once used to store grain for the dairy cattle. It was originally built as a chicken coop, I would guess. I think I added the bottom knarvel in 1991. The small one at the top may have kept chickens inside, once upon a time, but by itself it wasn't strong enough to hold back a pile of feed. As you can see, as a 22-year-old, I didn't take a lot of time to create a very stylish knarvel--I just nailed up a scrap of wood. : )



A door up high on the other end. Must have been a window for the chickens.


This is a photo I took last fall of the old machine shed--the one with the many unused small doors.

On behalf of my readers and myself, I would like to thank both Dave and Dan for sharing this knarvel treasure from Minnesota with us in Sweden.

Att en sån här liten träbit kan innehålla så mycket historia, det är alldeles fantastiskt tycker jag.

Och vilka gulliga brorsor i Minnesota ;)

måndag, februari 08, 2010

Knarvel go America

I inlägget nedan skrev jag om en svensk-amerikan i femte ledet, Dave, som letade efter knarvelns ursprung.

Googlar jag så toppar Dave och jag listan över världens alla knarvelinlägg på nätet, onekligen en häftig känsla.

Jag skrev ett knarvel-mail till Dave och idag fick jag svar, varav jag lägger ut början här:

Christina,

Tack för att skriva. Det är spännande att få ett meddelande om knarvel hela
vågen från Sverige. Internet är fantastiskt.

I will now write in English, as I do not know Swedish, and I see that your
English is very good. I asked my wife, Tammy, to write the first part for
me. She studied Swedish while attending Gustavus Adolphus College in St.
Peter, Minnesota. Tammy's farfar, who died last fall at age 90, spoke
Swedish. He learned it as a child from his parents, who were born in Sweden.
You can see the Swedish connection here in the state of Minnesota is very
strong.

When I Google "knarvel," I see that you and I both show up near the top. We
are two of the world's leading experts on knarvels! (Is "knarvlar" the way
you write the plural of the word?) Maybe a Nobel Prize is in our future!


Jag vet faktiskt inte vad knarvel heter i pluralis, men jag säger knarvlar, vad tror ni?
På amerikanska måste naturligtvis knarvels ligga bäst till.

Dave lovar också att skicka bilder på några Minnesota-knarvlar så småningom.

Under kommentarerna till förra inlägget hittade ordekvilibristen Annika på en liten barnramsa som går så här:

Här har vi en parvel
liten som en knarvel
han snurrar runtruntrunt
och pratar struntstruntstrunt


Den har jag gått och rabblat hela dagen, den är så himla fin.

Sen visade det sig att vi inte alls lider någon knarvelbrist på stationen. Håkan packade upp ett litet skjul han har gjort i skala 1:24 - med knarvel.





Snurrar man på knarveln och öppnar dörren till skjulet så upptäcker man att det ligger blocknycklar, ett baklyse till en Chevy'37 och en förgasare på den lilla fönsterhyllan.

lördag, februari 06, 2010

Knarvel


Detta är en knarvel, eller som Magritte skulle ha uttryckt saken - detta är inte en knarvel ;)

En knarvel är alltså en avlång träbit som sitter alldeles bredvid en dörr, fastsatt med en spik eller skruv i mitten. Den kan roteras, och man "låser" dörren genom att vrida knarveln som på bilden ovan. Vrider man den en kvarts varv till så går dörren att öppna igen.

Ninna visste minsann vilket ord jag var ute efter i det förra inlägget.

Både bloggvännen Annika och jag upptäckte den här sajten igår, där en svensk-amerikan i femte ledet skriver om hur hans familj fortfarande säger knarvel om knarvlar, och hur han misstänker att det är ett svensk ord men inte hittar det i något lexikon. Däremot hittar han det på nätet...och hamnar i Karlskoga.

Jag gillar verkligen hans avslutande ord om knarveln:

Use the word knarvel, use it often, and use it proudly. Teach it to your children. Don't let it die. Oh what a marvel, the simple knarvel!

fredag, februari 05, 2010

På tal om dass...


...så hittade jag den här gamla Jyckenserien som Arne Höök och jag gjorde för Aftonbladet en gång i tiden.
Jag kom att tänka på det tidigare blogginlägget om olika avträden när jag återsåg seriestrippen.

Klicka på bilden så ni ser att läsa!

Badrumsrenoveringen går framåt, idag har vi fått toastol monterad men ingen belysning.

Är det förresten någon som vet vad den där lilla träbiten kallas som man stänger dassdörren med, den som syns tydligt i ruta ett?
Det här är en liten ordgåta kan man säga ;)

torsdag, februari 04, 2010

Ett hundliv


Vi lever ett hundliv här i Striberg.
Pälstjejerna skuttar omkring i snömassorna medan Håkan och jag inte gör annat än skottar snö...fast det inte märks.
Så fort vi har skottat så faller det antingen 20 centimeter till, eller så kommer plogbilen i en väldig fart precis när vi har skottat färdigt vid parkeringen, och så ser allt ut som innan vi började.

Jag kan just undra vilka som lever ett "hundliv" här på stationen?

måndag, februari 01, 2010

Grattis Poppan!


Idag fyller Poppan år, fast ingen vet riktigt när hon är född.

I hennes spanska pass står det 1 februari som födelsedatum, men de sätter alltid den första i en månad när de inte vet, förklarade de på det hundhem i Almuñecar hon kommer ifrån.

Poppan har firat med massor av kalkonkorv idag, och Gaia har också fått smaka.

söndag, januari 31, 2010

Sätt på teven på tisdag kl 17:25, SVT1


Förra veckan satte jag av en slump på teven och såg ett danskt brödbakningsprogram som inte var av denna världen.
Jag har alltid haft ett gott öga till danskar, men programmet överraskade mig ändå med sin livslusta.

En medelålders häftig kvinna, Camilla Plum, står i ett ostylat danskt gårdskök som påminner om det ljuva 70-talet och bakar bröd så man bara vill sätta igång själv direkt.
Hon bakar på ursädessorter och ekologiskt och hon vet precis vad hon gör och förklarar pedagogiskt.
Allt hon bakar ser gudomligt gott ut när hon är klar. Rena medeltiden.

I fredags satte jag en deg på dinkelmjöl enligt hennes recept. Det skulle stå i kylskåpet och jäsa i 12 timmar, sedan i rumstemperatur i minst två.
10 gr jäst till 14 dl degvätska.
I lördags morse gick jag upp och delade den enorma bubblande degen till en bunke till, och degen hade liksom ingen kropp, den bestod bara av trådar!

Och vilken deg...när jag väl bakade ut den! Så här roligt har jag aldrig haft när jag har bakat bröd. Resultatet ser ni på bilden. Jättegoda bröd med mycket jäsbubblor i, och väldigt goda. Det blev mängder av bröd, och receptet hittar ni i länken ovan.
Baguetter av dinkelmjöl/spelt.

Nu på tisdag går tredje programmet (en reprisserie från i våras) som ska handla om jästips. Missa inte det, ni som gillar att baka bröd!

lördag, januari 30, 2010

Vad man INTE säger till en italiensk taxichaffis i Rom.


Några har frågat vad jag egentligen sa till taxichaffisen i Rom, se inlägget nedan.

Jag har aldrig varit något för korta historier, så jag gör inget undantag här.
På 80-talet åkte jag till Rom ensam och hade bokat ospecat så jag inkvarterades i ett dubbelrum på ett hotell nära Spanska Trappan. När ingen annan dök upp bredde jag ut mig och tyckte livet var toppen.

Inte lika toppen var det att vara ung och blond i Rom. Män stötte på mig överallt, på gatan, på caféer, på restaurangen och t o m på museer.

Jag överdriver inte.

Det var väldigt irriterande och en italiensk "god vän" berättade att det fanns en förlösande fras som skulle hålla undan alla tillbedjare. Han t o m instruerade mig att uttala frasen på rätt sätt.

En dag dök det plötsligt upp ett helt gäng svenskar på hotellet, som jobbade på någon revisionsbyrå eller nå't, och jag fick sällskap på rummet av en annan kvinna.

Ingen av oss var särskilt förtjust i att dela rum, men som det hampade sig så blev jag en kväll medbjuden av det här gänget till en lyxrestaurang på deras firmas bekostnad.

Vi åt och vi drack, och sedan började vi vandra hemåt, mot hotellet.

Det var då som en salongsberusad ung revisor med slips och kostym vinkade in en taxi, när vi bara hade två kvarter kvar att tillryggalägga.
Taxin stannade, och några av oss som hade lokalsinne började protestera.
Några försökte tala om för taxichauffören, att vi hade stoppat honom av misstag, men han ville inte höra på det örat. Han krävde en fullständigt absurd summa för att övht ha stannat.
Det började morra och jäsa i min svenska värdgrupp, revisorerna började bli sura.

Då kom jag plötsligt på att jag satt inne med mirakelfrasen, den som skulle bringa ordning på hela situationen.

Piss off!

Fous le camp!


Fast på italienska. Föga anade jag att denna fras hade väldigt lite gemensamt med liknande fraser som jag kunde på andra språk.

Jag stegade alltså raskt fram till den koleriske och penningsugne taxichaffisen och sa:

- Va fan culo, eh!

Han spärrade upp ögonen, kippade efter andan, fick en konstig ansiktsfärg och sedan flög han på mig och försökte strypa mig medan han skrek något som jag är övertygad om betydde ungefär:

- Det säger ingen, INGEN till mig, allra helst inte en kvinna!!!!

Då knackade den kostymklädde revisorn, som hade vinkat in taxin, honom på axeln och protesterade varvid chaffisen släppte mig, gav revisorna en rak höger och åkte tvärförbannad därifrån.

Revisorn stöp, jag kippade efter andan och alla var rejält upphetsade. Någon tog upp den naturliga frågan:
- Vad var det som utlöste det här, varför blev han så fruktansvärt arg?
Alla skakade salongsberusade på skallen, jag skakade för två och låtsades fullständigt ovetande.

Tydligen är den här frasen det värsta man kan säga till en heterosexuell italienare. Själv hade jag ingen aning, jag borde ha funderat över ordet culo, men det gjorde jag inte.

Om ni vill bilda er en uppfattning själva så läs om frasen på det här forumet.

Men vad ni gör - fäll inte den här kommentaren i Rom!

fredag, januari 29, 2010

Utmärkelse


Jag har fått en utmärkelse av bloggvännerna Eva och Olgakatt, och jag blir naturligtvis glad. Tack snälla!

Egentligen är jag inte så mycket för sådana här blogg-utmärkelser eftersom jag varken vill eller kan välja ut några i min tur.
Jag tycker så många bloggar är kreativa och intressanta.

Enligt reglerna ska man alltså skicka utmärkelsen vidare till sju stycken och dessutom berätta sju kanske inte så välkända saker om sig själv.

Detta sista föll mig mer på läppen. Efter lite funderande så blir det så här:

1. Jag har trampat kungen på tårna en gång när jag var ung. Det hela inträffade på Nationalmuseet och konungen sade "aj".

2. Jag kan inte slå ihjäl spindlar även om jag tycker de är slibbiga. Spyflugor lever däremot farligt.

3. Jag har en gång lyckats klättra upp i en kokos-palm men inte lyckats ta mig ner utan hjälp. Pinsamt.

4. Jag har varit mongol i ett tidigare liv, det insåg jag meddetsamma när jag tittade in i en uppbyggd jurta på Etnografiska Museet i Stockholm.

5. Jag har träffat och pratat med Lucienne Boyer en god stund på en fest i Montmartre en gång. Hon med "Parlez-moi d`Amour" ni vet...

6. Jag har lyckats undgå att bli strypt av en uppretad italiensk taxichaffis i Rom och i samma veva sett densamme istället vända sig om och med en rak höger golva en för mig okänd svensk gentleman som ingrep till mitt försvar.
Efteråt undvek jag noga att tala om för gentlemannen vad jag hade sagt till taxichauffören för att få honom på så soligt humör, harkel, harkel....

7. Jag biter på naglarna i perioder. Jättefult. Det är tur att jag inte når ner till tårna.

Om någon till äventyrs inte vet vad en jurta är så kan man kanske likna det med mongolernas motsvarighet till samernas kåta. En bostad man kan plocka med sig helt enkelt.



tisdag, januari 26, 2010

Jag blev galen - och hjälpt!


För ett tag sedan köpte jag en extern hårddisk för att kunna lagra alla mina illustrationer och foton.
När jag ringde upp den här firman så förklarade jag för försäljaren att jag var urkass på att installera grejer, och undrade vad han hade för förslag till en tant som jag.
Han föreslog en som de hade kampanjpris på med en lagringskapacitet på hela 1000 GB.

Jodå, den fungerade på Mac också.

Nej då, den krävde ingen som helst installation, det var bara att plugga in den, försäkrade den självsäkre unge mannen.

Det lät ju nästan för bra för att vara sant.

Det var det.
För bra för att vara sant alltså.

När hårddisken var uppackad och inkopplad gick den inte att använda. När jag öppnade den i Macen så innehöll den textfiler som inte gick att läsa på en Mac.
Jag gick in på firmamärkets hemsida och försökte läsa mig till information, allt på engelska.
Jodå, den skulle fungera på Mac, det var bara att dra och släppa.

Jo jo, när jag drog och släppte kom det bara upp ett litet elakt fönster som sa:

Objektet xxxx kunde inte flyttas eftersom "Expansion Drive" inte kan ändras.

När jag ringde upp firman som hade sålt hårddisken hänvisade de bara till tillverkarfirmans support på engelska.
Jag ringde och hörde någon telefonsvarare som gick igång i Singapore eller något ditåt, som helt kort upplyste att de hade holidays och inte var anträffbara, klick och adjö.

Jaha?

Jag kände mig plötsligt gammal, dum och dessutom i behov av en bettskena.

Så mailade jag den här bloggvännen i en helt annan fråga, och nämnde den elaka hårddisken i förbifarten.

Då fick jag ett mail tillbaka där bloggvännen tyckte att jag skulle ringa upp hennes livs kärlek som är fena på datorer, och så bifogade hon telefonnumret.

Med fradga runt munnen ringde jag upp och fick prata med Mats, numera omnämnd på stationen som en av mina hjältar.
Lugnt och finurligt slussade han mig runt i skrymslen i min dator som jag inte ens visste fanns. Vi ställde om lite här, och lite där och så fungerade allt plötsligt som i en dröm.
Dra och släpp - javisst!

Den förbannade hårddisken var förprogrammerad för pc, så det gällde att konfigurera om den, berättade den vänlige Mats i telefonluren.

Jag sände dolska tankar till försäljarkillen på Dustin home.

Vad skulle man vara utan bloggvänner?

Intet.

måndag, januari 25, 2010

Ebro-rapport från landet Halland, del 2


Så var det dags för en liten Ebro-rapport igen.
Så här skrev Peo för en vecka sedan:

Vi har varit ute och åkt med hästen idag i ungefär 45 min.
Ebro gillade det, han tittade runt sniffade med sin nos och verkade trivas riktigt bra.
Inga problem att få honom att sitta i sulkyn, hur enkelt som helst.
Nästan som om han fattade vad som var i görningen när jag selade hästen och satte på vagnen.

Vi har även varit och tittat på när de har tränat agility. Det var ca 20 hundar som tränade i ett ridhus.
Ungefär 10 hinder, så kul det verkade vara för hundarna.

Ebro uppförde sig naturligtvis exemplariskt. Han satt bredvid mig hela tiden och buffade med nosen på
min hand när han vill ha uppmärksamhet från mig, som han brukar göra.

I morgon ska vi nog träffa ett par taxar. Där är det också en valp och en vuxen.

Sen blir det en tur till med hästen, då lite längre sträcka.

Bilderna är dåliga så det är inte så roligt att visa dom. Jag har hämtat en manual så jag kan ställa in kameran på bättre kvalitet i fortsättningen. Inget kul att visa men ville bara visa lite vad vi har gjort idag.

Det kommer bättre bilder med bättre skärpa om någon dag.

Ebro och Peo hejar till er alla




En annan dag ramlar det ner det här meddelandet:

Blir knasig på kameran, får den inte att funka riktigt. Ska höra med dom i affären där den är köpt.
Men ville bara visa Ebro när han och en häst tittar tillsammans på en travhäst som tränar på vägen utanför hagen.






Igår lät det så här:

Hej hela Stationen!

Ja nu har det gått lite mer än två veckor och det är fint med oss båda.
Vi har varit på utflykt till Åhus i går och träffat släktingar till den lilla bebisen. Så klart att Ebro charmade alla även där.
Han är hur lätt som helst att ha med sig överallt.

Tyvärr har det med kameran ännu inte löst sig. Men bilder kommer att komma, både från stranden, stall och körningar.

Ebro är för rolig för när vi åker i bilen och han sitter och tittar ut och tycker det blir lite tråkigt buffar han på mig med tassen för att bli kliad och kelad.
Får inte ens en gång växla då, för så fort jag tar bort min hand för att växla så buffar han med sin tass på mig igen. Husse lägg av med körningen och koncentrera dig på mig, säger han.

Det är en underbar relation mellan oss.
Ebro är bäst ;)

Hund och husse hälsningar
Ebro och Peo

söndag, januari 24, 2010

Alla sorkars Nemesis


Genomförkyld som jag är så orkar jag i alla fall hitta några sorkjägarbilder att lägga ut - i hopp om våren!
2006 var ett riktigt sorkår, och vi hade vattensorkar överallt på torpartomten i Västergötland. Gårdstunet såg ut som rena Disneyfilmen, men Poppan höll dom stången.


Crunch, crunch...

onsdag, januari 20, 2010

Jag klarar det inte...


Ritbordet dignar under tyngden av alla jobb, men jag klarar inte den här bloggpausen som jag hade föresatt mig, så kass karaktär har nämligen jag.

Ikväll var det dags för Håkan och mig att slutgiltigt designa de udda kakelplattor på 15 x 15 cm som ska in i det övriga vita kaklet i badrummet som börjar bli klart för plattsättning.


Vi lade ut några kakelplattor på köksbordet för att testa.

Blir det finast med japanskt grön mosaikbård runt kakelplattan från Istanbul, eller...


... med en vit, det är frågan?
Som tur var så tyckte vi lika.


Ah, ödlorna av glasmosaik! Så fina de är.


Så en kakelplatta som jag har gjort hos Bi.



Min favoritkakelplatta från hammamen i Granada. Vi har pusslat ihop vita bitar runt den oregelbundna formen så att slutresultatet blir 15 x 15 cm. Oj, så snyggt det blev.

tisdag, januari 19, 2010

Paus-podenca

måndag, januari 18, 2010