Kinesiska dumplings/potstickers ( gyoza på japanska )

I förra inlägget visade jag hur man kan göra egen dumpling-deg.
I det här inlägget ska jag ge förslag på vad ni kan fylla knytena med.
Till min hjälp i köket har jag ständigt Andrea Nguyens utmärkta kokbok på engelska, ett antal eminenta amerikanska matbloggar som är skrivna av andra generationens immigranter och dessutom har jag hängt på YouTube och tittat på tutorials i timmar.
Man kan till och med hitta tutorials hur man origamiviker första delen på en dassrulle, allt finns utom möjligtvis hur man täljer till en knarvel.

Fyllningen till mina hemmagjorda degplattor hittade jag här.
Jen är en fantastsikt entusiasmerande matbloggare som gillar knyten i alla dess former.
Hon beskriver så himla bra vad dumplings och dim sum är för något - och så ger hon förslag på fyllningar ur familjerecepten; fläsk- och räkfyllning t ex.

Jag valde räkfyllningen, och var då medveten om att jag samtidigt blev en miljöbov eftersom tigerräkor fiskas/odlas på väldigt tråkigt vis.
Jag undrar återigen varför inte våra svenska räkor finns att köpa frysta och råa? Jag skulle hellre ta mig tid att pilla med dessa små om jag fick välja.

Fyllning:
225g råa tigerräkor, skalade, rensade och grovt hackade
225g fläskfärs
3 finhackade vårlökar
1 msk finhackad ingefära
2,4 dl finhackade vattenkastanjer (finns att köpa på burk på Coop eller ICA )
1 tsk salt
1 tsk  sesamolja
Ev. en halv äggvita

Blanda allt väldigt väl.

Är man ovan att vika dumplings bör man nog finhacka räkorna mer än vad jag har gjort. Ju större bitar, desto större risk är det att degen spricker (fast degen är väldigt seg och samarbetsvillig så den spricker inte i första taget).

Lägg en rågad tsk på varje platta och vik ihop. Min dumpling-guru Andrea Nguyen har spelat in en instruktionsvideo.

Det finns mängder av olika sätt att vika dumplings, men någonstans måste man ju börja. Om ni tycker det är för svårt så går det bra att vika till en enkel halvmåne. Fungerar alldeles utmärkt.
Har ni gjort degen själva så ska ni inte använda något vatten som lim, då blir degen jättesladdrig. Vatten används bara till de färdigköpta plattorna.

När man har vikt ihop knytena så kan man välja olika sätt att tillaga dem, se länken. Man kan alltså koka dem i vatten, ångkoka, eller steka dem på ett sätt som kallas potstickers eftersom de ska bita i stekpannan lite grann.
Som nybörjare rekommenderar jag att koka dem, det är absolut det enklaste sättet och ger lika gott resultat som allt annat.
Koka upp en stor kastrull med vatten, lägg ner knytena och se till att de håller sig i rörelse och inte sjunker ner och fastnar i botten. Efter några minuter flyter de upp till ytan, låt koka sammanlagt ca 8 min.
Själv väljer jag att steka dem som potstickers den här gången.

Häll ca 2 msk neutral olja i en teflonpanna. Lägg i knytena med "sömmen" upp och låt steka på rätt hög värme tills bottenytan får en gyllene färg, kolla då och då för det går ganska fort.

När de har fått färg så tillsätt ca 1,5 dl vatten ( eller utspädd kycklingbuljong) och se upp, för nu stänker det! Fort på med ett lock.

Finessen med det här sättet att tillaga dumplings är att de blir till hälften stekta och till hälften ångkokta.
Låt puttra på medelhög värme tills vattnet har ångat bort, ca 5 - 6 minuter.

När det inte finns något vatten kvar, lyft bort locket och sänk värmen och låt eftersteka i 1-2 minuter så att stekytan blir riktigt krispig.
Just det här sista momentet var nytt för mig och både Håkan och jag tycker krispigheten var  en höjdare.

Lägg över en stor tallrik som täcker hela stekpannan. Ha handtaget emot dig och vänd allt upp-och-ner utan att tappa allt i hela köket ;-)
Jag har tappat en hel lammstek i golvet en gång (gissa om det blev en jakt mellan hundarna och mig vem som skulle få tag i den först, men gyozan har jag klarat varje gång till pälstjejernas stora sorg).

Jen föreslår den här goda såsen till:

2 delar ljus kinesisk soya
1 delar vinäger (jag tar kinesisk vinäger)
några droppar sesamolja
chili och vitlökspasta (valfritt, själv har jag en egenhändigt gjord röra men jag skulle tippa att sambal oelek är ett alternativ)
hackad ingefära (valfritt)
hackad vitlök (valfritt)
hackad vårlök (valfritt)
socker (valfritt)

Knarvel-mail från Minnesota

Idag fick jag ett väldigt trevligt mail från Dave's bror Dan som bor kvar och driver the Downing Farm i Minnesota vilket är barndomshemmet, och igår gick Dan runt och plåtade knarvlar som han inte ens kom ihåg fanns, och knarvlar som säkert inte har använts på bortåt 50 år.

Som Dan skriver så är världen liten idag och nätet fantastiskt:
....and to think that people can be brought together across an ocean just by the simple need to keep doors closed! :)

Dan har skrivit bildtexter till alla knarvelbilder, och texten som hör ihop med bilden ovan lyder så här:

This is what my Dad has always called a knarvel. It holds in a window (or screen in the summer). This is a window to my basement. I actually can't remember him using the term "knarvel" for any of the larger wooden ones, but maybe that's just because he never had to refer to one by name. I can remember helping him, as a child, replace the windows with screens, or vice versa, and he would ask me if I needed to use his plier to turn the knarvel. They might sometimes be stuck and hard to turn for little hands. I always assumed that he used the word as a fun made-up name, as people do for small items that they don't have a name for. For example, around here, you might go to the hardware store with some small part that you need to replace, and you don't have a name for it, so you tell the salesperson, "Do you have one of these "doohickeys?""


This is the old woodshed. We no longer burn wood, so now it mostly stores gardening supplies and tools. The small building to the left is the outhouse--unused since plumbing was installed in the house about 60 years ago. It's funny that MY outdoor toilet does NOT use a knarvel. It has a hook.




The newest knarvel on the farm. I used a simple scrap of wood for this when I started reusing this old building as a chicken coop in 2001.


This little building was a smokehouse--for smoking and preserving meat. Unused for probably 60 years.



This "lean-to" shed was added along the side of the workshop to store a tractor, when tractors started to replace horses. The door is tallest in the middle to allow the tallest part of the tractor to fit--the exhaust pipe. What a fun design! As you can see: 1. The original color of the building was red. 2. It is time for me to paint!


A small access door to the "attic." This building was built as a chicken coop for 250 hens, but has also been used to house mother and baby pigs, and is now use for storage.



A side door on the very old and in very poor condition machine shed. As you can see by the large trees growing in front of some of the doors of this building, some haven't been opened in many years. Modern machinery is much too large for any of these small doors. I now have to use only the large front openings into the shed.


Another unused door of the same shed. A double door with only one knarvel remaining.


And one more from the same shed.


This is a building that I once used to store grain for the dairy cattle. It was originally built as a chicken coop, I would guess. I think I added the bottom knarvel in 1991. The small one at the top may have kept chickens inside, once upon a time, but by itself it wasn't strong enough to hold back a pile of feed. As you can see, as a 22-year-old, I didn't take a lot of time to create a very stylish knarvel--I just nailed up a scrap of wood. : )



A door up high on the other end. Must have been a window for the chickens.


This is a photo I took last fall of the old machine shed--the one with the many unused small doors.

On behalf of my readers and myself, I would like to thank both Dave and Dan for sharing this knarvel treasure from Minnesota with us in Sweden.

Att en sån här liten träbit kan innehålla så mycket historia, det är alldeles fantastiskt tycker jag.

Och vilka gulliga brorsor i Minnesota ;)

Knarvel go America

I inlägget nedan skrev jag om en svensk-amerikan i femte ledet, Dave, som letade efter knarvelns ursprung.

Googlar jag så toppar Dave och jag listan över världens alla knarvelinlägg på nätet, onekligen en häftig känsla.

Jag skrev ett knarvel-mail till Dave och idag fick jag svar, varav jag lägger ut början här:

Christina,

Tack för att skriva. Det är spännande att få ett meddelande om knarvel hela
vågen från Sverige. Internet är fantastiskt.

I will now write in English, as I do not know Swedish, and I see that your
English is very good. I asked my wife, Tammy, to write the first part for
me. She studied Swedish while attending Gustavus Adolphus College in St.
Peter, Minnesota. Tammy's farfar, who died last fall at age 90, spoke
Swedish. He learned it as a child from his parents, who were born in Sweden.
You can see the Swedish connection here in the state of Minnesota is very
strong.

When I Google "knarvel," I see that you and I both show up near the top. We
are two of the world's leading experts on knarvels! (Is "knarvlar" the way
you write the plural of the word?) Maybe a Nobel Prize is in our future!


Jag vet faktiskt inte vad knarvel heter i pluralis, men jag säger knarvlar, vad tror ni?
På amerikanska måste naturligtvis knarvels ligga bäst till.

Dave lovar också att skicka bilder på några Minnesota-knarvlar så småningom.

Under kommentarerna till förra inlägget hittade ordekvilibristen Annika på en liten barnramsa som går så här:

Här har vi en parvel
liten som en knarvel
han snurrar runtruntrunt
och pratar struntstruntstrunt

Den har jag gått och rabblat hela dagen, den är så himla fin.

Sen visade det sig att vi inte alls lider någon knarvelbrist på stationen. Håkan packade upp ett litet skjul han har gjort i skala 1:24 - med knarvel.





Snurrar man på knarveln och öppnar dörren till skjulet så upptäcker man att det ligger blocknycklar, ett baklyse till en Chevy'37 och en förgasare på den lilla fönsterhyllan.

Knarvel

Detta är en knarvel, eller som Magritte skulle ha uttryckt saken - detta är inte en knarvel ;)

En knarvel är alltså en avlång träbit som sitter alldeles bredvid en dörr, fastsatt med en spik eller skruv i mitten. Den kan roteras, och man "låser" dörren genom att vrida knarveln som på bilden ovan. Vrider man den en kvarts varv till så går dörren att öppna igen.

Ninna visste minsann vilket ord jag var ute efter i det förra inlägget.

Både bloggvännen Annika och jag upptäckte den här sajten igår, där en svensk-amerikan i femte ledet skriver om hur hans familj fortfarande säger knarvel om knarvlar, och hur han misstänker att det är ett svensk ord men inte hittar det i något lexikon. Däremot hittar han det på nätet...och hamnar i Karlskoga.

Jag gillar verkligen hans avslutande ord om knarveln:

Use the word knarvel, use it often, and use it proudly. Teach it to your children. Don't let it die. Oh what a marvel, the simple knarvel!