onsdag, juni 08, 2011

Kina - den elfte dagens förmiddag, Xingping

Gatuförsäljare
Karin och jag vaknar tidigt den elfte dagen i Kina.
För sent för att uppleva matmarknaden som tog slut i gryningen... ungefär samtidigt som vi sträckte på oss i våra hotellsängar och gäspade stort... men i tid för att uppleva stämningen runt omkring i alla fall.

Xingping är en liten stadspärla som ligger vid en krök som floden Li gör på sin färd genom karstlandskapet. Staden är så liten att den är greppbar, och allt är väldigt lantligt.



När jag var i Kina så vande jag mig snabbt vid ljudvolymen, så jag blir förvånad över allt larm och tutande i det här klippet när jag redigerar det nu.


Vi knallar omkring i staden, ner till hamnen som är overkligt vacker.

Med mig på resan har jag en liten handgjord anteckningsbok som den här skickliga bokbindaren förärade mig innan jag gav mig iväg.
Jag hade mycket glädje av den här lilla boken som var så praktisk, liten och kompakt, och hängde med överallt.


Karin och jag viker av uppåt staden igen på en liten tvärgata och kommer till en byggarbetsplats.
I förgrunden ståtar armeringsjärn, men byggnadsställningarna i bakgrunden består helt och hållet av bambu.
Under hela resans gång reflekterar vi ständigt över vilket fantastiskt material bambu är, och hur finurligt kineserna förstår att använda det.


Ungar är sig lika överallt, här är det tokrusning förbi oss och höns och tuppar far förskräckt åt alla håll.

Bilderna från Kina är många, och det är nästan omöjligt att göra ett urval. Jag staplar lite bilder på varandra i det här inlägget, och hoppas att någon orkar titta.



Den här hundtypen har jag nämnt förut i inläggen om Kina, och jag tycker den påminner starkt om den australienska dingon.
Här travar det en tik, som just har nedkommit med valpar, förbi några konststuderanden som sitter och skissar över hela staden den här morgonen.
Jag vet själv hur besvärande det är när någon kikar över axeln när man jobbar, så jag går lite snett lutande och glanar när jag passerar... som jag hoppas diskreeeet ;-)


En gammal man ska hänga upp sina sängkläder för vädring när bambuställningen rasar, men Leo är snabbt framme och hjälper till. Sånt gillar jag.

Den här mannen skalar jättepomelo och lägger ut skalen väldigt systematiskt i solskenet för att torka.
Shu förklarade varför, men just nu är minnet som ett såll. Om Karin ser det här kanske hon har bättre minne än jag?

I Kina tar far- och morföräldrar hand om barnen medan deras föräldrar jobbar. Överallt ser man äldre med småbarn.


Här plåtar jag Leo, han som är hjälpsamheten själv, genom en dörröppning i ett gammalt vackert hus.


Ännu en av alla dessa bambustångsbärare...och ser ni hunden till höger?
Jag blev väldigt imponerad av den här rastypen. Det var inga inställsamma hundar, som främling fick man inte komma i närheten, då reste de sig upp och gick...eller morrade lågt.
Total integritet...och jag vet inte om jag inbillade mig, men de såg väldigt skärpta ut.


Shu går före ner mot floden Li, floden som mjukt omfamnar den här staden.


Några kvinnor tvättar kläder och sämre utsikt kan man ha i en tvättstuga.
Så här går det när man väntar för länge med att skriva ned sina intryck - nu minns jag inte vad Shu berättade...antingen var det snigelägg eller ormägg som sitter som rosa ansamlingar längs
flodstränderna.

Till höger i bild ser ni några pastorala konststuderanden. De har verkligen motiv att måla efter.
Vi går ner på stranden och följer floden en bit.


Några pojkar leker med en flotte...

I videoklippet i början av det här inlägget så kan ni se en kvinna som sitter på stranden med en stor bunke med levande småfisk som sprattlar omkring i vatten och en lika stor bunke med färskfångade småräkor, ungefär lika små som våra tångräkor här i Sverige.

Jag köper en friterad plätte av henne med små inbakade småräkor i, och det här är tveklöst det godaste jag åt i Kina under hela resan.  Jag tror jag betalade två kronor styck, och det blev naturligtvis fler.

Det här fick mig återigen att fundera över varför vi inte säljer råa västkusträkor oftare i Sverige, när vi nu sitter på en sådan skatt?


När vi drar oss tillbaka mot staden igen passerar vi de här hundarna.
De ser ut att vara en korsning mellan hundtypen jag har skrivit om tidigare, och Shar pei. Mer åt det här hållet borde Shar pei se ut, tycker jag, istället för de sönderavlade hundarna man ser då och då.


På ett ställe vinglade det omkring små valpar på ostadiga ben, och jag hade lätt kunnat tänka mig att utöka flocken hemma med en sån här ursund och robust hund.

Vart vi än gick var det så vackert så vi knappt trodde våra ögon.
Här torkas medicinalväxter.

Färska vattenkastanjer, kan jag tala om, smakar väldigt annorlunda än de i burk.

Shu berättar att de syrar bambuskott i den här regionen. Man lägger tydligen bambuskotten i risavkok,
och låter det stå tills det självjäser. Gott tycker somliga, vedervärdigt tycker andra - enligt Shu.

Karin och Leo
Lite matta efter att ha knallat omkring i hettan hela förmiddagen vilar vi i hotellfoajén innan det är dags att åka vidare.

Säga vad man vill om ICA, men stryktåliga kassar har de. Den här kassen genomlevde hela resan och packades med det mesta. Allt från matvaror till ombyte av kläder.

I Xingping hade jag kunnat stanna länge, men så var vi på väg igen i Leos bil med ett fantastiskt landskap att följa genom bilfönstren medan bilen lade mil efter mil efter sig.
Fortsättning följer...

30 kommentarer:

Äventyret framtiden sa...

Som vanligt, en hel fantastisk resa att få göra med dig och Karin.
här njuter jag i fulla drag av att vara i Kina.
Det här är nästan som när mina barn var i början av tonåren och pengarna i familjen inte räckte till biobiljett åt allihopa, fastän alla ville se. Dottern fick gå för att hon är så suverän på att återskapa och berätta för andra. Vi hade pinroligt i soffan hemma när hon "visade" filmen för oss fattiglappar:)Ungefär så är det när du berättar om Kina.

Karin på FOX sa...

Pomeloskalen fick vi lite olika besked om. Shu berättade att hans mamma brukade göra godis av dem. Jag tror mannen på gatan torkade dem för att använda som bränsle. Det var ju inte precis rent på gatan. Shu klämde på ett skal så att det sprutade vätska, för att visa att de innehåller rikligt med eteriska oljor.

Jättefina bilder! Det här var den trevligaste platsen på hela resan. Så vackert och så härligt folkliv.

Monica sa...

Undrade just om skalen, nu fick jag veta:-), när man sprutar apelsinskal mot ett ljus t ex så flammar det av oljorna, är kanske något liknande i de här, ja sånt visade jag mitt stackars barn när hon var liten som en liten kemilektion och hon tyckte jag var rent livsfarlig:-). Härligt att följa med här, nu ser jag vart örterna legat innan de kommer till hälsokosten:-). Så varierande natur och miljö, ibland lite Monets trädgård, nåja det här är större vyer, men pastoralt som du skriver, det är som ett skimmer ibland, så vackert. Äggen ny kunskap och räkplattan den såg god ut:-)

Cecilia i Houston sa...

Härligt att få fortsätta följa med på resan. Det ser så fint grönt ut i Xingping.

Ulrika sa...

Underbara bilder som vanligt!
Så oroligt intressant att få glimtar ur en vardag som är så totalt olik ens egen.

Vackert vackert vackert!

Mer! Vi vill ha mer! =)

mossfolk sa...

Hi, jag säger som Ulrika; Mera!

Ett så fascinerande landskap och kul med alla dessa bilder! Och som ni orkar hålla igång -full aktivitet hela dagarna :)

reneesfotoblogg sa...

Vad är det man minns här i livet? Jo, resorna! Ja, och så lite annat också förstås men det går väl inte en dag utan att det poppar upp något som för att man förflyttar sig till någon plats man varit.
Tack för att vi får resa med dig och Karin!

Elisabet. sa...

Nu förstår jag varför pv lägger apelsin, - eller clementinskal på värmepannan ..., han säger att dom - när dom torkat - brinner så himla bra!

Jag tror helt ärligt ALDRIG att jag har sett ett så fascinerande landskap som detta som du nu visar!!

Något så ofattbart vackert!

Tack som tar dig tid och låter oss ta del .., för jag inser att detta görs inte i en handvändning ,-)

Guy sa...

Jätteintressant! Det slår mig hur lika ljudnivån här och i Vietnam är. Detta ständiga tutande. I Sverige tutar vi väl ofta när vi är irriterade men i Asien tutar man ofta förebyggande, för att varna andra, mera av omtanke...
Det är så mycket som är lika mellan länderna, men de gränsar ju också mot varandra.

Anonym sa...

Man tappar andan igen inför dina fantastiska bilder...

De tutar nog för att de måste, det verkar inte finnas några trafikljus?

ab sa...

Äsch, det där med trafikljusen ovan var ju jag... var för snabb på avtryckaren!

Christina sa...

Pettas: Det är roligt att du vill följa med på resan :-)
Du beskriver alltid allting så enkelt och träffsäkert, det var en fin skildring av ert bio-liv förr, precis så upplevde jag din Madeira-dagbok.

Karin på Fox: Ja, det snurrade för mig minnesmässigt av både prat om matlagning och bränsle - tack för att du redde ut begreppen!

Monica: Ja, det här var nog en av de vackraste platser jag har varit på...och räkplättarna gjorde inte saken sämre kan jag tala om.

Cecilia i Houston: Kul att du också orkar hänga med :-)
Xingping var subtropisk...eller kanske t o m tropiskt, grönt och frodigt. Som sagt - där hade jag kunnat bli kvar...

Ulrika: Det är MASSOR kvar, så stay tuned ;-) Härligt att ni är några som orkar ;-)

mossfolk: Ja, det var ett mastigt tempo, men jisses så mycket vi fick se! Det kommer som sagt mer...

Renée: Ja men så är det ju, resorna sitter på näthinnan och i själen.

Elisabet: Aha, så intressant, nu ska jag göra som pv, torka skal av citrusfrukter.

Det här landskapet var verkligen fullständigt unikt.

Det stämmer, de här inläggen tar tid eftersom både Karin och jag tog så hiskeligt många foton, att sålla i urvalet är det värsta, sen kroknar jag när det kommer till texten.

Guy: Ja, de tutar förebyggande, men också helt planlöst för att vara på säkra sidan eftersom inga regler gäller. Jisses vilket liv det var!
Jag känner igen mig så i dina bilder från Vietnam.

Anonym: Nä, inga trafikljus i sikte, det är sant ;-)

ab: ;-)

Lena H sa...

Jag skrev en kommentar som verkar ha försvunnit. Bilderna är helt fantastiska. Undrar om de som bor där förstår hur vackert landskapet är. Det ser helt magiskt ut.
Vad är det kvinnorna bakar i filmen, degen verkar så hård, är det pasta?
Jag skrattar gott åt Norakassen som dyker upp mellan varven.
Den lilla hundvalpen är hur söt som helst, helt knubbig och kramgo.

Bloggblad sa...

jag sällar mig till besöksskaran som åker snålskjuts på Kinaresan... Så roligt att få se så mycket.

mimio sa...

oj vad skoj att få "följa med dig" till Kina. Härliga bilder att njuta av och jag måste säga att du klipper ihop finfina filmer! De massa ljuden känner jag väl igen sedan Vietnam och precis som du konstaterar, vänjer man sig fort.
Kikade också på flodbåtsturen (tidigare inlägg) och det är minsann oslagbart vackra vyer. Förresten, flodbåten gick mycket fortare än jag trodde när jag först såg stillbilderna av "bambu-flottarna". Måååste läsa fatt mera, har inte varit vid datorn på evigheter och det förstår jag ju nu att sådant här fint för själen som du generöst bjuder på, sådant kan jag ju bara inte missa! Trevlig Helg önskas från Helsingborg

annie sa...

This is so much fun, Christina. You have collected so many wonderful moments in China that I have to go back and look at the pictures, again and again, to see all of it. A feast for the eyes. I loved that tiny rustic town, especially.
annie

Helen sa...

Åh, så underbara bilder...så otroligt vackert och så annorlunda. Jag njuter i fulla drag av både text och bild. Det känns som att jag följer med på er resa, tack för det!!
Kram!

Carina sa...

Mitt ex från Iran la apelsin- och citronskal på varm platta för att rena luften i köket och låta den lukta fräscht.

Christina sa...

slöjdLena: Ja, det kan man undra, ofta blir man ju hemma-blind ;-)
Degen de knådar vet jag inte vad den ska användas till, den ser både smidig och elak ut.

Bloggblad: Det är med bloggar som med böcker - man hamnar i andra världar ;-)

mimio: Tack för alla snällorden, vad det gäller filmklippen så tycker jag det är så vansinnigt roligt. Jättekul att någon orkar titta.
Visst är det konstigt hur lätt man vänjer sig vid larm och oljud ;-) Det är nästan lite bisarrt.
Ha en riktigt trevlig helg du med!

annie: Because of the fur girls (blame them ;-) we'll travel rarely these days, so this is a journey I will live long on. I'm glad I was able to pass how nice this little town was.

Helen: Och för mig känns det som jag gör resan en gång till - inte fy skam.

Carina: Det låter som en utmärkt idé, det ska jag testa :-)
Tack för tipset!

Mian sa...

Du har en sån skön "närvaro"-känsla i dina foton. Det känns som om man alltid är med där i Kina, på plats!

Christina sa...

Mian: Tack Mian, det var nog bland det finaste någon har sagt om mina bilder :-)

Petra sa...

Har en kinesisk kollega som ibland bjuder på äkta kinesisk mat. En av de godaste "rätterna" var torkat, stekt och saltat vattenmelonskal.
Hon tar tillvara på nästa allt frukt- grönsaksskal för att ha i mat eller göra te av.

Steel City Anna sa...

De där äggen ser lite läskiga ut, särskilt om det blir ormar av alla :) Vilken häftig färg!

Monet sa...

Åh detta är bara helt sagolikt vackert. Jag har aldrig sett några sockertoppsberg och visste inte att något så underbart fanns på denna jord. TACK för att du visar detta, det är helt fantastiska bilder!! Det är så man får lust att måla av dem direkt!

Christina sa...

Steel City Anna: Vi säger att det var snigelägg, så slipper vi rysa ;-)
Huvva för så många ormar!

Monet: Ja, det är inte för inte som dessa berg har blivit avbildade på så många tuschmålningar. Hit har konstnärer sökt sig i alla tider, och jag har alltid trott att konstnärerna har utnyttjat sin frihet och överdrivit dem något - men det är nästan tvärtom.

Christina sa...

Petra: Fl'åt, du kom inte med i svaren ovan.
Oj, torkade, stekta och saltade vattenmelonskal - ja, kineserna tar verkligen föredömligt vara på allt verkar det som.

MrsUniversum sa...

Fortsätter att gilla och lära av eran Kinaresa. Landskapet, maten, sederna, hundarna... Tycker om presentationen, även tutandet!

ullrika sa...

Ojoj! Jag orkar hur många bilder som helst! Dina korta beskrivningar räcker gott, och förklarar lika mycket som de retar fantasin. Å så tycker jag det var det vackraste namn på en flod jag någonsin hört tror jag :)

Christina sa...

MrsUniversum: Vad glad jag blir :-)

ullrika: Jaaaa....såklart du tycker namnet på floden är vackert - tänkte inte på det ;-)

Al sa...

Fina bilder och videoklipp!