tisdag, juni 21, 2011

Kina - den elfte dagens eftermiddag

Vi for med Liu vid ratten rakt upp i bergen, två timmars bilresa på sepentinvägar.
I Guangxi finns många minoritetsbefolkningar, och det var till några av de byar vi begav oss i Long Sheng-området.
Från sockertoppsbergen började landskapet mer och mer påminna om hemmavid, om svenska susande granskogar och älvar.
Här försöker Jiáo-kvinnor fånga upp oss redan vid inträdet till reservatet.
Minoritetsbefolkningarna bor i naturreservat, som är skyddade och där man som besökare måste betala inträde till området som sådant. Det kändes genast väldigt turistigt, men vad kan man förvänta sig som turist på 2000-talet?
Som det nu är så är detta en inkomstkälla för människor som verkligen har levt på existensminimum förut. Jag vet inte vilka negativa effekter turismen kan ha, men gissar att det är några stycken.

Byns kvinnor vill bära vår packning, och hur gör man? Vad är rätt eller fel?
Vi betalade naturreservatavgift och när vi kom fram så stod småväxta kvinnor med korgar på ryggen på kö för att bära vårt bagage.
Vi bar själva, men när vi skulle åka hem så mötte vi några bybor som släpade på tunga flygplansväskor åt ett par unga vältränade västerlänningar, packningen lastade på ryggkorgarna.
Jag tror både Karin och jag skämdes, och vi väste åt varandra:
- Kolla, två hallos! (hallos = se tidigare post).

Liu ( som jag tidigare har kallat för Leo - Liu ska det vara),  stannade och pratade med barnen i byn.

Från parkeringen var det en lång sträcka att gå innan vi kom fram till byn där vi skulle övernatta. Både Karin och jag ångrade nästan att vi hade axlat våra ryggsäckar. Vi hade kunnat ta med det viktigaste och låtit resten stanna kvar i bilen.

Ett fantastiskt ställe. Trähus så långt ögat nådde, bergssidor med vindlande terassodlingar...

Vi tog in på ett litet familjepensionat, det till vänster.


Här har alla roligt åt teven.
Till vänster sitter Liu, Karin står bredvid och förevigar pensionatungarna som skrattade så det gurglade om det.


Här förevisas familjens nytillskott, iklädd bastanta kläder minsann.



Shu intog pensionatets kök som den självklaraste sak i världen. Han fräste upp rester från dagen innan, och hade även fått tag på åsnekött....


...och de mest mjälla små bambuskott jag någonsin har smakat.


Karin och min förkylning gick i vågor, men här vi bergsbyn kulminerade den nog. 

 Ljuvligt sköna rum med en vidunderlig utsikt när vi vaknade nästa morgon...

54 kommentarer:

slöjdLena sa...

Underbart! Man blir helt rörd av allt du visar:)

Pettas sa...

Jag vill inte att det skall ta slut....
Ordlösa Karin

Ulrika sa...

Härligt! Ljuvliga bilder!
Underbart!!

Kort och gott: !!!!!

:-)

annie sa...

I am like Pettas, I do not want this to end. So wonderful to see how people live. Shu is such a good cook
even in the guest house? Such beautiful places.
annie

Monica sa...

Otroligt, har kanske använt ordet förut:-), svenska språket räcker inte riktigt till, vi har ju inte så många synonymer att ta till. Men så roligt det måste vara att se allt och att träffa så mycket olika människor i deras miljöer. Och förundrad ni hann så mycket, du har ju sett så mycket av Kina som vi får se här, jätteroligt är det och spännande.

ab sa...

Fantastisk resa, och tack för dina bilder och filmer – hur ofta får man se kinesiskt vardagsliv och den underbara naturen?

Monica sa...

Och bra du talade om att Leo bytt namn;-) tänkte först har ni fått ännu en följeslagare som visar och kör runt. Och vilken förträfflig guide i Shu som hoppar in överallt och fixar, han verkar ju toppen. Din/er resa är nog rätt unik, vilken glädje att ha gjort den:-)

Christina sa...

slöjdLena: Jag blir rörd själv, av all gästfrihet vi mötte i KIna, så det är roligt att kunna beröra i min tur och förmedla den känslan :-)

Pettas: Famous last words Pettas - det är mycket kvar ;-)

Ulrika: Ja jisses så vackert det var!

annie: Yes, thanks to Shu, we really got an insight into how people lived.

Monica: Jag är fena på att missbruka "otroligt" så det är lugnt ;-)
Ja jisses så mycket vi hann med på två veckor, helt otroligt!

ab: Det är så roligt att ni är några stycken som inte tröttnar på det här, det tar liksom aldrig slut ;-)

Monica: När Leo presenterades så uppfattade jag det som Leo, men i ett mejl från Shu i förrgår så inser jag att han heter Liu, men det uttalas precis som Leo.
Shu är en toppenkille rakt igenom, han höll t o m koll på när Karin och jag skulle ta våra förkylningsmediciner - på minuten ;-)

olgakatt sa...

Ja, nånstans tar superlativen slut när man färdas i detta jätteland och överallt - nästan i alla fall - möts man av vänlighet och intresse.
Jag kan inte heller få nog av din och Karins berättelser!

Cicki sa...

Tack för underbara bilder.

Skaffaren sa...

Jag vill också åka till Kina.
I synnerhet efter att ha läst din blogg och sett dina bilder.
..och till Indien.
Det är så mycket man vill.

Elisabet. sa...

På bilden där ni sitter och äter, där är det som nötter eller nånting under en tallrik ...? Vad är det för nånting? undrar nyfiken madame i Halland, som tackar för några minuters härlig kinavisit så här på morgonkvisten ,-)

Guy sa...

Jag känner så väl till dilemmat som ni upplevde med ryggsäckarna. Skall men "utnyttja" lokalbefolkningen eller skall man inte göra det. Hur beroende är man av de pengar som turismen ger? Och ofta kan man komma i konflikt med funderingarna om barnarbete. Skall men köpa ett vykort, en sjal osv. från ett barn? Kanske barnet i stället borde vara i skolan?

Som vanligt så intressant. Reslusten väcks varje gång jag läser dina blogg.

Christina sa...

olgakatt: Det är roligt att höra att det är ditt intryck också, att kineserna över lag är så vänliga och öppna.
Jag förstår verkligen varför du har rest dit flera gånger. Efter att bara ha nosat på landet längtar jag redan tillbaka.

Cicki: Tack för att du tittade in :-)

Skaffaren: Ja, det är mycket man vill...till Indien skulle jag också vilja resa. Och till svenska fjällen.

Elisabet: Det är vanliga jordnötter. Vi knaprade på nötter och solrosfröer under resans gång.

Guy: Ja, det där ÄR ett dilemma, eftersom det är en del av deras försörjning, men att låta en liten person med en liten korg kånka på en gigantisk och tung flygplansväska när man själv är ung och stark - nä, där går min gräns.

Det du skriver om barnarbete - det är väl så att det aldrig finns en sanning. Jag känner så väl igen dina tankegångar.

Angående reslust, jag kan bara återgälda - din reseskildring från speciellt Vietnam får mig att sukta. Vietnam har alltid hägrat som resmål.

Eva Henriksson sa...

Underbar reseskildring. Vilken miljö och vilken känsla.Tusen tack!

Elisabet. sa...

Christina: tack som förklarade!

malou sa...

Helt fantastiskt - ibland blir jag lite avundsjuk...
Hur går det med ditt öga??

reneesfotoblogg sa...

Vilken förmån att få ha Liu och Shu som lotsade er genom er resa så att ni fick ut maximalt.

Bloggblad sa...

Jag undrar också först och främst hur det är med synen.

Sen tackar jag allra ödmjukast för att vi får vara med i Kina. Med den pentatoniska musiken känns det precis som jag har tänkt mig att det ska vara over there. Synd att det inte finns lukt-youtube...

Cecilia N sa...

Jag hör också till skaran av "några".

Galleri Dalhem sa...

Tack för Din fantastiska berättelse ... kommer så oerhört nära.... vill krama om dig för att Du äääää sååååå braaaaa.... <3

coyoteros sa...

otroligt,,du måste ha ett superminne,,att komma ihåg alla detaljer..

själv har jag fullt upp med att hålla reda på telefonnr och lösenord...huvvaa

Christina sa...

Alla: Ursäkta att jag inte har svarat tidigare, vi har problem med fiberuppkopplingen som kommer och går.

Eva Henriksson: Vilket uthålligt gäng ni är, som inte har tröttnat för länge sedan ;-)

Elisabet: Jag har faktiskt fortsatt att äta saltade och rostade solrosfrön med skal. Avstressande.

Malou: Tack, njae...ögat är tyvärr oförändrat. Askmolnet är kvar men jag börjar vänja mig. Det är inte mycket jag kan göra åt det annat än "gilla läget".

Renee: Ja, världens lyx var det att resa med Shu, och på slutet även med Liu. Snacka om att glida in på en räkmacka.

Bloggblad: Det är oförändrat med synen tyvärr, men på sikt hoppas jag att det blir bättre.
Det är himla irriterande, men det finns ju värre saker man kan drabbas av.

Jag tackar ödmjukast i min tur för att du just lärde mig ett nytt ord - pentatonisk :-)

Cecilia: Underbart :-D

Galleri Dalhem: Stor kram tillbaka och tack för att jag får låna din fina musik till några videoklipp :-D

coyoteros: Mitt minne är som ett såll, så därför antecknade jag hela tiden och bad Shu att skriva ner de namn som jag inte uppfattade själv.
Det är jag tacksam för i dag kan jag tala om ;-)

Lisette sa...

Det här är den bästa "kinalitteratur" jag någonsin läst!Illustrerad dessutom med de underbaraste av bilder.
Nu väntar bara Grand Finale!
Glad midsommar på er uppe i Striberg!

Cecilia i Houston sa...

Stor behallning som under hela den har kinaresan. Jag ser fram emot resten!

ullrika sa...

Guy har fått med mina funderingar kring turism så bra att jag inte bryr mig om att försöka göra det bättre. Jag vet nämligen att jag inte hade lyckats!

Det är inte så svårt att se vilket minoritetsfolk det rör sig om i fallet med den lilla bäbin. Är lite dåligt uppdaterad på VAR i kina detta är men om jag gissar mer väster än öster, stämmer det då?

Å så undrar jag oroligt, vad är det som hänt med din syn? Jag skäms nåt alldeles oerhört för jag har helt missat att du råkat ut för nåt :( kryas dig genast vännen!!

Många kramar!

Christina sa...

Halloj! Vi har som sagt haft problem med vårt fibernät, därför sena svar.

Lisette: Tack du, jag väntar också på Grand Final så jag kan börja blogga om andra saker också ;-)

Cecilia: Tack, det är så kul som sagt att ni är flera som orkar hänga med på resan ;-)

ullrika: Ja, det där är ett evigt turistdilemma Guy beskrev så bra.

Det finns olika minoritetsfolk i det här området. Hon med bebisen tillhör Zhuang-folket och kvinnorna på bild nr 2 (till höger) tillhör Yao-folket.
Området kallas Drakryggen för sina risterasser utmed bergssluttningarna, och ligger i södra Kina.
Yao-folket finns i Thailand också, men ursprungligen kommer de alltså från södra Kina.

Angående synen så har jag råkat ut för glaskroppsavlossning i ena ögat, så jag ser liksom ett askmoln - inte så kul när man är tecknare...men men, nu håller jag tummarna för att det mildras med tiden.
Jisses, du kan väl inte hålla reda på mina krämpor heller ;-)
Kram!

Tankevågor sa...

Halloj på stationen! Är hemma i lägenheten och kör några tvättmaskiner och vattnar blommor.
Det har varit svårt att kommentera här när jag var ute på ön. Men du ska veta att jag har varit inne här OFTA och tittat och läst om din Kinaresa.

Kan inte få nog av den här fina skildringen av Kina. Njuter verkligen av dina bilder. :-)
Så stort varmt TACK för att du delar med dig av din resa!

Jag vill inte alls vara tjatig men jag ser fram emot ännu mer bilder från resan! (tröttnar aldrig på dem)

Ha det gott och hoppas verkligen att det är klarare sikt nu och inte så grumligt på ögonen!!!

Kramar från
Lisbeth

sanna sa...

Tänkte just skriva några ord men ser att Tankevågor tog orden ur min min mun.....
jag är fortfarande med på din Kina resa och längtar efter mera bilder. Tack för att du delar med dig av i både bild och ord.
Sanna

coyoteros sa...

kollar nästan varje dag på kinaresanbilderna...åå alltid nåt nytt upptäckerman...

Bloggblad sa...

Hejhej!
Du kan få ett tips till: om du vill spela pentatonisk musik, där alla toner passar med varandra, kan du spela på bara svarta tangenter på ett piano. Penta = 5...

Staffan H sa...

Tack för de intressanta inläggen från Kinaresan. Jag har tittat och njutit.

mossfolk sa...

Tycker att det är lite tomt utan inlägg från stationen. Hoppas att allt är bra med er, både två och fyrbenta och att ni har en skön sommar!

Tuvstarr sa...

Hej, håller med alla andra som skrivit här, vilken fin resa det har varit och tack att vi får följa med via din blog.
Läste också i kommentarerna att du har något problem med ögonen. Önskar dig allt gott och hoppas att allt kommer i sin ordning.
Ha det så bra på stationen.

reneesfotoblogg sa...

Hur är det med ögonen?
Tankarna går allt som oftast.
mvh R

ab sa...

Hallå....?

enn-08-i-exil sa...

Morrn.

Välkommen tillbaka, när du har blivit bättre.

Ha de bra.

Hasse A Norge

Ingela sa...

Hej Christina, nu börjar vi sakna dej och dina inlägg. Hoppas att allt är OK med dej?

Christina sa...

Alla: Det är inte klokt så fort sommaren har smitit iväg.
Jag har haft för mycket jobb och för lite semester i år, därför den här bloggtystnaden. Jag har stängt av helt enkelt, men nu känner jag att jag måste skriva någonting, så ni inte tror att jag har råkat ut för något värre än bara en allmän dator-trötthet.

Tankevågor: Tack för jättefin kommentar, jag känner själv att jag vill avsluta Kinaresan med att skriva om de resterande dagarna. Det är roligt att anteckna medan man fortfarande minns, och sen måste ju mysteriet med ICA-kassen från Nora få en lösning - var hamnade kassen till sist?!. Den med Nora Pershyttan BK på som vi släpade runt halva Kina med...

Sanna: Tack snälla, jag ska snart ta mig samman och blogga om de sista dagarna på resan. Ni har väl tappat intresset för länge sedan, men jag vill ändå fortsätta - göra ett avslut ;-)

coyoteros: Tack igen, jag blir så glad när jag läser sånt här :-) Hoppas du är kvar därute!

Bloggblad: Tack för det tipset!

Staffan H : Tack själv:-)

mossfolk: Allt är bra med oss, bara lite för lite semester. Lusten för datorn har trutit rejält kan jag säga...ja ja, det har väl märkts hö hö ;-)

Tuvstarr: Tack snälla Tuvstarr, hoppas det är bra med er också. Sist jag kollade bloggar så var det långt mellan inläggen från er också. Roligt att höra från er!

Renée: Tack för omtanken! Antingen blir det bättre med ögat eller så håller jag på att vänja mig, svårt att säga vilket ;-)

ab: Hallå, hallå :-)

enn-08-i-exil: Morrn, morrn Hasse! Tack för omtanke! Visst var du intresserad av gamla motorer? Jag har en del att blogga om Peugeot-pickisen som vi hämtade hem från Burträsk för en tid sedan. Han börjar vakna till liv mer och mer.

Ingela: Tack snälla, allt är bra med mig, med oss. Jag känner mig bara lite utarbetad, har fått för lite semester helt enkelt. Något värre är det inte.

mossfolk sa...

Åh vad trevligt med ett livstecken från stationen!
Då hoppas jag att hösten blir lite lugnare och att datorlusten kommer tillbaka så småningom :)

Bloggblad sa...

Jag har också undrat - skönt att höra lite ifrån dig i alla fall. Inte för att jag haft så mycket tid för bloggande, men ändå... bloggvänner blir ju lite mer än vänner än vad jag hade kunnat tro.

Det är roligt när uppdragen rullar in - just nu håller jag på med det svåraste som jag har gjort hittills... Att skriva sångtexter är en baggis i jämförelse. Vet inte än om jag går i land med det här, men hoppas och vill och motivation brukar vara en bra drivkraft.

Christina sa...

mossfolk: Tack snälla, jag är övertygad om att lusten kommer tillbaka...jag har redan börjat känna av den ;-)

Bloggblad: Jag har saknat er allihop, men när jag inte hinner runt på andras bloggar tappar jag sugen att blogga själv.
Vad det än är för spännande du håller på med just nu så varmt lycka till!!!

ab sa...

Men så skönt att du hörde av dig. Jag var just på väg att ringa för att kolla läget...

Christina sa...

ab: Det är lugnt Annika, jag mejlar dig så fort jag får ro...just nu är det Ljusstråk på gång i kommunen.

Monica sa...

Fredagkväll och nu tittar jag in här, skönt du var vid liv, var just på väg ringa akuten:-) och hoppas du får lite lugnare hösttid, kan ju bli mild och vacker enligt rykten:-), och att du får återhämtning nu, ha det gott.

Helen sa...

Hej Christina!

Tittar in för att säga att jag saknar dig och pälstjejerna. Hoppas att du snart återfår bloggsuget!!

Stor kram!

Cecilia i Houston sa...

Skönt att läsa att allt är bra för jag har också saknat dina bloggerier, både om Kina och annat. Jag väntar lite till och kan bara meddela att jag inte alls tröttnat på reseberättelsen från Kina!
Hälsningar från ett fnösketorrt och varmt Texas.

olgakatt sa...

Här är en till som varit fundersam över vart du tog vägen!
Hoppas det snart blir mer om Kinaresan!

Skaffaren sa...

Jag är här för att ge dig lusten tillbaka.

slöjdLena sa...

instämmer med föregående talare.
och
kram på dig!

Christina sa...

Monica: Tack Monica, det börjar faktiskt lugna ner sig, så jag hoppas vi snart syns igen i bloggvimlet!

Helen: Tack Helen, jag börjar känna ett bloggsug, speciellt när jag läser så här gulliga kommentarer :-)

Cecilia i Houston: Det är både förvånande och roligt att läsa att du med flera vill läsa fortsättningen på Kinaresan, för det vill jag också ;-)
Jag har hört av Annie att ni lider av en ofattbart svår torka i Texas just nu. Det är svårt att föreställa sig att det varken finns foder eller vatten så att det räcker till boskapen.
Håller tummarna för att det snart kommer regn...

olgakatt: Det här uppehållet var inte planerat, det bara blev så.
Hoppas som sagt att snart ta vid där jag slutade - alltså mer Kina :-)

Skaffaren: Tack :-D

slöjdLena: Ni är ena raringar hela bunten :-) Kram tillbaka!

coyoteros sa...

javisst är jag kvar,,åå har varit det hela tiden,,jag gör min dator runda varje dag -- dalhem-christina-my åsåå några löshästar beroende dagshumör....pratade föresten med arbetskamrat som varit i kina på semestern,,,han tyckte maten var kalas,,fast han hade en helt annan upfattning innan han åkte,,han sa åxå att det tog en och en halv vecka att återhämta sej efter alla intrycken från kinaresan...inte lätt om man är van att åka till england på fotbollsresor,,,åå inte sen ens komma i håg vilka lag som spelat..ho ho

Anonym sa...

Så ressugen man blir när man ser de här bilderna! Vilket landskap. Jag har inte läst alla kommentarer, vart i Kina är det här, vart flyger man och hur kom ni ut på landsbygden, hyrde ni guider?

Christina sa...

Ops, jag har missat att svara på de två sista kommentarerna, f'låt, f'låt!

coyoteros: Jag känner igen mig i vad du skriver om din arbetskamrat. Jag hade också en slags föreställning om hur det skulle vara i Kina, ett hopkok av allt man har läst och sett på film och teve, men det var inte mycket som stämde med verkligheten.Jag håller fortfarande på att smälta resan ;-)

Anonym: Just det här inlägget är från södra Kina, Guangxi, en region som gränsar till Vietnam.
Vi reste tillsammans med vår kinesiske vän Shu, som vi känner sedan gammalt, det var därför vi fick se så mycket på så kort tid som två veckor.