torsdag, juni 02, 2011

Terapi



Tack för alla snälla kommentarer, det är skönt att få gnälla av sig när allt ter sig lite motigt.

Idag har jag vilat ögat som de var inne och grottade i i går. Det har inte blivit något häng över vita akvarellpapper här inte, men däremot intensivt knappande på ajfånen.
Jag häpnar över alla möjligheter, tidningen Råd & Rön skrev för ett tag sedan att det enda appar inte klarar av är väl att koka kaffe ;-)

Nu har jag luskat ut hur man överför det man gör i Brushes till film. Är det någon som undrar och vill veta är det bara att kontakta mig genom kontaktformuläret under headern. Det var lite pyssel innan allt flöt som det skulle...och det är så makalöst roligt så jag till och med glömmer askmolnet i ögat.
Det här är faktiskt en slags terapi...

21 kommentarer:

Ulrika sa...

Men ååååå, vad fint!!!

Och bra att det funkar som terapi. :-)

Jag har haft lite terapi jag med ikväll, tack vare fladdermusen, grävligen m.fl. :)

Ingela sa...

Fantastiskt! Så fin filmen blev. Det är rena terapin att titta på en sån också.

annie sa...

Fantastic--even FURtastic-- of Fur Girl. To see it in motion makes it even more fun. Amazing to think that this little iphone is also a paint box and animation maker. And I can see that it would be therapy.
Hugs
annie

coyoteros sa...

ett intressant ämne ,,satt i natt och hade lite egen terapi genom att kolla på nätet över konstnärer med synfel,,listan blevlång..

Agust renoir
Claude monet
carl milles
Inge schiöler
Ivan asueli
paul cezannee mfl

faktiskt väldigt vanligt förr då många av nån anledning inte ville använda glasögon ???

tydligen funkade det beviserligen ändå,,,det är ju inga bärplockare precis...

och inte finns det nån gnällfaktor i det du beskrivit,,du har ju bara återgett det som hänt...åå snart kommer det att finnas kaffekapslar till ajfånen...hörde jag en fågel kvittra,,

Pettas sa...

Haha, jag har också hört talas om kaffeknappar till ajfånen, så det fixar sig. Du har ju inte gnällt alls, mänska (hörde du åländskan?).
Hoppas att det fixar sig på något outgrundligt sätt. Härlig terapi, minst sagt:)

Tankevågor sa...

Oj, vad tråkigt med ditt öga! Är inne här och läser ikapp och vilket elände! Låter inte alls kul.

Men Christina du är verkligen INTE gnällig! Nej jag tycker du är så stark som kan ta det så här och sen laddar du ner en målarapp och fixar så otroligt fina bilder med! :-)

Nu är det bara att hoppas att det inte blir så kämpigt för dig och att det kan bli bättre under perioder som jag läst att den kan....äta blåbär skadar ju verkligen inte heller. Gott är det också.

Har du fått några direktiv om att "vila ögat" ibland eller hur du ska hantera det här? Är det något som kan förvärra det hela som du ska undvika?

Jättefin film!! Imponerande!

En tröst och uppmuntringskram kommer här från mig ute på skäret.

// Lisbeth

IET sa...

Ja jisses... :-)

Lite sci-fi är det. Det trodde vi inte när vi var små va - att man skulle använda telefonen för att rita! :-)
i.

Maggan sa...

En så läcker liten film! Du är verkligen begåvad. Tråkigt att läsa vad som drabbat dig. Håller tummarna för att det besvärliga ger med sig!

ARILD sa...

Oj, jag är så imponerad! Nu måste jag läsa in mig på ditt ögonproblem också. Och hoppas att molnen spricker upp. Ögonproblem är mycket jobbigt, när man använder ögonen så intensivt som illustratörer gör.

Petra sa...

Vad bra att du kommer hit snart så du kan lära mig allt om alla roliga appar ; )

Mian sa...

Du är otrolig!
Vilken skön känsla i bilderna.

malou sa...

Med ajfån eller pennor spelar ingen roll, du kan fortfarande teckna! Visste inte att det var svårt att kommentera hos mig - det är kianske därför så få gör det?

Christina sa...

Ulrika: Det är nästan så att jag tror att jag har laddat ner en terapi-app - också ;-)

Ingela: Just för att appen spelar in alla penselstreck så finns det mängder av filmer på youtube där man kan försjunka som i trans medan man tittar :-)

annie: As IET writes (further down), who would have thought when we were kids - that we could sketch with our phones in the future.

coyoteros: Oj, det var värst!
Med tanke på vilka konstnärer du nämner så kanske det rentav är en tillgång att ha ett askmoln i ögat?

Ha ha, kaffekapslar till ajfånen - det ser jag fram emot!

Pettas: Med en kaffekapsel-app så är ajfånen fulländad :-)
Vet du - jag tycker åländskan är bland den finaste svenska "dialekt" jag vet.

Tankevågor: Det kommer att bli mycket blåbärsplockning i sommar, det kan jag garantera!

Just nu vilar jag ögat men annars kan man leva som vanligt, det är bara att vänja sig vid att ha ett askmoln i ögat, sa läkaren.
Enda restriktionen var att jag skulle undvika att lyfta och flytta pianon.
- Då får jag väl sluta med det, svarade jag den trevliga läkaren.

Ö-kramen värmde, tack :-)

IET: Det känns som jag klev rakt ut i famtiden när jag skaffade ajfånen.

Maggan: Det är irriterande men jag försöker vänja mig, det går säkert lättare efter ett tag.
Tack för tumhållning!

ARILD: Att moln spricker upp är ALDRIG fel, det hoppas vi på ;-)
Ja, det är svårt att få ögonproblem i det här jobbet.

Petra: Öh - var det inte tvärtom?

Mian: Lite nördvarning, va?

malou: Det som är mest irriterande är att det förbenade askmolnet vill teckna på samma papper som jag.

Jag hoppar över till dig och kommenterar varför det är svårt att kommentera ;-)

Helen sa...

Men så tråkigt med ditt öga!!!Och du som behöver använda det daglig dags i ditt arbete. Jag håller tummarna att det blir bättre allt eftersom...
Ajfån...jag kan knappt skilja på ajfån's, Ipad och mobiltelefoner överhuvudtaget. Att skicka ett sms med mobiltel. är ett tufft uppdrag för mig...
Mina barn däremot, spec. Ludvig, har alltid det senaste inom teknikens under och kan massor om det.
Men så häftigt det var med målarlådan i ajfånen, man blir nästan lite sugen...

Ha det gott, kram!

slöjdLena sa...

Kram och förhoppningar om tillfrisknande.

Christina sa...

Helen: Ja, det är jättetråkigt, men världen går inte under. Det är bara att vänja sig...
För två veckor sedan kunde jag inte heller skilja mellan ajfåns, iPads etc, men nu är det andra bullar ;-)
Målarkitet i ajfånen är bara sååå roligt!

slöjdLena: Kram tillbaka och jag hoppas detsamma :-)

Bloggblad sa...

Visst är det skönt att få gnälla av sig när nåt är på tok.

Jag är helt fascinerad av hur hunden växer fram. Fattar gör jag inte, men jag har ingen iphone så jag tänker inte ens försöka förstå. Ganska skönt inte veta allt.

ab sa...

Så mycket kärlek till hunden i den fina lilla filmen. Man blir riktigt rörd.

Ledsamt med ögat. Men det är inte den åkomma du har då, när "tapeten" i ögat liksom skrynklar sig, så man ser små mörka veck segla förbi då och då, särskilt mot ljusa ytor? Det är i så fall i alla fall ofarligt, och kan inträffa hos alla i alla åldrar. Jag har det, och tänker sällan på det.

Men ett helt askmoln är det ju inte i mitt fall, och det låter verkligen inte som något en tecknare bör ha. :(

Christina sa...

Bloggblad: Ja, det lättar på trycket, det gör det.

För två veckor sedan hade inte jag heller fattat ett smack ;-)

ab: Det du beskriver är just glaskroppsavlossning (jobbigt ord), det kan yttra sig lite olika och kan börja redan i 20-årsåldern, så det är bara att vara tacksam för att det inte har kommit tidigare.

I mitt fall ser det ut som man häller svart bläck i ett glas vatten. Sen rör mönstret på sig, så nu känns det som vi är två som vill teckna på samma vita papper.

ab sa...

Det låter riktigt besvärligt. Jag har läst in mig på det nu, och tack och lov verkar det som om det blir bättre med tiden. Så är det med mig - först var det så många små maskar som flöt omkring i synfältet att jag gick till doktorn (och fick belladonna i ögat precis som du), nu är det mycket färre. Men ibland ligger en liten mask just över ett ord jag försöker läsa! ;)

Christina sa...

ab: Det låter lovande. Nu har både du och Mian berättat i kommentarer att ert grummel har blivit bättre med tiden - det finns hopp!
Tack för det.