lördag, september 17, 2011

Kina - den tolfte dagens morgon

Longji, Guangxi

Nu när hösten har kommit krypande börjar jag så smått få tillbaka blogglusten.
En del av er har antagligen för länge sedan tröttnat på att vänta på en fortsättning på Kina-resan, men  en del tålmodiga bloggläsare vill veta vad som hände efter den där elfte dagen då bloggen gick och tvärdog.
Det finns även läsare som undrar vad det egentligen blev av den där ICA-kassen med Nora Pershyttan BK. Höll den, och framför allt - var är den idag? Lever den?

Jag känner mig verkligen glad att det finns de som fortfarande är intresserade, så jag fortsätter där jag slutade, på morgonen den tolfte dagen i Kina då vi vaknade upp i den lilla bergsbyn med de terrasserade risodlingarna som även kallas Drakryggen. När himlen speglas i tegarnas vattensamlingar ser det ut som en jättelik drakrygg med fjäll och allt.

Byn sjuder av liv och det traskar människor med bärkorgar på ryggen överallt i de branta gränderna.

Familjepensionatet vi bodde på
När vi kommer ner i allrummet på morgonen sitter Liu redan till bords och bjuder oss på Mantou, ett slags ångkokade bröd.
När vi ätit klart så reser vi oss för att ta en rundtur i byn, men först säger Shu att han vill visa oss husets gamla kök som de äldre familjemedlemmarna i huset fortfarande använder sig av.
Vi följer med Shu och plötsligt upphör tiden att existera, vi står i ett stort men mörkt rum där två gamla tanter huserar runt en eldstad mitt på golvet.
Från taket svävar en bambuställning med en massa korvar och köttskånkor och jag känner att jag är med om en tidsresa.

Det som hänger på bambuställningen ser gudagott ut, mörat och rökt.


Efter besöket i gammtanternas kök så följer vi med Shu och Liu på en rundvandring i byn.



Sedan 1200-talet har minoritetsfolket Zhuang brukat jorden här uppe bland bergen, och byggt terassodlingar. De har utnyttjat varje kvadratdecimeter, och byggt terrasser för att odla ris.


Här kommer en video som visar först en Zhuang-kvinna som kommer uppför en bergsstig med ett nyskördat bambuskott i näven.
Sen filmar jag två två Yao-kvinnor som har världsrekord i långt hår. De övertalar Karin och mig att betala 15 kronor för att se dem veckla ut allt sitt hår, och vi går motvilligt med på affären.
Så här efteråt är jag glad att jag gjorde det, för håret är helt fascinerande, och Shu samtalar med dem och gör att inget känns mer pinsamt än det behöver.



De här Yao-kvinnorna klipper sitt hår endast två ggr i sitt liv, en gång när de är runt 18 år och den andra gången när de gifter sig. De sparar klippt hår och tillför en lösfläta till den överdådiga frisyren.
Bamburören som folk sitter och roterar i filmen är en maträtt. Bambun fylls med klibbigt ris, sötpotatis, morötter och fläskkött, och roterar ca en halvtimme över öppen eld...
Sen kommer en scen med två busiga unghundar av den typ som var allmänt förekommande i de här bergen. Jag skulle inte ha någonting emot att ha en sån hund.

Överallt där vi går sitter det små tanter och flätar små bastskor...

Shu steppar ut på drakryggen.

Drakryggen.

På olika ställen i byn kan man bli fotograferad i etniska festkläder, och här är en liten flicka som poserar med silverkrona med bergen som fond.

Ännu en tant som gör bast-tofflor...

Överallt bygger man...

 ...och överallt pratar folk i mobiltelefoner.
Från att aldrig tidigare ha haft telefonlinje, till att ha mobil men internet - vilken otrolig revolution.

45 kommentarer:

Skaffaren sa...

:-)

Evas blogg sa...

Men helt otroligt vackra bilder! Som en annan värld.

Mian sa...

Åh så kul att du fortsätter att blogga! Jag har väntat så.
Intressant inlägg som vanligt. Sköna bilder.
Jag kikar bara via mobilen nu, kollar filmklippet i morgon.

Elisabet. sa...

En sak är ju säker: inte ska man ha artros i knäna och bo där inte ,-)

Och som alltid helt underbara filmsnuttar!! Du är mer än välkommen tillbaka, Christina.

Lena H sa...

Åh hela jag ryckte till när jag såg att du bloggat...
Återigen fick jag glädjas av att se din fantastiska skildring från resan. Resan som blivit som en spännande film, som man väntar på nästa avsnitt fast, egentligen spelar det ingen roll vad du skriver om för allt blir intressant med dina bilder och dina ord. Jag är så glad att få ta del av allt.

Monica sa...

Helt otroligt fascinerande! Tänker på att vi alla lever på samma jord men det går att leva på så många sätt:-). Och roligt du är tillbaka och förstår det tar tid att sätta ihop dessa inlägg så tack för att du gör det!

Cicki sa...

Underbart att du vill fortsätta att berätta om din fantastiska resa. Helt makalöst vackra bilder.

gunnar i vaplan sa...

Christina - oj, hoppsan va glad jag blir när jag ser att ditt bloggandet fortsätter.
Härligt...!
Din reseberättelse är fantastiskt fin och intressant att följa.

annie sa...

Welcome back to cyberspace, Christina! What a wonderful post. The old women that still use the old kitchen in the family--A wonderful attitude that says let each person find the way that is most comfortable...
The women with the long hair who takes the hair down to show the length...the little child in native dress...the beautiful scenery. So good to see.
Hughughug,
annie

enn-08-i-exil sa...

Morrn/Hej.

Välkommen tillbaka.
Så många fina bilder från din spännande resa i Kina.

Ha de bra.

Hasse A Norge

olgakatt sa...

Man ska resa på detta sätt om man ska få se sånt här! Helt fantastiskt!
Och så bra att du är tillbaka i bloggvärlden, Christina! Hoppas ditt öga har bättrat sig också.

coyoteros sa...

intressant att se ett folk som valt att bo på en lutande sluttning..vilket bök att frakta dit större saker som byggmaterial tex...bra träning,,,gympa å träningslokaler är troligtvis överflödiga..
åååå vilket hår damerna hadde,,
en sak jag reagerade på,varför målas inte husen,,??? för färger gillar dom ju,titta bara på långhårsdamernas fina dräkter..skulle vara kul att få måla ett av de burriga rummen i en ljus färg...å sen höra vad dom tyckte...

Guy sa...

Välkommen tillbaka! Dina bilder och din berättelse väcker verkligen reslusten som ingen annan blogg jag känner till.
Och jag slås återigen av hur lika norra Vietnam och södra Kina är.

Lilla Kråkslottet/ Angelica sa...

Jösses vilka hår! Och vilka terrasser! Dom kan dom!
Kul att du hittat lusten igen! Kram!

Margareta Lundgren sa...

Roligt att höra av dig - och vilken fantastisk miljö!

Steel City Anna sa...

Fantastiska bilder, särskilt spännande att se alla människor. Kvinnan vid eldstaden och den lilla flickan - vilka bilder!

Eva i Värmland sa...

Jag blev så "inuti varm" av att se dig tillbaka. Vilken resa ni gjorde. Har kollat in din sida sedan sedan i juni med jämna mellanrum och undrar var du blev av. Vilka fina bilder och miljöer du fångat..Att det finns så mycket att se som vi nu via dina önon även får njuta av.
Kram
Eva i Värmland

Christina sa...

Skaffaren: :-)

Evas blogg: Jag får nypa mig i armen för att fatta att jag har varit där.

Mian: Du är så positiv - det tackar jag för :-)

Elisabet: Nä, artros i knäna är nog ingen höjdare i den här typen av byar. Kineser sitter ledigt och vilar i hukställning, det skulle vara intressant att se hur knäna mår av det - bättre eller sämre? Bättre tippar jag personligen.

Lena H: Vad snäll du är! Ja, då fortsätter jag med reseskildringen då... ;-)

Monica: Ja, visst är världen stor och helt fantastisk...man glömmer det ibland. Tack för att du finns kvar!

Cicki: Tack snälla :-)

gunnar i vaplan: Och oj hoppsan vad jag blir peppad av kommentarer som din :-)

annie: Thanx Annie! The old kitchen reminds me of a family I know in France, where several generations live. The kitchen has an old wood stove, a gas stove and an electric stove side by side :-)

enn-08-i-exil: Tack Hasse, ha det bra du med!

olgakatt: Det känns skönt att ha tagit steget tillbaka till bloggvärlden ;-) Skönt att ni finns kvar måste jag säga...

coyoteros: Puhu, snacka om otillgängligt, förr i tiden måste det ha varit rena strapatsen att ta sig till livet nere i dalgångarna.
De omålade husen smälte väldigt väl in i bergsmassiven, men allt det murriga inomhus - ja, inte vet jag. Du får åka dit och måla om och övertyga dom om att ljust är fint ;-)

Guy: Jag kan bara säga tack, och tack detsamma :-)

Lilla kråkslottet: Ja, jisses sa jag rätt ofta till mig själv i Kina.
Kram tillbaka!

Margareta Lundgren: Tack - på alla sätt och vis!

Steel City Anna: Tack snälla, så glad jag blir.

Christina sa...

Eva i Värmland: Du hann slinka emellan när jag svarade på kommentarerna.
Tack - jag är så glad att det finns bloggläsare kvar som har lust att följa resan till slutet. För mig själv är det lite av en minnesgrej, jag glömmer saker så lätt nuförtiden, och bloggen är ett så bra sätt att memorera på.

Pettas sa...

Så glad jag blir och blev när jag såg att du är tillbaka igen.
Jag har väntat och väntat:)
Fina beskrivande bilder!

Karin

Christina sa...

Pettas: Tack för välkomnandet, det värmer. Jag trodde alla hade tröttnat på att vänta ;-)

MrsUniversum sa...

Tack, tack, tack för den fortsatt fina reseskildringen!

Tankevågor sa...

Om du visste vad GLAD jag blir över att du är tillbaka här igen! :-)
Har tänkt så mycket på hur du mår och hur det är med dig.

Sitter här i en tidig morgontimme och regnet vräker ner utanför fönstret. Men dina fina bilder förflyttar mig snabbt till en annan värld.

Nästa gång jag har barnbarnet här ska jag visa henne de här bilderna och speciellt den där på den lilla flickan med kronan. Underbar liten tös!
Det ser ju nästan tungt ut med den där kronan....vad var den gjord av såg ni det?

Själv har jag också tagit rejäl bloggpaus....vi får se om det kan komma igång igen. Blev inspirerad nu när du kom tillbaka hit.

TACK för dina fina bilder och text! De var väl värda att vänta på.

// Lisbeth

reneesfotoblogg sa...

Vad roligt att höra av dig igen!
Underbara bilder! Jag slås av hur väldigt avskalat allt är inomhus. Inte ett enda "pynt", men att kvinnorna gärna pyntar sig själva.

Karin på FOX sa...

Mmmm, jag blir glad och upplivad av att återuppleva Kinaresan. Det här är en av de platser där jag trivdes bäst av alla de vi besökte. Trots att vi båda vid det laget var rejält förkylda.
Nu måste jag dyka ner i mina bilder också. Fnissar åt den underliga "fågelsången" mitt i filmen och minns den lilla piparen jag gav Shu.

Christina sa...

Mrs Universum: Tack själv som tittar in :-)

Tankevågor: Tack, nu gör du mig glad :-)Det är bra med mig, jag har bara haft för mycket jobb och för lite semester.
Ja, jisses vad regnet vräkte ner i natt. Det är skönt att ligga i en varm säng och lyssna på smattret, men inte lika kul att ge sig ut med hundarna på morgonen ;-)
Kronan, som den lilla flickan bär, var gjord av väldigt tunn plåt så jag tror inte den vägde så mycket. Traditionellt ska den vara av silver.

reneesfotoblogg: Tack! Ja, kvinnorna var verkligen mycket vackert klädda, särskilt Yao-kvinnorna.

Karin på FOX: Ja, den lilla piparen hörs verkligen, Shu gick och snurrade på den hela tiden minns jag ;-)
Vad roligt att det låter som det blir lite mer Kinabloggande på din sida också...

Yvonne RC sa...

Tack för att du fortsätter! TACK! Makalös närhet och igenkänning, i din text, dina bilder och filmer. Har själv blivit på hälft med min senaste Kina-resa (för så länge sedan som 2005) av olika sorgliga anledningar. Nu återfår jag lusten att gå tillbaks och gå igenom mitt material också - helt privat men inte mindre viktigt för det. Ser fram emot flera inlägg från dig.

Bloggblad sa...

Precis som dina andra läsare tycker jag att det är roligt att du är tillbaka. Så fantastiskt att vi får följa med på din resa så här efteråt utan att packa ... Bilderna säger så mycket, och filmsnuttarna med musik gör att jag tror mig känna stämningen.

Blev grymt impad av frisyrerna... hon ser inte ut att ha någon spegel, utan verkar göra det på känn.

Liksom du har jag fått dra ner på bloggandet och pysslar med uppdrag - men det är ju bara roligt.

Anonym sa...

Välkommen jag har längtat och undrat. Men ingen reseskildring är som din!
Den berör varje sekund-
Ja älskar den- Tack!
Kram från Eva Henriksson i tyresö

ARILD sa...

Ja, det var på tiden! Så roligt att du är tillbaka, jag har väntat å väntat. Och den som väntar på nåt gott kan bli glatt överraskad till slut : )
Så spännande att fortsätta följa din resa. Det ser jag fram emot! Så fian bilder och filmen; häftig!

Cecilia N sa...

Ja där ligger jag i lä, med långhåret alltså.

Men du varnade inte för ormarna! Vad skulle de ha dem till?

Glad att du orkar blogga igen!

mimio sa...

Äntligen var du tillbaka i sajbern, vad kul! den där drakryggen ser faktiskt ut som fjäll och filmen sedan, så snyggt du får till det. Jag tycker det blir bra att blanda film med bilder så som du gör. Vovvarna var ju härliga där de tumlade runt och liksom föll ner en oktav helt plötsligt när risterassen tog slut =) Hunden som ligger och sover på ena bilden är också fin och "vagnarna" där bakom som står parkerade, annorlunda fordon minsann, de ser väldans utsmyckade ut? lite lyxiga liksom men ändå gammaldags. Härligt som sagt att du är tebax Heja, heja nu vill vi se trettonde dagen också ;)

Christina sa...

coyoteros: Jag kom plötsligt på att det där med färg är lite komplicerat i Kina. Kina är ju fortfarande ett klasssamhälle, och färgen förbehölls överklassen. Jag lägger in ett citat jag hittade på nätet:
"De lägre klassernas bostäder i norra Kina var alltid grå. Grått tegel, grått takmaterial och på sin höjd kanske en svart port. Högre upp i hierarkin kunde man få lov att måla sin port röd eller kanske ha ett smyckat skärmtak över entrén. De gyllengula taken vi ser på stora palats var förbehållet kejsaren samt de tempel och kloster som stod direkt under hans beskydd. Andra tempel och adelsmän kunde på sin höjd ha blå eller grönglaserat tegel på taken.

Färgschemat för en kejserlig byggnad är omväxlande kallt och varmt enligt yin och yang. Överst den blå himlen, sen det gula taket, därefter de i blått och grönt dekorerade bjälkarna vid takfoten och nederst de rödmålade pelarna, väggarna och spröjsverket i trä. Allt placerat på den neutralt ljusa, upphöjda plattformen med trappor och balustrader i vit marmor. (Eftersom en kejserlig hall är ofantligt stor men ändå har samma proportioner som en mindre byggnad blir plattformen mycket hög).

Mönster och färger under takfoten och inne i palatssalarna anses härstamma från de sidentyger som användes för att klä in balkar och pelare. Blått, grönt och guld dekorerar horisontella bjälkar.

Pelarna lackas röda på en utspacklad massa bestående av aska från tegelbränning, olja, växtfibrer och grisblod. En metod som måste användas även vid dagens restaureringar. Emellertid används idag ett syntetiskt färgämne istället för det dyra pigment som kostade vagnslaster med silver under Ming då kejsarpalatset i Beijing byggdes."

Christina sa...

Yvonne RC: Så roligt att du känner igen, jag ställde ut 40 av mina foton från Kina på en lokal kulturslinga här i början av september, och blev överraskad av hur många som hade besökt landet. OCH som kände igen sig :-)

Bloggblad: Ja, frisyrdamerna var verkligen beundransvärda, de satte upp håret flera ggr om dagen ;-)

Eva H i Tyresö: Oj, så glad du gör mig. Tack!

ARILD: Kul att vara efterlängtad ;-) Tack för det, och jag ska lägga ut resten så fort jag blir fri från dunderförkylningen jag har dragit på mig.

Cecilia N: Här i byn finns det faktiskt en tjej som skulle kunna bräcka Yao-tjejerna i hårlängd. När hon släpper ut håret så flödar det på golvet i flera decimetrar.
Hmm - ormarna...jag tror det var föda...det fanns även grodor etc i små nät som bara väntade på att bli tillagade. När man reser i ett land som Kina så får man fundera ordentligt på det här med att man äter kött.
De är ärligare än vi, de tillreder allt, utan att mala ner det till korvar först...

mimio: Så kul att du tycker att jag har fått till det, just nu har jag glömt att vad filmredigering heter ;-)
Innan den trettonde dagen måste du genomlida den tolfte dagens eftermiddag först ;-) Jag är en lååååångsam berättare, som du kanske har märkt.

coyoteros sa...

jaha,,men jag ser några svartmålade dörrar i alla fall så några ligger i alla fall lite över de lägre klasserna...lite konstigt verkar det ju att födas som lägre klass????? men om en av damerna på bilderna gifter sej med pöjk från en högre klass....vilken klass kan den nya familjen räkna med att tillhöra.....

Ulrika sa...

Jaaa, äntligen! =)

Du tar de vackraste bilderna jag vet, av alla jag vet. UNDERBARA! Fast det räcker inte till.
Helt fantastiska!

Såå glad att du börjat blogga igen, har saknat dig. :-)

Såg en Poppan spanandes från er "veranda" för ett tag sen när jag for förbi. :-)
Kanske vi kan få till en träff när du har tid över? Vore såå roligt!
Jag mer eller mindre bor i Striberg numer... :) Jag är iaf här så ofta det bara går.

malou sa...

Så fint att se du är "tillbaka", jag (och säkert många fler)har saknat dig! Hoppas att du har haft en fin sommar!

sanna sa...

Härligt att du är tillbaka. Har längtat efter att fortsätta Kina resan:)
Underbara vyer och vilket hår!!!

Christina sa...

coyoteros: Ja du, ingen aning :-o

Ulrika: Nämen hallå, har du blivit Stribergare på halvtid! Då måste vi ju ses! Jag skriver till dig på fb.
Kul att du gillar bilderna, och synd att du inte kom förbi Ljusstråksutställningen i Striberg när jag ställde ut mina Kinabilder.

malou: Tack Malou! Jodå, sommaren har varit fin, om än med lite för mycket jobb. Hoppas ni har haft lika fint väder i Norge!

sanna: Tack för de orden, fast det går fortfarande lite trögt med bloggandet ;-)
Ja, otroligt vilket hår, måste vara jättejobbigt att sköta, brrr.

Ulrika sa...

Mm, och vore det inte för att yngste sonen inte vill byta skola skulle det vara på heltid. :-)

Jag ville så gärna kolla in Ljusstråk men det hanns inte med. Det har varit kartläsarkurs och första hjälpen-kurs och jobb och rally och jag vet inte allt. :-)

Christina sa...

Ulrika: Oj, du har verkligen fullt upp! Första hjälpen-kurs låter som ngt jag skulle vilja gå på...

Ulrika sa...

Den kursen var superkul! Utbildaren - Fia nånting, från Röda Korset (nånstans i Rasbo/Uppsalatrakten), var suverän! Och det känns jättebra att ha gått en sån kurs, att ha provat på att lägga tryckförband och göra Heimlich (?) och stabilt sidoläge osv. Väldigt nyttigt!
Jag gick den för att man måste ha ett sånt certifikat för att få sin kartläsarlicens, men jag är väldigt glad för den oavsett.

ullrika sa...

OJ! Vilket hår! Och jag som tycker mitt är för "besvärligt" när det vuxit nedanför axlarna... undrar hur de tvättar det där? Det måste ju ta två dar för det att torka?!

Ormarna? Mat gissar jag?

Husen har väldigt mycket fönster. Är det för att få in ljus i rummen? För det är väl inte bara för att det är vackert :) stilen påminner lite försiktigt om den kanariska men sina överhängda balkonger. Häftigt!

Christina sa...

Ulrika: Ja, det är klart att du måste ha kartläsarlicens - fattas bara ;-)

Ullrika med två l: Samma säger jag, det är så himla besvärligt med långt hår och mitt tar timmar innan det torkar efter tvätt.
Om jag fattar Shu rätt så tvättar eller skjöljer de håret i risavkok för att det ska bli smidigt och ...ja, kanske infettat på något vis?
Ormarna = mat.
Stilen - så kul att du jämför med Kanarieöarna, själv tänker jag på svenska glasverandor och turkiska trähus utefter Bosporen. Världen är liten ibland, och folk reste även förr i tiden och tog intryck ;-)

Eva H-höjden sa...

Fantastiskt underbara bilder!