onsdag, juni 01, 2011

Enögd ajfånskiss av Poppan i Brushes

Poppan tecknad med ajfån

Jag har drabbats av glaskroppsavlossning, vilket inte är det minsta roligt.
Antagligen får jag vänja mig vid att se en spökbild av en slags teckning som inte är min egen varje gång jag sätter mig vid ett vitt papper.
Mitt vänstra öga ser något som påminner om när man häller ner bläck i ett glas vatten, i ultrarapid.
Detta ser jag varje gång jag sätter mig ner vid ritbordet och stirrar ner på det vita akvarellpapperet.
Mönstret flyter omkring, hit och dit, svävar lite och trots att jag vet vilket håll jag tittar kan jag aldrig riktigt komma underfund med hur det rör sig.

Jag har varit hos en snäll ögonläkare på USÖ i Örebro i dag, och även om inget hopp gavs så gavs det mycket vänligt bemötande och en slags trygghet att veta vad man drabbats av.
De sprutade in ngt i ögat som gör att pupillen är vidöppen som en svart tratt, och jag blundar med det ögat hela tiden och köpte solglasögon det första jag gjorde efteråt.

En tröst i denna misär är ajfånen :-D
När Håkan körde hem mig laddade jag ner en rit- och målar-app, och gjorde ikväll en en-ögd skiss på Poppan.
Helt otroligt!
Jag har aldrig varit mycket för att släpa med mig akvarelllådor ut på fältet, och plötsligt har jag allt i ett. Jag kan välja penslar, lager, färger - och allt för trettioåtta spänn!
En hel målarlåda som dessutom går att ringa med.

För att vara en av de första skisserna så känner jag mig rätt nöjd, enögd och allt.

31 kommentarer:

Ulrika sa...

Nej men å! Stor tröstkram från Ställberg!
Kommer det att bli bättre eller är detta något du får dras med?
Å så jobbigt. :(

Skissen är i alla fall helt underbar!

Christina sa...

Ulrika: Tack för stödkramen, den kan behövas.
Jag får nog dras med eländet. Det kan bli bättre, men oddsen för det är inget vidare.
Alternativet är att suga ut hela glaskroppen om jag tycker att det blir för jobbigt att arbeta med den här skadan.
Låter helläskigt, men trevligt att jag har alternativ att välja på. Ett otroligt bra bemötande på ögonkliniken måste jag säga.

annie sa...

Christina, I also just sent you an email.
What a big change this is for you to get use to. But Poppy is adorable in brush and that is an encouraging sign.
BIG HUG...ANOTHER BIG HUG...AND ALSO ANOTHER BIG HUG.
annie

olgakatt sa...

Uff, så tråkigt!
Bra att ajfånen kan trösta. Visst är den underbar! Jag är också hopplöst förälskad i min och bär den runt halsen i ett litet fint sidenfodral jag köpte i Shanghai.

Monica sa...

Åh inget roligt alls Christina men om det är nån tröst fick en kollega det också efter jul och hon är något bättre nu, vet inget du kan göra, det sägs väl så, men äta mycket blåbär kanske:-). Och så skönt du blev väl bemött på sjukhuset, det blev kompisen också fast på SÖS, blev riktigt förvånad att de var så seriösa och tog sig mycket tid, de funderade lite på arbetssituation och frågade om den, antydde att stress kan framkalla det mesta, kan nog så vara.

Äventyret framtiden sa...

Så härligt ändå, Christina, att du gör det bästa av din situation just nu! Glaskroppsavlossning! Allt kan man drabbas av också. Tur att du ändå kan fungera. Hoppas innerligen att det går att göra någonting. Jag håller mina tummar, både kroppsliga och mentala och sänder en stor varm kram!
Poppan blev fin på ajfånsmålningen.

coyoteros sa...

hmm,det låter ju inte så himmla kul precis...riktigy tråkigt faktisk i alla fall just nu..

om jag inte hört fel så kommer med tiden,övriga funktioner att förstärkas och kompensera näst intill 100 %..

åå det vill inte säga lite med din tecknar och berättar begåvning...såg direkt att det var poppan på din ajfåne teckning,,,,läste det här redan igår ,,åå har hela natten funderat på,,vad ska man nu skriva?? nu när detta har hänt......i morse bestämde jag mig,,,tänk inte,,skriv bara utan uppehåll.....

Mian sa...

Trist som f..n.
Jag (och även mamma Lisette) har sånt från och till, men absolut inte i den omfattning som du har just nu!
Ett ålderstecken tydligen, även om jag dessvärre redan har haft det i många år.
Om det kan vara nån tröst att veta så har jag haft rejäla fläckar, men sen blir det mycket bättre efter ett tag och just nu har jag faktiskt bara några småfläckar/fält/slöjor som följer ögonrörelserna och lever sitt eget lilla liv. Jag tänker inte på dem alls faktiskt - inte förrän jag kollade noga nu idag.
Hjärnan negligerar liksom fläckarna efter ett tag, även om jag nu när jag kollar på den ljusa bakgrunden på bildskärmen ser minst 3-4 fläckar.
Jag håller tummarna för att det går på samma sätt för dig och att det blir betydligt bättre - och det snart!
Poppanbilden var suverän!

Gabrielle sa...

Oj, Christina...vilka grejer man kan drabbas av! Usch! Hoppas det går över så småningom ändå.
Ditt inlägg fick det nog att tippa över för mig och göra slag i saken och skaffa en ajfån! Det där låter roligt. Har funderat på att tappa min gamla och väl fungerande mobil för att "få rätt" att köpa en ajfån men egentligen: varför ska jag vänta på det? Det känns ju numera (jag är äldre än du) som om det är allt viktigare att ta vara på och göra sånt som är roligt.
Önskar dig god bättring! Kram

reneesfotoblogg sa...

Det är konstigt vad mycket delar man har i ögon och öron. Glaskroppar och stavar, städ och hammare. Inte undra på att man inte hittar verktygen när man behöver dom.
Nu får du bida din tid Christina, vänta och se!

Petra sa...

Oj, oj, oj. Ta det försiktigt nu så det blir bättre.
Aileén ligger här och tränar på olika poser som hon ska ha när du kommer med ajfånen och förevigar Divan.

IET sa...

Mardröm för en tecknare - händer och ögon. Fy vad tråkigt och jobbigt att läsa det här. Men verkar ändå som det finns ett hopp om bättring, jag håller tummarna för det. Jag tänker också på hur fantastisk hjärnan är som efter ett tag väljer att bortse från hur det står till. Hur man kan vänja sig.
Bamsekram. (Och förresten - inget kan få en på bättre humör än en ny leksak. :-))
I.

Christina sa...

annie: I have sent you an email.
One must take advantage of the small joys in life, such as to sketch in an iPhone ;-)
Lots of hugs from me to you.

olgakatt: Ajfånen är en riktig tröstenapp ;-) Sidenfodral låter jättefint, jag ska nog hitta på något liknande till min.

Monica: Tack Monica, det är faktiskt en tröst att höra att det finns fler som råkat ut för det här. Jag hade aldrig hört talas om det innan det drabbade mig själv, men det ska tydligen vara rätt vanligt.
Tack för tipset om blåbär, jag googlade just och det var värst vilket nyttigt litet bär det är! Inte bara gott alltså...
Jag blev nästan rörd så trevligt bemött blev jag på USÖ. Sånt betyder en hel del när man förlorar fotfästet för ett tag.

Pettas: Ja, allt kan man drabbas av ;-) Är det ngt mer jag inte vet som hör till medelåldern, undrar jag?
Det är som det är, det är bara att försöka göra det bästa av det. Förhoppningsvis blir slöjorna mindre dominanta med tiden - eller så kan jag måla av dem och uppfinna en ny konstform ;-)

coyoteros: Jag ville bara gnälla lite, jag fattar precis vad du menar..."vad ska man nu skriva?" :-)
Kul att du kände igen Poppan, jag tycker också det blev väldigt likt. Ajfånen är ju så liten som arbetsyta.

Mian: Trist för dig och Lisette, men skönt för mig att höra att det här inte är så ovanligt, även om jag har oturen att ha rejäla mönster. Åldertecken, sa läkaren också, glaskroppen kan börja skrumpna (förfärligt ord) redan i 20-årsåldern tydligen.
Väldigt uppbyggligt att läsa att de rejäla fläckar som du har har blivit mindre med tiden - då finns det hopp även för mig. Jag har redan börjat vänja mig, det är när jag sitter och glor ner på akvarellpapperet som det blir arbetsamt. Det är som om någon annan håller på att skissa samtidigt, om du förstår hur jag menar.

Gabrielle: Jag resonerade precis som du, jag hade ett års bindningstid kvar på den "gamla" mobilen - men man lever bara en gång :-)
Det enda jag ångrar idag är att jag inte köpte en tidigare ;-)
De här ritprogrammen är helt suveräna, så användbara om man gillar att teckna och måla.

Renée: Ha ha, den var kul! ;-D
Ja, det är ett under att man öht kan sätta den ena foten framför den andra ;-)

Petra: Du kan tala om för Divan att hon kan slappna av, så liten som ajfånen är får bara huvudet plats ;-)

IET: Ja, det är en mardröm för en tecknare att råka ut för något med händer och ögon. Förhoppningsvis blir det bättre, Mians kommentar var uppmuntrande.
Nä, leksaker blir man aldrig för gammal för ... som tur är ;-)

Evas blogg sa...

Men så tråkigt! Hoppas det ger med sig. Men vad roligt att du hittade ett kul alternativ. Och resultatet är ju jättebra!

Christina Jonsson sa...

Åh, lider med dig kära kollega och håller tummar o tår för att det blir bättre alt. går att fixa. Ögonen är man ju väldigt rädd om. Har varit gravt närsynt hela livet men vågade operera mig för exakt två år sedan.
Stor kram
/Christina

Bloggblad sa...

Nej, så trist och så onödigt... jag hoppas verkligen att du kan få ordning på det. Stor kram - och många hopp!

Monica sa...

Här hittade jag genom bloggkompis en fin blogg som jag tror kan intressera dig Christina, mycket fint och missa inte bilarna i ett inlägg hon illustrerat:-) http://jerkenstam.blogspot.com

malou sa...

Tycker så synd om dig - det är illa när man behöver både ögon och händer i det jobbet du har. Hoppas att det blir lite bättre, jag vet av erfarenhet att hjärnan hittar "nya vägar" när man skall lära sig använda sina gamla kunskaper. Håller både tummar och tår för dig!

mossfolk sa...

Nej men fy vad tråkigt! Jag hade aldrig hört talas om det men ser ju på länksidan att det inte alls är ovanligt. Hoppas verkligen att det blir bättre!!!

Elisabet. sa...

Jag tycker att du är helt makalöst fantastisk som människa! Vilket go och driv i dig!

Varma kramar från hela surven i det gula huset på kullen!

Cicki sa...

Glaskroppsavlossning verkar inte vara någon höjdare för någon med ditt jobb. Hoppas det fixar sig snart. Under tiden får du väl roa dig med den fåniga.....:-) Kramar

Anonym sa...

Hoppas synen återhämtar sig så gott den kan ! ( Jag drabbades av ett märkligt synfenomen för någon vecka sedan, på båda ögonen samtidigt...Som en glödande kuggkrans som roterade mitt i synfältet. Det varade under c:a 30 minuter och fick mig att bli både rädd och inse hur otroligt mycket jag skulle sakna min synförmåga om den försvann eller förvrängdes.)
Jag har kollat på de fantastiska bilderna från Kina-resan...Jösses, så vackert och så 'Kina-original' ! Kram på dig ! / Kiddo

Ingela sa...

Men kära du, vilket elände! Ögonsjukdomar är ett elände. I vår familj dras hälften med sånt, och det är ett aber för allt man vill göra även om man inte tecknar. Det tar en del på tilliten till sig själv också om man inte har en stark tro på den från början, hoppas och tror att du har det.

Christina sa...

Evas blogg: Jag är en bland många, det är bara att "gilla läget" ;-)

Christina Johnsson: Ja, det är läskigt när det händer något med ens "verktyg". Det låter som din operation för två år sedan var lyckad - grattis :-)

Bloggblad: Jag har haft sån tur att jag har varit oförskämt frisk i hela mitt liv, så det här är väl smällar man får ta. Det tar bara lite tid att vänja sig.

Monica: Tack för den fina länken Monica, vad gullig du är! Men jag hittade inga bilar, askmolnet kanske skymde?

malou: Ja, hjärnan är verkligen fantastiskt, så det är bara att hålla tummarna för att jag vänjer mig vid att ha en co-worker, en som skissar samtidigt som jag.
Tack för hållna tummar och tår ;-)
Det värmer.

mossfolk: Visst är det konstigt att man aldrig har hört talas om det här när det verkar vara så vanligt?

Elisabet: Nu blir mina öron lika röda som mitt vänstra öga ;-)
Kramar tillbaka till alla, tvåbenta som fyrbenta, i det gula huset på kullen!

Cicki: Jag har redan accepterat det i det dagliga livet, men inte vid ritbordet. Känns jättejobbigt faktiskt.
Fast den fåniga är en riktig humörhöjare....

Kiddo: Din lysande kuggkrans låter inget vidare, det kan vara förstadiet till näthinneavlossning, eller vad det heter.
Du borde kolla det på en ögonklinik för upptäcker man det i tid så går det tydligen att hejda.
Ursäkta om jag skrämmer upp dig, men det kanske är lika bra det ;-)
Jättekram tillbaka till er allihop, folk och fä!

Ingela: Oj, har ni såna problem i er familj! Jag får vara tacksam att jag har haft ögon som en hök ( som en optiker uttryckte saken när jag var i 10-årsåldern och ville ha lika tuffa glasögon som min bror), det låter jobbigt för er.
Jag har varit så bortskämd så jag fattar först nu när jag saknar något vilket tillgång jag har haft.
Men för mig finns det i alla fall en chans på förbättring...

Eva i Värmland sa...

Å aj! Många tröste krammar från Värmland till dig.

Vilka fina skisser du gjort med ajpånen och den roliga appen.

Kram igen Eva i Värmland

Lena H sa...

Jag sitter här och blir förstenad av vad jag läser. Jag hoppas innerligt att det går över fortare än kvickt och sänder en stor kram i etern.

Christina sa...

Eva i Värmland: Tack för värmländska tröstkramar och kram tillbaka:-)

slöjdLena: Inte ska du sitta där och bli förstenad ;-) Det här ordnar sig, jag börjar sakta vänja mig.

Eva Henriksson sa...

Måtte det bli bättre för nu är jag beroende.....egoistiskt...ja...av dina fantastiska bloggsidor.
Dom blir man lugn och glad av.

Christina sa...

Eva H: Så rar du är, tack :-)

Anita sa...

Aj,aj Christina, vilka "konstiga" ögonsjukdomar det finns! Hoppas att det blir bättre snart. Måste genast kolla upp vad för slags ögonsjuka detta är..

Sänder dig en varm kryapådigkram!

Christina sa...

Anita: Glaskroppsavlossning är tydligen vanligare än jag trodde.
Tack för kramen, den värmde!