Han kanske gömmer sig inne i det lilla huset...tänker Gaia.
Bara några minuter tidigare har den här lilla gynnaren tuggat solrosfrön i godan ro.
Jag väntade med att släppa ut pälstjejerna och iakttog istället ekorren från köksfönstret. Han verkade helt omedveten om min närvaro och det var verkligen intressant att se hur han bar sig åt när han kalasade på fröna.
Först kilade han ner och satte sig på stolpen, en baktass greppar sittpinnen för fåglarna och den andra naglar han fast på stolpen.
Han svänger elegant upp kroppen och börjar ta för sig...
... sen kommer det överraskande - han hänger kvar med bakbenen, släpper kroppen rakt ner och jag ser hur käkarna mal... smask, smask.
Sen häver han sig upp med överkroppen igen, hämtar mer och släpper sig raklång med huv'et neråt som en stor lurvig fladdermus och smaskar och smaskar... så där håller han på ända tills jag öppnar fönstret och han pilar iväg över snön, ut genom staketet och in i vedtraven på andra sidan banvallen.
Det är då jag släpper ut jaktpatrullen som är taggade till tusen. Doften av ekorre ligger tung över trädgården och de jagar konsternerade omkring med stirrig blick.
%20(2).jpg)
26 kommentarer:
Vilka akrobater de är ekorrarna.
Synd om tjejerna och tur för ekorren att det slutade som det gjorde!
Margaretha
Härliga bilder! Även vi har vår lilla gynnare här dagligen, som tömmer fågelbrädet på frön...
Bra sätt att motionera dina fyrbentingar på:D
Karin
Ajabaja .., inte ta lille ekorren! tänker jag.
Men sigge lär nog försöka också.
Och till min förfäran ser jag ibland små fågelfjädrar ute på gården. Då anar man .....,-)
Härliga bilder, by the way.
em: Ekorren är här flera ggr om dagen, så tjejerna har att göra. Ekorren också ;-)
Pettas: En stor råtta kallar Håkan den ;-)
Den har lagt ihop 1+1 och lärt sig att den är säker i syrenen så jag slipper i alla fall se den desperat kasta sig rakt ut i luften.
Elisabet: Lite senare på förmiddagen trodde jag att Poppan hade fått tag i ekorren, men det var bara ett gammalt äpple som hon anföll och kastade hit och dit, hon låtsades nog att det var ekorren ;-)
Vilka härliga bilder! Har korren bestämda tider, så att du vet när du an släppa ut vovvarna?
ab: Numera kollar jag alltid fågelbordet och den närmaste syrenen, innan jag släpper ut jaktpatrullen.
How quick you are with the camera, Christina, to catch that squirrel in action. When I was little, my mother had a cooling shelf outside the kitchen window. In the winter she put out bread and seeds for the squirrel. When she forgot to do that, the squirrel would look at her through the window and chatter very loudly at her.
annie
Vilka härliga bilder Christina! Nu har vi verkligen naturtema du och jag på våra bloggar idag. ;-)
Ekorrar är verkligen akrobater. De släpper ju sina trapetsgrenar ibland och svingar sig ut i luften.
Jättefina bilder....ekorrar med snö i pälsen som visar upp sina talanger att få i sig mat! Härligt! :-)
Så söt, så söt men en blodtörstig liten krabat som gärna smaskar i sig både fågelungar och ägg. En riktig marodör på våren om man ska vara klarsynt.
Å så skönt att höra att du kollar innan du släpper ut dina snabbingar! För hur mycket jag än gillar poppis och Gaia så tycker jag nog ändå att den lille tuffingen har väldigt liten chans mot dina racerhundar! Jag tycker att ekorrar är härliga.
Fina bilder på både vovvar och ekorre!
Bra att du kollar läget innan du släpper ut dina sprinters - jag har för mig att ekorrarna har väldigt dålig syn??
Londongirl: Ja, du om någon :-) Jag har haft dina örnbilder på näthinnan hela dagen. Underbara.
Renée: Lika blodtörstig som pälstjejerna med andra ord, och dom är också väldigt söta ;-)
Lisette: I går travade det förbi en räv också, precis utanför staketet, och jag trodde tjejerna skulle få hjärtsnörp på kuppen.
Vilddjurens Dag, som Håkan kallade det ;-)
Mian: Jaså, har dom? Jag som trodde de hade bra syn, de som förmår hoppa från gren till gren på det sättet.
Det är inte alla som får glädjen att se ekorrar på så nära håll.
Härliga bilder och berättelser, och jag ser också hur härligt snön yr på din kameralins precis som här idag:-)
Jättefina bilder och photos ! Sâ skönt det är att bo ute i en stuga och fâ besök av ekorrar om man glömmer lägga ut mat till dem :) Jag har lagt ut frön till smâfâglarna här i stan, men de vâgar sig inte fram till balkongen. Kanske för mycket oväsen pâ gatan ?
Vilka härliga bilder! Jag är mest lite fascinerad över att den lilla ekorren vågar sig tillbaka. Det borde ju finnas säkrare ställen att skaffa mig mat på, kan man tycka...
Christina: det vete tusan var jag läst att ekorrar har dålig syn...
Så här är det:
Ekorren har en mycket bra syn och anses som den bästa bland gnagarna. Den har färgseende, men kan inte skilja mellan rött och grönt. Linsen innehåller pigmentämnet lentiflavin som fungerar som ett gulfilter viket ökar kontrasten mellan färgerna för en skarp syn. Dessutom är ögonen placerade högt upp och långt bak på huvudet vilket gör att den snabbt kan upptäcka rovdjur som anfaller uppifrån/bakifrån.
Tänkte också på synen att den borde vara bra, de hoppar ju fram till en och ser direkt var man har i handen, nu tänker jag på de nästan tama i engelska parkerna men det är nog ingen skillnad på den här lille krabaten.
Stackars tjejer! Alice vet verkligen hur sånt kan kännas. I förrgår stod det 3!!! stycken rådjur INNE i trädgården rakt under äppelträden. Gissa om det slet på Alice' stämband!
Hon var helt förstörd för flera timmar framåt ;)
annie: Oops, I missed your comment Annie!
They learn quickly, our fur friends, your mothers squirrel sounds like a little diva ;-)
slöjdLena: Han är här varenda morgon och det är en riktig bamse. Kanske inte undra på, så mycket solrosfrön som han sätter i sig ;-)
Monica: Ja, i går yrde snön och idag är det strålande sol. När jag försökte foto korren imorse så upptäckte han mig och försvann direkt in i vedhögen ;-)
Anonym: Ja, att ha ett fågelbord tillför verkligen livet något under vinterhalvåret. Så synd att inte småfåglarna vågar fram till din balkong!
mossfolk: Jag tror han bor alldeles intill vår tomt,bekvämt avstånd, men jag är också fascinerad för han riskerar ju livet varje gång.
Punktligt halvåtta varje morgon hänger han upp-och-ner vid fågelbordet :-D
Mian: Ja, de är ju ena baddare på att bedöma avstånd...intressant det där med ögonens placering. Om man tittar på den sista bilden på korren när han hänger upp-och-ner så har han bakhuvudet vänt mot kameran...öronen ligger slickade mot ryggen och man ser tydligt det lilla ögat. Jag förstår verkligen att han har full koll åt alla håll.
Monica: Liten och liten, han är nog den största ekorre jag har sett :-)
Imorse när jag kom ut i köket trodde jag först att det var en mård som hängde därute under fågelbordet.
Lisette: Pälstjejerna hälsar att de känner med Alice, så nära men så långt borta!
Åh, vi vill bo på stationen så man kan se korrar från fönstret. Kan inte garantera att fönstren håller dock....
/Aileén & Nisse
Visst är det mysigt med de små varelserna? De är så söta. Förra vintern hade vi ett par nästan tama ekorrar som ständigt åt av fågelmaten. Igår var det första gången denna vinter som en kurre besökte samma fågelbord - han var så välkommen!
När jag bodde utanför Mullhyttan i Närke hade jag en höggravid ekorrhona som kom in i huset och hämtade nötter. En del nötter hittade jag senare i blomkrukorna.
Så mycket snö som ligger kvar hos er. Här är det soligt och vårblommorna håller på att komma fram. Ska på en liten vandring nu. Ha det gott på stationen.
Men inte är detta fotat nu? Eller har ni så mycket snö fortfarande? Eller är det kanske igen...?
ps. Maali har börjat plita på en korrespondenskurs till vovvarna, "bemötande av telefonförsäljare, del 1". Milla är förresten den i familjen som för tillfället är mest intresserad av just hundar. "Huuhh!" hojtar hon förtjust närhelst en lurvig päls dyker upp i hennes närhet (obs, även bronsditon funkar tydligen!)!
Petra: Vi får väl sätta in pansarglas i fönstret som vetter mot fågelbordet, som kom ni ;-)
Anita: Ja, de är så himla söta, och de har så himla fin päls. Det ljusa bröstet och de kanelbruna fossingarna och kinderna.
Skaffaren: Nämen, är det sant? Undrar hur den lilla ekorrhonan tänkte?
Var det kanske pre-Balder?
Tuvstarr: Striberg är ett riktigt köldhål, tack för fint vykort förresten :-) Det är så roligt att få snigelpost :-)
ullisen: Tyvärr ser det ut så här just nu ;-(
Poppan skulle älska en sån lite kotte som Milla, hon lystrar nämligen till "Huuhh".
Skicka en kommentar