torsdag, mars 03, 2011

Vad är egentligen tusch?

Jag fortsätter att gräva i mitt diabildsarkiv.
Under min fem veckor långa Japanresa så ordnade min japanske vän Koji ett besök i en tuschfabrik.
Tusch har tillverkats enligt kinesiska metoder i Japan sedan 700-talet, och fabriken var nästan en resa tillbaks till det århundradet.

 Tyvärr saknar jag en bild av det det viktigaste, den ofullbordade förbränningen.
Jag minns att jag visades ett rum där det stod långa rader av keramiska urnor med rundade lock. Locken satt lite på sniskan så det skedde en ofullbordad förbränning av det som glödde inne i urnorna.
När jag var där så brann olika trädslag, och eftersom locken med avsikt inte låg på ordentligt bildades en massa sot på insidan av de kupade locken.
Ungefär en gång i timmen gick en person och lyfte på locken, borstade av sotet med en mycket fin borste på en liten skyffel som sedan skopades ned i säckar i ena hörnet av rummet. Det stod många säckar med olika namn på, beroende på vilket träslag sotet härrörde från. Sotet skulle hamna i rätt säck.

Sen blandades olika sot till olika slags ändamål, tuschmåleri...kalligrafi...etc. Sotet blandas med animaliskt lim till en deg som sedan knådas mycket omständligt.

Mannen på bilderna knådar och väger varje degklump av tuschet, för att sedan pressa in det i olika träformar, liknande våra ostformar.

Här väger han tuschmassan, efter att ha knådat.


Tuschformar av trä med utskurna reliefer, i form av drakar och tecken.

Sedan hängs tuschstängerna i långa bastflätor för att torka, vilket kan ta upp till ett år i anspråk, jag minns inte riktigt. Det tog rätt lång tid i alla fall. Här står ägaren till fabriken och visar torkflätorna.

När sedan tuschstängerna har torkat ska de hyvlas. Mellan de olika trädelarna i gjutformarna har det bildats oregelbundna kanter som ska bort. På varje stång blir det 12 små kanter som ska hyvlas jämna.

Sedan ska tuschstången dekoreras - för hand. De upphöjda relieftecknen målas med guld.

Innan tuschstängerna läggs i en liten träask så smular man över torkade blommor från Borneo det sista man gör innan man stänger locket. Det är meningen att kunden, när han/hon öppnar asken och ska riva tuschet,  ska komma i stämning genom väldoften och skapa alldeles särskilt vackra kalligrafier eller tuschmålningar.

Mina askar doftar himmelskt än idag.

Bilden ovan föreställer en 91-årig tuschmålare och kalligraf, en släkting till min japanske vän, och som jag fick väldigt bra kontakt med trots att vi inte kunde språka med varandra med ord. Den här gamle mannen gjorde ett djupt intryck, och han finns med mig i tankarna än i dag. 
Vissa personer är det en ynnest att ha fått träffa.

Detta är lite av det jag kom hem med från Japan.
Längst ner en rivsten för tusch (jag ska återkomma i det ämnet) , några olika japanska handgjorda tuschstänger av mycket hög kvalitet (från fabriken ovan) , några penslar och en yatate till höger - Japans variant av reservoirpenna innan vi ens hade tänkt tanken här i väst.

30 kommentarer:

enn-08-i-exil sa...

Morrn.
Intressant att se hur långt man kommit därborta när vi fortfarande bodde i jordkulor....

Tack för den fina visningen.
Ha de bra.

Hasse A

Christina sa...

enn-08-i-exil: Vi får väl skylla på istiden, eller...?

Cicki sa...

Jag känner att det enda jag kan åstadkomma är ett långt Åååååhhhhh. Vilken tur du har haft som fått vara med om så mycket. Vilken fantastisk resa det måste ha varit. Jag blir så imponerad över detta hantverk. Det blir bara ett långt Ååååhhhh igen.

Gabrielle sa...

Tack för det. Tänk, nu kan jag mer än innan igen! Jag har verkligen inte haft en aning om hur man gör tusch. Vad lärorikt det är att läsa bloggar!
Och bilderna är jättefina. Från dia alltså - bra kvalitet! Kanske jag skulle börja gräva i alla mina gamla diabilder. Nån dag så...

annie sa...

Oh, what fun to see the ink made. I have been curious for some time to know how it was done. Do they still make them by hand? Perhaps they manufacture some and also do some by hand, just as they make the paper? If so, that would explain why some sticks are sold at a low price and others at a VERY high price in the art catalogs. The photographs are wonderful, Christina.

annie

annie sa...

PS Crazy me, Christina, I did not notice your new cooking blog on your side bar. I am three months late in saying congratulations. The recipes are wonderful and the photos make my tongue hang out like Fur Girls.
Big Hug,
annie

Guy sa...

Vilken pedagog du år! Roligt och intressant!

Pettas sa...

Man lär sig hela tiden någonting nytt, tack! Mycket intressant och genast ser man med en annan vördnad på tuschen när man vet historien bakom. Däremot undrar jag vad som finns i dagens tuschpennor?
Ser framemot mera av dina intressanta inlägg.

mossfolk sa...

Vilket arbete! Och att komma på det där från början! Och vilken upplevelse att ha fått göra en resa dit och se på riktigt!
Kul, tycker jag, att det går att läsa in diabilder såhär.

Moster Ma sa...

Intressant och spännande! Tusen tack till min egen utvalda "folkbildningsbloggerska"!

reneesfotoblogg sa...

Kan tänka mig att varje por måste vara inpyrd av dessa mikroskopiska partiklar på de människor som jobbar med detta. Undrar om dom ens är rena på helgen?
Men väldigt intressant emellertid.

em sa...

Spännande!
M

Christina sa...

Cicki: Jag har mina vänner Koji och Leif att tacka för hela upplägget på resan.

Gabrielle: Jag har sedan några år tillbaka en Epson Perfection V500 Photo där man kan skanna även negativ och dior med bra resultat. Den var inte farligt dyr heller...jag ser att de tar 2295 kr på dustinhome.se.

Annie: Before I traveled to Japan, I had no idea what ink was.
Since the high quality of the ink sticks are still in demand by artists and calligraphers I think it works the same way still.
But most of japanese ink is made industrial of course.
The ink sticks I bought were very expensive so I could only afford to buy a few.

How observant you are who found my food blog ;-) I have not advertised it. It is mainly for my own sake, so I will remember how I did things.
Luv!

Guy: Roligt att det intresserar även andra :-)

Pettas: Ja, så är det ju ofta, kunskap öppnar ens ögon...man ser saker som man inte har tänkt på förut.
Nu måste jag jobba, men jag ser fram emot att läsa mer om Madeira på din blogg ikväll!

mossfolk: Momentet där sotet och det animaliska limmet ska knådas ihop - det kräver tydligen en väldig uthållighet och styrka. Mannen på bilden ser också väldigt vältränad ut :-)
Se svaret till Gabrielle, om du är intresserad av en bra och billig skanner.

Moster Ma: Tack själv :-)

Renée: Undrar också hur länge man orkar ha ett så tungt jobb som knådaren på bilderna?

em: Ja, att få reda på hur något är gjort är alltid lika spännande.

Evas blogg sa...

Vilket hantverk! Tack för din inspirerande "lektion"!

olgakatt sa...

Tack för en underbar exposé över tuschtillverkning! Jag gissar att den kinesiska varianten är snarlik.
Har ju själv prövat litet på kalligrafi och suttit och rivit tusch i en "oändlighet", vilket dock tycks vara en obetydlig sådan i jämförelse med tillverkningen.

mimio sa...

Vilken vacker handling! DET är minsann äkta kärlek till hantverket! det värmer gott i mitt hjärta... tänk att ta sig tid att smula blommor över det färdiga tuschet sådär, för att inspirera nästa person till själsliga verk. Tycker mycket om tanken. Fantastiska foton Christina och lärorik läsning. Tack!

Emma R sa...

WoW! Imponerande, och inspirerande. Vill bara sätta igång att måla, eller skriva efter detta inlägg!

MrsUniversum sa...

Enormt intressant att få beskrivet i ord och bild ett sån´t gediget hantverk. Förutom att förundras över hantverksskickligheten och tålamodet, förudnras jag över att skannade diabilder blir så bra.

Eva sa...

ojojoj säger jag bara

Bloggblad sa...

Så intressant! Jag har aldrig ens undrat varifrån tusch kommer upptäckte jag när jag läste. Tack för att jag fick se de fina bilderna på detta fantastiska hantverk!

Christina sa...

Eva: Tack för att du läste och tittade :-)

olgakatt: Jag gissar också att den traditionella kinesiska tuschtillverkningen går till på samma sätt.
Så roligt att du håller på med kalligrafi, man får verkligen lära sig hur man använder en pensel eller hur?

mimio: Ja, de där torkade blommorna och tanken bakom gjorde starkt intryck på mig också. Det är antagligen därför jag minns en sån konstig detalj som att de importerades från Borneo :-)

Emma: Roligt att kunna inspirera!

Mrs Universum: Välkommen hit!
Förr var scanners som kunde ta negativ och dia väldigt dyra, den jag har kan t o m restaurera färgfilm genom att ta bort damm och repor. Rätt skapligt för det priset tycker jag :-)

Eva: :-)

Bloggblad: Det hör väl till kategorin onödigt vetande, om man inte håller på med tusch ;-)

ab sa...

Intressant! Jag har aldrig ens funderat över vad tusch är, jag som varit gift med en tecknare.

Otroligt vacker bild, den sista.

Och så, *host*, skulle jag vilja se lite hundbilder...

Mian sa...

Vad suveränt att du dokumenterade så mycket när du var i Japan och kan dela med dig av detta nu.
Mycket intressant, jag hade ingen aning om hur tillverkningen gick till.
Vilket pill! och vilken lång torktid!

Christina sa...

ab: Jag har lagt ut en gnölande Gaia bara till dig :-)
Kan liksom inte motstå människor som vill se mer av våra hundar ;-)

Mian: Kul för mig också, eftersom diabildslådorna har dammat igen helt.
Torktiden är jag som sagt inte hundra på, men lång var den.

Vonkis sa...

Men så häftigt. Vilka grejer du har varit med om.

slöjdLena sa...

Tack för ännu ett intressant inlägg. 91 åringen skulle ha varit roligt att träffa. Han ser onekligen intressant ut. Du är en fantastisk fotograf.

Christina sa...

Vonkis: Det känns faktiskt lite overkligt så här i efterskott.

slöjdLena: Han var verkligen intressant. Mötet med honom var en av resans absoluta höjdpunkter.

Eva Henriksson sa...

Väldigt fint skildrat med underbara bilder.
Roligt att veta lite om detta exklusiva hantverk.
Tack!

Lisette sa...

Säg för guss skull till Håkan att han håller i dig! För rätt som det är kommer UR och rövar bort dig! Så intressant och så pedagogiskt. Verkligen en härlig bildsvit med dina kunniga kommentarer. Jag hade ingen aaaaning om hur det går till att göra tusch.

Christina sa...

Eva H: Tack för att du tog dig tid!

Lisette: Nja, så värst kunnigt vet jag inte om det var.
Det var så länge sedan, men det är helt klart ett oskrivet blad här i väst.