Då blir det ett fasligt liv, och han räddar sig upp i syrenen som står alldeles intill.
Tyvärr fattar han inte att han är trygg där, utan siktar på nästa träd, en hägg, men den står så långt ifrån så han klarar aldrig språnget utan faller ner i snön mitt emellan träden. Hittills har han alltid lyckats rädda sig upp i häggen med några centimeters marginal, hundkäftarna är så nära så nära.
Jag försöker verkligen hålla utkik efter honom innan jag släpper ut pälstjejerna, men det är inte alltid så lätt att få syn på honom förrän det är för sent.
Han är i alla fall inte lättskrämd, för han kommer ideligen tillbaka.
%20(2).jpg)
24 kommentarer:
Beundransvärt!
Tänk om man våre så'n!
Margaretha
som brukar ge upp efter
sjunde fallet
Åh, den vill Aileén oxå jaga.
Jaga ekorrar är det roligaste som finns och Aileén har t.o.m lyckats klättra i träd för att komma närmare.
En gång hade vi en tam ekorre i området som spatserade omkring på marken och gärna gjorde sällskap på promenaden. Den ekorren var fredad och Aileén försökte inte ens jaga upp den i nå't träd.
Det finns mycket och många att tänka på om man ser sig omkring. En ekorre tex...
jaa dessa vovvar var ju avlade till just småviltspecialister i det gamla egypten..fast då vad det nog i torrare busklandskap,,där ingen trädklättring fanns på schemat...
En gång fick vi byta framruta. Det var när vår hund försökte jaga ekorre i bilen ... (Ekorren var utanför, synlig genom framrutan.)
Ekorrar är ju så söta! Men det är många år sedan jag såg någon ekorre i våra omgivningar, vilket jag saknar. Undrar vad det beror på?
Kram!
De små rackarna tycker om att retas också, om de bara slipper till. Hos oss har det alltid varit kattorna som har jagat dem, men när ekorrarna fick tillfälle till det så hoppade de gärna och medvetet retsamt över någon av kattorna som låg och sov i gräset...du kan inte ta mig-typ...
Jag hade en labrador(Herbert) en gång som var expert på att ta sork...upp med den i luften och på vägen ner så sade det bara pang...grymt men sant.
Tänk att just ekorrar ska vara så eftertraktade av våra älsklingar!Alice blir som tosig när hon får syn på någon. Det är den enda gången som jag tycker att hon är lite dum i huvudet.... Hon står nämligen och hoppar och hoppar upp mot stammen där den lille rackar'n så förargligt försvunnit upp. Hon borde ju faktiskt veta vid den ärevördiga åldern av nio år (snart) att det är det enda (!) hon inte är bra på.... ;)
em: Fast ni låter liiite lika, ekorren och du ;-)
Petra: Skulle pälstjejerna få tag i den så skulle de ha dragkamp, och det skulle jag verkligen inte vilja vara med om. Hua! Sen känns det lite som jag känner ekorren, jag vet ungefär var han bor (men det tänker jag inte tala om för vissa).
Kan inte Aileén ge pälstjejerna en lektion i hur man umgås med en fredad ekorre?
slöjdLena: Och ibland är katten Uffe inne på tomten, inte heller roligt :-/
coyoteros: Poppan kan faktiskt klättra i träd hon också. En gång var hon tre meter upp i en jättesyren på jakt efter en skogsmus. Det var sent en vinterkväll och det var en märklig upplevelse att rikta ficklampan uppåt och upptäcka Poppan i ljuskäglan, blickande ner på mig.
Cecilia: Ha ha, det var det värsta!!! Vad var det för ras?
Helen: Ja, de är så himla söta, och jag är så glad åt våran (blänger på pälstjejerna medan jag skriver).
Pettas: Tänk att de är så retsamma, de små ekorrarna. De gillar tydligen att leva farligt.
Jotack, sorkjakt har vi allt som oftast ;-) Det riktigt knastrar när Poppan äter dem. Gaia vill bara jaga dem, sen är det bra för hennes del.
Christina, du får plantera ett träd mellan hägg och syren! ;)
Eller bumsis spika ihop en klätterställning för ekorren så att den kan komma undan utan att försöka hoppa.
Eller flytta fågelbordet...?
Här i Ekenäs verkar det finnas gott om ekorrar, möjligen beroende på alla ekar?
Balder Karlsson är exalterad (ek-salterad?).
Vilken rolig en:-) och jag hoppas faktiskt han klarar livhanken:-)
Hoppas den är klok nog att bygga sitt bo och föda upp sina ungar utanför staketet. En av våra schnauzrar, Frida, var också ekorrtokig och lyckades ta flera ekorrungar på sin tid.
Ett räddningstips: Spänn en lina mellan hägg och syren, så slipper den hoppa så långt.
Goding!
Här finns också en liten ekorre som brukar besöka fågelbordet .. men se, den verkar inte ha några bekymmer med sigge eller pElle.
värre blir det väl för familjen ekorres småttingar ....?
Nej någon ekorrjakt förstår jag att du inte vill ha. De är ju så trevliga krabater de där.
Tycker nog också att du får ta och bygga en klätterställning....smala ribbor som inte håller för klättrande hundar. ;-)
....sen jag hittade en ekorrunge en gång och räddade livet på den (eller egentligen var det den som hittade mig) så har de en speciell plats i hjärtat hos mig.
Han måste vara väldigt hungrig... :) Gullig korre!
ab: Skomakarens semester har fått en ny innebörd ;-)
Flytta fågelbordet går inte, det står bredvid syrenen för att småfåglarna ska ha skydd om höken kommer, och det gör han ibland.
Skaffaren: He he, förstår att Balder Karlsson har fullt upp ;-)
Monica: Håller också tummarna för honom.
Karin: Ja, han har sitt bo strax utanför tomten, på norrsidan. Jag brukar se honom från mitt arbetsrum.
Jag har fått pälstjejerna att avbryta de senaste gångerna, alltid något.
Eva H-höjden: Ursöt...och som han tjattrar uppbragt när han väl sitter i häggen.
Elisabet: Vilka mordmaskiner man härbärgerar!
Londongirl: Hunden innan pälstjejerna nöp en ekorre en gång. Jag vrålade så jag blev alldeles hes, vilket gjorde att Pärlan släppte en halvdöd ekorre istället för att ha ihjäl den helt. Det hade varit bättre att hon hade fått slutföra vad hon hade börjat, det var jag som fick ha ihjäl den för den var så illa skadad.
Kommer aldrig att glömma hur vidrigt det var.
Emma: De har det tufft nu, uteliggardjuren. Jag läste i tidningen i morse att rådjursstammen ev halveras pga den ovanligt kalla och snörika vintern i år.
Han är en kleiner münsterländer. (Och just nu käääär i någon som jag inte kan känna lukten av, men det gör ingenting. Han känner den! Jag ska bara släppa ut honom så fixar han resten. Men jag är lite försiktig av mig och sätter honom på löplinan (sic), vilket får honom att istället aaaaaannrooooouuuooopaaa damen i fråga -- och matte. Som vips kommer och tar in honom igen ...)
Two smart Fur Hunters will surely get this smart squirrel in time, unless they have more escape routes.But I like the suggestions for some kind of platform nearer to the next tree. My grandson has a fierce kitten after my birds who just thumb their beaks at her and zip around her quickly. She's such a tree climber that there is not much I can do except hope that the birds will watch out for themselves.
annie
Cecilia: Så märkligt, jag tog hand om en bortsprungen hund i morse. Jag trodde först att det var en cocker spaniel men vid närmare granskning såg jag att det inte var det. Jag googlade och upptäckte att det var en kleiner münsterländer - vilken tillfällighet!
De kan väl inte vara så vanliga, eller?
Det låter som de har stort libido hur som helst ;-)
annie: I succeed to make the fur girls stop now, so I think the squirrel will survive. The fur girls are very unhappy when they have to cancel the hunt and go back inside ;-) Maybe they think I want the squirrel for myself?
How old is your grandsons kitten?
Hoppas du kan sjunga Ekorr'n satt i häggen, i många år till.
Lelle R blev OCKSÅ galen när han såg eller hörde eller kände lukten av korrar. Det är kanske är retstickedraget i dem, eller den långa ludna svansen, som utlöser något. Tänk på Piff och Puff och Pluto på jularna. Maken till retstickor ...
Är de inte rätt äckliga ekorrarna egentligen? Som en slags glorifierad råtta med yvig svans.
Kesu: Fniss, håller tummarna att det blir så :-)
Den här ekorren retas inte ett dugg, han är bara skräckslagen och mycket upprörd. Fast jag minns Piff och Puff och stackars Pluto ;-)
Vonkis: Fast råttor är ju också rätt söta - egentligen ;-)
Skicka en kommentar